Kl. 11.17

... passerade pv Medevi.

Nu är det inte långt kvar!!

sigge nilsson ....

.... följer mig tätt i hälarna när det är dags att hämta morgontidningarna.

Sen lägger han sig raklång på asfalten och sträääcker och täääänjer och avslutar med att nafsa i mattes sandaler.

På bageriet ...

Pappan, storayster (4 år) och lillkillen som ska bli två.

Ledig lördag tar jag moppen och susar iväg till Slöinge.

Å, det är iskallt om händerna och jag drar ner anoraksärmarna över fingrarna.

Passerar alla fåren och smålammen .., herr Prickig Häst med kompisar .., känner doften från Västergårds Ägg .., upptäcker de allra vackraste ljust gula - ganska högresta -blommor som växer vid vägrenen, dom liknar malvor.

Vid bron före Slöinge möter jag en fasantupp.

Och så bageriet där det är härligt bastuvarmt från ugnarna och där inne står tre småttingar och väntar.

Två av dem, ett syskonpar, tycker att min moppehjälm är jättehäftig och har jag verkligen kört själv och oj, så kalla händer du har! säger tösen som är fyra (hon håller upp fingrarna och visar .., "så här många år är jag och min lillebror ska fylla två!" säger hon och visar igen, "så här många blir han!") och vi småpratar lite och jag tänker att ingenting är så ljuvligt som småungar!


Och så tar jag en bild av deras ben.

Först en bild, så där lite i smyg.

Men då ser lillkillen displayen och vill titta och storasyster säger ..."men mina skor syns ju inte!" och då tar jag leende en ny bild och jo, då blir hon jättenöjd.

Barnens pappa ler vänligt och så tackar dom för sig och går hemåt.

En äldre man kommer in i den lilla butiken .., och han hälsar godmorgon ("eller goddag kanske?" säger han och frågar och vi pratar om vädret och att jag ska köra till Stensjö .., "oj, kör du en mil enkel väg för att få bröd, ja, men det är det nog värt ...?) och jag tar på mig hjälmen och gör mig i ordning för att åka hemåt.

När jag har kört kanske 100 meter, ser jag pappan med dom två småttingarna.

Dom går en bit bort, på andra sidan vägen och nu står dom där och vinkar till tanten som kör moped (det är jag det) - vink-vink-vink - och jag vinkar också och tuuutar ett par gånger, som till hälsning.

Och tänk, hela vägen hem ler jag.

Just så.

07:38

Telefonen ringer.

"Jag vill bara meddela att det var jäkligt sunkigt kaffe i Hjo ...", säger en flåsande pv.

Tolv mil återstår.

Nästa Karlsborg.

08:40

Karlsborg passerat.

För en stund cyklar han i ensamt majestät.

"Ja, när jag skulle ringa åkte en klunga förbi, den missade jag .., jag får invänta nästa", säger han.

Ännu känns det bra, om än kroppen är mör.

Kl. 6.30 ringer telefonen.


Det är en pigg pv som nu säger att han är i Fagerhult.

Fattade jag det hela rätt, har han cyklat fjorton av trettio mil.

"Går det bra?" frågar jag sömndrucket.

"Jo, men nu börjar det kännas i kroppen .., i knäna och så ..." säger han.

"Kommer du att orka i mål då ...?" fortsätter den uppmuntrande sambon.

"Absolut!" säger han glatt.

Kl. 03:55


Vaknar av att det låter som om vattenkranen står på.

Lyssnar noga.

Inget regn.

Fönstret på vid gavel.

Nej, det är dånet från havet som hörs.

På pv:s sida av sängen - i eget majestätet - ligger pElle och sover.

Och koltrasten flöjtar ännu.

Lördagsfönstret ...

"Hej!

Har läst din fina blogg ett tag, och tänkte nu bidraga med ett fönster...

Det är från ett av båthusen på Nääs Fabriker och Hotell i Tollered utanför Göteborg...

Jag hamnade där av en slump, eftersom det var fullbokat på alla hotell inne i Göteborg.

Vilken tur jag hade...

Ha en bra dag!

Hälsningar Madeleine."


// Fler som vill komma med fönster? Å, så gärna, så gärna! Maila bara bilden till bisse151@gmail.com.

6405 THOMAS GÖRANSSON, UGGLARP

Vätternrundan 2011

Depå	Passertid	Använd tid
Start	00:18
Gränna	03:16	02:58

Historiska resultat

Lopp	Startnr	Starttid	Målgång	Använd tid
Vätternrundan 2011	6405	00:18

Herr Pensionatsvärden ....


... meddelar att han har startnummer 6405 och att han är "jäkligt nervös!"

Tillsammans med hur många som helst andra står han nu i Motala .., har lite drygt en timme kvar till start och lovade att ringa någon gång under nattens äventyr.

Vi pratar om reklam.


Sån som man minns.

Då kommer jag ihåg den här.

Absolut det bästa jag vet!

Den här också.

Samma skådisar.

(Dialekten gör ju hälften).

Reklammakare: den fenomenale Roy Andersson.

Här och nu ....


Ensam hemma i det gula huset på kullen.

Bara sigge, pElle och jag själv.

Och en vas med blommande rosa pioner.

Så otroligt vackra!

Ett öppet fönster.

Knappt något fågelkvitter.

Allt känns bra.

Sportspegeln ...

"Fast om jag klarar det här och Vansbrosimmet (någon har sagt till honom att detta med Vansbrosimningen, det är a piece of cake .. mest bara att plaska runt ... och nu tror pv på detta ,-), så ska jag tacka Anna, för det var ju hon som fick mig att skicka in anmälan till Vätternrundan och ta sikte på Klassikern...", säger pv efteråt.

Jo, jo.

"Plaska runt."

Så länge kan han ju öva sig på detta.

Och här kan man skåda andra som "plaskar runt".



Avresedags.

Måtte nu cykeln hålla de trettio milen!



Och här ska det trampas och trampas och trampas ....

I-landsproblem ...

Om det på förpackningen står att man bör ta 10 ml av fluorvätskan och gurgla runt i munnen, då undrar man ju varför den lilla måttkoppen är graderad till 30 ml?

Vore det inte - åtminstone för kunden - enklare att ha ett mått som innehåller just 10 ml?

Tänker jag, medan jag gurrrrrglar och gurglar.

Ett öppet fredagsfönster ...

Är det inte alldeles övermåttan ljufvligt, så säg ...?

Vilka färger!

Å, här skulle jag gärna slå mig ner!

Fönsterfångerska var den här madamen, en närapå-namne till mig själv.

Ett slingrigt inlägg ... (läs: orm!)

Inför vad som komma skall ...

Och så nån slags modeblogg.

Det är tur att vi fann varandra, pv och jag själv.

Modefreaks, rakt av.

Eller inte.

När man får ont i hjärtat ...


Vi såg honom i vintras; en lurvig och våldsamt haltande katt som med nöd och näppe tog sig upp slängs slänten.

Alldeles nyss kom han tillbaka.

Lika illa haltande ..., och så satt han där vid vedhögen och tittade rakt fram mot det gula huset.

Anade kanske doften av stekt kött.

Ensam.

Spegling ...

Sitter ute på altanen, under det gröna parasollet.

pElle vid mattes fötter, som alltid.

Ibland på min mage .., jag ligger raklång och kliar honom bakom öronen.

Spinn och mera spinn.

Hemkokt saft i ett glas.

Krafter som återvänder.

Vänder blicken nedåt ..., och upptäcker en vattenpöl på golvbrädan.

Och se där ..., ännu en dimension!

Ja, det är väl så själva livet är.

Det gäller bara att vända blicken åt olika håll.

Det är vad jag tänker på.

Det är väl så det känns. Ungefär.

Litet besök ...

Och någon är förfärligt hungrig och har magrat sedan sist!

Själv sitter jag under ett grönt parasoll och dricker vatten.

Livet på väg att återvända.