torsdag 4 mars 2010
Töväder ...
Ner mot havet till.
Hela tiden hör jag honom ...
Jag minns när vår gata hemma i Malå blev asfalterad.
Å, sicken lycka!
Så ofattbart modernt det blev helt plötsligt!
Att vi inte längre kunde spela kula, eller med stövelns häl göra små bäckfåror till smältvattnet, tänkte vi inte på.
Inte då.
Brevet hem ...
Sorterar i lådor.
Blir sittande med ett brev från min mamma, skrivet den 21 noviembre 1980.
Då var mamma 61 år och hade tillbringat två (av det som skulle bli totalt tjugo) år i Sydamerika.
Så här skriver hon bland annat ..
"Kära Eliza.
Oj, vad jag har haft lust att prata med "frun" idag, men si den tiden fanns inte. Nu är klockan sex och jag har nödtorftigt stoppat undan dagens jobb.
----
Vi väntar nämligen främmande från Salta. Fyra personer ska komma med gåvokläder till en by inne i skogan och då skulle de ligga över här.
I natt var jag dessutom på jakt hela natten. Det var värre än i Tartagal .. Det värsta jag sett.
Jag skulle ligga nere hos Olles med barnen, de äter här, men ligger där nere. På natten skulle jag gå ut i köket och titta vad det var som prasslade så väldigt. Den syn jag såg kom mig nästan att få frossbrytningar. Stora, hemska kackerlackor överallt. Precis som en mardröm. Jag släckte kvickt min ficklampa för att de skulle sitta kvar, och gick upp till mej efter en alldeles ny spraytub av starkaste sorten som jag köpt mot vinchucan.
På morgonen låg 42 döda kackerlackor på golvet .., men det lät som ett regn av de som damp ner bakom diskbänken, men den ides jag inte dra fram. De rusade dit de flesta. Du skulle ha fått betala mig mycket innan jag lagt mig där inne.
Så har regnperioden satt in med full styrka, så nu är det genomblött här.
Lördagen - dagen efter -.
Huvva, vad det är jobbigt ibland.
Nu är klockan 10.30 på morgonen. Jag har sopat gården i arla morgonstund, vaskat, gjort i ordning 11 st TBC-analyser som nu ligger på tork. Jag har dragit ut tänder, tvättat en unge med sarna fulla skallen, samt satt på av den underbara salvan du sände .., har gett ungarna morgon-te och diskat.
Nu är klockan halv ett.
Miche sitter med foten i vattenbad. Han kommer i regel mitt i måltiderna. Kanske därför att jag ger honom en portion mat medan han blöter upp sin fot. Han kommer aldrig på de tider jag har mottagning. Ungarna har ätit. Jag har diskat. Ska nu lägga om hans fot och sedan ta mej en kopp kaffe innan jag sätter igång med TBC-proverna. På bänken i köket står ett kilo kött som jag ska göra asado på - så kommer gästerna, är det färdigt -. Vilken vilsam lördag, inte sant ???
Kl. 13.30
Nu har färgningen börjat /TBC-prover.
Satte Mirjam och Carina att torka av fönstren lite. De surnade åtskilligt, men så bjöd jag dem på kaffe först, jämte mig, och nu går det med glans. Varje objektivglas måste ha en liten tid på sig att färga, så därför skriver jag mellan akterna.
Så är klockan 15.00.
Proverna färgade och färdiga. Mottagningen och lab.skurat. Köttet puttrar, både i ugnen och på spisen - svetten lackar utefter ryggen.
Tyvärr så fungerar inte vattenpumpen idag, så jag vill inte slösa med det vatten som finns i tanken och därför får det bero med duschandet
Klockan 18.15.
Köttet färdigt. Proverna granskade. Plättarna håller barnen på att äta just nu. Dagen går mot sitt slut. Alla ungarna har fått bada i regnvatten som jag hade i en stor tank. Mörkret börjar att skymma utsikten över campamentet.
Lördagen den 22:a november är snart tillända."
Frukost på pensionatet ...
Finkar, mesar, koltrastar i parti och minut ., lille herr Ekorre (älskar sötmandel!) och sist av allt: en morgontrött herr Fasan .., alla kommer dom till det dukade frukostbordet.
Dagens fönster ...
I säkert en timmes tid skottas det snö från altantaket.
.... finns i det hus som i så många år har tillhört pv:s morbror och moster.
Nu är den epoken över .., hädanefter är det stadsboende som gäller, men ännu är huset inte helt tömt på sitt innehåll och just den här dagen har pv kommit dit för att befria altantaket från all snö och själv sitter jag i en härlig fåtölj och tittar på curlingdamernas OS-vinst.
Gösta, snart åttio år, är arbetsledare.
Ja, ja. Elektrisk ljusstake då, Bert.
Efter snöskottandet vankas kaffe med nybakade semlor vid köksbordet.
Adventsljusstaken har ännu inte förpassats till flyttlådan, nej, den står där lite kvarglömd på bordet och jag säger att vi kan väl tända den och låtsas att det är advent och Sonja nickar och ler och just så blir det.
Härligt blir det!
Ja, så där lite civil olydnad en dag i slutet av februari.
onsdag 3 mars 2010
Ett kvällsfönster lite norrifrån ...
"Ja, me'ns jag ändå "har dig på tråden" så får du en fönsterbild, eller nåt.
Lite fönsterbåge och lite fönstersmuts berättar att den visst går in under den kategorin.
Den här ljuvliga utsikten för några nätter sen kunde jag inte låta bli att föreviga.
Tankarna gick spikrakt till Viktor Rydbergs Tomten.
Lite fönsterbåge och lite fönstersmuts berättar att den visst går in under den kategorin.
Den här ljuvliga utsikten för några nätter sen kunde jag inte låta bli att föreviga.
Tankarna gick spikrakt till Viktor Rydbergs Tomten.
Allt gott!"
Om katten Jansson ...
Den riktige pElle.
Det finns absolut ingenting som är så roligt med bloggandet, som det här med alla kommentarer eller mail som dyker upp!
I min inkorg hittar jag en hälsning från Cecilia N som vi träffade i somras, ja, under semesterresan norröver.
Så här skriver hon (och glöm inte att klicka på länken, man blir glad av att läsa där!)
"Jansson träffar jag en gång i veckan på terminerna.
Men eftersom jag ser pElle oftare på skärmen så börjar jag nästan säga fel: Jansson får ibland heta Pelle.
Nå, när jag var liten fanns en bok om en Pelle Jansson som flyttade söderut från Norrland så namnen hänger väl ihop på nåt sätt.
I min inkorg hittar jag en hälsning från Cecilia N som vi träffade i somras, ja, under semesterresan norröver.
Så här skriver hon (och glöm inte att klicka på länken, man blir glad av att läsa där!)
"Jansson träffar jag en gång i veckan på terminerna.
Men eftersom jag ser pElle oftare på skärmen så börjar jag nästan säga fel: Jansson får ibland heta Pelle.
Nå, när jag var liten fanns en bok om en Pelle Jansson som flyttade söderut från Norrland så namnen hänger väl ihop på nåt sätt.
På hemsidan framgår det inte att vi även har två små grårandiga kattfröknar (eller antagligen fd fröknar, henor). Men de har inte fått komma ner i stallet än utan domesticerar sig på kontoret och i teorirummet.
De är väl ungefär i ålder med herr Sigge. Fast jag minns inte vad de heter.
Men det är svårt att hålla ögonen på teorifilmen när det samtidigt balanserar en katt högst uppe på whiteboardtavlan eller när en av dem jonglerar i den "bock" som föreställer hästmodell. Rena trapetskonstnären eller barrgymnasten.
På kontoret har de gemensamt utrymme med Jansson.
Det framgår inte riktigt vad den äldre herren har för synpunkter på ungdomarna."
Livskvalitet ...
Vi köper dom bruna.
... ja, för mig i alla fall, är att kunna köpa färska ägg från en bonde några kilometer bort. Dom vita hönsen (som värper vita ägg) får ett specialfoder så där så att gulan ska bli just gul.
Eller gulare.
Lite fuskigt är det allt, det tycker jag.
Och alla vi som själva har haft höns som har fått gå ute och äta och sprätta som dom vill, vi vet att hönor och tuppar älskar grönt gräs (vilket får gulorna att bli orangefärgade!), men även små grodor, feta daggmaskar och allehanda insekter. Mina hönor tyckte dessutom att plättar och nybakad sockerkaka var det bästa som fanns!
Dom bruna hönsen äter vanligt foder.
Äggen är ljuvliga om man jämför med köpeägg från affären!
Betalningen sköter man själv.
Fyrtiofem kronor för ett flak.
Och här handlar det om tillit.
Alla har dock inte koll.
Inte långt från pensionatet ...
Och så virar jag älsklingshalsduken om mig och går ner till havet.
Fågelkvitter och en livligt porlande bäck.
Mot blå himmel en helikopter.
Försiktigt, försiktigt går jag på skaren och sedan ett litet skutt över bäcken och så slår jag mig ner på en av solen uppvärmd sten.
Rumpan blir varm.
Hjärtat också, för den delen.
Och ändå känns det som om gråten stockar sig.
I solen ...
Alla som har katt känner till det; den där magiska förmågan katter har att snabbt hitta solstrålar inomhus.
Tro inte att sigge nilsson är något undantag.
Inkrånglad bland pv:s laptop och min datorskärm ., en liten högtalare och några sladdar .., där har han hittat en solstråle.
Insikt nr 224 ...
Tyckte jag detta var sevärt?
Absolut!
Och programledaren, vad tycker jag om honom?
Svar: helt underbar!
Kommer jag att titta på de kommande fem avsnitten?
Jepp.
Tyckte jag detta var sevärt?
Absolut!
Och programledaren, vad tycker jag om honom?
Svar: helt underbar!
Kommer jag att titta på de kommande fem avsnitten?
Jepp.
Hemifråntoner ....
Från gårdagens lokaltidning.
Egon ... som också bodde på Ringvägen hemma i Malå och under en period av sitt liv arbetade som mellanstadielärare, bland annat till min äldsta dotter.
Egon: en hemifrån-profil.
Numera bor han med sin alltid så rara fru Eva-Britt (trogen kund på Ica Nilahallen och där satt jag i kassan ...) i Laholm, och här sitter jag, endast några mil därifrån, och blir lycklig av ett igenkänningsnamn i lokaltidningen.
Så är det.
Mer behövs inte ibland.
Bokstavsmagi ...
Bokstäver på ett vitt papper.
Och ett namn.
Anna Fransiska Elisabet Hansson, f. 1899.
Min mormor, allmänt kallad Betty.
Och på tretton rader finns hennes mors (nr 2) syskon.
Min mormors mostrar och morbröder.
Den förste, Per Johan, föddes 1869, därefter kommer de övriga barnen med maximalt två års mellanrum.
Allt som allt tretton syskon.
Den lilla Olga Elisabet kom sist av alla, år 1894.
Bland alla namnen hittar jag en Anders Gustav, en Thilda Maria och så Anna Fredrika.
Igenkänningsnamn ..., mina barns namn.
Anna Fredrika var nummer 3 i syskonskaran och ändå bara tio år äldre än Thilda Maria, som föddes som nummer 9 i samma skara.
Mamma till alla tretton barnen (min mammas mormors mor) var Fredrika Charlotta Johansdotter, född den 12/2 1845 och pappa var Per-Erik Westerlund, född samma år, 1845.
Paret gifte sig den 10/3 1867.
Då var Fredrika Charlotta 22 år.
Tänk .., om man kunde slå Fredrika Charlotta en signal, så där så man finge veta hur hennes liv såg ut.
Var hon lycklig med sin Pelle Westerlund?
Hur blev hennes liv?
Vad hände med alla barnen?
Minstingen, Olga Elisabet, vad blev det av henne?
Och lilla Thilda Maria som dog den 5:e juni, då var hon bara nio år.
Man undrar vad som tog hennes liv?
Längst ner på det vita arket står följande att läsa: "De flyttade till Kittelfjäll 1894 från Dikanäs."
Onsdagsfönstret, förstås ...
tisdag 2 mars 2010
Ja, se där ja ....
På dejtingsidan hade jag presenterat mig själv bland annat så här:
"Risken är liten, för att inte säga försumbar, att ni träffar mig på golfbanan eller i gym-lokalen."
Ändå fick man massor av svar från ihärdigt sportande män och den logiken fick jag aldrig ihop.
Män som tog upp detta med segling som intresse, stod inte särskilt högt i kurs.
Tio timmar av våldsam sjösjuka har satt sina spår.
Fyra år efter dejtingsideäventyret, lever jag tillsammans med en man som är besatt av vasaloppsträning och älskar att segla.
Jo, jo.
Cecilia N, som har varit med rätt länge här på bloggen och kommenterat, skriver så här i en kommentar:
"Och nu till Något Helt Annat.
Jag satt och tittade på din gamla blogg för att försöka utröna när jag började läsa dig, och fann den här posten (från juli 2006) ...
Den skrevs innan jag kom tror jag. Men brudgumsbeskrivningen tycker jag du lyckats ganska bra med."
Och alla trogna bloggvänner har väl redan sett inlägget.
Nu, har jag emellertid kollat vad som stämmer.
Så här skrev jag:
"Men nu var det det där med brudgummen.
Det är inte så enkelt som ni tror att hitta den rätte.
På dejtingsidan finns flera tusen besökare, men hur vet man att just den mannen är den som jag ska vara morgonpigg med resten av livet, nä, just det.
Så ..., jag tänkte att eftersom ni är mig så behjälplig vad gäller själva festen, så kan ni väl ställa upp på den viktigaste biten: att hitta den där femettan!
Om jag ställer upp en önskelista, så kan ni väl kolla lite i bekantskapskretsen .., det känns alltid mycket tryggare då ..., då vet ni ju redan om den mannen har goda egenskaper, ja, och är nåt att ha.
Vad ska ni då gå efter?
Jo, jag skriver ned lite här, så vet ni .., när ni sedan går på fester, kan ni skriva ut den här listan och sedan pricka av lite .., ja, och se om det stämmer.
Hittar ni nån pärla, så boka honom till mig!!
Så här ska han helst vara:
1. Han måste ha en stillsam och lite filurig humor som gör att jag blir glad.
Jag ska liksom gå och små-smajla lite när jag tänker på honom. Såklart måste han vara skärpt och det är en fördel om han är duktig i geografi, sånt impar på mig.
Stämmer bra. Geografi är något av hans favoritgren.
pv:s hand längst nere till höger.
2. Han måste gå rak i ryggen och får gärna ha vackra, manliga händer. Att mina inte vackra, ska han inte bry sig om. (det gör alltså inget om han ser lite dåligt).
Stämmer mer än bra.
Enda gången i vuxen ålder hos frisören.
Det blev min f.d. arbetskamrat Jenny som fick den äran.
3. Om han har hår eller inte, spelar ingen roll, men det får på inga villkor vara överkammat, ajabaja.
Helt okej, även om han envisas med att klippa sig själv och det ibland spretar åt alla håll.
4. Det gör absolut inget om han kan traktera ett instrument, för det kan ju inte jag .. jo, jag kan spela "Alla fåglar kommit rén ... " på orgel, så kan han ackompanjera mig där vore det perfekt och läsa noter kan jag någorlunda, faktiskt kan jag lära mig eller gå en kurs. Helst får han spela gitarr ..., men även piano. Kan han spela flöjt svimmar jag av lycka.
Ja, här är det ju bingo!
Shorts och t-shirt går också bra.
Och vännen ellis tvekade, men vågade!
5 .Han ska helst inte gå omkring i kostym, utan får gärna vara klädd i jeans och fiskartröja och vara naturligt solbränd och han behöver inte ha gelé i håret, men gärna ett gott rakvatten med doft av vanilj, då faller jag pladask.
Full pott, nja, förutom rakvattnet.
6. När vi är tillsammans med andra människor, får han inte dum-göra mig .., han ska vara trygg och jag ska veta att jag kan lita på honom. Alltid.
Stämmer bra.
Segelbåtsinlägget.
Fyrtiofyra kommentarer i ett huj!
7. Och inte ska han börja pussa andra och hålla på heller, ja, ingen som hoppar omkring i andra sängar, då åker han ut med buller och bång.
Nej, han tillbringar bara någon vecka med damer i sin båt ...
8. Han får gärna tycka om att se film; gärna italienska och franska och helst inte en massa hitta-på-i-rymden, men det är klart, det kan han ju göra när jag arbetar, eller jag kan sitta och blogga under tiden .., förresten vill jag nog gärna att vi har var sitt eget rum, men en stooooor härlig säng i en gemensam sängkammare, jag vill verkligen sova nära honom och ha fönstret på glänt.
Här kärvar det. När vi tittade på en av mina favoritfilmer "Italienska för nybörjare", somnade herr pv.
Fönstret på glänt? Glöm det med en energibesparande smålänning!
9. Jag är en oerhört frihetsälskande människa och han får på inga vis ha anlag för svartsjuka eller vilja att jag alltid ska sitta i soffan intill honom. Jag vill kunna maila till män och kvinnor och han ska veta att jag aldrig sviker honom ändå.
Helt perfekt i det här fallet. (Tycker jag inte nu att det skevar lite ..? Bloggmadamen ska full frihet. Hm.)
10. Det är en klar fördel om han tycker om mat.
Absolut! Och giffar och semlor, tycker han också om.
11. Och rött vin. Och tjeckiskt öl.
Det med!
12. Annars behöver han verkligen inte tycka som jag i allt.
Men nu är det ju så att en lydig man lär ju vara en lycklig man ...
Jodå, backa släp är ingen konst och busskort har han.
13. Och han ska tycka om att överraska och gärna kunna backa en släp och absolut kunna fickparkera och inte be mig om hjälp.
Stämmer jättebra!
14. När vi ser film på kvällarna, är det en klar fördel om han tycker om att pilla mig i håret, för det är det bästa jag vet. Eller på armen. I gengäld ska jag gärna massera honom med lavendelolja och låta honom ligga med huvudet i mitt knä medan det doftar mumsigt av den där oljan och så får han blunda medan jag masserar.
Detta är ett passerat stadium ser jag ...., i alla fall det där med lavendel.
15. Han behöver aldrig bjuda mig på champagnefrukost, för jag vill ha mackor och riktig mat och helst inte vill jag äta i sängen, det blir bara smuligt.
Stämmer bra.
16. Jag är förfärligt morgonpigg på alla sätt och vis.
Ja, alltså .., det var jag. Men pv stiger upp klockan 5 när han arbetar och då är jag inte pigg.
Och jag är inte som Edvard och Carola som inte har haft sex på två år, det vill jag bara meddela. Det är en klar fördel om han inte behöver lägga ut dyrbara pengar på Viagra (dom kan han i stället skicka till Amnesty, jag gick ju ur där till förmån för Hyresgästföreningen, vilket fick amnestydamen att nästan svimma av fasa ... ) och han ska vara en ömsint älskare, men han behöver inte hålla på i fyra timmar, för det orkar jag inte, jag tror faktiskt att jag blir less då och det har hänt att jag har fått "senadrag", jag tycker faktiskt att lagom är bäst.
Det är lika så bra att ni säger som det är: jag är inte så värst sugen på att spöka ut mig i latex och svinga piskor heller.
Hmmm .., det stämmer bra, men såå värst eldig är jag nog inte numera.
17. Dessutom är jag kvällspigg.
Det är inte han.
18. Han får inte bli arg eller sur när jag ger tiggare pengar eller har autogiro till nåt som jag tycker är viktigt, så där som Läkare utan gränser, tycker han att sånt är fånigt, då får han inte vara med mig.
Inga problem! Han är otroligt generös!
19. Det är en klar fördel om han tycker om att höra samma låt i treveckors-perioder. (det är här det kan börja kärva sig ...., men det finns ju hörlurar och eventuellt öronproppar).
"Om du vill kan jag visa dig hur man byter cd-skiva i spelaren ..?" sa pv häromdagen. Det betyder nog att här finns uppenbara problem.
20. Han måste tycka om mina barn och när vi sitter vid matbordet ska hans ögon glittra när han ser mig och när jag står och diskar (ingen diskmaskin behöver jag ..), så får han gärna komma och stryka mig över höften.
Stämmer jättebra! Ja, om det glittrar så fantastiskt vet jag väl inte och det där med höften .., men det övriga. Jo.
Han måste veta att jag är en fysisk människa?
Jaså? Ja, när detta skrevs hade jag väl levt ensam bra länge. Det är liksom annat nu.
Såja.
Det blir väl inte så svårt?
Skriv nu ut detta bums och ta med er på alla fester och sammankomster i sommar.
Hittar ni honom, så maila mig bums!!"
Goda grannar ...
Någon har, alldeles frivilligt, skottat fram en säkerligen femtio meter lång promenadväg till den inte längre så pur-unge grannen Ecke och hans hustru.
Från lilla slingervägen, till sommarstugans ytterdörr.
Skotta-skotta-skotta!
Just den dagen ligger snön närapå halvmetertjock på sommarstugetomten och "någon" blir trött i armarna, men säger att detta med snöskottning är ju bra träning ändå, ja, inför den stundande skidtävlingen.
Nu, har plusgrader gjort sitt till och snötäcket sjunker raskt ihop.
Spåren av omtänksamhet - denna för mig så underbara egenskap - finns dock kvar.
Likt en osynlig indian ....
Just här, vid den gröna pilen, blir jag sittande i nästan en timmes tid.
Å, där sitter jag och tittar på alla småfåglarna som kommer flygande och som tålmodigt hämtar ett och ett solrosfrö .., och jag tittar på den lilla ekorren som kommer skuttande från grannens tomt och till sin glädje upptäcker en äppelskiva just under fågelbordet och som glad i hågen, och med äppelskivan i munnen, raskt skuttar tillbaka och pilsnabbt klättrar upp i en tall, där det vankas vegetarisk lunch.
Och jag lyssnar till kraxet från kråkorna och till stegen från kvinnan som promenerar i våldsam motions-fart längs den lilla slingervägen.
Just här nedanför stannar hon upp och tittar på sin klocka.
Alldeles tyst sitter jag i trädgårdsstolen.
Hon upptäcker mig aldrig.
Och tänk .., jag anar doften av timjan, som nu tittar fram i rabatten.
Den mot solväggen.
Och plötsligt, när jag sitter där - som osynlig - kommer jag ihåg ett sms som en gång susade in i min mobil.
Det var skrivet av en man som hade letat och därefter verkligen hittat ett hus, just där han ville bo - på Österlen i Skåne - och det var den 27:e juli 2006 och så här stod det när jag öppnade meddelandet:
"Det finns cowboys i byn.
Precis just nu gick det förbi en ung sådan som pratade cowboyspråk med sig själv och sin knallpulverpistol.
Han såg mig inte ens.
Jag satt som en orörlig indian vid husväggen.
Det var ungefär så det kändes.
En vanlig tisdagmorgon ...
Vid tiotiden på måndagkvällen kommer pensionatsvärden hem från körövningen i stan.
Med sig har han ett fång tulpaner.
Vad är nu detta som står på hallgolvet?
En hink med målarfärg!
Vit.
Ahaaaa.
Är det månne lillhallen som ska åtgärdas ...?
Och spegeln satt förut på lillhallens vägg, men hur roligt är det för en spegel att i hela sitt liv befinna sig på en och samma plats?
Nu, nu används den dagligen.
Jag tror att spegeln är väldigt nöjd.
Och solstrålarna letar sig in i köket och skapar mönster på golvet.
sigge nilsson och pElle är morgontrötta och sover ihopkrupna på soffan Ektorp.
Vid fågelbordet trängs koltrastar, en skata, bergsfinkar, blåmesar, talgoxar och en nånting som liknar gul, - eller grönsparvar.
Till Smulan och Sven ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)