Brott & Straff ....
I min barndom, när kamraterna och jag själv var si-så-där tio, elva år, ägnade vi oss ofta åt att busringa på grannarnas ytterdörrar.
Mörka höstkvällar var som gjorda för den sortens bus och vi ringde inte bara en gång, utan gång-på gång-på gång-på gång.
Himmel, så spännande det var, men naturligtvis måttligt roligt för den drabbade.
Det hände sig att jag inte hann undan .., farbror Hilding tog då ett rejält grepp om min arm, läxade upp mig enligt noter och gick tvärs över gatan hem till mamma och pappa och sa att "varsågod och ta hand om den ungen!"
Jag kan lova att på den dörren (eller någon annans) busringde jag inte fler gånger.
I Varberg har en man tröttnat på det eviga på-dörren-ringandet och till slut hinner han ikapp ringar-gossen .,. tar med honom i sin lägenhet och håller honom där tills pojkens mamma kommer.
För detta har mannen nu dömts till skyddstillsyn.
Jag tycker att det straffet är fullkomligt vanvettigt och jag skulle - lätt som en plätt - ha reagerat på samma sätt.
9 kommentarer:
Ett liknande fall i min stad, där några grabbar i mellantonåren upprepade gånger var inne i en mans trädgård och "busade".
Vid ett tillfälle skickade mannen iväg sitt ena ben, varpå nämnda bens fot träffade en av grabbarnas sittdel.
Grabben vars sittdel träffades av en fot, dock ej skadadehårt, sprang hem och skvallrade för sin pappa - varpå polisanmälan gjordes.
Mannen som inte kunde styra sin fot dömdes härom veckan för misshandel, med ett erkännande ska tilläggas.
Jag tycker att ungen ska skämmas för att inte följa "spelets" regler - den som sig i leken ger osv. - och hans pappa ska skämmas än mer!
Juridik är verkligen något som skulle behöva uppdateras. Den verkar inte alls hänga med i svängarna, om man säger så.
Sedan verkar tröskeln ha blivit lägre vad gäller föräldrarnas sunda förnuft. Alla blir "kränkta" så fort något går dem emot. Det är på gränsen till något jag skulle kalla svagsint.
Jag inser nu att jag låter som en "grinig gubbe", men i de här sammanhangen är jag gärna det. Men observera: Det är inte ungarna jag tycker illa om. Det är föräldrarna, som verkar vara så fullständigt ryggradslösa i vissa sammanhang. Det är de som borde skickas i terapi.
Peter och Bert: ja, med risk att kallas för gammal, grinig kärring, så instämmer jag helt i det ni skriver.
Det finns föräldrar som läxar upp butikspersonal när dom tar fast deras snattande barn och man kan ta sig för pannan för mindre!
Låt mig också få vara med i gänget griniga kärringar som tycker att vanartiga barn behöver sig en rejäl åthutning, tack.
Här har du en grinig kärring till!
Här är en gammal och grinig kärring till!
baratradgard, sportigajenny och UllaMona: ni är alla välkomna i föreningen!
Det hände här nån vecka före det förhatliga Halloween, fyra killar (en av mina elever såg och meddelade hur och vilka och varför) gick omkring och SPARKADE och ringde på dörrarna, jag trodde helvetet brutit löst där jag satt och halvsov vid teven. Min närmsta granne stod och diskade och såg genom fönstret vad de gjorde - så han var beredd, sprang efter den ene ända hem - utan att röra honom- och han blev aldrig anmäld, men ryktet gick att han lappat till ungen och att han skrek: jag ska döda dig. Det är en klok äldre lärare (med snabba ben) som förstås aldrg skulle drömma om att ens röra nån.
Jag ringde runt till morsorna och sa vad jag tyckte - och en morsa försvarade sin unge och blev urförbannad på mig. Då gav jag upp och struntade i den sista ungen, undrade vad det skulle bli av såna ungar... och fick veta att den fjärdes pappa slog ihjäl en gammal tant för 10 år sen... kanske tur att jag inte ringde?
Bloggblad: ja, det är inte klokt vilka underliga föräldrar det finns! Det är likadant som när mammor och pappor låter barnen äta upp småfrallor och godis i butiken och sen visar upp omslaget.
Hur ska barn lära sig att man först måste betala, om man gör så?
Skicka en kommentar