om man har tur så ...

För första gången på flera år, har pv ikväll lagt ut nät.

Sååå lycklig är han!

Nu ringer väckaren klockan 4.00 i morgonbitti.., då ska det vittjas.

pElle och sigge nilsson håller tassarna och hoppas.

"Sommar, sommar, sommar ...!"

Herr Ehrenmark.

I år har jag bestämt mig: jag ska verkligen försöka lyssna till så många Sommarprogram som möjligt.

Igårkväll somnade jag till Mark Levengood, men reprislyssnade för någon timme sedan.

M.L. är ju filurig och man ( i alla jag) blir glad av att lyssna till den mannen.

Betyg: 6 av 10.


Tidigare idag Torgny Lindgren, favoritförfattaren hemifrån.

Åååå, så jag tycker om hans böcker!

Men som radiopratare ...?

Nja.

Jag får nog lyssna ännu en gång.

Som det känns nu: 3 av 10.

(Lyssnade på andra halvan när jag hade gått till sängs. Då blev det bättre. Nej, man ska inte sätta betyg innan man lyssnat klart.)

För övrigt har jag under årens lopp haft två solklara favoriter.



Lars Ulvenstam var en av dem.

Torsten Ehrenmark (översta bilden) var en annan.

I fjol föll jag pladask för Pija Lindenbaums sommarprogram!

Och i sommar tänker jag inte missa Gita Nörby!

Ett kvällsfönster ...

... från Skåne.

Det är vännen Kerstin i Trelleborg som fångade ett midsommaraftonsfönster, så där tjopp, bara.

Med matjessill och allt.

"Alax" matjessill .., med typsnitt precis som Abbas.

Så här var det ...

Utflykt ...

På väg ut.

Och havet blev rejält gungigt när vi kom ut från lilla hamnen och det hände, ett par gånger, att jag hojtade till av något som kan liknas vid förvåning.

Eller lite-lite rädsla.

"Snälla .., du behöver väl inte gå längre ut från land nu ...?" sa jag.

"Lugn bara, vi går rakt norrut mot Falkenberg, så har vi medvind in i hamn igen ...", sa pv och log.

Inte en endaste makrill nappade ..., solen gick i molnen .., och vi vände mot land.


Och då kom förstås solen tillbaka!

Medan pv fixade med segel och annat, satte jag mig vid det lilla blå bordet och väntade.

Turister passerade .., nu, i semestertider, hörs nästan bara stockholmsprat och ett av paren var måttligt sams och mannen sa ..."du kan väl för fan inte börja planera nästa sommars semester med Flisan nu!!" och där kom en man med en hund som bara gick på tre ben och där kom en äldre kvinna med en hund som hade reumatisk värk och knappt kunde gå alls.

Tack för maten ...

... sa lilla gråkatten och kråmade sig runt mina ben.

Så jag klappade henne lite.

Det skulle jag inte ha gjort.

Och så två listor ...

Morgonsol mot väggen ...

Ledig söndag blir ljufvlig morgon.

När klockan är halv sju, sätter jag mig ute på stentrappan och bara njuter.

Detta är vad jag hör.



Och ser.



Och så här känns det.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett kanske lite udda fönsterbidrag från dagens fotoutflykt - jag tänkte på dig så fort som jag fick syn på speglingarna i lacken på den gamla fina bilen.

Bilden är tagen under lunchstoppet för "Midsummer World Rally 2011" som senast gick i Sverige 1983.

Här stannar alltså förarna och passagerarna av de vackra ekipagen för en bit mat på Trollabo kvarn i Hudene, och under tiden kan vi bil-och fotoentusiaster gå runt och njuta av klenoderna.

Rallyt startar i Stenungsund på västkusten för att på mindre vägar ta sig till Stockholm, och sedan tillbaka igen.

För föraren (och bilen naturligtvis) + 1 passagerare så betalar man en nätt liten startavgift på 28.500 (!) men då ingår förstås kost och logi. ;)

Hoppas du gillar bilden!

Varma kvällshälsningar från SoF på blindstyre.se


// Tusen tack!! säger bloggmadamen . Vilken härlig bild!

Godnatt!

Nu ska jag lägga mig och lyssna till reprisen av Sommarprogrammet.

Mark Levengood.

Det blir nog bra.

Hemkomsten ...

"Återkomsten" heter en rysk film som jag såg för ett antal år sedan .., vilken film det var!

Den kommer jag att tänka på när jag skriver rubriken här ovanför.

Så här skrev jag om filmen på den där sidan där filmintresserade höll hus.
(www.filmpunkten.se)

Elisabet

Betyg:

Detta är den vackraste film jag någonsin har sett.
Jag har aldrig så förundrats över hur unga människor kan vara så suveräna som skådespelare. Och jag har inte på tjugo år hojtat så högt i en biosalong; inte bara en gång, utan två.
Den är sanslöst vackert filmad. SANSLÖST.
Och den är utan tvekan, en av dom helt klart bästa filmer jag sett i mitt 50-åriga liv.
Efteråt var luften slut i salongen.
Hjärtat till brädden fyllt av.., nåt märkligt.
Och den ska på inga vilkors vis ses på DVD, då kan man lika gärna låta bli.

Nåja.

En tuff arbetsdag blev det och egentligen två kassor igång hela tiden.
Det kändes som om jag skulle ramla omkull innan klockan blev 18.00 och vi kunde stänga.

Fyllde moppens bensintank och susade hemåt.
Tanken var att vi skulle åka till Ugglarps Camping och äta något gott där (en barservering finns tydligen ...?), men jag orkade inte.

Så snart jag parkerat moppen, kom sigge och pElle lullande och mötte mig.
Ååå, dom vet precis vad som väntar .., och på trappan vill pElle genast komma in .., medan sigge nilsson mornar sig lite.

Nu har jag vilat och känner mig aningen piggare.

Två dagars ledighet väntar .., hjälpas, så härligt!

Igenkänning ...

Häromdagen i kassan.

"Vill du ha en kasse ...?" säger jag.

"Joåå", svarar kvinnan.

"Men får jag fråga .., var kommer du ifrån ...?" fortsätter jag.

"Från Arvidsjaur, men jag bor i Göteborg ...",. svarar hon leende.

En gång hette hon Lundqvist i efternamn.

Uttalas på hemifrånvis som "Lunnkvist" (alternativt "Lungkvist"), med betoning på un:et .., som i hund.

Andra kunder smajlar.

Och nu .., ringer Kjell till Ring-så-spelar-vi.

Han säger "hej" och jag säger till pv ..."han är från Jämtland".

Jodå.

Visst är det förunderligt .., detta med igenkänning!

Ett enda ord och man hör skillnaden.

Dagen efter ....

Sover oroligt.

Tittar på klockan.

Friska vindar och mulet ute.

Ring-så-spelar-vi från radion.

sigge äter frukost.

Och snart stundar jobb.

Kvart i tio till kvart över sex.

Ibland känns tillvaron mest som ett ekorrhjul.

Ibland, alltså.

Midsommardagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Citronerna är tänkta till flädersaften.

Och ja, det är sannerligen dags för fönsterputsning.

Midsommarafton, akt 3.

Kväller

Nere på ängen är allt nu över.

Kvarglömda blommor på marken.

Friska vindar från väster.



Och annorlunda utsmyckning mot för hemma.

Hemma i Malå, alltså.


Sen går vi hemåt och pv har på sig ulltröjan från Irland och det blåser rakt igenom densamma och jag plockar några röllekor och i handen har jag den upphittade (eller kvarglömda) buketten.., från en av sommarstugorna syns människor runt ett matbord .., det doftar grillat och på kullen - vid det gula huset - möter pElle och sigge nilsson .., och väl inomhus bjuder pv på gin & tonic och jag är glad att jag inte börjar arbeta förrän 9.45 i morgon.

Allt är bra.

Ja, ungefär så här.

Uppdaterat: tittat på långfilm med Dustin Hoffman och Emma Thompson ("Last chance Harvey").
Emma Thompson är en verklig favorit hos mig, men nix, det här var - eller ville väl vara - en mys-pys-film .., men jag tycker att Dustin Hoffman egentligen bara hade två ansiktsuttryck och på det hela taget var det helt ointressant.
Och såna här scener på bussar, tåg eller flygplatser där någon ska hinna ifatt någon annan och bedyra denna sin kärlek (Crocodile Dundee .., Slumdog Millionaire och säkerligen många andra) har man sett hur många gånger som helst, nej, det går jag inte på.

En knapp 2:a får den.
Pv (som inte är så cynisk ...) säger ..., "en 3:a".

Midsommarafton, akt. 2

.... blir SVT:s repris av "Polisen i Strömstad" med fullkomligt underbara skådespelare.

Tänk, att den håller ännu och är i mina ögon bättre än Morden i Midsomer.

Mellan varven kämpar vi med Aftonbladets korsord från förra fredagen.

Knepigt, knepigt.

Ett extra-fredagsfönster ...

... som finns i ett nybyggt hus på Ekerö.

Och i det lilla huset finns en liten hund som heter Nelly och som minsann modigt vågar gå uppför trappan till övervåningen, men inte ner.

Då blir det för hemskt!


Foto: Nellys matte Anna, som även tog den övre bilden.

Ja, så här ser det ut då och gissa hur roligt det är för en liten terrier?

Nej, just det.

"Stickprovsundersökning ..."

På den där dejtingsidan där jag befann mig för flera år sedan, där skulle man bland annat beskriva sig själv.

Sånt är ju inte alldeles enkelt och särskilt objektivt blir det inte heller.

Att man nog inte skulle hitta mig vare sig på golfbanan eller i någon gympalokal (ni anar inte hur många våldsamt hurtiga män som hörde av sig, kanske såg dom här en chans att verkligen få briljera!) och att jag löser korsord med kulspetspenna, det berättade jag i alla fall.

Det där sista tycker jag säger ganska mycket om en människa.

I alla fall om mig.

Ty helt ärligt det nog så att jag inte har tålamod att sitta med blyertspenna och suddgummi .., jag vill tro att det löser sig ändå och om det nu skulle råka bli fel (som vid ordet LID på bilden här ovanför, t.ex) så kan man ju alltid bara ändra lite.

Med andra ord har jag ganska bråttom.

Det kan ju förvisso också tyda på att man lider av något slags storhetsvansinne och inbillar sig att man klarar allt ..., eller att man i grund och botten är rätt positivt lagd och tror att det mesta ordnar sig, även ett korsord.

Eller så är man inte så pedantisk att det stör med lite ändrade bokstäver?

Idag var krysset ovanligt enkelt, men också lite finurligt.

"Lindrad" blev t.ex. allé.

"Hamburgare" = tyskar.

Kul!

(Men se Aftonbladets kryss från förra lördagen, det håller på att göra oss tokiga! Sååå knepigt.)

Ingen beslutsångest ...


"Vill du följa mig till Gränna en måndag i juli och vara med på en guidad visning/vandring, anordnad av turistbyrån och med sportigajenny som guide?" frågar jag pv.

Till Gränna är det kanske tjugofem mil, enkel väg.

"Ja, det kan jag göra ...", svarar pv.

Och så var det bestämt.

Sånt gillar jag.

Tårtan ...

"Ska vi inte ha nån midsommartårta ...?" säger pv förvånat.

Jaha, ja ..., det har jag inte tänkt på.

Jag tillhör ju dom som skulle kunna äta varm korv med bröd på midsommarafton.

"Men det är ju bara du och jag .., ska vi ändå ha en tårta ...?" frågar jag.

Jodå, det tycker han.

Minsann.

Det är kanske tur att en i sällskapet håller på tradtionerna.

För mig är midsommarafton inget särskilt.

Som lillflicka följde man pappa (mamma arbetade alltid) till Hembygdsgården och det var lotterier, dans kring stången och miljoners mygg och sen hem igen.

Som tonåring blev det väl Borgen med någon känd orkester, typ Sven-Ingvars.

Och som nittonåring var jag själv mamma, bodde i Kungsängen och nu blev det ny hembygdsgård och nytt firande, dvs, när vi inte tillbringade den här helgen på Tjörn i Bohuslän.

Hur många midsommaraftnar som helst har jag arbetat, eller så har man arbetat dagen därpå, så något våldsamt firande har det sällan varit.

Tillsammans med pv blev det Samlad Tropp och dragspel och gitarr och massor med sång, tills Gunvor gick hädan och nu står sommarstugan där och väntar på rätt köpare och själva firar vi på stillsamt vis .., pv klipper oxelhäcken och jag har bakat tårtan och så ska jag läsa boken av Anne Tyler som jag har påbörjat och DN:s korsord blir det nog också.

Men alla ni som följer traditioner och har stora kalas och hela rubbet .., ha nu så jättetrevligt!

Själv njuter jag av lugn och ro.

Från radion strömmar musik och det är prat om Saab (helt ärligt, skulle någon komma på idén att be regeringen stötta Ica eller Konsum om dessa vore nära konkurs ... - en biltillverkning som inte har burit sig på många år och än mindre nu ... -, nej, det tror jag inte på, fast jag själv är en stor fantast av bilmärket Saab) och Ulf Lundell sjunger om kärleken som förde oss samman.

Ett fönster står på glänt.

I soffan Ektorp ligger pElle och sover.

Jo, det känns bra.