Insikt nr 203 ....,tror jag.
Å, så ofta mina döttrar skämdes för mig, då, när dom var i den åldern!
"Mamma, nu får du absolut inte prata med främmande människor, såna som du inte känner!" sade en av dem och promenerade minst tio meter före den pratglada mamman när vi gick på stan.
Själv förbjöd jag min egen mamma att besöka badhuset hemma i Malå.
Ja, som tonåring ansåg jag att hon hade alldeles för stor stjärt, nej, hon kunde allt hålla sig hemma.
Och pappa, som var bra mycket äldre än alla andras pappor, (han var hela 44 år när sladdbarnet/bloggmadamen föddes, å, rent oanständigt var det ju att ha ägnat sig åt barnalstring i den höga åldern, ja, på gränsen till snuskigt!, tyckte jag ..) han fick på inga villkor visa sig när det var dags för åhörardag.
En enda gång hade han varit där och inte nog med att han var så förfärligt gammal, ja, minst femtiofem år .., dessutom snöt han sig ljudligt - trumpetsnöt sig - så pojkarna i klassen drabbades av fnissanfall och själv ville jag bara dö.
Nej, aldrig mera!
Men så ramlar jag in på en blogg skriven av en trettonårig fröken - som skriver sååå bra - och då inser man att .., ja, ja .., det där händer alla.
Att föräldrar gör bort sig, alltså.
söndag 24 januari 2010
Idag ....
Det var då det. En liten pojke och hans mamma.
... har ättapjötten flyttat för tredje gången sedan han kom till Hufvudstaden.
Först var det lägenhet alldeles vid Råsunda .., därefter ett rum på Kungsholmen och idag .., med hjälp av snäll svåger, har flyttlasset gått till Söder.
Stor glädje!
Och billigare hyra!
Man kan ju undra ....
... hur många vanetittare som satte kaffet i vrångstrupen, ja, när den nya versionen av Landet Runt visades ikväll?
Det var nog många.
Det var mycket som var annorlunda.
Inget mys-pys längre.
Programledaren, ja, han har varit min store favorit i Västnytt.
(Fast liiite saknar jag den förra programledarinnan. Nej, nu ljuger jag. Jag saknar henne jättemycket! Och jag saknar även detta hur programmet var förr, men man kanske vänjer sig.)
... hur många vanetittare som satte kaffet i vrångstrupen, ja, när den nya versionen av Landet Runt visades ikväll?
Det var nog många.
Det var mycket som var annorlunda.
Inget mys-pys längre.
Programledaren, ja, han har varit min store favorit i Västnytt.
(Fast liiite saknar jag den förra programledarinnan. Nej, nu ljuger jag. Jag saknar henne jättemycket! Och jag saknar även detta hur programmet var förr, men man kanske vänjer sig.)
sigge nilsson tar siesta ..
Till ellis ....
Pensionatsvärden letade efter ett inlägg och hittade en kommentar från dig.
Och så log han och läste högt .....
Pensionatsvärden letade efter ett inlägg och hittade en kommentar från dig.
Och så log han och läste högt .....
En film med handling ...
Söndag förmiddag.
På soffan Ektorp ligger en bloggmadame och bläddrar i boken "Nu och då - Konst i Halmstad", författad av Mymmel Blomberg, mor till pensionatsvärdens dotter.
På sidan 67 faller jag pladask för Sven X:et Erixssons målning "Irma, Sahlins och blåsten" från 1946.
Inte det minsta bryr sig sigge nilsson i konstböcker.
Han bara sover och sover.
Ps. För den som inte vet det, klagade pensionatsvärden i somras på att mina små filmer saknade handling. Själv filmade han en broöppning i Motala och tyckte att denna (filmen, alltså) var nog en av de bästa kortfilmer som gjorts ..., ja, faktiskt borde den renderat i minst Guldpalmen!
(Vid närmare eftertanke var det bloggmadamen som filmade och pv tyckte att "äääääntligen, en film med handling!" ty, jag hade tidigare filmat människor som vandrade fram och tillbaka på järnvägsstationen i Helsingborg, och allt man såg var benen .. - något så innovativt och spännande, tyckte jag själv! -, men det föll inte alls herr pv i smaken. Broöppningen däremot ...! Det var nåt att hänga i granen!)
Idag tar denne man alltså klivet från mattelärare till kortfilmsregissör!
Och gardinskrattet .., det är din förtjänst Love, literature!
Varenda gång jag tittar på pv:s gardiner med OMTAG, tänker jag på dig och ler för mig själv.
Love, literature and gardening menade nämligen i en kommentar att det var det värsta av allt! Ds.
Från ...
.....piteå-barbro-hon-som-bor-i Uppsala ..., kommer två bilder susande genom rymden.
Och just i det ögonblicket som jag öppnar altandörren för att släppa in sigge nilsson, svischar det till ...., och där är fönstret och lilla posthuset som tar sig in och utan bekymmer hittar vägen förbi pyttelilla hallen, vidare in mot köket .., upptäcker datorn som står på matbordet och då är ju allt klappat och klart.
Så .. när jag har agerat hjälpreda till den tapetserande pensionatsvärden och som av en händelse råkar slå mig ner vid bordet framför datorn .., då .., upptäcker jag bilderna som har kommit!
Stor gläjde!
Och så här skriver avsänderskan:
"Hej !
Här kommer fönster från vårt posthus på ön. Där inne finns massor av postlådor.
Posthuset var även samlingspunkt för ungdomarna på ön.
Här har vi en strålande vinterdag -10° och sol.
Ha det så gott!
Babsan."
Glädje ....
Två underbara och sååå livsbejakande bilder ..., mer behövs inte för att sprida solsken över en vanlig söndagmorgon i nästan-slutet-av-januari!
Här, finns dom.
Och apropå bilderna, så kommer jag per automatik att tänka på en film som tillhör mina absoluta favoriter, alla kategorier.
Den här.
Ära vare Mike Leigh!
Två underbara och sååå livsbejakande bilder ..., mer behövs inte för att sprida solsken över en vanlig söndagmorgon i nästan-slutet-av-januari!
Här, finns dom.
Och apropå bilderna, så kommer jag per automatik att tänka på en film som tillhör mina absoluta favoriter, alla kategorier.
Den här.
Ära vare Mike Leigh!
Söndagsfönstret ...
Köksfönstret.
Och titta, där ligger ett kvarglömt hårspänne!
Bakom kullen är solen på väg upp.
Femton grader varmt (kallt!) i köket när man äntligen vågar lämna sängvärmen!
Det blir sticketröja och yllehalsduk, medan kaffebryggaren sörrrplar och brödet rostas.
Jag säger till pensionatsvärden att det lär finnas människor som använder sig av en uppfinning som heter "elektrisk uppvärmning", men pensionatsvärden har förfärligt brått att hämta in ved och hör inte alls på det örat.
När han kommer in igen, berättar han lyriskt att sigge nilsson minsann har upptäckt att man kan kissa i rabatten, ja, den som vetter mot väster, den utanför pannrummet.
"Ja, det är väl ingenting .., det gör väl alla katter ..?" kanske ni tänker.
Då vill jag bara meddela att så är det inte alls.
pElle kan tillbringa fyra timmar utomhus, men så snart vi öppnar ytterdörren springer han likt en hundrameterslöpare som äntligen nått OS-final ..., sladdar i hallen ..., rusar uppför trappan och sist av allt: in i badrummet där kattlådan står gå golvet!
Ty så är det, att pElle, han vill på inga villkor göra sina behov utomhus, nej, usch så äckligt! tycker han.
Så är det.
Om någon undrar ...
I en kommentar i ett tidigare inlägg (det om biblioteket) frågar "Anna" om jag inte ska kommentera det fina konstverket i ån Nissan?
Nej, det hade jag inte gjort, mest för att jag inte hade full koll, men nu har jag.
Konstnären, Fredrik Wretman, är för övrigt son till Tore Wretman och Meg Westergren.
Detta kan man på Wikipedia läsa om nollan som förvandlas till en åtta:
Mer att läsa om konsten i Halmstad finns här.
I en kommentar i ett tidigare inlägg (det om biblioteket) frågar "Anna" om jag inte ska kommentera det fina konstverket i ån Nissan?
Nej, det hade jag inte gjort, mest för att jag inte hade full koll, men nu har jag.
Konstnären, Fredrik Wretman, är för övrigt son till Tore Wretman och Meg Westergren.
Detta kan man på Wikipedia läsa om nollan som förvandlas till en åtta:
"0 + 0 = 8 ... är en skulptur av Boråskonstnären Fredrik Wretman som uppfördes 2007, under Halmstads 700-årsjubileum.
Skulpturen skall symbolisera Halmstad i åttonde århundradet och åttan skapas genom en nolla i glasfiber, (i stället för brons som det var tänkt från början) som placeras i vattnet.
Tanken är att den skall speglas i vattnet, varpå underdelen i åttan skall framträda.
Skulpturen är placerad på Nissan, direkt framför Halmstads nya Stadsbibliotek."
Mer att läsa om konsten i Halmstad finns här.
lördag 23 januari 2010
Lördag ...
Inne i stadens bibliotek pågår kommunens kampanj för att få oss att tänka klimatsmart.
Och Halmstad Kammarkör ska framföra fyra sånger, så där mitt i alltihopa.
För att lätta upp, kanske.
Själv tar jag det piano - sitter i en ärtgrön fåtölj och tittar ut över Nissan -.
Förmiddag ...
Lördagsfönstret ....
Från madame Hedgren i Trelleborg kommer ett snart-är-julen-slut-fönster.
Eller kanske är den redan slut?
fredag 22 januari 2010
På agendan ....
Handboll. (många ystadpågar i laget och jag undrar hur många handbollsfantaster som får andas lugnt .., sicken spännande match!) Förlust!
Kvällsmat med förhoppningsvis gott vin - nånting med djävulen -. Supergott.
På Spåret. (halleluja! Åååå, så jag höll på Birro-laget och å, så duktig hon är hans kompanjon!
Skavlan. (heja! Medelmåttigt program ikväll. Bäst är mannen som intervjuar folk på stan.
Du har mail. (den är sååå smörig, men det hjälps inte .. jag tycker om den! men ska man verkligen orka vara uppe så länge?)
Du har mail. (den är sååå smörig, men det hjälps inte .. jag tycker om den! men ska man verkligen orka vara uppe så länge?)
Fredagsmusik ...
Hembakade semlor från Bettans Bageri .., tända ljus ..., och skidskytte på tv.
Då är det "gött å leva!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)