Elisabet

måndag 11 januari 2010

Utsikt från soffan Ektorp ....

Där ligger vi skavfötters och tittar på tv (Minnenas television, om författaren B.Traven ..., en för mig helt okänd figur, men pv har läst Dödsskeppet ..) och gosar med sigge nilsson.

"Ja, man skulle nog kunna tänka sig att gå i pension nu ....", säger mannen mitt emot mig, han som har varit lärare i trettioett år och idag har gjort sin första dag efter jullovet.

Ååå, han skulle gärna pyssla här hemma ., odla grönsaker och rotfrukter .., börja fiska till husbehov .., ha höns .., sånt.

"Nu har jag haft matte A med säkert tusen elever .., det borde väl ändå räcka ..?" säger han plirigt leende.

Och bloggmadamen som har arbetat i butik i trettiosex år, hon kommer ihåg den stora skylten utanför en av Halmstads livsmedelsbutiker .., en skylt där det stod att butiken skulle hållas stängd under fredagen, ty personalen skulle på "kick off".

"Åååå gud, tack och lov att man inte behöver åka på sånt .., jag hade hellre åkt på "kick down"! tänkte hon.

Sånt pratas det om där i soffan Ektorp.

Utsikt från sovrumfönstret ...

Och t ä n k ..., om kameran hade kunnat göra rättvisa åt hur eldfängd himlen egentligen var!

Ännu rödare!

Ännu mera flammande!

Om man har tillbringat sjutton år i Ystad och nästan aldrig sett solnedgången, då känns det annorlunda att var kväll se solen doppa sig i väster.

Och från sängkammarfönstret skymtar man havet.

I vanliga fall ....

alldeles underbar liten ängel som hänger i granen ...

... brukar herr pensionatsvärden dra sig för att slänga ut julen.

Men rehabmadamen .., hon börjar vara rätt less på att få granbarr i strumporna.

Och överallt ligger glitter.

Det är sigge nilssons fel.

Så ...., i morgon, då tackar nog julen för sig.

Faktiskt.

Åt andra hållet ...

Utan motljuset.

Då såg det ut så här.

Trettio minuters ....

.... promenad nere vid havet.

Isvindar mot kinden, trots nästan inga minusgrader alls.

Och bäcken som porlar och vattnet som är nästan-fruset och änderna som flyger upp när jag närmar mig.

Vid gula huset sitter fyra råkor i toppen av björk.

En koltrast mumsar på frusna olvonbär.

Och så upp för backen till det gula huset på kullen och sigge nilsson som kommer jaaaamande från köket ..., och från cd-spelaren sjunger Christina Branco så där så man bara vill blunda och drömma om att få strääcka sig ut på en klipphäll och kanske sol mot kinden och efteråt ...., simma i havet.

Och fiskmåseskriken.

Förstås.

Och så en massa livsglädje ...

Det kan väl kanske behövas en alldeles vanlig måndag.

Timbuktu uppträdde i Malmö när vi var där på julfest för tre år sedan.

Helt ljuvlig var han!

Och det är madame Moreno också.

Just nu lyssnar jag till en signerad cd med henne.

En slags liten lycka.

Mera humor ...

På kylskåpsdörren i ett gult hus på en kulle i landet Halland,

där sitter den här magnetbilden.

Jag fann den i en museibutik i Stockholm och föll p l a d a s k.

För mig är detta humor ..., tänker jag.

Nån slags insikt ....

Sitter i telefonkö med Försäkringskassan.

Just nu har jag nummer ... 77 .., i kön.

Det är 46 personer som arbetar för att hjälpa oss som ringer, meddelar telefonsvararrösten.

Beräknad väntetid: 7 minuter.

Det tycker jag är snabba ryck.

(Nu är det bara 44 personer som arbetar för att hjälpa oss. Frukost, kanske ..?)

Lite senare: oj, det gick undan!

Redan när jag hade nummer 36, tutade det i luren och så var jag framme.

Vänlig ung dam/handläggare berättade hur gången är .., ja, vad vet man när detta med sjukskrivning är något helt nytt i ens liv!

Det blev ett bra och informativt samtal.

Helt nöjd är jag med detta mitt första möte med Försäkringskassan.

Jullovet är slut ...

... nu vankas ensamfrukost.

Ännu flera måndagsfönster ...

Arvidsjaurs kyrka och ett blått hus i Portugal.

Hullerombullerlivet.

Just så.

Dagens fönster ...

.... kommer från Arvidsjaur och det är den här madamen som har varit framme med kameran.

Det tackar man för.

Mera om kyrkan finns att läsa här.

söndag 10 januari 2010

Sist av allt ...

Stig och hästen Sally.

... blir det filmen "Hästmannen".

"Stig-Anders lever livet enligt nedärvda traditioner på familjegården i Råskog i djupaste Småland.
Så kommer stormen, som över en natt förändrar Stig-Anders stilla liv till ett drama på liv och död.
En av Sveriges främsta naturfotografer, Peter Gerdehag, och redigeraren Tell Johansson skildrar i mötet med "hästmannen" Stig-Anders, ett märkligt och unikt livsöde. "

Den filmen har jag sett tidigare, men det hade inte pensionatsvärden.

Vi satt i soffan och loooog och torkade tårarna mellan varven.

Tack qi, som påminde!

Bäst i tv ...

Bilden från SVT.
Om jag hamnar i fängelse för att jag lånat den, så kom gärna och hälsa på mig!

Helt ärligt finns det inte ett enda program i SVT som får mig att sitta och smajla så där från öra-till-öra, som när det är dags för Solens Mat med Bo Hagström.

Det blir trettio minuter av ..., ren och skär livsglädje.

Och man undrar vad det är som gör att just det matprogrammet är så annorlunda?

Jo, här är inte programledaren i fokus .., här är människorna runt omkring viktiga.

Här finns närbilder av gatulivet och av gamla tanter och man får en känsla av att man är med .., att man står intill och liksom tittar på och hela tiden säger jag ...."men Thomas, vi måste bara ta en bilsemester i Italien!"

Allt eftersom herr Hagström byter landskap, förändras mina semesterplaner.

I kväll var det Umbrien och nu vill jag åka just dit!

Minns jag rätt görs programmet på plats med endast fotografen Per Anders Rudelius (och fotot är ju halva glädjen, för att inte tala om klippningen av alltsammans!) och herr Hagström själv.

Helt fantastiskt är det!

Kväller ...

Januari i landet Halland.

... blir norsk dokumentär som handlar om en prat, - och skrattglad fiskare.

Hela tiden pratar mannen, ja, prick hela tiden.

Därefter stundar svensk dokumentär från Sarek .., filmen handlar om björnhonan Rapa och i en timmes tid blir vi sittandes i soffan Ektorp och följer Rapas öde.

Det slutar med Döden och är sorgligt värre.

Klockan sju: konsert från Berwaldhallen och då tänker man osökt på den eminente bloggaren som har sin arbetsplats just där.

Och i morgon är det arbetsdag för pensionatsvärden.

"Ja, helt ärligt skulle jag hellre vara hemma hos dig och sigge nilsson ..., gå och fixa lite och sånt ...", säger han som har haft tre veckors jullov.

Det är väl någon slags ångest inför vad som komma skall, förstås.

Ute har mörkret lagt sig.

Här är becksvart .., tittar jag till höger är allt jag ser min egen spegelbild i fönstret.

Jag tror att det är därför som jag ofta är så trött om kvällarna här i landet Halland.

Utan billysen och starka gatljus och utan skränande ungdomar som har fest .., så följer man på ett helt annat sätt med i dygnsrytmen och helt ärligt skulle jag - lätt som en plätt - kunna gå och lägga mig nu när klockan är 19.12, pip.

Från tv-rummet hörs Bryn Terfel sjunga på italienska.

Har jag sagt att jag gillar den mannen?

Inte.

Då säger jag det nu.

Och vi är flera som tycker om honom.