Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Västmanland.

Ett slaktbodsfönster, skriver avsändaren, som är Ulrika.

Titta på gardinmönstret ..., då förstår man vad som ska styckas där inne.

Ringenäs, Halland.

Ringenäs, måndag.

Ledig dag och strålande sol, då tar jag bilen och harry (under protest ...) i baksätet och kör söderut, mot Ringenäs, där vi passerade häromdagen.

Stranden är helt annorlunda mot för den här i Stensjö!

Här är den otroligt bred och så hårdpackad att den håller för bilar!

Dessutom är den till synes evighetslång.


Harry är glad och sprallig och springer hit och dit .., upptäcker en båt och tycks förvånad?


Tar sig en titt.
Funderar på att hoppa i.


Men ger upp.


Och sanden är vågig och fylld av snäckor!


Och där är märken från någon som var där tidigare.


En död fågel väcker harrys nyfikenhet.
F ö r s i k t i g t nooooosar han på den orörliga fågeln som inte längre är i livet.


Att vandra på stranden är på gränsen till obehagligt .., det krasar av krossade snäckor!
En tom plastpåse fylls med snäckor av alla de sorter ..., och en del är stora och där är musselskal och små vita fjädrar!


Vid parkeringen finns en anslagstavla.


Rester av något ...


Ja, det gäller att sommargästen håller sin kropp och själ i trim ...


Och Harry han vill sälja hus svenska till holländare.

Dagens fönster ...

... speglar sig i väggklockan, den som sitter på väggen i ett av rummen i det gula huset på kullen.

Klockan fanns en gång i mitt barndomshem och innan dess hos min pappas farbror och faster i Kalvträsk, Västerbotten.

Kväller ...

Vid köksbordet sitter pv och räknar matte-c-tal inför morgondagens lektioner.


Jag behöver bara slänga ett litet getöga i matteboken för att få migrän.
Å, vad är spel på Keno och Lotto mot för detta!!


Och harry, som har varit ute mest hela dagen, han sover på sitt speciella sätt.

Han har a l l t i d raka ben, även när han ligger i sängen eller på soffan.
Styva som pinnar är dom!


Så här det ut lite från "ovan".

Ååå, gulleharry!

Såja ...

Då är pv igång med sin träningsblogg inför Vasaloppet igen.

Och tänka sig, man har rent av blivit omnämnd, nästan som vid Oscarsgalan.

drömtydning ...

för andra veckan i rad

drömmer pv om Vasaloppet

det är väl så det är

att nu har uppladdningen börjat

- den mentala -

själv är jag på fest

ja, i drömmen alltså

Här och Nu .., avsnitt 593.

Vid halv nio tar vi harry och går på långprommis.
Morgonsol.
Morgonljus.
Fågelkvitter!
Och kan ni begripa, men gräsmattan på gården intill, den är lika illandes grön ännu!!


På höger sida av vägen är höstsådden redan skirt grön .., och grisbonden - som äger det mesta av marken här omkring -, kommer körande i sin röda bil och svänger vänster vid svinstallet.

I sävdungen är det ovanligt tyst.


Halvvägs hemma - ja, ni känner nog igen er vid det här laget -?
Nu ska vi över staketet och sedan är det ljunghed hela vägen hem och mellan varven gömmer sig pv för harry som har blivit mästerlig på att upptäcka när någon av oss försvinner och ååå, så glad han blir när husse är återfunnen!

Överallt ser vi hästlortar, men inga hästar.


Då är lilla båthamnen passerad och vi träffar ett äldre par som är ute och rastar sin dvärgschnauzer som är två månader äldre än harry och sååå gärna vill leka, men hundens husse tycker att harry är så stor och njaaaa .., det kanske inte är så bra? menar han.

En liiiten stund får dom hålla på, och hit och dit springer dom och har så roligt!

Och jag tänker på jack-russeltikarna Nelly och Alice som är ungefär i den här hundens storlek, det gick hur bra som helst att leka med en större hund!

Aldrig har ju hundar så roligt som tillsammans med andra hundar.


Höst ..., och inte samma färgprakt som norröver, men fint ändå.


I stället för att ta grusvägen hem, svänger vi av och går uppför åsen, i riktning mot fabrikör Johanssons villa som snart är klar.

Nästan framme träffar vi Lennart som är ute och cyklar.
Lennart har tidigare varit ägare av en bondgård bara några hundra meter härifrån, ja, det var hans får som jag har som "header", men nu har han och hustrun avvecklat jordbruket, sålt huset och flyttat.

"Passa er, jag mötte en älgko med kalv, ja, här borta ...", säger Lennart och pekar mot fabrikörens hus till.

"Men ska du verkligen cykla nerför här .., det är ju hur lerigt och halt som helst och ganska brant ...?" säger vi unisont, men det är precis vad han ska.

Egentligen är Lennart inte pensionsmässig, men han har beslutat sig för att tacka för sig redan nu .., för vad vet man?

"Min syster dog när hon var femtioåtta, ja, det var hon som hade det vita huset precis när er gata börjar .., och hon hade levt sunt och bra på alla sätt och vis och det har väl inte jag - hahaha -, men livet är ju inte alltid rättvist och nej, jag tänker njuta av den här tiden, säger Lennart leende och så äntrar han sin cykel och susar iväg ner mot havet.

Sa jag att det var en härlig promenad?

Dagens fönster ...

... speglar sig i bakrutan på pv:s bil.

Dessa speglingar som jag tycker så oändligt mycket om.

Platsen är Kaptensgatan i Halmstad.

På vift ...

Ja, så förfärligt mycket viftande blir det kanske inte, men en sväng in till Halmstad, det blir det i alla fall .., och där är torghandel med frukt och grönt och där är andra stånd med kläder i alla de färger och former - våldsamt mönstrade och enfärgade -, själv tvärstannar jag och tittar förundrat på det vackra brunnslocket; det är just efter att kyrkklockan har slagit halv tre.

Köper två böcker på bokhandeln (Nicewille - tack vare rekommendation av Eva på Frösön, samt en nyutgiven - men inte nyskriven - thriller av Peter Robinson, en miss av mig, här är kommisarie Alan Banks ännu gift med Sandra och å, varför tittade jag inte efter bättre!) och därefter blir det lunchmiddag på krogen Bull, där det är nästan fullsatt och ljudnivån tämligen hög.

Vid bordet intill sitter tre män och tre blonda kvinnor i 35-årsåldern och åååå, så dom skrattar och pratar, och kanske - ja, kanske - beror det på att man bor på landet och att här råder närapå total tystnad .., kanske är det därför som man är så ovan vid alla pratljuden och all musik som strömmar från högtalare?

Medan vi väntar på maten pratar vi om Dublin; om den pub som vi en eftermiddag slank in på och där det satt ett sällskap unga män och drack öl och skrattade och tycktes så omåttligt glada.


Ett besök hos goda vännerna hinns också med.
Kaffe och kaka.
Småprat.
Eftermiddagssol som lyser in genom fönstret.
En slags undertryckt sorg ligger i luften.
Den som har förlorat sin dotter ska vara med på urnsättning om precis en vecka.
Det är förstås så det är .., man hankar sig fram under flera månader efter att allt det hemska hände .., och när man kanske - jag säger k a n s k e - börjar stå på benen, rivs såret upp igen.
En förlorad dotter, kusin och hustru.
Och måhända blir sorgen ännu krångligare, om det handlar om någon som själv valde att säga adjö till livet.
Ja, och det är också svårare att prata om det .., det är som om skuldkänslor som inte har någon grund, slingrar sig in i själen hos den som är mamma eller pappa.
"Kunde vi ha gjort något annorlunda ..?"
"Men varför märkte vi inte ...?"
Sånt.
På bordet brinner fyra ljus.
Platt-tv:n visar tennis.
Och på spiselhyllan står tre fotografier av kvinnan som inte längre är i livet, hon som på bilderna ler så varmt emot oss - hon som nu är aska i en urna -.



Hemåt kör vi via Tylösand, där eleganta villor avlöser varandra.

Vid Ringenäs är det annorlunda .., mer .., vanligt.
Stranden är bred och solen är på väg ner och vi säger att tänk, nästa helg blir det vintertid och då blir det mörkt redan vid halv sex och å, vad tiden rusar iväg!

Det var ju idag ...

... som vi skulle hinna med så mycket utomhus.

Röja gavlen .., städa lite i garaget (läs: flytta lampor, skåp, baljor, fisknät och diverse annat rat .., ja, flytta det lite längre in, så det blir mer som osynligt) och skapa ordning och reda bland alla pappershögarna.

Det senare har jag gjort.

Men att vara ute i duggregnet lockar inte nämvärt.
Och även sigge nilsson och pElle väljer inomhuslivet.
Ute på altanen - den inglasade - ligger sigge som vanligt och sover.
Som en liten boll är han.


Harry, som alltid är morgon, - och förmiddagstrött, har lagt sig på sin stora dyna.
Mellan varven hälsar husse på och kliar honom på magen.

"Åååå, så fiiin du är .., vilken fiiin hund ...!" säger han.
Vid fem månaders ålder väger nu harry nästan arton kilo.


Kaffepaus blir det vid elvatiden.

Då åker DN:s stora korsord fram och idag är det knepigt och mycket handlar om FN.

"Vara på bettet ....", det var finurligt, sånt gillar jag, säger pv som kunde svaret.

Som den uppmärksamme kan se, så har röjandet ännu inte nått diskbänken.

Förmiddag i landet Halland ...

Och pElle ligger där uppe på soffan Ektorp och njuter av värmen från elementet där bakom och bakom ett fönster syns sigge nilsson - nu vill han komma in och få frukost - och husse öppnar fönstret och harry tar emot sigge som nästan är hans bäste vän - åååå, så han kråååmar sig! - och själva har vi också ätit frukost och lyssnat till Ring-så-spelar-vi och läst DN och GP (på sidan 9 i DN kan man läsa att den forne härskaren Khaddafis kropp på fredagen låg i ett kylrum i en gammal köttaffär i staden Misrata och på sidan 12 får vi läsare träffa det nygifta grekiska paret Aris och Maria som berättar om livet i Grekland - ett vackert par är det - och på familjesidan finns en nekrolog skriven av Björn Rosengren, ja, den handlar om advokaten Henning Sjöström som nu inte längre är i livet och för mig är Henning Sjöström så mycket av min uppväxt ..,å, jag minns pappa som låg på soffan och läste bröderna Sjöströms böcker och hur pappa gapskrattade och hur lycklig han var över all igenkänning från Västerbotten i allmänhet och Burträsk i synnerhet ...), men korsorden är kvar och blir till kvällsefterrätter ., och nu ska jag titta på Halmstads bioprogram och himlen är grå och löven gula, men det är ledig dag och det räcker långt.

Ja, ungefär så är det.

Så här skrev för övrigt Henning Sjöström om sin syster Gunborg och jag tyckte det var så fint skrivet. Texten fanns i hemtidningen Norra Västerbottens nätupplaga.

"Den 31 maj avled Gunborg Vallengård, Burträsk, i en ålder av 98 år.

Vi var tolv barn till hemmansägaren Johan Sjöström och hans hustru Lina.

Nu återstår endast två i livet, syster Ebba och jag själv.

Gunborg ansågs döende när hon låg på Hällnäs sanatorium i tuberkulos 18 år gammal. Nu blev hon 98 år och frisk in i det sista.

När mor dog vid 51 års ålder tog Gunborg över ansvaret för de minderåriga syskonen som en mor. Hermodskurser blev vår brygga till intellektuella yrken. Sin mans lön använde hon till stora delar att sprida bland syskon.

Vi har när man ser det som helhet haft bra och varierande liv alla tolv.

Längden i våra levnadslopp har varit mellan tre och 98.

Ingen har ansett sig beklagansvärd.

Kan man begära mera?

Henning Sjöström"

Dagens fönster ...

"Jag förstår om du kanske tycker att mina franska fönster ser rätt lika ut.
Men titta på det här - taget igår.
Det är ett gammalt hus och det ser man inte minst på den lustiga inbyggda fläkten i övre delen av fönstret.
Jag tror att det är vackra ventilationsdetaljer längst ner också - om inte annat ser man att huset står i ett land där det kan bli MYCKET hett!

Bonne Week End som man säger här, väldigt franskt:-).
Monet.

Upphittad ...

Den här inköpslistan tillhör en så rar kvinna som är trogen kund i affären.

För henne berättade jag om min list-mani och hon looooog och sträckte fram lappen.

"Att jag har skrivit så där konstigt, ja, det beror på att jag vet var varorna finns i er butik, så då samlar jag dem i grupper på listan ..", förklarade hon.

Jag kan ju säga att det var minst femdubbelt så många varor på kassabandet, än vad som fanns antecknat på lappen.

Detta kommenterade hon också och smajlade gott.
(Kallas för impulsköp ...).

Att hon är Skytt, kanske ni också vill veta.

Den här Samir Abu Eid ....

.. nog borde han väl snart få medalj för idogt arbete.

Och stilig är han också.

Men det är ju helt oväsentligt i sammanhanget.

Runt köksbordet ..

Några timmar tillsammans i ett litet sommarhus på 50 kvadratmeter .., fyra människor runt ett köksbord .,. nybryggt kaffe .., hembakat vetebröd och Östras sirapskakor och prat om allt möjligt och även omöjligt; om begravningar och arbeten, om vänsterhänder och hur man träffas .., om köksinredning och planering av Friggebodar, diskmaskin eller inte ..., och utformning av vaskhoar .., om vad minns eller inte och hur alla minnen ryms i ens huvud .., om Jan Lööf och en utställning i Göteborg och om ett svartvitt fotografi föreställande en liten pojke och hans pappa.

Sånt pratas det om.

Sånt tycker jag om.

Då känner jag mig hemma.

Så tack snälla Eva (och Ulf) från Tyresö som delade med er av detta!

Till och från och på ...

På väg till jobbet.
Klockan är kvart över åtta och nu har jag kommit till Steninge och solen är på väg upp och jag svänger in på en p-plats och tar fram kameran - även om det är motljus -, så här mörkt är det inte när bilden tas.

Och det är ett härligt väder!
Frisk luft.
"Krispig", skulle kanske någon säga.

Vid Särdal ser jag hästarna som låg ute när jag igårkväll körde hem.
Kallt var det och dimmigt och regnigt.
Nu ligger dom där i gräset och jag tänker att deras tillvaro kanske inte är så där värst angenäm?


Och så här ser det ut när jag kommer hem, fem timmar senare.
Harry släpps ut .., och även pElle, som också har varit inne (dom låg på soffan tillsammans när jag sade hejdå ...) och jag tar mig vindruvor och lite Bavariaost - så där som ett akutmellanmål - jag är vansinnigt sugen på nånting gott!

Och medan harry springer omkring på tomten, tar jag mig en titt på den lilla lönnen.
Lönnar är vackra träd, tycker jag.
I alla fall är bladen vackra.
Och ja, jag vet att det är en björk, den där till höger.


Och på jobbet - hela tiden i kassan - och det börjar kännas bra även i posten och känslan när man förstår det hela och liksom ser ett sammanhang, ååå, det är ljuvligt!

Det skickas rekommenderade brev och paket har felsorterats och kommer åter .., och mellan varven är det Lotto och spel på hästar (jag har satt upp skyltar om möjligheten till jackpot på travet i helgen.., och senare gör jag vinstandelar, tio stycken - jag köper en till mig själv -, och nu fattar jag hur det går till och åååå, vilken känsla!) och två kunder kommer och hyr släp.

Men bäst av allt är ändå lilla Annie som är så glad, så glad.

Ikväll ska nämligen hennes kamrat Cornelia komma och hälsa på och då ska dom göra "chokladmusar", berättar Annie lyckligt. Receptet på dom små "chokladmusarna" har dom hittat i affären.

Annie är sex år och heter inte bara Annie, hon heter även Amanda.

Allt det får man veta om är affärsbiträde och råkar stå i kassan.

Och snart ...

... är det ledig helg, ja, mer än så .., fritt till och med tisdag klockan tolv!

Återstår att arbeta till klockan tre idag, sen ska jag bara njuta.

Och helgen är någorlunda inplanerad .., det ska röjas runt husknuten och lite i garaget (läs: flytta om ...) och god mat ska det bli och kanske en sväng till biblioteket i Halmstad?

Lite sånt.

Nu är det morgon och till höger om datorskärmen sitter såväl sigge som pElle .., och nu kommer harry stillsamt promenerande från rummet .., och då hoppar sigge ner och det kelas nåt alldeles våldsamt.

Kolsvart ute.
På nyheterna berättas om Khadaffis död.

Dagens fönster ..

"Det här utsikten från min port, en regnig i dag i oktober ...", skriver den flitiga & förälskade fönsterfångerskan, fröken Ulrika.

Guldkorn ...

I lördagens DN, familjedelen, faller min blick på klippet här ovanför.
En liten berättelse om Olle, knappt 3 månader.
Han hann med mycket i sitt korta liv, den lille Olle.
Och hjärtat blir sååå varmt.


På sidan 13 finns spalten "Fråga bibliotekarien".
Där undrar signaturen "Mayday" vad hon ska hetsläsa för att verka insatt?
Ja, hon ska nämligen på dejt (med en förmodligen bildad man eller kvinna).
Och då svarar bibliotekarien Jenny det där som jag har markerat.
Elin Grelsson ...?
Vem kan vara mamma till henne, tro?
Jo, den här madamen.