Martina Eikedahl, Göteborg.
Tommy Göransson.
Ett naturbarn.
Lilla Vera Hansson, Köpingebro.
Hans Petré, f.d. jägmästare i Malå och därmed också min pappas chef.
Den förste vuxne man som tog mig - som nybliven tonåring - på allvar.
Som pratade till/med mig som en vuxen människa till en annan.
AP.
Mellanbarn.
På fötterna har hon gummistövlar.
En yster liten ättapjött till havs, sommaren 1992.
Bilden fångad av en äldre modell av Canon, en systemkamera inköpt år 1973.
Samma eftermiddag åker en 16-årig AP och jag själv till England.
Kapten Lintott plockar stenar och fjädrar och lägger i mormors knä.
Jag är ensamseglare .., allt är nytt och ovant.
På stranden finns även en husletarman som om några dagar ska finna just det hus han söker.
En pensionatsvärd på semester i Grekland.
Själv har jag just då förfärlig tandvärk och äter Strong Pills i parti och minut.
Mycket Bestämda fröken Alva Hansson, Köpingebro.
Dotter till min f.d. arbetskamrat Maria.
En så rar tös som när hon är yngre kallar mig för "Tettan".
Leah från Göteborg.
Sex år.
Barnbarn till min före detta svåger Leif.
Och fina nymålade naglar har hon också.
Bilden tas under Gothia Cup-dagarna i Göteborg.
Hunden Frida från Halmstad.
En liten "dr Böhlander", fångad med hjälp av en Kodak Instamatic.
Året är 1972 .., hon ligger på golvet i sin morfar och mormors kök i Malå.
Intill henne stövartiken Tina.
Nelly plumsar i vattnet i landet Halland.
Himla spännande är det.
Undrar just om där finns nånting man kan fånga ...?
Storebror Göransson - i vanliga fall en enormt energisk man - i för honom typiskt viloläge.
En ny släkt att lära känna.
Väldigt mycket värme.
Samlad Tropp, midsommarafton 2008.
Halva släkten Göransson samlad.
Första gången för mig.
Jag är spysjuk av nervositet.
Min allra bästa vän - borde förstås vara pv -men han har en mycket stark konkurrent, ja, själv skulle han nog påstå att han - pv -kommer som klar tvåa.
Vem det är?
Jo, det är min kamera, den inte längre så unge herr Canon Ixus 82 IS.
Ett faktum är att jag går inte en meter utan att herr Canon vilar i min ficka.
Och utan kameran hade jag aldrig kommit i kontakt med så många underbara människor .., jag hade aldrig kunnat fånga så många vänsterhänder .,. aldrig kunnat sitta och glädjas åt alla småbarnsleenden och knubbiga småfingrar .., jag hade aldrig kunnat fästa alla ljuvliga minnen på pränt, inte på det sätt som man faktiskt kan göra med hjälp av en kamera.
Utan kameran inga bilder på Vera, Alva, Leah, Hans, Anders, AP, pv, storebrorsan .., inga bilder på innerligt älskade barnbarn .., inga bilder på hur kräkas-av-nervositet-känslor kan te sig.
Utan min gamla Kodak Instamatic - inga bilder på min pappa och mamma som just då ser så lyckliga ut -.
Utan sjuttitalets systemkamera .. inga bilder på töserna i deras yngsta år.
Bilderna här ovan visar bara en bråkdel av all den glädjen som kameran skänker mig.
Ja, helt ärligt kan jag nog säga att min allra bästa vän, det är min kamera.
Men sen ..., kommer minsann pv.
