Tisdag ...

"Du kan inte stanna i ditt eget hörn av skogen och vänta på att andra ska komma till dig.

Du måste gå till dem ibland."



Nalle Puh.


Bilden från annasmamma.
Och tänk .., om några dagar ska ni allt få se henne på bild!

Efteråt .....


.... bakar jag lussekatter och gör chokladpraliner.

Pensionatsvärden är nära döden och ligger på soffan.

Ja, han har fått snuva.

Och ...

... så ligger man där i tandläkarstolen och är som Svävande Damen, allt medan tandläkerskan roterar dom hullingförsedda nålarna långt nere i rotkanalerna.

Tra kanaler ska rensas.

I Ystad fick jag veta att "allt var klart för att fyllas igen ..." och det berättar jag nu, ja, när jag har satt mig i stolen och fått vit haklapp av papper runt halsen.

"Det är bara att fylla igen .., lätt som en plätt ...", säger jag, liksom uppmuntrande.

Men tandläkerskan tycker att vi ska kolla först.

"Kolla först" ..... betyder att man tar en liten hullingförsedd nål och skruvar ner den i rotkanalen och OM det då inte känns nånting .., dååååå, kan man fylla igen det hela, ty då är tanden avliden.

Jag säger att vi ju kan ta lite bedövning ändå .., ja, utifall att.

"Njaa .., men då vet vi ju inte hur det står till med den ...?" säger tandläkerskan vänligt.

Nähä.

Så jag gapar stort och ligger där med ihopknäppta händer och när den första nålen roterat några sekunder i kanalens djupa grotta, då vet vi: tanden lever!

En timme drygt, tar behandlingen och någon rotfyllning blir det minsann inte, näää, nu ska jag tillbaka och rensa ännu en gång och ingen bedövning då heller, för man måste förstås veta ..., och jag tänker att fy faderullan!

Efteråt .., när jag har klivit upp och torkat svetten ur pannan och smajlat lyckligt över att bli befriad från detta .., kommer pensionatsvärden och hämtar upp mig.

Vi åker till Väla köpcenter och där befinner sig just i det ögonblicket hela Helsingborgs befolkning och jag blir närapå kräksjuk av all stress som singlar i luften och det blir bara akuthandling.

"Nä, vi åker hem!" säger vi unisont.

Och pv har blivit förkyld och hostig och äter Vicks Citron och nästan hemma tvärtittar vi in på Hemköp i Haverdal och köper julgran och polarbröd och varmrökt bog (min idé) och att komma hem till landet där det är tyst och lugnt, åååå, det är som paradiset.

Ungefär så var det.

Idag ...

Tandläkerskan och hennes sköterska.
Världens raraste är dom.


... bär det iväg till Helsingborg för det allra sista - själva rotfyllningen - av tandeländet som så när fördärvade resan till Samos.

Det blir bilfärd tillsammans med den nu jullovsledige pensionatsvärden och kanske att man orkar med en utflykt till köpcentret Väla och kanske också en titt i älsklingsbutiken UNO som säljer danska linnekläder?

Men vid det laget är väl kontot tomt?

Nåja .., "allt går i Västerbotten ..", brukade mamma säga.

Det gäller nog i landet Halland också.

Dagens fönster ...

Medan Västanvindskören övar inför konserten .., tar jag mig en titt i samlingslokalen.

Det känns lite ... hemtamt.

Och jag tänker att medan jag väntar på att konserten ska börja, kan jag ju passa på att fånga ett fönster eller tre.

Från själva kyrksalen hörs sången .....

Idag minsann ...

Tomas & pElle.


... har pv namnsdag.

Och det har den här mannen också.

Och nittiotusen andra män med samma namn, plus några kvinnor.

Grattis, grattis från bloggmadamen!

Måndag ...

"Det bästa är att veta man letar efter,

innan man börjar leta efter det."


Sade Nalle Puh.

Och bilden från annasmamma.

Pling i inkorgen ...!

mellansystern sa...

"Hej jag var förbi hos vår gemensamma morbror för några veckor sedan.

Då satt han i sin rullstol framför vedspisen och åt märgben.

Glad som han var berättade han att nu skulle dom ha bröllop för yngsta dotter Elin, som skulle gifta sig i Dikanäs lilla vackra träkyrka på nyårsafton.

Jag tyckte att han såg väligt pigg och glad ut och jag hoppas vi får ha honom kvar länge än, vår kära morbror Olaf.

Kram från kusinen."

Syskonkärlek ...


Ikväll har vi suttit i soffan Ektorp och tittat på en av de bästa dokumentärfilmer jag vet.

Jag har sett den flera gånger tidigare och fick den sedan i present av vännen Kent i Växjö, - Kent som följde Emil och mig till Samos för ett par år sedan -.

Nu satt vi här i soffan, pv och jag själv, med Sigge Nilsson mellan oss ..., och tittade om igen .., och man blir skumögd och så innerligt rörd mellan varven.

Den som inte blir varm i hjärtat av den här filmen .., ja, den måste ha ett hjärta av sten.

Läs gärna recensionerna.

Konsert i Vallås kyrka ...

Första gången jag bevittnade en körövning - det var i fjol tillsammans med vännen Leina - i Nicolaikyrkan i Halmstad.

Då var det Halmstad Kammarkör som skulle ha adventskonsert.

Det var iskallt ute och vi slog oss ner på en av kyrkbänkarna och lyssnade och där framme stod pv med läsglasögon på nästippen och sjöng med sådan inlevelse.

I eftermiddag var det dags igen, men nu med kören Västanvind och nu i den högst annorlunda kyrkan i Vallåsa, i Halmstad.

Kyrkan påminner i formen, i alla fall inuti, om en lappkåta .., den är ritad av danska arkitekter berättade en av kyrkvärdarna .., och så långt ifrån Annelundskyrkan som det är möjligt att komma.

Jag satt längst bak, tillsammans med två andra damer och där bak i kören, stod pensionatsvärden och sjöng med stor inlevelse och jag loooog.

Det som är filmat, den sången, tycker jag allra bäst om.

Och i verkligheten var sången förstås inte alls så skrällig .., tvärtom, den var alldeles underbar!

Om .. inte om hade varit ...

... om jag hade bott i Dikanäs, till exempel, då skulle jag ha slängt på mig kappan och den rosa halsduken och så skulle jag ha knatat iväg till morbror Olaf och Gunhild där uppe i det röda huset som en gång var min mormors .., det som ligger där högt uppe på kullen.



Olaf i sin krafts dagar.
Mammas älskade lillebror.
Fiskare och jägare.
Folkpartist.
Glad.
Och nu ..., är hans kropp ett härbärge för cancer.



"Ligger där högt uppe på kullen".

Ja, högt och högt.

Men lite högt, i alla fall.

Och så skulle jag ha slagit mig ner vid köksbordet och klappat stövaren Rissla när hon kom och viftade på svansen och det hade varit hur härligt som helst att få sitta där och småprata.


Rissla i sängen.
Å, vad jag älskar stövare!

Men när det nu inte är möjligt, så tänker jag ringa honom.

Bums.

Dagens fönster ...

... har vännen ellis fångat i Glommersträsk, så där hemöver.

Söndag ...

"För att visa att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger, liksom för att motionera sig."


Sade den kloke Nalle Puh.


// Och bilden kommer förstås från annasmamma.

Igår ....


... tillbringade jag i det närmaste hela dagen sittande.

Först i bilen till Ljungby.

Därefter flera timmar i kyrkan och i samlingslokalen och så ännu ett par timmar i Fallnaveka, i kökssoffan.

Och sen hemåt i bil igen.

Idag ...

... kan jag knappt gå.


Och ikväll ....

... har jag loppkammat Sigge Nilsson och minst femton loppor har mött döden i vedpannan.

Efter kamningen blev det dusch i badkaret för ovan nämnde herr Nilsson.

Och Head & Shoulders.

Och rivsår på mattes högerhand.

Men nu sover herr Nilsson gott utan att klia sig och såväl loppkamning som tvätt ska upprepas och även pElle ska få sig en omgång.

Efter maten ...

.... (tinad plattfisk i smord form .., - jag tog två pangasusfiléer - ovanpå denna en blandning av 3 dl creme fraiché & 1 påse bearnaisesåspulver, plus ovanpå detta ..., riven ost och lite räkor ...jag saltar på fisken, så där lite bara ..., in i 225 graders värme i en halvtimme kanske .., till detta kokt pressad potatis och sallad .., himmelskt gott!), lägger sig pensionatsvärden på soffan Ektorp för att vila.

Åååå, då tycker lille Sigge Nilsson att han också vill vila, så han hoppar upp och lägger sig på pv:s bröstkorg och alldeles bums somnar han.

Efter en liten stund kommer farbror pElle och sätter sig nedanför soffan.

Han vill nog också .., men liiite pinsamt är det ju att hoppa upp och ligga nära den där kattungen.
Till slut tar längtan överhand.

Håll med om att pElle är en alldeles underbar kattherre!

Någon testar pelles tålamod ...

Nästan som att ha en egen liten cirkus, är det att ha en kattunge.

Bara såååå go är han, lille Sigge Nilsson.

Ja, hur gör man ...?

Före: gardinen i matsalen/stereorummet.

Att bli nästan-sambo när man har levt ensam i många år och så flyttar man ihop med en man som har skött sig själv tredubbelt längre .., som har köpt hus och bott där i stort sett själv och båda är man i mitten av de femtio .., det är inte alldeles enkelt.

Ännu knepigare blir det om man dessutom har helt olika smak.

Bloggmadamen tycker om ljusa möbler och nästan inga mönster.

Hon är förfärligt enjängd och har i nästan hela sitt vuxna liv haft ljusa linnegardiner.

Gärna mönster på påslakan och möjligen randiga trasmattor, men helst enfärgat.

Det kan bero på att hon är osäker på färger och gör det bekvämt för sig.

Så kan det mycket väl vara.


Efteråt.
Nu har nån enjängd madame varit framme.

Pensionatsvärden har i sitt hem ganska mörka möbler .., han har mönstrade tapeter och gärna gladmönstrade gardiner.

Jag lägger absolut inget värderande i vad som är rätt eller fel, för sånt finns såklart inte, det här är helt och hållet en fråga om tycke och smak.

Men att få ihop det där ....

Att komma inflyttande och försöka göra sig ett hem .., att sätta personlig prägel på det som i så många år varit en annans bostad .., det är jättesvårt.

Man tar hänsyn till dels den som har bott här .., men också till hans barn.

Så måste det ju vara även för andra som flyttar ihop?

Hur gör man?

Och hur mycket vågar man ...?

Sånt kan man fundera på en dag i december år 2009.

Lördag ...

"En vän är en människa i vars sällskap man törs vara sig själv."

Frank Crane


//Bilden från annasmamma som skriver att detta är hennes favorittorg i Sheffield, - Orchard Square -.

Lördagsfönstret ...

.... finns i Ljungby .., i lilla, vackra Annelundskyrkan.

Ni tror väl snart att jag är sponsrad av kyrkorådet i Ljungby, men det är jag inte.

Titta noga på bilden .., blir man inte lycklig av såna målningar .., med gäddor och räkor och pingviner som simmar/promenerar omkring där på kyrkväggen?

Sigge Nilsson

Det här har visat sig vara en liten tuff krabat.

Fast det är klart .. har man vuxit upp bland tolv andra katter, då vet man att ta för sig.

Så ... det här med pElle som ibland surar och viftar med tassen lite .., det bryr sig Sigge inte det minsta om!

Och igårkväll lekte dom tillsammans!

pElle låg på pianopallen och Sigge låg där under och så gömde dom sig för varandra och viftade med tassarna och tycktes ha riktigt trevligt!



Och Sigge springer obekymrat mellan alla rummen och upp och nerför trappan och kommer sladdande som en liten racerbil i hallen och så under mattan och han hittar en svart strumpa som säkerligen är en mus och så springer han runt med strumpan i munnen och pElle, han sitter lugnt under köksbordet och funderar vad den lille pysslar med.

Så där .., egentligen .., vad har han för sig?



När tröttheten tar övertass .., då lägger sig Sigge på mattes bröst och vilar.