Plättar till middag ...

... och den himla goda björnbärssylten, förstås.

Mums!

Eftermiddag ...

Precis när man har bestämt sig för att gå hem, ser man ännu flera bär!
Det är precis som när man plockar murklor och hittar den ena efter den tredje och alltid är det när man är less.
Till slut har man nästan gått vilse.

Och soligt och fint är det och jag går ner till havet och med mig har jag en vit plastbytta och tanken är att fylla på förrådet av björnbär.

Nu märks det tydligt att människor har upptäckt allt detta goda .., jag får gå en bra bit innan jag hittar snår där det finns mogna bär.

Ju snårigare till, desto fler bär förstås .., och jag river mig på händerna och det blöder från långfingret (ett blad får bli plåster) och överallt - på händerna och armarna - fastnar små, små taggar som visserligen är lätta att dra ut, men ändå, ååå, det är kämpigt!

Och luften är fylld av ettriga flygfän och man viftar och har sig och halkar omkring på hästlortar och i vänsterhanden har man byttan som tyngs allt mer, men man ger sig inte .., nej, längre och längre bort går man och till sist orkar man helt inte mera, man är döless på allt vad björnbär heter och fingrarna är blåröda och det blöder på ena foten, där sitter en rejäl tagg och väntar på att bli bortplockad!

Då vänder man om och går hemåt.

Och längs lilla vägen vid havet möter man fem islandshästar och man ser fåglar som flyger av och an och en kaja som sitter alldeles stilla och pickar på nånting från marken och kajan håller koll på madamen som vandrar och säkert ser så trött ut .., och man möter två män och en kvinna och en av männen bär en systemkamera och den andre ett fiskespö och alla tre hälsar och då är jag nästan hemma.

Byttan är fylld till brädden.

Ja, ja.

Det känns bra.

Igårmorse ...

... upptäckte jag att en den ergonomiska kudden, den stod liksom rakt upp i luften, lutad mot pensionatsvärdens huvud.

Men hur hade nu detta gått till?

Jo, det visade sig att den arme pv inte hade fått sova, då damen i hans närhet hade fört sådant oväsen, så till slut lutade han kudden mot sitt ena öra, för att kanske dämpa oljudet något.

Jaså, på det viset?

Så i natt har damen som fört sånt oväsen, huserat i det som en gång var Hildas rum.

"Men så kan du väl inte göra ..., vi är ju s a m b o s!" utbrast pensionatsvärden förfärat, när det var dags för sänggående.

Jodå, det kan man visst göra.

Blir det klagomål på sällskapet, då får man allt ligga ensam och trååååååna.

Absolut.

Och förresten var det rätt skönt med enkelrum.

Vill jag bara meddela.

Måndagsfönstret ...

... finns i Borgeby kyrka.

Och den flitiga lundafarmor höll i fönsterhåven.

Kl. 17.15 ...

Nu har han vänt stolen.
Solen bakom ryggen.



Hmmmm.



Men nu är den nog snart slut.

Och vilken underbar högerhand.

Klockan 16.45

Middagen avklarad .., bordet avdukat.

"Läs du .., jag tar hand om disken ..", säger jag till pv.

Så det gör han.

Läser.

På solvarma trägolvet ligger pElle och sover.

På katters vis har han hittat en solstrimma att ha som bädd.

Aldrig mer än en halvmeter ifrån oss är han, pElle.



Och pv .., har sextio sidor kvar.

Rehab ...

Vid 13.30-tiden.
Mellan varven oljar pv in trädgårdsmöblerna.
Själv målar jag ett hyllplan.



Kl.15.10.
Regnet har torkat upp.
Och visserligen har solen gått i moln, men varmt är det.
Som ni ser varierar han ställning.
Och klädsel.

Igårkväll ...

Klockan 13.00.
PV har flyttat ut och boken har han med sig.

... blev det middag hos pv:s moster och morbror, Sonja & Gösta.

Sonja och Gösta bor i den vackraste lägenhet jag har satt min fot i, med säkert nästan fyra meters takhöjd och fönster som får mitt hjärta att slå tredubbla slag.


Foto: Elisabeth och Roland och det är inte jag.
Detta är alltså utsikten, plus alla små och större båtar som ligger förtöjda på hitsidan.

Lägenheten ligger nära centrum, med Halmstads slott på andra sidan Nissan och bara tjugofem meter bort trängs segel, - och motorbåtar vid kajen.

På besök var även Maria och Roger - Maria är pv:s kusin och Roger är hennes man och kommer från England -.

Ååå, där bjöds på så underbart god mat .., stekt kyckling med primörer .., och en sås som var som pricken över i ., och gelé och inlagd snittgurka.

Gravad lax med pepparotsgrädde till förrätt.

Ostkaka, alternativt cheese-cake till efterrätt.

Efter maten blev det dominospelande runt det då avdukade bordet.

Alla utom jag själv ägnade nästan två och en halv timme åt detta.

Själv gick jag och lade mig raklång på dubbelsängen i rummet intill (rummen ligger i fil, helt perfekt .., så har man lite koll ..) och läste en spännande deckare av Elizabeth George, ja, där kommisarie Lynley dyker upp.

"Fryser du lilla vän?" ropade Sonja, som såg hur jag drog min linnejacka över benen.

Jag sa att det gjorde jag inte.

Ett fönster stod öppet mot gatan där ute.

Där utifrån hördes polissiréner och vrålet/brölet från berusade ungdomar och jag hörde kyrkklockeklang från Nicolaikyrkan och jag hörde pratet och skrattet från dominospelarna.

Allt kändes bra.

Intill mig kurade jack-russeln Alice, som är så skygg, så skygg och kommer från ett hundhem, men som nu har fått ett bra liv hos Maria och Roger.

Allt närmare mig kom den lilla Alice .., och till slut - jag låtsades läsa - sträckte jag försiktigt, försiktigt ut min högra hand och kliade henne bakom örat.

Det var då vi blev vänner.

Söndag ...

Och pv har ännu inte (klockan närmar sig halv ett ...) tagit på sig kläderna, utan ligger på soffan - iklädd morgonrocken -, och sträckläser boken som västgötavännerna hade med sig.

"Den är för jäkligt spännande, nej, jag kan omöjligen lägga ifrån mig den!" säger herr pensionatsvärden.

Så är det här i landet Halland.

Söndagsfönstret ...

Från en av stugorna i Fattigskogens Vildmarksby utanför Malung i Dalarna.

Fönsterfångerska var vännen Ulrika.

Klart!

Sockerkakan färdig och så fin.

Sånt blir jag glad av.

Klappar mig själv på axeln och säger ..."se där .., du borde ju bli hemmafröken!"

Och idag blir det nytt bloggvänsbesök!


Å, det här blir en så härlig sommar .., där den ena obekantingen efter den andra dyker upp.

Nu är det den här madamens tur .., och förstås, hennes lagvigde och lille lurvtussen till hund.

I morgon kommer Bente fra Norge och hennes son.

Och har vi tur, dyker herr Fotografen upp också?

Tänk ...


... nu är blodtrycket nere på 107 / 68.

Pulsen också 68.
(Tio lägre per minut än för ett halvår sedan ...).

Håller jag på att sakta somna in?

Hur kan det bli så här?

Borde man testa att sluta med blodtrycksmedicinen?

Eller kanske ta kontakt med vårdcentralen i Getinge?

Eller bara vara lycklig?

Men jag mår så bra, så bra, så bra och känner mig såååå tillfreds med tillvaron!

Flera lördagsfönster ...

Ååå, så glad man blir!

Man ber om fönster på kvällen innan man går i säng och på morgonen hittar man små presenter .., jo, fönster som kommit susande genom rymden!

En av dem som hörsammat bloggmadamens önskan .., det är hon, vars man har ett alldeles osedvanligt välfyllt garage, ja, just det, jag glömmer aldrig det inlägget.

"Hej Elisabet!

Här kommer en bild med kanske för många fönster för att kvala in i din samling.

Den är tagen utanför Strömma Bomullsspinneri i Karlshamn.

Jag minns så väl tygerna i skolslöjden på sjuttiotalet som kom från Strömma.

De fanns i alla möjliga färger och hade smala invävda ränder i andra färger.

Docksskåpsmöbler från 70-talet är också klädda i detta tyg.

Mvh Moster Mjölgumpa."

Det är klart ...

pElle med huvudet på mattes hand ..., i timmar ligger vi så.

.... att om man tar siesta vid femtiden på eftermiddagen .., och därefter dricker kaffe lagom till Dobidoo ett par timmar senare ..., då är det inte alldeles självklart att man somnar så där på direkten när det är läggdags.

Nej, då kan det bli så där så att man ligger och snurrar till halv fyra på natten.

Eller morgonen.

Och pElle ligger nära, nära och blir till en slags trygghet där i mörkret.

Intill oss sover pensionatsvärden så gott, så gott .., till synes helt obesvärad av kaffe och siesta.

Dagens fönster ....

... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland.

Det är inte direkt fönsterbrist, men bara så ni vet .., så får ni mer än gärna ta en bild av något fönster och maila till bisse151@gmail.com .., så lägger jag in allt eftersom.

Ett fönster hos er själva ..., eller i omgivningen?

Jodå, det tycker jag verkligen att ni kan göra.

Apropå ...

... inlägget hos Anna i Sheffield.



Och då kommer jag ihåg den här.

Nästan det bästa jag vet i humorväg!

Verklig glädje ...

... är att få tid att göra sånt som man älskar att pyssla med.

Skriva brev, t.ex.

Till småttingar.

Utflykt ...

Och så tar vi bilen och kör norrut, mot Falkenberg.

Har man själv blivit uppsprättad i buken, då vet man att ett bilbälte kan vara ett eländes elände, så jag säger till pv att "men ta kudden mot magen!" och det är precis vad han gör och det fungerar så bra, så bra.



Det är den allra bästa av sensommardagar!

Ååå, nästan överallt ser vi hästar och kor och där är stora skockar med får och somliga ligger ner i gröngräset som inte längre är så grönt ..., andra ägnar sig åt lunchen.

Och vi passerar Eftra kyrka som är så vacker där den ligger på en höjd, med utsikt över bergen där långt borta på andra sidan dalen!

Och där är bondgården där vi köper världens godaste ägg (45 kr för ett flak, pengarna läggs i en box med låsanordning och på ett block intill skriver man upp sitt namn och hur mycket man har betalat) och en bit därifrån ser vi skylten om färsk kyckling.


Blommorna visar sig vara från pv:s arbetskamrater.

Det är inte långt till Skrea Strand, där vi ska hämta blombuketten till pv.
Två mil, kanske?


Buketten är UNDERBART vacker och sammansatt av någon florist på Blomsterbörsen ute på Skrea Strand.

"På Ica Supermarket i Skrea Strand, där skulle du söka jobb, där skulle du nog trivas!" sade hemifrån-Birgitta när vi besökte henne och Gösta utanför Ystad, ja, för en tid sedan.

Och vilken butik det visar sig vara!



Den är jättefräsch och fin .., grönsaksavdelningen är inte märkvärdig i sig, men allt ser fint ut .., och delikatessavdelningen och charkdisken är m a g n i f i k!

Är man inte hungrig när man kommer in för att handla, så blir man.

Vilket utbud!

Och så snyggt exponerat!



Enda nackdelen är att butiken känns trång.

Det är svårt att komma fram med vagnen och man kan tänka sig att den här affären - belägen inte långt från själva stranden - kanske femdubblar omsättningen sommartid, och hur trångt ska det då inte bli mellan hyllorna?

I kassan sitter en vänlig kassörska .., en ung tös på dryga tjugo kanske .., påminner lite om Hanna Ahlstedt i Ystad, och jag blir glad och tänker att under alla veckorna här har jag, helt ärligt, inte sett många kassörskor som har brytt sig om kunderna, men den här unga damen, hon gör det.

Man blir glad.



Och vi, som bara tänkt köpa "lite grönsaker" som komplement till det vi har hemma, går ut med två välfyllda kassar.

Kundvagnarna är fräscha och man behöver inte ha 5:or eller 10:or i plånboken, vilket känns bekvämt, det är bara att ta sin vagn och handla.

På en av dem sitter en kvarglömd inköpslista.

Om jag, som Anna och Micke, skulle betygsätta ställen man besöker, så blir det en 5:a för utbudet av varor och hur allt är exponerat, men en 3:a för otillgängligheten mellan hyllorna.

Så var det med den utflykten.

På agendan ....

Gullholmen, Bohuslän.


Gräsklippning i Steninge - gräset är 2 dm högt - och efteråt: hässja.

Åka till Falkenberg till blomsteraffären och se vad som väntar där.

Spännande.

Titta in i Icabutiken på Skrea Strand.

Köpa ett vettigt hårspänne som håller mer än 1 vecka.
(Alla som har tjockt hår förstår vad jag menar).

Posta brev.

Njuta av gråblå himmel och - mellan varven - solsken.

Nåt sånt.

Och har ni tid över, lyssna gärna till dagens version av "Tankar för dagen".

Några minuter bara, men å, så tänkvärt.