Ingen insikt alls ..

Har man inget annat för sig ..., så.

Men inte för en miljon gjorde jag det.



Än mindre detta.

Pling-pling i mobilen ...!

Mellandottern befinner sig på resande fot i Thailand.

Just nu i Pattaya.

Och jag läser sms-meddelandet, som avslutas så här:

"..... här är galet mycket prostitution och äckliga gubbar!
Dock rätt nyttigt att se en annan verklighet."

Och plötsligt minns jag vår sista kväll i Bangkok.

Vi sitter runt ett litet bord på en uteservering; det är Anders, mitt ex och jag själv.

Vid bordet intill .., en otroligt tjockmagad herre i 55-årsåldern kanske .., och mitt emot honom en ung thailändska, kanske tjugo år?

Mannen slafsar i sig spaghetti .., det rinner nån slags sås på hans haka och mellan tuggorna pratar han engelska, men han är inte engelsman.

"Tomorrow we will go to the island ..., by boat ..", säger han.

Och så slafsäter han vidare.

Den unga kvinnan säger inte ett ord.

Hon bara sitter där tyst och tittar på ingenting.

Som en resväska är hon.

Ett Ingenting.

Och jag tänker på vad hon ska vara med om och jag säger till han som då är min man att hur kan den mannen ens i sin vildaste fantasi inbilla sig att den unga kvinnan vill tillbringa en vecka med honom .., hur kan någon människa ha sådan brist på empati .., eller bryr han sig inte det minsta .., struntar han blankt i vad hon känner eller tycker?

Så är det förstås.

(Men jag inbillar mig också att dylika män faktiskt tror sig vara Guds Gåva till Kvinnorna).

Och jag säger att åååå, vad jag har god lust att stega fram till bordet där mannen sitter och åå, så jag har lust att ösa all min mat och dryck över hans huvud, ja, det är precis vad jag har lust med!

Och ååå, så jag ångrar att jag inte gjorde det.

Apropå Herr Larsson ...

Och hur många av oss födda kring 50-talet .., har inte lyssnat till detta?

Ännu mera från skattkistan ...

Liten fröken i sängen och mamma (?) som sitter intill och stickar.

Bilden är tagen av den i mina ögon helt fantastiske fotografen Åke Sörlin.
(Hans bilder är ofta så påhittiga .., det är annorlunda bildvinklar och på något sätt så lyser det igenom ett äkta intresse för människor, särskilt för barn. Kanske kommer ni ihåg bilden av lillflickan som sitter på trottoaren och kämpar med ett skosnöre ..., jag hade lagt in den här för kanske två veckor sedan .., ja, det var just Åke Sörlin som tagit den bilden.)

Året är 1952.

Bildtexten lyder: "Interiörbild från gamla sjukstugan".

I Vilhelmina, alltså.

Och bilden hämtade jag härifrån.

I skattkistan ...

Herr Larssson på sin 89:e födelsedag.
Född i slutet av juni.
Kräfta, alltså.
Fotograf: Dahlberg.

På den lediga dagen, då kryckor ska hämtas och träningsbyxor med vida ben ska införskaffas, då, innan dagen riktigt har börjat, lyfter jag på locket till skattkistan - Vilhelmina kommuns fotoarkiv - och letar lite förstrött bland alla bilderna.

Och ...., hittar små pärlor!

Som den här.

Så här lyder bildtexten:

Jonas Erik Larsson fyllde 89 år samma dag som tidningen Folket I Bild (FIB) och fotografen Dahlberg besökte honom i Marsliden.

Instrumentet han spelar på är en psalmodikon eller notstock.

Anledningen till FIB:s besök i Marsliden, var att göra ett bildreportage om det kraftverk som de ordnat insamling till.

Det blev två insamlingar på grund av de skador vårfloden åsamkade våren 1942.
Kraftverket sköttes sedan helt och hållet av byborna.

Anmärkning :

Jonas Erik Larsson, Vallen - Marsliden, född i Fjällboberg 1853-06-27.
Son till nybyggaren i Marsliden Lars Pålsson och hans hustru Brita Erika Svensdotter.
Jonas var tre år gammal då fadern Lars Pålsson kom till Marsliden och började röja mark.

Nybyggarlivet i Marsliden är väl omskrivet av författaren Bernhard Nordh.

Bilden togs den 27:e juni 1942.

Dagens fönster ...

"Hejsan,

Här kommer två fina höstliga fönster.

Det första är ett fönster i ett hus som i förr var en byskola.



Det andra är ett fönster i en kyrka.

Båda finns i små byar i närheten där jag bor.

Tänkte genast på dig, när jag hittade dem på en helgpromenad.

Ha det bäst / Tuvstarr."

Tänker ni på ....

... att vissa ostar innehåller färgämnen för att få dem att se gulare och godare ut?

Kolla nästa gång när ni står vid ostdisken.


Mer att läsa om detta finns här.

(Å andra sidan kanske man inte ska uppröras ..? Hur många av oss köper inte gladeligen godis i olika kulörer ..? Och många köper lika glatt dyra cigaretter som bevisligen kan orsaka en hel drös med skador. Det var det första narkosläkaren frågade mig om. "Röker du?" Jag minns en storrökare i Malå som upprördes våldsamt över att vi sålde äpplen som säkerligen var besprutade. Efter att han läxat upp mig, tog han ner en John Silver utan filter från tobakshyllan. Logik? Någon ...?)

Och för övrigt ...


.... tycker jag att ni ska klicka in er här.

Blir man glad?

Ja, det blir man.

Och så ...

.... ringer herr pensionatsvärden och meddelar att han har talat med mäklaren.

Nix.

I den lilla, lilla, lilla byn där det fallfärdiga huset som skulle kunna bli så fint finns .., där finns naturligtvis inget bredband och det hade ingen, i alla inte bloggmadamen, förväntat sig heller.

Där finns heller ingen mobiltäckning.

"Ja, jag är inte databeroende alls ...", säger pensionatsvärden.

Men det är bloggmadamen.

Hur är det nu ....?

En gång i världen hade vi internet via telefonen där man ringde upp och ingen kunde ringa in just då .., men hur fungerar det ...?

Är det superlångsamt?

Jag har glömt.

Någon som vet?

Det närmar sig ...

Lilla Saga visar sin fina klocka.

Tisdag.

En vecka kvar, precis.

Idag har jag skrivit manual till den rara Emelie som ska bli kassaansvarig när bloggmadamen är borta och jag ä l s k a r att skriva just såna och längst ner på papperet står skrivet att ..."Emelie, om det är nåntning du inte förstår, får du ringa precis när du vill!"

Inte för att det kommer att behövas, för hon så duktig, så duktig, men jag minns med fasa när jag själv skulle ta över, så där helt och hållet .., känslan att man bara m å s t e fixa det.

Och det kommer hon att göra.
Lätt som en plätt.

Och sen skrev jag ut protokollet från gårdagens möte där jag själv inte var närvarande och det är mycket knepigare än om man har suttit med och hört diskussionerna gå fram och tillbaka.

När klockan var precis ett, ringde jag Hässleholms sjukhus.

En vänlig kvinna på ortopedens vårdavdelning svarade och så fick jag veta vad som gäller.

På måndageftermidadg skjutsar pv mig till sjukhuset och vi ska ta med oss kaffe i termos och säkert en god giffel och så blir det fika inne i salen.

Och på tisdagmorgon klockan sju noll-noll, är det dags för Elisabet Nilsson att opereras.

Sju noll-noll.

"Du är nummer 1 ....", sa den vänliga sköterskan och jag tänkte att oj, oj, oj, måtte herr Danske Ortopedläkaren vara ordentligt vaken och alert.

Det var vad jag tänkte och jag drooooog högt efter andan .., allt medan arbetskamraterna som stod där intill mig och pysslade med sitt .., looooog filurigt.

Jo, jo.

Dom förstod nog känslan.

Dagens fönster ...

... finns på ön Kefalonia i Grekland.

Nix, pix ...

... govänner .., nu går jag och lägger mig.

Bara så ni vet.

En riktigt god natt önskar jag er alla!

Sköna drömmar ., och att ni vaknar utvilade.

Och till dottern som just nu befinner sig i Thailand, säger jag: godmorgon på dig!

Bara så ni vet ....

Vallhunden Sverker pysslar om hittekatten i Fallnaveka.


Om några veckor .., kommer en liten kattunge till pensionatet.

Just det.

Jag ska få sällskap under den långa rehabiliteringen.

Skriver jag leende.

(Och så småningom ska där komma en hund också.)

Sista veckan ...

Fem, möjligen tio minuters promenad från pensionatet .., finns detta.
Behöver jag säga att ni nog ska klicka på bilden?


... hemma hos mig, på länge nu.

Sex arbetsdagar återstår.

Och idag ska Madame Operationskoordinator meddela klockslag för operationen.

En vecka kvar bara.

Sen blir det landet Halland.

Hav och klipphällar.

Doft av ved.

Herr eller Fru Gröngöling.

Post i brevlåda, valnötsbröd och pl.marm -09.

Och aldrig sova ensam.

Natten mot idag vaknar jag klockan fyra och är pigg.

Eller lite orolig.

Nån slags resfeber är det.

Förstås.

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Jag har förstått att det kan finnas eventuella renoveringsplaner i framtiden, och skickar därför ett fönster från ett rum i familjen Manilats palats där uppfräschning pågår.

Det går långsamt!

Hälsningar

Jom."

Tänkvärt ...

Enkel lycka.
En katt som sover.

En liten viktig historie ....

En 92-årig, liten, velbalansert og stolt mann, fullt påkledd hver morgen kl. 08.00, med håret pent kjemmet og med perfekt barbering (selv om han faktisk er praktisk talt blind), flyttet til et gamlehjem i dag.

Hans 70 år gamle kone har nettopp gått bort og gjort det nødvendig for ham å flytte.

Etter mange timers tålmodig venting møtte han meg med et smil da jeg kunne fortelle at rommet hans var klart.

Mens han manøvrerte gåstolen sin mot heisen ga jeg ham en liten beskrivelse av det lille rommet, inkludert de nye gardinene som var blitt hengt opp i vinduet.

'Det er nydelig, jeg liker det,' erklærte han, med en entusiasme som ligner en 8-åring som får se sine nye hundevalp.

'Hr. Johansen, vent til du har sett rommet,' sa jeg.

'Det har ingenting med saken å gjøre,' svarte han.

'Lykke er noe du kan bestemme deg for i forveien.
Om jeg liker rommet mitt eller ikke har ikke å gjøre med hvordan møblene er arrangert... det er hvordan jeg arrangerer mine tanker som teller.

Jeg har allerede bestemt meg for å like det.
Det er en beslutning jeg gjør hver morgen når jeg våkner.

Jeg har et valg; Jeg kan bruke dagen i sengen og tenke over vanskelighetene jeg har med de delene av kroppen min som ikke lenger fungerer, eller komme meg ut av sengen og være takknemlig for de delene som funker.

Hver dag er en gave, og så lenge jeg åpner mine øyne skal jeg fokusere på alle de lykkelige minnene jeg har lagret gjennom livet..

Høy alder er som en bank-konto.

Du kan heve goder fra det du har lagret.

Hvis jeg skal gi deg et råd, så må det være å sette inn mest mulig lykkelige minner på bank-kontoen din!

Takk for ditt bidrag som jeg kan fylle min konto med.

Jeg gjør massevis med innskudd fremdeles!'"

Husk disse enkle reglene for lykke;

1. Fri ditt hjerte fra hat.

2. Fri din tanke fra bekymringer.

3. Lev enkelt.

4. Gi mer.

5. Forvent mindre.

Denne historien gir litt ettertanke.
Jeg har begynt å fylle bankkotoen med de små øyeblikk i hverdagen. Å mine minner og opplevlser med gode venner og familie blir satt som innskudd på kontoen.

Å mange mange flere innskudd blir det med tida:))

Ha en strålende kveld.

- B -.

Till en som har fyllt år ...

Det blir Möllers Milanokaka, i stället för blommor.

I en sydfransk by bor en skrivglad madame, hennes man, och så den lilla hunden Desi, med ett eller två s.

Och nu har madamen fyllt udda och förvandlats till pensionär!

Allt detta hände sig för tre dagar sedan och inte ett grattis har kommit över tangentbordet, inte förrän nu.

Så ..., stor kram till dig, madame Monet.., som så generöst har visat oss hur det står till med livet i det nya landet och vad som skrivs i damtidningar och hur det går till att renovera ett hus och hur det är hos veterinären och mycket, mycket mera!

Fortsätt så!

Enkel resa

När min annars så lugna tillvaro plötsligt förändras .., när det blir mycket att tänka på, blir jag alltid ., ja, stressad.

Jag blir lättirriterad och hakar upp mig på småsaker.

Alldeles hur glasklart som helst känner jag igen symptomen.

Man har liksom ingen koll längre.

Det är så mycket som händer på en gång.

Sånt tänker jag på medan tåget tar mig från Halmstad till Malmö.

Det är iskallt i kupén.

På en bagagehylla ligger en röd resväska och balanserar farligt .., närmare och närmare kanten kommer den.

"Den väskan kommer att ramla ner .., tänk, om nån får den på sig .., den kan lätt knäcka ett näsben!" säger jag till den unga flickan som sitter intill mig.

Men tågvärdar kommer och går och ingen bryr sig det minsta i den röda väskan och allra minst bryr sig väskans ägare.

I närheten av Lund har jag nästan somnat.

Då hörs plötsligt högljudda rop och hojtande!!

Jo, mycket riktigt ..., då har väskan dråsat i golvet och det blir ursäkter och förklaringar och jag drar den rosa halsduken tätare om halsen och vänder blicken mot kupéfönstret där mörkret sakta är på väg att ta över.

I Malmö blir det pågatåg hem till Ystad.

Mitt emot mig sitter Kjell som ursprungligen kommer från Sundsvall.

Nu har han varit i Göteborg och spelat bowling .., med SCA:s firmalag och hela vägen från Malmö till Central, förbi Persborg, Oxie, Svedala, Skurup, Rydsgård, Svarte och slutligen Ystad .,. berättar han lyriskt om sitt före detta arbete som driftsingenjör hos SCA i Sundsvall och glädjen i att ha hamnat rätt här i livet och om sitt pensionärsliv och hur han träffade kvinnan som han har tillbringat tjugo år med.

"Det var i Benidorm .., och allt berodde på att hon glömde ett Visakort i en plånbok ...", säger han leende.

Och vi pratar om vikten på bowlingklot (drygt 5 kilo) och om Parkinssons sjukdom och reumatism och detta att bo i Ystad och det blir också prat om Medelpad, Höga Kusten och olika dialekter.

Ungefär så.

Och sen är jag hemma.

Besök på pensionatet ...

Titta, vem som uppenbarade sig ute på pensionatets gräsmatta igår!

Och även idag, för den delen.

En gröngöling!

Sååå vacker var den .., där den pickade med långa näbben i det ännu gröna gräset.

Söndagsfönstret ...

Den inglasade verandan. Ser ni dörren som går in till hallen?
"Men ååå ...vilken vacker dörr!" säger jag och drar efter andan.


Det känns som om hela natten mot idag blir en enda lång dröm.

Ja, att kropp och själ hör ihop, därom råder inga tvivel.

I drömmen befinner jag mig högt, högt uppe på en bergssida .. jag går på en smal spång som består av tre, fyra brädor .., bergväggen till höger och på vänster sida om mig: bråddjup .., flera hundra meter rakt ner och längst nere finns havet.

Och jag är kräksjuk av skräck och håller krampaktigt i byggnadsställningsrör .., och plötsligt hör jag som ett dån!

"Åååå, ser ni kvinnan .. ååå, hon tappade taget och föll i havet!!" ropar andra människor som står på samma ställning.

Det är knappt att jag vågar titta ner.

Då vaknar jag med ett ryck.

Håret är svettlockigt.

Täcket bångstyrigt.

Alldeles stilla ligger jag och drar djupa andetag.

Jag tänker på mitt liv som skuttar och har sig just nu.

Jag tänker på huset.

Och på operationen.

Ett fönster står på glänt.

Höstig luft i varm sängkammare.

Där utanför hörs fågelkvitter.