Lediga-dags-fönstret ...

... kommer från Skåne.

Så här skriver avsändaren.

"På midsommarafton fångade jag detta fönster till dig.

I Smygehuk, alldeles vid havet, finns det.

Fönstret sitter på ett hus som innehåller någon form av utställning, tror jag.

I vilket fall som helst är takskägget ovanför alldeles fullt av svalbon.

Det blir nog en skvätt eller två under en sommar ....

Kram Linda."

Tisdagkväll ...

... blir tillsammanskväll med Fru Grå som brukar kommentera här.

Eller fånga fönster.

Vi går till restaurangen "Kom-i-luckan" som ligger alldeles vid havet.



Konceptet är enkelt: man väljer själv vad man vill äta - och blir det grillat, så grillar man själv -.

Himla finurligt!

Personalbesparande förstås, men vem kan klaga på tillagningen om man själv har stått för den delen?

Vi väljer lammkotletter (från lamm uppfödda på Österlen) och helt perfekt blir köttet, alldeles precis lagom rosafärgat!


"Känguru .., hur ska det nu grillas ...?"


Och här står åtminstone två kunder från affären och grillar sitt kängurukött.

Längst till vänster Cecilia som är flygvärdinna och som nästan var ledig morgon kommer in i affären efter sin sedvanliga löprunda.

Å, det blir en alltigenom härlig kväll!

Mycket prat och god mat .., gott vin .., och precis lagom varmt och skönt där vi sitter under stora segel.


"Titta .. här är Malins lille son ...", säger hon som är mormor.

Och hur känner jag Fru Grå?

Jo, i juni månad år 2006 skriver jag ett inlägg om kyrkogården i Ystad och jag tar en bild på en gravsten som - mer än andra - fångar mitt intresse.

Det visar sig att den unga kvinnan som ligger begravd just där, är Fru Grås dotter Malin.
Och på hennes dödsdag, googlar Fru Grå på Malin och hamnar då på min sida och när jag någon dag senare eller kanske samma dag öppnar min mail, har jag ett brev från Malins mamma.
Från Fru Grå.
Så var det.

Tack snälla rara Ingalill för det här intitiativet och den här kvällen!

Hur underbart som helst var det!

Meddelande till pv .., om du läser här.


Ja, han är icke-kontaktbar just nu, om någon undrar.

Ingen mobiltäckning.

Ingen vanlig telefon.

Och har rest en bit bort.

Men ..., det blir ingen sjösättning på torsdag, som det var tänkt, kanske på fredag?

Kommer du ändå, eller ...?

Just nu ...


Det är helvetiskt varmt i min lägenhet, ja, utomhus också.

Och jag har haft besök av en familj som bor på innergården, vars son nu ska ta över min lägenhet.

"Åååå, vilket vackert ljus här blir .., vilka fönster!!" sa mamman.

Och pojken planerade lite .., väggarna ska målas och lite så.

Själv stod jag och log lite för mig själv och tänkte att det är så här livet är.

Någon flyttar in.

En annan flyttar ut.

Förväntningar.

Förhoppningar.

En aning vemod.

Tisdagens sommarvärd ....


Ska jag absolut inte missa.

Tisdagsfönstret ...

"Hej Elisabet,

Nu har det varit många bilder från nästan-grannlandet Portugal.

Så jag kontrar med en nytagen bild från lilla samhället Sainte Maxime vid Medelhavet inte så långt därifrån.

Detta är orten där Prins Bertil bodde och där nu kungaparet, prinsessor och prins tillbringar sommartid i Provence.

Detta fönster tillhör ett litet hotell bara ett stenkast från hamnen.

Kanariefåglarna kvittrade och solen sken!

Hej från Monet."

Liten hälsning från ...

Utsikt från Tjamstan.
"När du säger hemma, då vet jag att du menar Malå.
När du pratar om Ystad, då säger du ..., du vet i Ystad", säger pv.

Och så här skriver en bloggare från norr:

"Vet du vilket ställe jag åkt igenom idag?

Jo, Malå!...dina vackra hemtrakter!

Är nämligen på semestertripp, på väg till Norge och åker inlandsvägen till Östersund.

Så vackert det är i inre Västerbotten, med alla sjöar och miltals av djupa skogar!

Just nu övernattar vi på en camping vid Ångermanälven. Men ingen badar här!"

Så skriver Sven ..., och hjärtat blir glatt.

Och inutivarmt.

Sommarkväll ...

Just det.

Som bäst är det.

Och efter jobbet cyklar jag ner till stranden och blir där någon halvtimme.

Det är som att rensa hjärnan från allt onödigt skräp.

Ljuvligt, är bara förnamnet.

Ett kvällsfönster från ...

... madamen som så ofta är på resande fot.

Från vännen Ulrika.

Så här skriver hon:

"Taget från nattåget, någonstans i närheten av Umeå igår kväll.

Kram!"

Dagens Sommarvärd ....

... hittar ni här.

Och ännu en insikt ....


Tur att det finns hjälpmedel ...

En slags insikt ...

'

Nu är det tio arbetsdagar kvar för min del.

Bara t i o.

Och det är måndagmorgon och halvsex-nyheter från radions P4.

Himlen är ljust blå.

Det ser ut att bli en fin dag.

Måndagsfönstret ...

"Hej om aftonen!

Lyssnar på kvällens repris av dagens sommar med Eva Dahlgren och för över bilder från kameran till datorn.

Rensar minneskortet som nu nästan var fullt.

Där på kortet finns ett fönster till Dig fångat igår kväll på ön där vi slog läger (båtläger) för natten.

Efter middagen och före jordgubbarna så tog vi en kvällspromenad västeröver på ön för att se solen dala lite i den ljusa juninatten.

Där fångade jag ett fönster till Dig.

Från fönsterfångar-Turtlan .

Ett kvällsfönster ...

... från Stackgrönnanas båtcafé utanför Skellefteå.

Tänk .., där satt vi fjolsomras!

Tack Ellem som skickade bilden!

(Och Ellem skriver att "räkmackorna är lika stora som i fjol").



Och när den här fönsterbilden från Porto visades, hann jag inte med att leta upp texten som annannan hade skrivit till.

Så här stod det:

"Ruckelbilden visar exempel på väldigt karakteristiska Porto-fönster.

Jo, tyvärr är de där naturliga takfönstren längst fram i bilden inte ovanliga i de många fallfärdiga och övergivna hus som finns. Men titta på de präktiga riktiga takfönstren - inte minst det på det tredje huset där man bara precis ser taknocken.

I en sådan kupol kunde man gå upp och se om båten kommit in med leverans, om man var den sjutton- eller artonhundratalsköpman som lät uppföra huset.

Det syns inte här, men floden är så pass nära att de hus som skymtar suddigt i fjärran på sluttningen är på andra sidan. De två närmre husen har ju enklare fönster, vars uppgift helt enkelt är att släppa in ljus i den långa långa huskroppen.

Mitthuset har ju bara fasadfönster på fram- och baksidan, medan långsidorna som är minst fem-sex gånger längre sitter ihop med de två grannhusen."

Eftermiddag ...

"Tjena Micke ...!"

... blir skippande av fotbollsmatchen, den som jag så gärna vill se, men solen lockar ännu mera och jag tar cykeln och susar iväg till östra stranden, där jag nästan alltid håller till.

Där är nästan folktomt.

Och jag funderar på att ta ett riktigt dopp, men vattnet är iskallt, med betoning på is ...,(en kund säger att det var tio grader i havet i gårkväll ...), så jag struntar i badet och lägger mig raklång på en rosavit handduk och somnar nästan genast.


En annan gång på stranden.
Emil har plockat svarta stenar som han kallar för "lakritsstenar" och lagt dem i mitt knä.


I en dryg timmas tid blir jag där.

Cyklar sedan hemåt .., förbi kyrkogården där allt som är kvar av min mamma nu är aska .., förbi Ejdern där hon tillbringade sju år och jag tänker på den där gången när hon nyss hade dött och var alldeles varm och jag höll henne mot mitt bröst och ropade "mamma! mamma!" ..., och sedan vidare ..., förbi Österportgymnasiet där sonen tog studenten och så på min gata .., där är Söderberg & Sara och puben Kings Head och där utanför står en tyskregistrerad bil med tyska flaggvimplar på ömse sidor av bilen och när jag kommer hem, får jag höra att England har besegrats .., och så kommer på sonen på besök och sitter i loppisfåtöljen och mobilpratar med någon kompis och jag har nyss duschat och håret är lockigt.


"Midsommar ..? Jo, vi var i Åhus .., rena lantidyllen!
Nej, jag är hos mamma just nu, jo, jag trivs bra .., i morgon börjar jag på Krim."

Allt känns bra.

Som små pärlor.

Aldrig upphör jag att förundras över hur mycket kreativitet och begåvning det finns bland alla bloggare!

Människor som inte alls har skrivandet eller fotograferandet som sitt levebröd, utan bara pysslar med detta för sitt höga nöjes skull och tänk .,. jag tycker att hur många som helst av dem (av ER!), är fullständigt jämbördiga med s.k. proffs.

En som är makalös när det gäller att filma, är Sven.

Såååå vackert blir det!

Och hans filurinsikter är alltid lika intressanta att ta del av.

Och så finns ju Stationsvakt, som med nån slags stillsam nyfikenhet på tillvaron fixar till de allra mest underbara små filmer!

Här är ett exempel.

Två helt olika sätt att skildra nånting på, men ändå .., så bra gjort!

Och inte får jag glömma den här unga damen!

Kortfattat skriver hon .., långt från mina romaner, men ack, orden går rakt in i hjärtat!

Eller hon med fönsterhåven ...., att läsa hennes rader är ibland som att sitta en båt som sakta guppar fram över vattnet.

Åååå, vad jag blir glad av sånt här!

På jobbet ...

Alldeles vid svänggrinden in till butiken, står "Greger" och håller upp anslagstavlan.

Där skriver Maria H meddelanden till kunderna.

Och där under finns tyck-till-lådan .., och penna och papper, förstås.



Och just hitom Greger, finns kaffehörnan.
Två fåtöljer och ett litet bord och så en kaffeautomat, där man välja mellan olika kaffevarianter.

Allt är gratis.
Många äldre slår sig ner och tar en kopp, när tröttheten slår till.



Någon kom tidigt till affären i morse och fick vänta en stund på arbetskamraten.
Då plockades blommor i vägrenen.
Och den som plockade blomstren tänkte att .., åååå, precis lika vackert är detta som den allra mest dyrbara köpebukett!



Marias verk igen.

Hon skriver precis som en småskollärare på 70-talet och det var väl då Maria gick i småskolan.

Eller närapå, i alla fall.

Elva ...

... arbetsdagar kvar är det nu, totalt.

Sedan ska jag göra som sigge nilsson .., och ingen väckarklocka ska ställas på klockan sex.

Men nu ..., iväg till jobbet!

Blå himmel och vindstilla.

Det får bli stranden efteråt.

Söndagsfönstret ...

... finns på min innergård, den som just nu påminner om Edens Lustgård.

Och bilden togs alldeles nyss .., vid sextiden på morgonen.

En sömndrucken kisse vaknar när jag närmar mig fönstret ..., men det är också allt.

Det är som om hela världen sover.

Och herr Koltrast är alldeles tyst.

Här och nu .... avsnitt 2.

Lugnt och vilsamt utanför mina öppna fönster.

Rosafärgad himmel mot havet till.

Allt känns bra.

Och jag tycker att dikten som Bente skickade är så underbar, så den får bli till kvällslektyr.
Igen. Och igen.


Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.
Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.

Se skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.
Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.

Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.
Nå skjelver de kvitt i et pust av vind,
det er som om noe haster...

Å, flytt deg nærmere inn til meg
her på kjøkkentrammen!
Den er så svinnende kort den stund
vi mennesker er sammen.

Hans Børli