"Och jag tyckte väl det med, kanske ...?"

pv:s mamma .., hon är så underbart rar och fin!

Mjuk och snäll.

Lite filurig.

Här sitter hon nu vid altanbordet .., det är söndagen den femte juli och det är bestämt att Pelle ska vara kvar hos henne resten av sommaren .., och just den här morgonen känner sig Gunvor aningen nostalgisk .,. "lite vemodig", säger hon .., ja, hon tänker på Viking som var hennes man och nu har varit död i fyra år.

Och så berättar hon ...

Så här ...

... har det sett ut under nästan hela semestern.

Fyrahundra mil tillsammans i en röd Volvo av 1984 års modell.

Tänk, att det har gått så bra!

Vi har kört ungefär halva tiden var .., stannat till där vi har haft lust .,. badat i för oss okända sjöar .., druckit pulverkaffe och sagt ..."men ååå, vilken härlig semester!"

Och dagens fönster ...

.... som jag hittade här.

Men det är förstås stolarna som gör det hela.

Gårdagens fönster ...

På väg hem igen .., från den där helt ljuvliga semestern som blev till allt som jag drömt och hoppats på och mer därtill .., stannar vi till i Norrköping.

Norrköping är en vit fläck på min karta och ååå, så vackert där är!

Tanken är att vi ska besöka Arbetets Museum och dit är det lätt att hitta .., det ligger vackert vid vattnet och där är gamla tegelhus som en gång varit fabriker.

Hur många fönster som helst speglar sig i vattnet!

En avdelning visar den suveräne tecknaren EWK:s bilder .., där blir pv varandes hur länge som helst, medan jag själv inte uthärdar värmen, utan går ut och sätter mig i skuggan och skriver vykort till bettankax.

Avslutningsvis tittar vi in i Stadsmuseet där detta pågår och tala om igenkänning!

All entré är gratis och det tycker jag hedrar Norrköpings beslutsfattare!

Gunnar i Vaplan ..

Junikväll i Jämtland.

Snöklädd Åreskuta.

En stilla, blank Alsensjön.

Södra Lappland ..

Absolut en klicka-på-bild.

Inte långt från Dikanäs.

Kan ni ana s t i l l h e t e n?


(Ja, just det, helt rätt .., jag sitter och går igenom bilder från resan ,-)

Nästan överallt ...

... ja, mest i byarna hemma i Västerbotten, såg man Vallmo.

Röda, gula och orangefärgade.

Inte alls så höga.

Vi hade dem i mitt barndomshem .., vid stenmuren ner till garaget.

Ett par stycken bara .., samsandes med Familjen Fetknopp.

Två dagar kvar ...

4597
4011
4806
2885
2859
7500
4664
1361
4088
4067
64275
1222
19521
94011
4562
4067

Och en hel drös andra.

Jodå.

Dom sitter där nog .., plu-numren.

I trappan hos morbror Olaf ...

"Ute på bron ...."

Loppis i ladan och pv kollar.

Det är någonstans i Västerbotten.

Och jag kollar lite på trappan och ler för mig själv ..., när såg jag senast en sån här anordning där man borstar av snön från skorna ..?

Tillbakablick ...

Av min kusin Peder i Dikanäs, får jag en binge med A4-papper.

En antavla, helt enkelt.

Så medan pv ligger på den ena soffan och tittar på Wimbledontennis, ligger jag på den andra (och känner mig hemma, soffan Ektorp här också ...) och försöker snirkla mig fram genom släktleden.

Alldeles enkelt är det inte.

Men en sak vet jag .., tre generationer bakåt från min mammas morfar, Per Olof Hansson, f. 1867 - där finns på hans mammas sida - Mattias Hansson Bjuhr, f. 1768 i Bjursås socken och hans hustru, Elisabeth Andersdotter, f. 1766 i Orsa, Dalarna.

På hans pappas sida finns släkt från Skuleberget (Ångermanland), Dorotea och Hoting.

Hur intressant som helst är det!

På anslagstavlan ...

Dörr i Dikanäs ...

Över ödegårdsdörrar svävar ingen romantik.

Inte det minsta inställsamt eller krusidulligt är det.

Så långt ifrån ystadidyll som man kan tänka sig.

Och ändå .., en slags hemifrånkänsla.

Morbror Olaf ...

Uppsvullen av cortison.

Märkt av cellgiftbehandling.

Min morbror.

Just så.

Paradiset ...

Mjällomslandet ..., ååå, hjälp så vackert!

En slingrig väg och så vattnet och bara några få hus.

Alldeles, alldeles lugnt och stilla.

Inte ett pip, förutom fågelkvitter.

Det är här som vi sitter en kväll och dricker kaffe på bryggan.

Grind på Ulvön ...

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag sett så många vackra grindar som just på Ulvön.

Många i ungefär samma utförande, men ofta i olika färger, anpassade till husets dörr.



Och så fanns det den andra varianten också.

Nelly håller koll ....

Medan matte rider runt, runt i paddocken, ligger Nelly i bloggmadamens knä.

Svalor pilar av och an i luften.

Dagens fönster ...

Ett antikhandelsfönster, skriver vännen ellis.

Det är hon som har tagit bilden.

Äntligen, har jag börjat gå igenom all mailpost som har kommit medan vi har varit på turné och oj, vilken vackra fönster som låg här och väntade .., från såväl Kambodja som Västmanland!

Dagens fönster ...

... finns i Stockholm .., denna så helt fantastiskt vackra sommarstad!

Cirkus Nelly ....och lite till.

Hästtjejer, även dom i 33-årsåldern, är en sort för sig.
Ganska jordnära madamer.
Mockar och har sig.
Inte så pråliga.
På bilden ligger Anna och drar sig i gröngräset.
Jobb-fin-skorna med liten klack .., vilar sig så länge.

Vid sextiden tar vi bilen och åker ut till Ekerö där Anna har sin häst stallad.

Emil gör pv och mig sällskap .., han sitter i passagerarsätet med gps-n i knäet.

"Ja, det är tur att man har en sån bra navigatör som du Emil!" säger pv belåtet.

Väl framme vid ridhuset, går vi längs en grusväg ner till Mälaren och det blir tävling om vem som kommer först i vattnet .., Emil och pv springer mot bryggan och hoppar i bums och moster Anna hojtar att man ska se sig för .., och själv simmar jag en bit från vassen och upptäcker Fru Sothöna med alla sina ungar på rad, fast en bit bort.

Uppe på bryggan igen ser vi små abborrbarn simma runt bryggan.

I kylväskan finns lite kvällsvickning; en kycklingsallad och det nybakade grekiska brödet med sesamfrön i och på .., och där sitter vi tillsammans, Anna, Emil, pv och jag själv.

Emils mamma, "dr Böhlander", jobbar natt inom hospicevården och Emma har fotbollsträning.

Åååå, det är en u n d e r b a r sommarkväll.

Emil, som har lärt sig alla sjutton fågelarterna (allt från sädesärla till större korsnäbb, steglits, blåhake och allt möjligt annat !), får nu se Madame Sothöna och jag pekar på svalornas ungar som har lärt sig att flyga, fast inte så där elegant som sina föräldrar .., och jag visar honom pilfinkar och duvor och hur Alen ser ut, den som växer vid vattnet och alltid finns i korsorden.

"Växer vid vatten, två bokstäver" .,. det blir al, det.



En sak är säker .., och det är att Anna har pli på sin hund.

Lite pli har hon nog på oss övriga också, ja, åtminstone vi familjemedlemmar.

Är man projektledare så är man och är man Oxe så är man.

Anna är båda delarna.


Medan Emil rider på Taurus, hälsar Nelly på hos pv.
Åååå, så skönt att bli kliad under hakan, tittta bara hur hon gottar sig!
Jag sitter alldeles intill och fylls av värme för den här mannen.
"Faktiskt tror jag att jag tycker väldigt, väldigt bra om dig ...", säger jag.
Ja, det är minsann inte illa pinkat av kärv västerbottniska.
Och på måndag åker skägget all världens väg.
Säger han.
Men om fem veckor är det tillbaka.
Säger bloggmadamen.

När Emil har fått testa att rida och när han har hjälpt "världens bästa moster" att duscha av en svettig Taurus, åker vi hemåt.

Mot kvällshimlen svävar mängder med luftballonger!!

Och i morgon är det fredag och snart är den här magiska resan tillända.