Måndag ...

"Det bästa är att veta man letar efter,

innan man börjar leta efter det."


Sade Nalle Puh.

Och bilden från annasmamma.

Pling i inkorgen ...!

mellansystern sa...

"Hej jag var förbi hos vår gemensamma morbror för några veckor sedan.

Då satt han i sin rullstol framför vedspisen och åt märgben.

Glad som han var berättade han att nu skulle dom ha bröllop för yngsta dotter Elin, som skulle gifta sig i Dikanäs lilla vackra träkyrka på nyårsafton.

Jag tyckte att han såg väligt pigg och glad ut och jag hoppas vi får ha honom kvar länge än, vår kära morbror Olaf.

Kram från kusinen."

Syskonkärlek ...


Ikväll har vi suttit i soffan Ektorp och tittat på en av de bästa dokumentärfilmer jag vet.

Jag har sett den flera gånger tidigare och fick den sedan i present av vännen Kent i Växjö, - Kent som följde Emil och mig till Samos för ett par år sedan -.

Nu satt vi här i soffan, pv och jag själv, med Sigge Nilsson mellan oss ..., och tittade om igen .., och man blir skumögd och så innerligt rörd mellan varven.

Den som inte blir varm i hjärtat av den här filmen .., ja, den måste ha ett hjärta av sten.

Läs gärna recensionerna.

Konsert i Vallås kyrka ...

Första gången jag bevittnade en körövning - det var i fjol tillsammans med vännen Leina - i Nicolaikyrkan i Halmstad.

Då var det Halmstad Kammarkör som skulle ha adventskonsert.

Det var iskallt ute och vi slog oss ner på en av kyrkbänkarna och lyssnade och där framme stod pv med läsglasögon på nästippen och sjöng med sådan inlevelse.

I eftermiddag var det dags igen, men nu med kören Västanvind och nu i den högst annorlunda kyrkan i Vallåsa, i Halmstad.

Kyrkan påminner i formen, i alla fall inuti, om en lappkåta .., den är ritad av danska arkitekter berättade en av kyrkvärdarna .., och så långt ifrån Annelundskyrkan som det är möjligt att komma.

Jag satt längst bak, tillsammans med två andra damer och där bak i kören, stod pensionatsvärden och sjöng med stor inlevelse och jag loooog.

Det som är filmat, den sången, tycker jag allra bäst om.

Och i verkligheten var sången förstås inte alls så skrällig .., tvärtom, den var alldeles underbar!

Om .. inte om hade varit ...

... om jag hade bott i Dikanäs, till exempel, då skulle jag ha slängt på mig kappan och den rosa halsduken och så skulle jag ha knatat iväg till morbror Olaf och Gunhild där uppe i det röda huset som en gång var min mormors .., det som ligger där högt uppe på kullen.



Olaf i sin krafts dagar.
Mammas älskade lillebror.
Fiskare och jägare.
Folkpartist.
Glad.
Och nu ..., är hans kropp ett härbärge för cancer.



"Ligger där högt uppe på kullen".

Ja, högt och högt.

Men lite högt, i alla fall.

Och så skulle jag ha slagit mig ner vid köksbordet och klappat stövaren Rissla när hon kom och viftade på svansen och det hade varit hur härligt som helst att få sitta där och småprata.


Rissla i sängen.
Å, vad jag älskar stövare!

Men när det nu inte är möjligt, så tänker jag ringa honom.

Bums.

Dagens fönster ...

... har vännen ellis fångat i Glommersträsk, så där hemöver.

Söndag ...

"För att visa att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger, liksom för att motionera sig."


Sade den kloke Nalle Puh.


// Och bilden kommer förstås från annasmamma.

Igår ....


... tillbringade jag i det närmaste hela dagen sittande.

Först i bilen till Ljungby.

Därefter flera timmar i kyrkan och i samlingslokalen och så ännu ett par timmar i Fallnaveka, i kökssoffan.

Och sen hemåt i bil igen.

Idag ...

... kan jag knappt gå.


Och ikväll ....

... har jag loppkammat Sigge Nilsson och minst femton loppor har mött döden i vedpannan.

Efter kamningen blev det dusch i badkaret för ovan nämnde herr Nilsson.

Och Head & Shoulders.

Och rivsår på mattes högerhand.

Men nu sover herr Nilsson gott utan att klia sig och såväl loppkamning som tvätt ska upprepas och även pElle ska få sig en omgång.

Efter maten ...

.... (tinad plattfisk i smord form .., - jag tog två pangasusfiléer - ovanpå denna en blandning av 3 dl creme fraiché & 1 påse bearnaisesåspulver, plus ovanpå detta ..., riven ost och lite räkor ...jag saltar på fisken, så där lite bara ..., in i 225 graders värme i en halvtimme kanske .., till detta kokt pressad potatis och sallad .., himmelskt gott!), lägger sig pensionatsvärden på soffan Ektorp för att vila.

Åååå, då tycker lille Sigge Nilsson att han också vill vila, så han hoppar upp och lägger sig på pv:s bröstkorg och alldeles bums somnar han.

Efter en liten stund kommer farbror pElle och sätter sig nedanför soffan.

Han vill nog också .., men liiite pinsamt är det ju att hoppa upp och ligga nära den där kattungen.
Till slut tar längtan överhand.

Håll med om att pElle är en alldeles underbar kattherre!

Någon testar pelles tålamod ...

Nästan som att ha en egen liten cirkus, är det att ha en kattunge.

Bara såååå go är han, lille Sigge Nilsson.

Ja, hur gör man ...?

Före: gardinen i matsalen/stereorummet.

Att bli nästan-sambo när man har levt ensam i många år och så flyttar man ihop med en man som har skött sig själv tredubbelt längre .., som har köpt hus och bott där i stort sett själv och båda är man i mitten av de femtio .., det är inte alldeles enkelt.

Ännu knepigare blir det om man dessutom har helt olika smak.

Bloggmadamen tycker om ljusa möbler och nästan inga mönster.

Hon är förfärligt enjängd och har i nästan hela sitt vuxna liv haft ljusa linnegardiner.

Gärna mönster på påslakan och möjligen randiga trasmattor, men helst enfärgat.

Det kan bero på att hon är osäker på färger och gör det bekvämt för sig.

Så kan det mycket väl vara.


Efteråt.
Nu har nån enjängd madame varit framme.

Pensionatsvärden har i sitt hem ganska mörka möbler .., han har mönstrade tapeter och gärna gladmönstrade gardiner.

Jag lägger absolut inget värderande i vad som är rätt eller fel, för sånt finns såklart inte, det här är helt och hållet en fråga om tycke och smak.

Men att få ihop det där ....

Att komma inflyttande och försöka göra sig ett hem .., att sätta personlig prägel på det som i så många år varit en annans bostad .., det är jättesvårt.

Man tar hänsyn till dels den som har bott här .., men också till hans barn.

Så måste det ju vara även för andra som flyttar ihop?

Hur gör man?

Och hur mycket vågar man ...?

Sånt kan man fundera på en dag i december år 2009.

Lördag ...

"En vän är en människa i vars sällskap man törs vara sig själv."

Frank Crane


//Bilden från annasmamma som skriver att detta är hennes favorittorg i Sheffield, - Orchard Square -.

Lördagsfönstret ...

.... finns i Ljungby .., i lilla, vackra Annelundskyrkan.

Ni tror väl snart att jag är sponsrad av kyrkorådet i Ljungby, men det är jag inte.

Titta noga på bilden .., blir man inte lycklig av såna målningar .., med gäddor och räkor och pingviner som simmar/promenerar omkring där på kyrkväggen?

Sigge Nilsson

Det här har visat sig vara en liten tuff krabat.

Fast det är klart .. har man vuxit upp bland tolv andra katter, då vet man att ta för sig.

Så ... det här med pElle som ibland surar och viftar med tassen lite .., det bryr sig Sigge inte det minsta om!

Och igårkväll lekte dom tillsammans!

pElle låg på pianopallen och Sigge låg där under och så gömde dom sig för varandra och viftade med tassarna och tycktes ha riktigt trevligt!



Och Sigge springer obekymrat mellan alla rummen och upp och nerför trappan och kommer sladdande som en liten racerbil i hallen och så under mattan och han hittar en svart strumpa som säkerligen är en mus och så springer han runt med strumpan i munnen och pElle, han sitter lugnt under köksbordet och funderar vad den lille pysslar med.

Så där .., egentligen .., vad har han för sig?



När tröttheten tar övertass .., då lägger sig Sigge på mattes bröst och vilar.

Annelundskyrkan ...

T.v. om kyrkan syns församlingssalen där minnesstunden hölls.


Vilken ljuvlig liten kyrka detta var!

I lilla foajén kunde man köpa vykort och det gjorde jag och det är dessa jag har fotograferat rakt av, vilket säkerligen är strängeligen förbjudet och kanske hamnar jag i fängelse och får leva på vatten och bröd i ett par års tid, men jag tar risken.

På kortets baksida står: "Studio Lennart".
Jag hoppas innerligen att Lennart inte blir ilsken på mig.

Kyrkan, som ska symbolisera Noaks Ark, är ritad av länskarkitekt Hans Lindén i Växjö.



Och tänk er själva .., att komma in i detta varma rum!

Sjukhusfoajén i Ljungby är också den smyckad av Sven Ljungberg.

Ungefär samma färgskala .., de allra mest ljuvliga blågröna nyanser!

Mer att läsa om konstnären finns här.

Och besöker man Ljungby, kan man titta in här ..., för att inte tala om i själva kyrkan.

Mitt emot mig ...

"Det blir nog väldigt gott det här .., ja, lax smakar alltid bra ..!" säger han som är storebror.


... satt prästen, Lennart Martinsson.

Tjugoåtta år .., föräldrarna bönder .., han kommer från Småland.

Om allt möjligt pratade vi.

Om hur han trivs med sitt arbete .., vad som är bäst med det hela (mötet med människor, förstås ...) och mycket annat.

Denne herr Martinsson höll ett sååå fint tal vid kistan .., personligt och ändå inte smörigt.

Med på minnesstunden var även Gunvors kamrater från vattengympan .., där var grannar från hennes gata och där var vänner från förr.

Och två före detta sonhustrur eller åtminstone son-sambokvinnor.

En av dem, hon som är mamma till pv:s dotter, åkte med oss i bilen till Ljungby.

Liiiite spänd var jag nog .., men åååå, så rar och fin hon visade sig vara!

Hon, Mymmel, är född i Sundsvall eller om det var Härnösand .., är duktig skribent .., har i höst fått Halmstads Kulturpris och berättade om det hon nu håller på med.

Ja, det var trevligt att få träffa dem man har hört talas om och där var även musikerbrodern Ulfs barns mamma, Susanne, en tuffing som kör motorcykel och har arbetat i Japan av alla ställen på vår jord!

Härliga människor allesammans!

Efteråt ...

Längst t.v. pv:s underbare storebror Tommy, han som är ett snille vad gäller att spara energi åt kommuner och har så glitterglada ögon.
I mitten Ulf, musiker/trummis i olika band och supermusikalisk.
Den rare (och lika underbare) Ulf sjöng och spelade gitarr under minnesstunden, tillsammans med sin dotter och så brorsdottern Kajsa som dessutom spelade Amazing Grace på trumpet för sin farmor - i kyrkan - och så svindelvackert som hon spelade sen!
Nog måtte hennes farmor ha blivit rörd i sin himmel om hon hörde detta!
Och längst till höger herr pensionatsvärden.
Det var förfärligt ledsamt när bilden skulle tas .., så någon annan med kamera sa ..."kan ni inte försöka se glada ut .., tänk på allt roligt ni har haft med er mamma ..!"


... är vi totalt slut på.

Men åååå, sicken fin begravning och minnesstund det blev!

Och tänk att vara mamma till tre bröder som så innerligt har älskat sin mamma.

Begravningsakten hölls i Annelundskyrkan; ett litet kapell i Ljungby med väggmålningar av Sven Ljungberg och jag föll pladask för dom här underbara målningarna av alla djuren i självaste Paradiset .., där är gäddor, ål, abborrar och giraffer .., elefanter och apor .., ja, allt man bara kan tänka sig .., och i livets träd, där fanns minsann en glittrande Stare!

I morgon ska jag lägga in bilder från själva målningarna.

Och minnesstunden .., med tal från goda vänner .., där var kvinnan som berättade hur Gunvor alltid hade tid över att småprata med såväl bekanta som obekanta .., och det berättades om Gunvors oerhörda minne från sin tid på lönekontoret .., hur hon, när hon besökte kyrkogården i Ljungby, sade ..."jaha, där ligger minsann 43 Svensson .. och titta, här är 79 Persson".

Det var Svenssons och Perssons anställningsnummer och hon kunde allesammans!

Och själv berättade (under våldsam hjärtklappning ...) jag om mötet när Gunvor kom till bloggträffen .., jag hade ju förvarnat bloggvännerna om att Gunvor kanske inte skulle orka vara med .. och så kom hon då med sin rullator .., så sööt och go och pigg och berättade en fräckis och blev Gunnars bordsdam.

Och jag berättade också om det där med att det alltid var jordbävning hos Gunvor, ja, så sade hon själv.

"Idag är det 8 på Richterskalan ...", sa hon och ursäktade röran och så log hon plirigt.

Ibland var det 9.

Sist av allt, efter minnesstunden, blev det samling på landet ute i Fallnaveka hos äldste brodern och hans familj .., alla runt köksbordet .., lussekatter, pepparkakor .., kärleksmums .., kaffe och te .., och där var en brokig samling av Gunvors barn, barnbarn och sonhustrur/flickvänner.

Gemenskap.

En rar släkt att ha hamnat i.

Och en alldeles underbar man att dela pensionat med.

Det var vad jag tänkte när vi åkte hemåt i mörkret.

Sov gott !

Sov gott, Gunvor!

Tyvärr hann jag aldrig träffa dig, men du sjöng så fint i telefonen med Thomas & mamma på min födelsedag ! ( ja, vissa sjöng ju bättre än andra ;=)

Trots den korta pratstund vi fick så blev det mycket skratt, du verkar ha en härlig humor!

Ha det så bra på andra sidan och jag lovar att hålla koll på Göransson/Nilsson samt Pelle.¨

( Han har ju fått en kompis nu,"Sigge" )

Kram Maria

Idag får det här ljuset ..., - tack annasmamma - brinna hela dagen.

För Gunvor.

Och för alla andra som har förlorat sina anhöriga nu i juletid.

Idag ...

... är det begravning av Thomas mamma, den alltid så rara Gunvor.


Klockan 11.00 i kapellet i Ljungby


Och helt ofattbart är det.

Och allra sista gången tillsammans med henne.