Ja, så förfärligt mycket viftande blir det kanske inte, men en sväng in till Halmstad, det blir det i alla fall .., och där är torghandel med frukt och grönt och där är andra stånd med kläder i alla de färger och former - våldsamt mönstrade och enfärgade -, själv tvärstannar jag och tittar förundrat på det vackra brunnslocket; det är just efter att kyrkklockan har slagit halv tre.
Köper två böcker på bokhandeln (Nicewille - tack vare rekommendation av Eva på Frösön, samt en nyutgiven - men inte nyskriven - thriller av Peter Robinson, en miss av mig, här är kommisarie Alan Banks ännu gift med Sandra och å, varför tittade jag inte efter bättre!) och därefter blir det lunchmiddag på krogen Bull, där det är nästan fullsatt och ljudnivån tämligen hög.
Vid bordet intill sitter tre män och tre blonda kvinnor i 35-årsåldern och åååå, så dom skrattar och pratar, och kanske - ja, kanske - beror det på att man bor på landet och att här råder närapå total tystnad .., kanske är det därför som man är så ovan vid alla pratljuden och all musik som strömmar från högtalare?
Medan vi väntar på maten pratar vi om Dublin; om den pub som vi en eftermiddag slank in på och där det satt ett sällskap unga män och drack öl och skrattade och tycktes så omåttligt glada.
Ett besök hos goda vännerna hinns också med.
Kaffe och kaka.
Småprat.
Eftermiddagssol som lyser in genom fönstret.
En slags undertryckt sorg ligger i luften.
Den som har förlorat sin dotter ska vara med på urnsättning om precis en vecka.
Det är förstås så det är .., man hankar sig fram under flera månader efter att allt det hemska hände .., och när man kanske - jag säger k a n s k e - börjar stå på benen, rivs såret upp igen.
En förlorad dotter, kusin och hustru.
Och måhända blir sorgen ännu krångligare, om det handlar om någon som själv valde att säga adjö till livet.
Ja, och det är också svårare att prata om det .., det är som om skuldkänslor som inte har någon grund, slingrar sig in i själen hos den som är mamma eller pappa.
"Kunde vi ha gjort något annorlunda ..?"
"Men varför märkte vi inte ...?"
Sånt.
På bordet brinner fyra ljus.
Platt-tv:n visar tennis.
Och på spiselhyllan står tre fotografier av kvinnan som inte längre är i livet, hon som på bilderna ler så varmt emot oss - hon som nu är aska i en urna -.
Hemåt kör vi via Tylösand, där eleganta villor avlöser varandra.
Vid Ringenäs är det annorlunda .., mer .., vanligt.
Stranden är bred och solen är på väg ner och vi säger att tänk, nästa helg blir det vintertid och då blir det mörkt redan vid halv sex och å, vad tiden rusar iväg!
4 kommentarer:
Nicewille - å så bra den var. Läste den innan den kom som film, vilken jag inte vill se. Vill inte förstöra känslan man fick i boken. Tänk vad tillvaron kan vara annorlunda, beroende från vilken sida man ser den.
visst är det roligt att vara på vift?
Vi är specialister på det.
Då åt ni väl på brandstationen?
Det gör vi ibland på vardagarna för de har god lunchmat billigt.
Torget---ja där handlar jag ofta för de är enormt billiga i stora ståndet utanför kyrkan. Fina äpplen brysselkål dill rotfrukter m.m. I morgon kommer söndagskorsordet roligt och räcker länge. Hej från Eva hemma i Tyresö
Titti: mycket och liten text är det också, så tur att jag har nya läsglasögon med större styrka ,-)
Eva: just det, vi var på Bulls. Smockat med folk och vi fick vänta länge på maten som var si så där ..., en tämligen torr hamburgare med tillbehör.
Åh vilken underbar solnedgångsbild!! Låter som om ni haft en bra dag :) Här har det varit lite segt efter en gårdagens företagsevent som medförde en för kort natt, men det är ju självförvållat ;) Ha det så bra!
Skicka en kommentar