Enkel resa

När min annars så lugna tillvaro plötsligt förändras .., när det blir mycket att tänka på, blir jag alltid ., ja, stressad.

Jag blir lättirriterad och hakar upp mig på småsaker.

Alldeles hur glasklart som helst känner jag igen symptomen.

Man har liksom ingen koll längre.

Det är så mycket som händer på en gång.

Sånt tänker jag på medan tåget tar mig från Halmstad till Malmö.

Det är iskallt i kupén.

På en bagagehylla ligger en röd resväska och balanserar farligt .., närmare och närmare kanten kommer den.

"Den väskan kommer att ramla ner .., tänk, om nån får den på sig .., den kan lätt knäcka ett näsben!" säger jag till den unga flickan som sitter intill mig.

Men tågvärdar kommer och går och ingen bryr sig det minsta i den röda väskan och allra minst bryr sig väskans ägare.

I närheten av Lund har jag nästan somnat.

Då hörs plötsligt högljudda rop och hojtande!!

Jo, mycket riktigt ..., då har väskan dråsat i golvet och det blir ursäkter och förklaringar och jag drar den rosa halsduken tätare om halsen och vänder blicken mot kupéfönstret där mörkret sakta är på väg att ta över.

I Malmö blir det pågatåg hem till Ystad.

Mitt emot mig sitter Kjell som ursprungligen kommer från Sundsvall.

Nu har han varit i Göteborg och spelat bowling .., med SCA:s firmalag och hela vägen från Malmö till Central, förbi Persborg, Oxie, Svedala, Skurup, Rydsgård, Svarte och slutligen Ystad .,. berättar han lyriskt om sitt före detta arbete som driftsingenjör hos SCA i Sundsvall och glädjen i att ha hamnat rätt här i livet och om sitt pensionärsliv och hur han träffade kvinnan som han har tillbringat tjugo år med.

"Det var i Benidorm .., och allt berodde på att hon glömde ett Visakort i en plånbok ...", säger han leende.

Och vi pratar om vikten på bowlingklot (drygt 5 kilo) och om Parkinssons sjukdom och reumatism och detta att bo i Ystad och det blir också prat om Medelpad, Höga Kusten och olika dialekter.

Ungefär så.

Och sen är jag hemma.

Besök på pensionatet ...

Titta, vem som uppenbarade sig ute på pensionatets gräsmatta igår!

Och även idag, för den delen.

En gröngöling!

Sååå vacker var den .., där den pickade med långa näbben i det ännu gröna gräset.

Söndagsfönstret ...

Den inglasade verandan. Ser ni dörren som går in till hallen?
"Men ååå ...vilken vacker dörr!" säger jag och drar efter andan.


Det känns som om hela natten mot idag blir en enda lång dröm.

Ja, att kropp och själ hör ihop, därom råder inga tvivel.

I drömmen befinner jag mig högt, högt uppe på en bergssida .. jag går på en smal spång som består av tre, fyra brädor .., bergväggen till höger och på vänster sida om mig: bråddjup .., flera hundra meter rakt ner och längst nere finns havet.

Och jag är kräksjuk av skräck och håller krampaktigt i byggnadsställningsrör .., och plötsligt hör jag som ett dån!

"Åååå, ser ni kvinnan .. ååå, hon tappade taget och föll i havet!!" ropar andra människor som står på samma ställning.

Det är knappt att jag vågar titta ner.

Då vaknar jag med ett ryck.

Håret är svettlockigt.

Täcket bångstyrigt.

Alldeles stilla ligger jag och drar djupa andetag.

Jag tänker på mitt liv som skuttar och har sig just nu.

Jag tänker på huset.

Och på operationen.

Ett fönster står på glänt.

Höstig luft i varm sängkammare.

Där utanför hörs fågelkvitter.

Mäklarens bild av huset ...

Det kanske är möjligt att klicka upp den.

"Ett hus med möjligheter ..., för den händige."



"Lantligt kök med rustik charm ..."



Åja, det fanns värre hus ....

"Ljust och välventilerat hus i gammal stil. Högt i tak, ger generöst ljusinsläpp".

Efter hustitten ...

... kör vi till Ljungby och hälsar på hos pv:s mamma Gunvor och inte att förglömma: pElle.

Åååå, han har det så bra hos sin nya matte och inte det minsta bryr han sig i oss .., nää, han stryyker sig runt benen på Gunvor och är så kelen mot henne.

På Ica-Maxi har vi inhandlat ett stycke klösbräda och diverse annat till pElle och pv monterar och sedan äter vi thai-mat som vi fått hem i vaxklädda pappersbyttor.

I någon timmes tid blir vi i Ljungby och när det är dags att åka vidare och jag ska säga hejdå till Pelle, gömmer han sig under sängen.

Nä.

Han vill absolut inte följa med.

Och Gunvor är lycklig .., tänk, nu är det bestämt att Pelle får bo hos henne så länge det går och hon säger att han sover i hennes säng och när hon ligger på soffan och tittar på tv, ja, då hoppar Pelle upp och ligger på hennes bröst.

Det är lycka det.

Och så förstås, detta att ha någon att bry sig om.

Att prata med.

Sist av allt kör vi vidare någon mil och hamnar i Fallnaveka, hos pv:s storebror.

Det tittas på husritning och pratas skog och åkermark, allt medan vallhunden Sverker vill bli kliad bakom öronen.

Innan vi åker säger han som är storebror att vi kan få hur mycket ekologiskt odlade morötter vi vill.

"Men ojdå .., det där var allt en stor och bamsig ...., morot ...", säger bloggmadamen och ler lite filurigt och den där storebrorsan .., han filur-ler han med och skrattar sen så gott och vi bestämmer att den där stora moroten .., som är så tjusig .., den borde nog förevigas.

"Ja, titta bara .. här finns det resurser .., dom andra småmorötterna .., ja, det är ju inget att ha ...! säger herr Odlaren leende.

Huset ...

Tänk er .., en skogsväg rakt in i djupaste Småland.

Tänk er ett hus från slutet av 1800-talet med en punschveranda som en gång måste ha varit totalt bara så underbar!

Tänk er ofattbart vackra fönster och munblåst glas i dom små fönsterrutorna!


Tänk er ett tegeltak som fördärvats av stormen Gudrun och panel som börjar att ruttna.

Tänk er ingen toalett .., inget vatten .., inget riktigt kök.



Tänk er en baksida med lagård och utedass.



Tänk er inomhus.

Ganska lågt i tak .., en stor fyrkantig sal med öppenspis .., tänk er andra rum med kakelugnar.



Tänk er en ovanvåning med små fönster nära golvet.

Tänk er takbjälkar.

Tänk er lågt i tak och tänk er en hage framför huset..

Tänk er små lamm .., höns och en tupp.

Tänk er aklejor och klematis och rosor och lavendel och solen och lärkan och svalor som pilar av och an.

Tänk er tystnad.

Tänk er djävulskt med arbete och kanske sommarhus och kanske åretruntboende och kanske hyra-ut-boende och kanske ett annorlunda liv?

Och vi tänker lägga bud.

K a n s k e.

Så är det.

Lördagsfönstret ...

På väg från landet Skåne till landet Halland och solen på väg ned och det är bara så vackert!

Och nu är det lördagmorgon och Ring-så-spelar-vi och äggochbaconfrukosten avklarad och snart blir det utflykt utomlands; nu till landet Småland, där det ska tittas på hus.

Nej, det ligger på gränsen mellan Halland och Småland.

Huset är rödmålat och har punschveranda och fönster som är som gjorda för bloggmadamen.

Tegeltak.

Lagård intill.

I annonsen står något om ett "omfattande renoveringsbehov".

Då vet man.

Det betyder "riv eländet och bygg nytt!"

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... kommer inte från Skåne, nej härifrån.

Insikt nr 164 ...

Men ikväll .. var Skavlan hur bra som helst och det var hans gäster också.

Och jysses, vilken härlig förbundskapten i fotboll vi har fått!

Nästan hela vägen ...

Sonen som ringde .., det är han som fixar slipsen.
Det här är för mig bilden av En Man.
Det är så sinnligt så jag får ont i magen.

... till landet Halland, halvsover jag på tåget.

All spänning hos i tandläkarstolen .., tar liksom ut sin rätt.

Och nu är man här i pensionatet och här är också pensionatvärdens dotter Hilda, trött och eländig och lite febrig efter vaccinationen.

Vi har erjbudit oss att sjunga andliga sånger .., ja, om det skulle gå brant utför .., och genast satte sig herr pensionatsvärden vid pianot och började spela "Bred dina vida vingar ..".

Just nu ligger Hilda (Oxe, vänster tumme upp ..., otroligt lugn ..) i soffan och kurerar sig.

Vi som är pigga, ja, vi har inmundigat taco och ännu mera taco och vi har kalasat på vinet som madame Hedgren kom med när hon var här och älsklingssonen har ringt och svägerskan i Alingsås och sist av allt har den rara Hedgrenskan bjudit oss på middag nästa fredag (ära vare bloggvärlden som ger en såååå fina vänner!) och nu minsann, blir det hemlagad äppelkaka och till efterrätt Skavlan.

Pensionatsvärden håller fyr i pannan.

En liten mus har mött Döden i diskbänksskåpet.

Och mina byxor straaamar.

Efteråt ...

... när man har legat och gapat stort i en dryg timmes tid ..,. och tandläkerskan Anna meddelar att nu har hon rotrensat det hon ska och nästa gång blir det rotfyllning och "såja, nu kan du skölja Elisabet" .., då känns det så här.

Som om man svävar bland molnen.

I väntrummet sitter tre herrar och en dam.

Någon bläddrar i Hemmets Journal .,. en äldre herre läser dagens lokaltidning och övriga har blicken riktad mot den väggfasta tv:n som just då visar ett inslag som handlar om tarmcancer och jag tänker att det är ju precis vad man önskar vila blicken på inför ett tandläkarbesök.

Och jag drar på mig anoraken och säger hejdå och önskar dem alla en trevlig helg .., "ja, ni som har kvar det roliga ..., blink-blink!" och så cyklar jag hemåt och tänk, det känns som om himlen, duggregnet till trots, ändå är blå.

Ja, rentav som om solen strålar!'

Fredagsfönstret ...

Regn och grått.

Folktandvården.

Rotrensning.

Halleluja!

På jobbet ...

Hasse tog bilden.

Egentligen vet jag inte vad som är skillnaden .. men ändå är det så att så snart man har en "hemifrån-man" framför sig i kassan, så märks det.

Alldeles särskilt märks det när männen är lite äldre.

Idag hade jag en sån ..., och han hade sagt ett enda ord, när jag frågade om han kom från Jämtland?

Nä, det gjorde han inte .., han kom från Medelpad.

Och mannen var kanske i 75-årsåldern och hade filuriga ögon som var så snälla och han bar en blå jacka och såg på pricken ut som män hemmavid gör.

Numera bor mannen i Bollnäs i Hälsingland och idag var han på besök hos sonen och så blev det då en visit i affären.

"Fast du är ju längre uppifrån ...., det hörs tydligt ..", sa mannen i den blå jackan.

Lite senare kommer en annan man haltande och ska betala.

"Är du ofärdig ..?" frågar jag och då ler mannen brett.

"Ofärdig ..? Det var länge sen jag hörde det ordet ...!", säger han då och Emelie som sitter i kassan mitt emot, hon ler för sig själv och säger sedan att hon inte alls begrep vad jag menade.

"Ofärdig ...., det är när man är lite justerad .. har lite svårt att gå kanske ..., då har man blivit ofärdig", säger jag.

Och sist av allt dyker en man upp som arbetar i grannhuset.

Alldeles som salig är han.

"Men nu du Elisabet .., vet du vad jag har köpt ...!" utbrister han smajlande.

Jo, kornmjöl.

"Jaha .., ska det bli paltfest ..?" frågar jag och det är just vad det ska bli.

Den mannen är uppvuxen i Lycksele, men har tillbringat hela sitt vuxna liv på annat håll.

Och medan jag sorterar kuponger och 5-procentslappar, uppenbarar sig en kvinna med sin dotter och kvinnan har en röst som är makalös.

"Ååå, vilken fin röst du har ..., du borde bli radiopratare eller arbeta i en telefonväxel!" säger jag.

Då ler kvinnan och berättar att hon är psykoterapeut och arbetar med hypnos ..., ja, faktiskt använder hon verkligen sin röst å yrkets vägnar.

Innan hon tackar för sig, tar hon fram ett litet visitkort där det längst uppe står "Psykoterapi & hypnos" och en bit längre ner kan man läsa att kvinnan är utbildad inom Smärtbehandling, KBT, Akupunktur, Coaching, handledning och utbildning.

Och så säger hon hejdå och önskar kassörskan en trevlig helg.

Tänk, aldrig upphör jag att förvånas över vilka härlig människor man får möta om man arbetar i butik!

Torsdagsfönstret ...

Från Yoga-Maria i Oslo kom det här fönstret, ja, det var för något år sedan, men så här i grådaskiga november .. (stackars november månad .. det kan inte vara roligt att vara november .., och alltid jämföras med maj och juni och alla bara önskar att den ska vara överstökad!) , då kan det väl vara som bäst med ett färgglatt fönster?

Ett som liksom spritter av Liv?

Så får det bli .., och nu cyklar jag till jobbet, för tjänst från elva till åtta.

Pip.

Åke Sörlins bilder ..

Karl Anders Isaksson Vilhelmina.
Son till verkstadsägaren Gottfrid och hustrun Gundla Isaksson.
Familjen bodde i korsningen Kyrkobergsvägen - Bondegatan.


Daniel "Danke" Jonsson tar sig en kaffeslurk.
Året är 1951.


Värmebölja!
(Björneståls flicka).

Jag har sagt det förut och säger det återigen: Vilhelmina kommuns fotoarkiv är en GULDGRUVA för den som tycker om gamla bilder!

Och nu på morgonen sitter jag och scrollar lite förstrött bland fotograf Åke Sörlins bilder.

Helt underbara är dom .., i alla fall bilder tagna utan blixt.

Och helt uppenbart hade denne herr Sörlin ögon för det lilla i tillvaron.
Titta bara på "Björneståls flicka" som sitter där på trottoaren och kämpar med skosnöret!

Eller bilden längst uppe .., pojken som tittar fram och uppe i slänten står ett gäng pojkar och tittar neråt!

Om denne Åke Sörlin kan man läsa mera här.

När man är på vift ...

Vykortsskrivande i Grekland.
Men våra rumsgrannar var tystlåtna av sig.
Det var ju norrmän.

... kan man få vara med om både det ena och det tredje.

Man kan till exempel åka till Paris och där, häpet .., få lyssna till vad grannarna har för sig.

Det är precis vad Joanna har gjort.

Ett nytt liv.

Westerlundare och Hanssöner och alla från Dikanäs.
Släkt. Min släkt. Skriver jag och ler.

När man inte längre har några föräldrar .., ingen mamma eller pappa som ringer för att höra hur man har det eller hur det är med barnbarnen ..., och ingen att hälsa på .., då inser man hur tomt det blir.

Det blir som ett eko, bara.

Om man då bor långt från sin övriga släkt, då kan det ibland kännas riktigt tomt, så där som vore man ensam i öknen.

Men tänk .., i somras när vi åkte hemöver och hälsade på hos moster Lisbet i Vilhelmina och där var hennes dotter Inga-Lill med man och där var kusinbarn och kusinbarnbarn ..., och i Dikanäs, några mil bort, där fanns morbror Olaf och hans Gunhild och sonen Peder och allt vara bara värme och ännu mera värme och jag var så lycklig.

I Vilhelmina dök även kusinen Barbro upp.

Hon är nånting så oerhört energisk, ja, jag blir matt bara av att läsa om allt det hon sysslar med.

Är det inte att sätta upp vävar, så är det att ta nya universitetskurser och samtidigt arbeta!

Men nu .,. har hon börjat ett nytt liv.

Barbro är arbetslös.

I varje fall var hon det idag.

Om sitt nya och annorlunda liv utan arbete, skriver hon här.

Avkoppling ...

När Nellys matte och husse är på resande fot, så där långt borta, får Kapten Lintott och hans storasyster vara hundvakt under en tid.

Så här mysigt kan man då ha det.

Och Nelly är en madame med väldigt mycket integritet, så hon ligger bara så där lagom nära.

På nätterna sover Nelly hos Emma.

I smörbyttan ....

För kanske sju, åtta år sedan, deltog jag i en kurs i livsmedelshygien.

Föreläsare var en man anställd av Livsmedelsverket och så kom vi in på detta med olika livsmedel och mannen berättade att efter att han med egna ögon bevittnat hur s.k. lättmargariner framställs, så åkte allt sådant ut från hans eget kylskåp.

Aldrig i livet att han ville ha med dylika livsmedel att göra!

"Det är rena kemikalieindustrin i såna margariner!" sade han.

Då, brydde jag mig kanske inte så mycket.

Men efter att ha läst olika inlägg hos den här madamen, så ändrade jag själv förhållningssätt till just sådant som Lätta och Becel.

I mitt kylskåp finns numera endast Riktigt Smör eller Bregott.

Och efter att ha läst detta .., så kommer jag aldrig att ändra mig.

Avprickat ...

Okej.

Detta är gjort.

* Ringt Statoil om släputhyrning - hyr här, men lämna där -, vilket visade sig finnas endast på två ställen i Skåne .., i Staffanstorp och Arlöv. Och dyrt är det.

* Och så har jag kontaktat hjälpmedelscentralen i stan och pratat med vänlig kvinna (var är du ifrån .,? Ångermanland ? jaså, Hälsingland .., men har bott tjugo år i Vännäs i Västerbotten ....? jo, men du sa ju att "du far uppför backen ..." och då förstod jag genast ..., i Skåne far man ingenstans ..., ja, jag kommer från Malå ..., å, det vet du var det där .., jaså, det hörs, jo, jag vet ....) om lån av kryckor.
Nu vet jag var jag ska hämta dem. Det blir på fredag det, efter besöket på Folktandvården.

* Tre tomma skåp nu i köket. Har gått tre rundor till soptunnorna på innergården.

* Återstår hyresvärden i Svedala, som jag inte fick fatt i. Nytt försök i morgon.

* Pratat med glad väninna från Staffanstorp, men på jobbet i Lund.

* Tänt ljus och ännu flera ljus.

* Dragit igen fönstret ordentligt.