Brott & Straff ....
I min barndom, när kamraterna och jag själv var si-så-där tio, elva år, ägnade vi oss ofta åt att busringa på grannarnas ytterdörrar.
Mörka höstkvällar var som gjorda för den sortens bus och vi ringde inte bara
en gång, utan gång-på gång-på gång-på gång.
Himmel, så spännande det var, men naturligtvis måttligt roligt för den drabbade.
Det hände sig att jag inte hann undan .., farbror Hilding tog då ett rejält grepp om min arm, läxade upp mig enligt noter och gick tvärs över gatan hem till mamma och pappa och sa att "varsågod och ta hand om den ungen!"
Jag kan lova att på den dörren (eller någon annans) busringde jag inte fler gånger.
I Varberg har en man tröttnat på det eviga på-dörren-ringandet och till slut hinner han ikapp ringar-gossen .,. tar med honom i sin lägenhet och håller honom där tills pojkens mamma kommer.
För detta har mannen nu dömts till
skyddstillsyn. Jag tycker att det straffet är
fullkomligt vanvettigt och jag skulle -
lätt som en plätt - ha reagerat på samma sätt.