Kl. 6.30 ringer telefonen.


Det är en pigg pv som nu säger att han är i Fagerhult.

Fattade jag det hela rätt, har han cyklat fjorton av trettio mil.

"Går det bra?" frågar jag sömndrucket.

"Jo, men nu börjar det kännas i kroppen .., i knäna och så ..." säger han.

"Kommer du att orka i mål då ...?" fortsätter den uppmuntrande sambon.

"Absolut!" säger han glatt.

Kl. 03:55


Vaknar av att det låter som om vattenkranen står på.

Lyssnar noga.

Inget regn.

Fönstret på vid gavel.

Nej, det är dånet från havet som hörs.

På pv:s sida av sängen - i eget majestätet - ligger pElle och sover.

Och koltrasten flöjtar ännu.

Lördagsfönstret ...

"Hej!

Har läst din fina blogg ett tag, och tänkte nu bidraga med ett fönster...

Det är från ett av båthusen på Nääs Fabriker och Hotell i Tollered utanför Göteborg...

Jag hamnade där av en slump, eftersom det var fullbokat på alla hotell inne i Göteborg.

Vilken tur jag hade...

Ha en bra dag!

Hälsningar Madeleine."


// Fler som vill komma med fönster? Å, så gärna, så gärna! Maila bara bilden till bisse151@gmail.com.

6405 THOMAS GÖRANSSON, UGGLARP

Vätternrundan 2011

Depå	Passertid	Använd tid
Start	00:18
Gränna	03:16	02:58

Historiska resultat

Lopp	Startnr	Starttid	Målgång	Använd tid
Vätternrundan 2011	6405	00:18

Herr Pensionatsvärden ....


... meddelar att han har startnummer 6405 och att han är "jäkligt nervös!"

Tillsammans med hur många som helst andra står han nu i Motala .., har lite drygt en timme kvar till start och lovade att ringa någon gång under nattens äventyr.

Vi pratar om reklam.


Sån som man minns.

Då kommer jag ihåg den här.

Absolut det bästa jag vet!

Den här också.

Samma skådisar.

(Dialekten gör ju hälften).

Reklammakare: den fenomenale Roy Andersson.

Här och nu ....


Ensam hemma i det gula huset på kullen.

Bara sigge, pElle och jag själv.

Och en vas med blommande rosa pioner.

Så otroligt vackra!

Ett öppet fönster.

Knappt något fågelkvitter.

Allt känns bra.

Sportspegeln ...

"Fast om jag klarar det här och Vansbrosimmet (någon har sagt till honom att detta med Vansbrosimningen, det är a piece of cake .. mest bara att plaska runt ... och nu tror pv på detta ,-), så ska jag tacka Anna, för det var ju hon som fick mig att skicka in anmälan till Vätternrundan och ta sikte på Klassikern...", säger pv efteråt.

Jo, jo.

"Plaska runt."

Så länge kan han ju öva sig på detta.

Och här kan man skåda andra som "plaskar runt".



Avresedags.

Måtte nu cykeln hålla de trettio milen!



Och här ska det trampas och trampas och trampas ....

I-landsproblem ...

Om det på förpackningen står att man bör ta 10 ml av fluorvätskan och gurgla runt i munnen, då undrar man ju varför den lilla måttkoppen är graderad till 30 ml?

Vore det inte - åtminstone för kunden - enklare att ha ett mått som innehåller just 10 ml?

Tänker jag, medan jag gurrrrrglar och gurglar.

Ett öppet fredagsfönster ...

Är det inte alldeles övermåttan ljufvligt, så säg ...?

Vilka färger!

Å, här skulle jag gärna slå mig ner!

Fönsterfångerska var den här madamen, en närapå-namne till mig själv.

Ett slingrigt inlägg ... (läs: orm!)

Inför vad som komma skall ...

Och så nån slags modeblogg.

Det är tur att vi fann varandra, pv och jag själv.

Modefreaks, rakt av.

Eller inte.

När man får ont i hjärtat ...


Vi såg honom i vintras; en lurvig och våldsamt haltande katt som med nöd och näppe tog sig upp slängs slänten.

Alldeles nyss kom han tillbaka.

Lika illa haltande ..., och så satt han där vid vedhögen och tittade rakt fram mot det gula huset.

Anade kanske doften av stekt kött.

Ensam.

Spegling ...

Sitter ute på altanen, under det gröna parasollet.

pElle vid mattes fötter, som alltid.

Ibland på min mage .., jag ligger raklång och kliar honom bakom öronen.

Spinn och mera spinn.

Hemkokt saft i ett glas.

Krafter som återvänder.

Vänder blicken nedåt ..., och upptäcker en vattenpöl på golvbrädan.

Och se där ..., ännu en dimension!

Ja, det är väl så själva livet är.

Det gäller bara att vända blicken åt olika håll.

Det är vad jag tänker på.

Det är väl så det känns. Ungefär.

Litet besök ...

Och någon är förfärligt hungrig och har magrat sedan sist!

Själv sitter jag under ett grönt parasoll och dricker vatten.

Livet på väg att återvända.

Hälsning från sjuksalen ...

Ingen höjdare är det att ringa chefen och meddela att man blir hemmavid, men en tröst är att chefen inte låter sur, utan säger "krya på dig!"

Så, efter att ha kollat så att vägen mellan soffan och badrummet är snitslad, slänger jag mig ner på soffan Ektorp.

Täcke och kudde.

Ett glas vatten.

Och kanske pElle som sällskap.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

"Fönster från Bangkok, taget från BTS Saphan Taksin Station, en av skytrain-stationerna nära floden."

Så skriver Guy och det var också han som fångade alla fönster i flykten.

En hälsning från pElle ...

"Hej alla vänner!

Så här skönt har jag det här i landet Halland.

Jag gör inte så mycket .., spankulerar mest omkring och följer matte i hälarna.

Matte är min bästa vän, men inte när hon ska klippa mina klor.

Ikväll har husse fällt små träd, medan matte stod där och kommenderade.

En gång sa husse: "du tror visst att du bestämmer allt du ...!" och då sa matte att det trodde hon.

Det tyckte jag var rätt kul, men det tyckte nog inte pv.

Hej svejs från mig!

Er vän pElle."

På väg ...

Heberg.

... till Falkenberg passerar jag Heberg och då tänker jag osökt på Axel Jonsson, denne härlige man som vid dryga åttio års ålder köpte sig en grön Cadillac, bara för att det var vad han i hela sitt liv hade drömt om!

Så här - bland annat - skrev Hallands Nyheter om honom.

Hemma i Malåliden satt han och drömde över skolatlasen om alla fantastiska platser han skulle besöka. Ju längre bort, desto bättre.
En av dessa platser var Hawaii.
Axel minns hur han en sommar när mamma tvättade i ån därhemma gjorde en barkbåt och skickade iväg.
– Jag tänkte mig hur den skulle segla ner för Malån och vidare ut i Skellefteälven, ut i Bottniska viken och Östersjön och sedan ut på de stora världshaven för att till slut flyta iland på någon av de hawaianska öarna, skrattar han.

Denne Axel, som bjöd pv och mig på en åktur i den gröna Cadillacen ., och där framme satt Axel i sin skinnjacka och spelade passande musik (jag tror att det var Elvis Nat King Cole ...) och jag tänkte att detta är inte sant ..., men det var det och något år senare fick vi veta att han hade träffat en ny kvinna - ja, på bussen till Oslo - där satt hon och var så grann och slank, sa Axel och hela han log och ögonen glittrade och tänk, över åttio var han!

Nu passerar jag infarten till hans hus och det ser övergivet ut och jag undrar om denne levnadsglade man ännu är i livet?



Falkenberg möter med sol och värme och man kan lika gärna tro sig vara på besök i Belgrad eller Beirut och på bänkar av trä sitter människor och njuter av solen och jag köper jordgubbar i en liten närbutik och en helt underbar jazzskiva i en annan butik och råkar möta mig själv i ett skyltfönster och det är ju inte enbart angenämt .., "ojdå, där går en frodig madame!", hinner jag tänka.

Men det går det med.

På väg hem lyssnar jag till nyheter .., det är mest om eländet i världen och lite om Juholt och så vädret förstås, och vid Ugglarp ser jag en överkörd skatunge - och intill den -, en vuxen skata som om och om igen försöker dra i det som nu bara är en tillplattad fågel och det är på gränsen till att man får ont i hjärtat.

Eller: det får man.

Några minuter senare är jag hemma.

Solen strålar ännu.

Från cd-spelaren hörs övermåttan ljufvlig musik - nämligen denna - som jag köpte just i Falkenberg! Lyssna till spår nr 6 och försök sitta stilla om ni kan!
(Ja, man kan få pyttesmå smakprov!)

Rekommenderas å det varmaste!

Mer att läsa om Axel finns här.