I lördagens DN, familjedelen, faller min blick på klippet här ovanför.
En liten berättelse om Olle, knappt 3 månader.
Han hann med mycket i sitt korta liv, den lille Olle.
Och hjärtat blir sååå varmt.
På sidan 13 finns spalten "Fråga bibliotekarien".
Där undrar signaturen "Mayday" vad hon ska hetsläsa för att verka insatt?
Ja, hon ska nämligen på dejt (med en förmodligen bildad man eller kvinna).
Och då svarar bibliotekarien Jenny det där som jag har markerat.
Elin Grelsson ...?
Vem kan vara mamma till henne, tro?
Jo, den här madamen.
7 kommentarer:
Åh, lille Olle. Vackert och fruktansvärt.
:)
Men åh så rörande. Aldrig att jag sett något sådant skrivet för ett spädbarn förut.
Jag blev alldeles tårögd och kände också att den vännen som skrivit detta var en verklig vänners vän. Och att det också skänker tankar till det fruktansvärda som plötslig spädbarnsdöd innebär. Utgår ifrån att det var det, det verkade så. Alla föräldrars fasa!
Så rörande. Går inte att läsa utan tårar.
Det är så fint att skriva det här om honom, att visa att han också hade ett liv, fast det var så kort, och att han också var en liten människa som upplevde saker. Man vill nästan tacka den som skrev för att man fick lära känna honom en liten stund.
till er alla: jag tänker att hasse kanske är lille Olles morbror, kanske?
Och det var så fint skrivet, så man blir alldeles ..., ja, det är nästan obeskrivligt.
Och detta visar också att inget liv är för kort för att inte berättas om.
Glömde bort lilla pojken när jag såg min dotters namn. Men jag håller med er alla att det var mycket rörande att läsa om lille Olle. Så fruktansvärt sorgligt. Och så fint skrivet.
Eva: det behöver du inte förklara, det förstod jag ,-) Du är alltid så varmhjärtad.
Skicka en kommentar