Till annannan ...

... som har tagit sig ton och påpekat att jo, nog är det väl trevligt med fönster, men nu vill hon gärna se nånting med sigge nilsson.

Det är till att ha krav.

Men är man lydig så är man .., och här är en liten kortfilm med handling.

Att gardinerna ännu inte är upplagda, det beror på att jag inte har hittat det andra paret och eftersom det tydligen kommer att sluta med att helt nya gardiner får inhandlas, så får dom här släpa i parketten tills dess.

Ja, det är lika bra att berätta det, så Vän Av Ordning inte får hjärtsnörp.

// Som synes är pElle inte på sitt bästa humör. Han har det inte lätt numera. I sängkammaren står pElles alldeles egna rottingfåtölj med skön filt i.
Den fåtöljen har sigge nilsson nu utsett till sin och inte det minsta hjälper det att pElle står nedanför fåtöljen och stirrglor på den där fräcke krabaten, nää, han, sigge, han bara sover vidare! Och pElle suckar och går ner till pallen, den vid elementet.

Hullerombullerlivet ...


I London var det rena orkanvindarna!

I Dublin finns inget ........!

Att ha den kunskapen att man faktiskt kan rädda liv, det måste vara oerhört tillfredsställande.

För att inte säga u n d e r b a r t.

För tänk, om rubriken hade varit ...: "Kassörska opererade ....".

På pensionatet ...

Hardware Store at Springtime.
Stevan Dohanos.1946

Två månaders rehabilitering, snart tre .., och mesta delen av tiden har ägnats åt fågelskådning via rumsfönstret .., tidningsläsning (Göteborgsposten - halleluja, vilken trivsam tidning!), DN (buuu, slut med den glädjen nu ...!), promenader längs havet .., och en massa surfande (läs: bloggande) på nätet.

Och jag har lärt mig att känna igen herrarna Nötväcka och Stenknäck.

Mellan varven ligger jag på soffan Ektorp och läser pocketböcker.

Jepp, bloggmadamen tillhör den delen av mänskligheten som väljer pocket före inbundet.
Jag vill nämligen kunna hålla i boken med en hand, medan jag ligger på sidan.
(Ja, jag ligger alltid när jag läser ., förutom på tåg, - och flygresor).

Nåväl.

I födelsedagspresent fick jag av herr pensionatsvärden tre böcker.

Två av dem är nu avverkade.

Bok 1:
Anne Holt 1222 över havet - påminner om "Tio små negerpojkar", men ändå inte.

Huvudpersonen, den tidigare kommisarien Hanne Wilhelmsen, är till en början direkt osympatisk, men allt eftersom sidorna vänds, förändras bilden av den rullstolsburna kommisarien, ja, så där så man skulle kunna tänka sig att bjuda hem henne på kaffe.

I det stora hela tycker jag att boken är tillkrånglad och egentligen upplevde jag ingen spänning alls .. inget som kittlade spöknerven.

Jag läste .., hämtade kaffe .., tittade på tv .., läste något kapitel .., drack vatten .., tittade ut genom fönstret .., ja, ungefär så.

Betyg: 5 (av 10)

Bok 2:
Karin Fossums "Den onda viljan".

Från sida 1 är jag fastnaglad och kan omöjligen sluta att läsa.

Karin Fossum skriver på ett - till synes - oerhört enkelt sätt, men lyckas väva in en slags obehaglig, för att inte säga rent av djävulskt olustig spänning mellan raderna .., det är som att sitta en liten eka och sakta men säkert närma sig ett vattenfall.

Ni som har sett den här filmen, ni vet vad jag menar.

Den där kryp-skräck-känslan.

Boken är ganska tunn (204 sidor) och flera gånger kommer jag på mig med att önska att den hade varit tjockare .., å, jag vill inte att det ska ta slut!

Betyg: 9

Ett tisdagsfönster från ...

... ett av mina favoritlandskap, nämligen Jämtland.

Och Jämtland är inte bara vackert ..., där finns himla trevliga människor.

Vid sjön i Vaplan och med Åreskutan i blickfånget, bor Gunnar.

Och på Frösön, där hittar man Eva.

Det är Eva som har agerat fönsterfångerska.

Tänk, så trevligt det var i somras med besöket ute i deras stuga på Rödön.

God mat .., guckuskospaning .., småprat ..., värme .., utedass .., och hästar i en sommarhage.

Jag tror att det är därifrån, från stugan på Rödön, som bilden är tagen.

Ett kvällsfönster från ...

.... madame Tuvstarr i Tyskland!

Legitimerad fönsterfångerska även hon och titta så fin katten är som sitter där på fönsterblecket!

Idrottsgalan ....


Rent förfärligt dålig inledning.

Och urfånig monolog av Lagerbäck.

Det är vad jag tycker.

På den där sidan ...

"Spring Storm Moving In," by John Falter; 1952

.., där jag råkade hitta en av Kurt Ards illustrationer,

där vimlar det av helt underbara bilder!


Ill: "Chicks in Incubator," by Stevan Dohanos; 1949

Ja, likt små historier, nästan noveller, blir det, så där som ..., ja, här är ett exempel.

Ett eftermiddagsfönster från ...

... fönsterfångerskan Gun-Britt i Östersund.

Men det är inte där som fönstret finns, utan i Spanien.

På besök hos ..

Ill: George Hughes


... den här mannen, nämner jag i en kommentar illustratören Kurt Ard.

Och så googlar jag på den mannen, så där för att få veta mera, och hamnar här.

Detta är, eller var, alltså kollegor till den här madamen.

Illustratörer.

Titeln på bilden ovan är för övrigt: "No chance to be alone ....".


Ill: Stevan Dohanos

Vilka underbara tidningsomslag!

Och här kommer glassbilen till stranden!

"Fängslad pedofil begick nya brott ..."

En 35-årig man från nordvästra Skåne misstänks ha utsatt ett 20-tal unga flickor för sexbrott via internet. Men det kan handla om många fler, enligt polisen och åklagaren.

Mannen har suttit häktad sedan mitten av oktober för att ha våldtagit en 14-årig flicka.

Ett halvår tidigare hade 35-åringen frigivits villkorligt från ett tvåårigt fängelsestraff för att ha våldtagit en 13-årig flicka.

Det står klart att han inte har upphört med sin verksamhet som nätpedofil, inte ens när han satt fängslad. (bloggmadamens kursivering .., jaså, får man som pedofildömd sitta och surfa på en dator i fängelset, det hade jag ingen aning om ..?)

- En del av brotten har skett under tiden mannen satt fängslad. Men om han begått brotten på anstalten eller under permissioner är oklart, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad.

Detta står att läsa i en notis i dagens GP.


Kastrering ..., kan det vara nånting att ta till? undrar bloggmadamen.

Insikt nr 198 ...


Idag skulle pElle få maskmedicin.

Tre små pyttehalvor som skulle petas ner i svalget.

Var det tänkt.

Ja, alltså .., det var vad jag hade tänkt.

Hälsar en blodig och riven bloggmadame.

Den artonde januari 1967 ...

Födelsedagasbarnet.

Tretton år och tre dagar var jag när min systerdotter kom till världen.

Första besöket i Arvidsjaur ..., det är min pappa och mamma och jag själv som har kommit de åtta milen från Malå för att få se underverket ..., och hon som nyss har blivit mamma, min storasyster, hon säger att "jag tror väl att Bisse får hålla i henne först av allt?" och så lämnar hon över den där obeskrivligt lilla tösen i min famn.

Den lilla flickan som knappt väger 2 kg och vars huvud inte är större än en apelsin, heter Rita.

Och jag är tretton år och översvämmas av mosterstolthet och vad jag inte vet då, är att jag sommaren därpå och även där nästa sommar, ska vara dagmoster åt den lilla flickan .., ååå, på Arvidsjaurs gator ska jag promenera omkring med barnvagnen och jag ska köpa Igloo Apelsin-glass och på kvällarna, när min syster har kommit hem från sitt arbete på Folktandvården, ska jag hälsa på hos kamraterna Leif och Karin, dom som tidigare har bott i Malå, på samma gata som jag själv.

Det är Leif och Karins mamma Marianne, som jag är så omåttligt förtjust i.
Marianne,arbetar på apoteket i Arvidsjaur, hon är rund om rumpan och har stor byst, hon är så varm och glad och hon ser ut precis som jag vill att en mamma ska se ut.

Mariannes man heter Allan och kan spela dragspel.

Ibland om kvällarna, badar Leif och jag själv i sjön inte långt från där dom bor.

Och jag blir på avståndsförälskad i en ung man som har en tvillingbror; dom bor nära min faster och farbror nere på Ringelvägen och faster får också besök, ja, ju mer förälskad jag blir, desto fler besök får faster.

I hennes badrum finns en korg med gamla urlästa veckotidningar och ingen bakar så goda drömmar som faster Anna-Maria.

Farbror Karl-Johan är kronojägare och har en modern räknemaskin på sitt skrivbord.

Nästan varje gång jag besöker faster och farbror och kusinen Karl-Gunnar, sitter jag i kontoret och leker med räknemaskinen.

Och systerdottern växer och blir stor och flyttar till Luleå med sin mamma och sommaren då jag väntar mitt första barn, då är jag också dagmamma under ett par månader.

Det är då som jag ska sträckläsa "Borta med vinden" och nästan glömma dagbarnet som vid det laget hunnit bli fem år.

Idag fyller hon fyrtiotre och bor på landet utanför Hörby, hon arbetar på Lunds Universitet och älskar att vara med på quiz-tävlingar .., hon besöker troget Roskildefestivalen (men bor bättre och mer bekvämt för varje år ...) och hon har rest till England och med stor iver deltagit i utflykter i "kommisarie Morse fotspår".

Och så tycker hon om att att gå med högklackade skor.

En alldeles underbar systerdotter är hon!

Och idag är det hennes födelsedag!

Övertidsersättning tack ...


Nattens dröm: jag befinner mig på Ica Supermarket i Ystad och har börjat arbeta.

Då upptäcker jag att någon har placerat alla våra cigaretter på den nedersta hyllan, den där vi i vanliga fall har leksaker och kontorspapper.

Och där finns nu också plastförpackningar med lösviktsgodis och godiset har ramlat ut och det är nästan omöjligt att göra fint bland tobaken.

"Men vem har hittat på det här, det ser ju hemskt ut!" säger jag uppbragt, men försöker att låta vänlig, för trots allt har jag ju varit borta från affären i flera månader och inte kan man då komma här och mopsa sig.

"Det ska vara så där .., och du får bara ha två rader av varje Prince!" säger Emelie som sitter i en av kassorna, den där jag själv brukar sitta.

I vanliga fall.

Men nu är minsann allt annorlunda.

Nu har man ingenting att säga till om.

Det är bara att lyda.

På gränsen till en mardröm är det, men bara på gränsen.

Och hjälpas, så lycklig jag är när jag vaknar!

Måndagsfönstret ...

... finns i det lilla gula huset inte långt ifrån pensionatet.

Flera insikter ...


På Stribegs Station har det diskuterats hejvilt angående det här med att kissa ute.

Eller på utedass.

Där finns kommentarer som är både för och emot.

Den som har vuxit upp med utedass, ser det hela kanske inte fullt så romantiskt.

Och så råkar jag läsa på kusinens blogg och där, i slutet av inlägget, skriver hon om just detta.

Det slår mig hur olika vår uppväxt har varit.

Och jag ler när jag läser om lillkusinens glädje över en alldeles riktig toalett.

Ett kvällsfönster från ...

... Spanien, där Gun-Britt från Östersund har vandrat omkring.

Tänk .., bara tänk .., så många fönsterfångerskor det finns!

Och bloggmadamen bugar och bockar och säger tack till er alla!

Insikt eller åsikt ....


Efter den sagolikt goda fiskmiddagen, diskuterar vi hatthyllans utseende.

Eller bredd.

Bloggmadamen vill ha den lååång med plats för många krokar att hänga jackor på och så utrymme för vackra korgar upptill .. minst tre stycken.

Minst.

Pensionatsvärden vill att hyllan ska sitta ungefär på halva väggen och med luft åt båda hållen.

Det blir nog intressant det här.

Så är det.


Och om ni vill läsa något som är som den allra, allra vackraste poesi,

då tycker jag att ni ska klicka in er här.

Det är vad jag tycker.

Jaha ...

... ikväll är det dags att planera för nya resmål.

Igen.

Jo, för nu ska vi få träffa familjen Garzanti och hans familj och såklart blir det vidunderliga italienska vyer, så där så man får hämta kartboken och börja drömma.

SVT 1, kl.20.00

Solens Mat, alltså.


Bilden från SVT och jatack, gärna besök i fängelset om jag blir fälld för bildtjyveri.

Glädje.

Finns här.

När jag var på väg till Hässleholm för att opereras, kom ett röstmeddelande till min mobil.

Det var en väldigt god vän som sa att jag inte skulle vara orolig, hon skulle vara med hela tiden .., "jag kommer att sitta intill dig och hålla dig i handen, du kan vara alldeles lugn ..", sa hon.

Och när jag morgonen därpå - lite orolig - rullades in i förberedelserummet och sköterskan bad mig att kura ihop inför ryggmärgsbedövningen (väldigt orolig ..), då tänkte jag på det där meddelandet.

Och ååå, så det värmde, även om det bara var en tanke ., det där med handen som skulle hålla min.

Det kan man tänka på när man ser filmen.

Vikten av att få hålla en hand i sin.

Och vännen som sade allt detta, hon heter Bettankax.