söndag 7 mars 2010
Ännu flera tavlor ....
"Hej Elisabet!
Läste nyss om favorittavlor och jag ska titta lite mer här hemma.
Ja, Ljungberg tänker jag också se mer utav när vi kommer till Ljungby.
Och oss emellan så näst intill avskyr jag broderade tavlor:-) och har inte en enda här hemma men sen kan jag också se hantverket, skönheten i dem med och kanske känna lite ömhet för det arbete som ligger bakom.
Nu fanns det absolut inte något i den vägen för mig att ärva eftersom mamma inte gjorde en endaste. Hon inredde däremot väldigt vackert och estetiskt, var väldigt noga.
På makens sida fanns det däremot en hel del och jag vet faktiskt inte var de befinner sig nu;-). Men jag kan tänka mig något just av nostalgiskäl att ha i rätt hörna, lite charmigt och som minne och om det är välgjort, mamma målade porslin så det har både Anna och jag lite av.
Till sovrummet på landet köpte jag en broderad jättevacker tavla som passade in exakt i färg, är broderad med många olika blå toner med blommor och har vit vacker ram, ramen gjord av yrkesman förstås som det var då.
Vände och skrapade lite på bakstycket och då stod det, denna tavla broderade fröken Elsa (tror det är Johansson) år 1929 och det står att hon var trolovad och väntade på äktenskapet.
Ja, det var då det:-) Men rörande med och den sitter så fint på sovrumsväggen som går i blå toner och rummet har vita somriga möbler, där passar den perfekt.
Och mågen tycker allt är jättevackert där och så harmoniskt medan dottern småler lite....
Till något annat, jag fick en idé att fota datorplatsen så här får du ett foto av min.
Litet fotogalleri, där snyggade jag till det efter jag sett din hallvägg, ska komplettera lite men jag låter ramarna vara olika.
Tapeten borde bytas, jag vet, men dotter Anna påstår den är charmig:-).
Svarta hyllan i hörnet gjorde Anna i mellanstadiet, den skulle sitta i England tycker jag, soffan är från Annas studenlägenhet men den gick inte ned i flyttbagaget.
Tekoppen är från Whittard of Chelsea, dit går jag varje gång jag är i England, skeden från käre svärsonen, de köpte han i Irland, tror lilla runda lampan är lika den du har.
Trevlig fortsatt helg från Monica (Annas mamma)."
Från Elisabet: Tack snälla Monica! Och bara så ni vet, så tänker jag samla ihop alla era favoriter i ett enda inlägg sedan. Ja, alltså .., om det kommer några bilder. Har du en favorittavla och kan dig tänka dig att visa den och gärna berätta lite om hur och varför .., så maila bilden till bisse151@gmail.com!
Dagens fönster ...
... finns på Irland, närmare bestämt i staden Galway på västra sidan.
Dit åkte vi med tåg från Dublin och sedan hyrde vi bil och körde mot nordväst .., övernattade i Westport .., åt kinamat på kvällen .., och hittade ett underbart hotell som var hur billigt som helst.
Pilen på bilden visar övervakningskameran.
Överallt i städerna såg man sådana och tänk, inte kände jag mig särskilt kränkt heller.
Faktiskt inte det minsta.
lördag 6 mars 2010
Annas mammas favorit ...
Stora Karlsö 1972 - Erik Olsson -.
"Hej igen Elisabet!
Här kommer foto på en tavla jag tycker mycket om, dels för att jag varit väldigt mycket på Gotland på semester, hälsat på och även varit utlånad till Visby lasarett, sådant hände förr, vet inte om sådant förekommer nu, var väldigt roligt och intressant, vi jobbade tillsammans med folk från de nordiska länderna, som Danmark t ex, det var lärorikt på alla sätt, det var ju frivilligt förstås men behövdes och vi som inte var så rädda av oss ville pröva på.
Och Gotland är underbart vackert.
Nästan att jag stannade för jag träffade både en bondpojke och en ingenjör:-) men jag återvände till fastlandet i tid:-).
Tavlan köpte jag på en utflykt hos konstnären själv, han spelade dragspel och sjöng för mig och jag hade en axelbandslös ljusblå klänning och midjelångt hår både minns jag och har foto från det. Han var väldigt förtjust:-) och det tänker jag på nu att man var rätt, vad ska man säga, man tog allt så naturligt, inte hade jag en tanke på att jag piggade upp en äldre man, kan ju skratta nu när jag tänker på det, för han ville verkligen spela och berätta om gotländsk historia, och var på ett strålande humör.
Önskar dig en riktigt bra vecka i pensionatet innan du återvänder till Ystad.
Kram från Monica (Annas mamma)."
// När jag googlar på konstnärens namn, hittar jag ännu en tavla av honom.
Å, den skulle jag själv gärna ha på väggen!
Här är den, hälsar Elisabet.
Och gärna fler bidrag!
Kerstins favorit ...
"Hej!
Här kommer min favorittavla.
Konstnären heter Annika Svenbro.
Jag älskar den för att den är så enkel och sinnlig.
Kram, Kerstin."
Mer att läsa om konstnären finns här.
Så här är det.
Nästa vecka är min sista på, åtminstone fyra månader, här i landet Halland.
Sju dagar ytterligare.
Då tänkte jag så här, apropå inlägget här under: om ni har lust .., skulle ni inte kunna ta en bild på er älsklingstavla som ni har där hemma?
Eller, om ni har någon som ni inte har kunnat få fatt på, men gärna skulle vilja ha?
Och så mailar ni den bilden hit och gärna får ni berätta varför ni tycker om just den tavlan, så ska jag göra som ett litet galleri av bloggvännertavlor.
Om ni har lust, alltså.
Adressen är: bisse151@gmail.com
(Och bilden här ovanför, är en tavla av Anna Ancher som är en av mina stora favoriter, men jag har den inte i min ägo. Tyvärr. Notera fönstret som speglar sig på väggen.)
Eftermiddag ...
Träsnitt av Ljungberg, från boken som jag läser.
Ensam på pensionatet och mätt belåten .., tar jag med mig en bok och sätter mig i soffan.
Bokens titel är "Minnesbilder" och är författad av konstnären Sven Ljungberg.
Där berättar han om sitt liv som konstnär.
Det var denne herr Ljungberg som hade målat altartavlan, ja, hela väggarna, i kapellet i Ljungby.
Här är också en tavla av ovan nämnde herr Ljungberg.
Alla tre så helt olika!
Man kan fråga sig vad det är som att gör att människor faller för en viss typ av målningar?
Vid femtiosex års ålder inser jag att det jag tycker om ., är enkelhet.
En slags kärvhet.
I allt, nästan.
(Det är kanske därför den så utsökt broderade tavlan med aldrig så vackert stilleben inte går rakt in i mitt hjärta?)
Och jag tycker om målningar där det liksom blir en historia, nästan som en film som spelas upp i mitt huvud.
Det blir det för mig på träsnittet längst uppe och även på den längst ner.
Hur väl minns jag inte en bok som jag köpte till mina döttrar, den hette "Barnen i Vernette" och jag hittade den på bokhandeln som då fanns i Tibbles centrum i Kungsängen.
Det var i mitten av 70-talet.
Boken handlade om några barn i Vernette i Frankrike och bilderna var målningar från författarinnan, som jag tror .., hette eller heter Bodil Hagbrink.
Jodå, jag hittar henne när jag googlar.
Nästan i detalj kommer jag ihåg dom här underbara bilderna som visade när det var olivskörd .., barnen i skolan .., marknaden på torget och allt sånt!
En helt fantastisk bok och det var bilderna/målningarna som gjorde att jag tyckte så oändligt mycket om den och för mig blev det som nästan en spelfilm.
Nu kom jag minsann långt ifrån herr Ljungberg, men vad jag tänkte avsluta med var att .. nästa gång vi besöker Småland, då står en visit på Ljungbergmuseet på min agenda.
Jepp.
Just så är det.
Som man sår, får man skörda ...
Ja, det är himla jobbigt att vara ute om nätterna.
Det var igårkväll som sigge nilsson stod och jaaaamade vid pannrumsdörren och ville gå ut.
Jaaam-jaaaaam!
Vid niotiden, när På Spåret var avklarat, öppnade jag dörren och sade åt honom att skynda sig att kissa.
Fyra timmar senare behagade han komma hem.
Då hade jag dessförinnan ängsligt ropat på honom stup i kvarten, ty här i trakten finns såväl räv som lodjur ..., och det kan man ju tänka sig, att lite nattamat i form av en läcker ung katt, det vore nåt att kalasa på för såväl Mickel som den tofsprydda lon.
När ingen sigge nilsson uppenbarat sig vid midnatt, lade jag en mjuk liten filt på soffan - den i guldbrokad -, som för närvarande står på den inglasade (men inte isolerade) altanen.
Så där .., utifall att.
Och så sade jag godnatt till pElle, som då i flera timmar hade snarkat som bäst.
En timme efter midnatt lämnar jag sängvärmen, går ner, öppnar altandörren och ..., ser man på, där kommer en pigg och glad liten sigge insusande!
Stor glädje!
Idag .., har sigge nilsson mest legat och sovit.
Eller: det är precis vad han har gjort.
Han har tronat på soffan prick hela dagen.
Nu är klockan fem och han ligger där ännu.
Jag undrar jag vilka äventyr herr nilsson var på igårkväll ...?
sigge nilsson ...
Liten intervju med pv ...
Bilden från SvD. Jag har inte frågat om lov.
Fängelsevistelsen kan bli långvarig.
... han som nu befinner sig i Sälen .., hittar ni här.
Lördag ...
Klockan fem vaknar jag och tittar på klockan.
Det är väl småtupparna som har varit igång förstås.
Och precis som vanligt är det hopplöst att sova längre än till klockan sex, halv sju.
Så jag ligger där under täcket och lyssnar till P1:s Naturmorgon där det jagas tiger i Indien, fast inte med gevär.
Reportern är vältalig och vet att uttrycka sig.
Tigrarna parar sig inte; dom kopulerar.
När klockan är sju, blir det uppstigning.
Jag ställer mig vid fönstret och tittar ut .., noterar att grannarna från Småland har vaknat .., det ryker från deras skorsten.
Nere i vardagsrummet och tätt ihopkrupna på soffan Ektorp, ligger pElle och sigge nilsson.
Aldrig har jag i min närhet haft en katt så morgontrött som sigge, men så var han ute på galej alldeles för länge igårkväll också!
Inte förrän vid ettiden behagade herr nilsson komma hem!
Lagom till Ring-så-spelar-vi och den vikarierande programledaren Lasse Kronér, blir det frukost.
Då har temperaturen i köket höjts med nästan en grad.
Kärnkraftsreaktorn tycks fungera som den ska, men man kan aldrig vara säker.
Och på stolen intill min, sitter sigge nilsson och väntar otåligt på den sedvanliga ostskivan, ituriven i små, små bitar.
Jo.
Det blir nog en bra dag det här.
Fjorton grader varmt i köket ...
fredag 5 mars 2010
Åååå Sigge ...
Från kommandocentralen ...
.... meddelas att det är varmt och skönt här på pensionatet.
Elementen är glödheta.
Och jag funderar lite.
Få se nu ., hur skulle man göra om pannan börjar att koka .. ?
"Skruva upp den svarta ..., låt det pysa över lite .., och så fyller du på lite med den här ...".
Det var väl så han sa, herr Skidåkaren.
Just det.
Plötsligt blir tillvaron fylld av spänning.
Och så här kommenterar vännen Christina från Gotland.
Christina är gift med malåpojken Hans och han är väl ungefär lika teknisk som bloggmadamen.
.... meddelas att det är varmt och skönt här på pensionatet.
Elementen är glödheta.
Och jag funderar lite.
Få se nu ., hur skulle man göra om pannan börjar att koka .. ?
"Skruva upp den svarta ..., låt det pysa över lite .., och så fyller du på lite med den här ...".
Det var väl så han sa, herr Skidåkaren.
Just det.
Plötsligt blir tillvaron fylld av spänning.
Och så här kommenterar vännen Christina från Gotland.
Christina är gift med malåpojken Hans och han är väl ungefär lika teknisk som bloggmadamen.
I dagens Göteborgs Posten ...
Nordkoreas ledare Kim Jong Il.
"Nordkoreanen Jung avrättades offentligt efter ett mobilsamtal till en vän i Sydkorea, där Jung berättade om sina levnadsvillkor.
Det meddelade en människorättsorganisation i går.
Jung avrättades efter att polisen hittat en kinesisk mobil hemma hos honom.
Mannen erkände under tortyr att han berättat om stigande rispriser för sin vän."
Fy farao för Nordkoreas styrande!
Det är så man blir spysjuk.
Stillsamhet ...
Och känslan är precis densamma som när jag som tonåring satt nere vid stranden hemma i Malå .., med vågskvalpet bara ett par meter bort.
Precis samma känsla.
Houston calling ...
När pensionatvärden har givit sig av till landet Dalarna, då delegeras sysslan att hålla pensionatet varmt och beboeligt till undertecknad.
Man stiger så att säga i graderna.
Och jag säger bara en sak: fy farao!
I anslutning till värmepannan finns nämligen fem röda spakar .., där finns en sladd, en timer, där är solfångarapparaturen och där är fem olika temperaturmätare att vila ögonen på.
Var gång jag står där med den av mig handskrivna manualen i handen, känner jag det som vore jag driftansvarig för ett kärnkraftverk och fel hantering av någon röd spak är lika med härdsmälta ..., eller, ja, som den som sitter framför tv-skärmarna och är Högsta Ansvarig när det är dags för raketuppskjutning.
Och så ringer telefonen.
"Ja, solfångarcentralen ...?" svarar jag som anar vem som väntar i luren.
Jodå.
"Hmm ..., ja, här är allt bra .., vi närmar oss Filipstad nu, många ska in på Systemet och handla .., ja, förresten, hur går det med solfångarna ...?" frågar skidlöparen.
(Anar ni den lättsamma tonen? Egentligen är detta, den sista frågan, själva ärendet .., han är orolig att jag ska sabotera hela värmeanläggningen ...).
Då är jag redan på väg in i värmecentralen och så rabblar jag ..."vänster vred har jag .. och den i mitten och .., solfångarna är påslagna och sladden i ..".
Fel, förstås.
"Höger vred ska vara öppen, vattnet måste komma in i tankarna, ja, men det måste du ju förstå!" säger driftchefen myndigt.
I bakgrunden hör jag hans storebror gapskratta.
Jo, jo.
Passa er noga.
Jag ska allt tala allvar med Vår Herre eller Dam.
Och hämnden är som sagt ljufv.
Har herrarna otur blir det svårvallat och "klabbföre" på söndag.
Kan man ju hoppas.
Födelsedag igen ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Hos oss är det ju inte så att Hans talar om hur det tekniska ska fungera.
Han litar blint på att hustrun ska fixa det.
Du kan inte ANA hur listorna (tog inga bilder på dom) såg ut när vi kom till Ammarnäs.
Där var det vatten som skulle på.
En kran till höger som inte fanns och en kran till vänster som inte skulle finnas.
Hur gör man då?
Håller andan, ber en bön och provar.
Hans tittar på instruktionerna och kliar sig i huvudet, tänker att detta fixar hustrun (kanske).
Skruva tillbaka vreden i köket och 2 toaletter.
Skruva i bultar på vattenledningen i badrummet.
Sätta tillbaka något i toalettstolarna.
Ner i luckan i köksgolvet. Fyll på vatten i pumpen (från dunk).
Stäng 1 kran, öppna en annan, starta pumpen.
För säkerhets skull har jag ställt ut barn och make vid varje vatten ställe.
"Skrik om det inte är bra!"
Hans ropar: "Det läcker från beredaren!".
Blir till att stänga, klättra upp och kolla.
Hade skruvat på en skruv som var fel.
Skruven som skulle skruvas på låg i en kaffekopp på en hylla (fanns inte i instruktionen).
Ner i källaren igen, starta pumpen igen.
Gick bra denna gång.
När allt skulle stängas slutade det med en rejäl dusch för undertecknad.
Allt var packat i bilen (inklusive barnen), 22 grader kallt och jag ville ha torra kläder!
Ja, vissa saker gör man bara 1 gång i livet.
DETTA var nog en sådan händelse.
Christina."