
Jo, jag vet att det finns människor som inte tycker att den skånska dialekten är nåt att hänga i julgranen, men dit hör inte jag.
Efter sjutton år i Ystad, blir jag varm i hjärtat så snart en kund dyker upp och jag känner igen dialekten .., inte bara ystadmål i synnerhet, utan skånska i allmänhet.
Den första tiden i söder var det mängder med ord som jag inte begrep!
Där fanns kunder som frågade efter "rosiner" och "pantoffler" och jag svarade att rooosiner (russin), det hade vi väl aldrighaft i affären .., och pantoffler, nä, måste väl finnas på skoaffären?
Många hade pengarna i "lomman" (fickan) och det vi i Malå kallade för en bulle, det visade sig vara småfrallor i Ystad.
Köttfärs hette oxfärs och fläskkarré hette grishals.
Och "hossor", vad var nu det ...? Strumpor, kanske.
När jag besöker ortopeden i Hässleholm, även det i Skåne, då är dialekten en helt annan.
Och under mina år tillsammans med en infödd helsingborgare, lärde jag mig känna igen även den skånskan .. med u som förvandlas till y:n.
Lundafarmor, hon har hittat ystadbon Lars Yngve på nätet.
(Rexxie .., du kan nog ta fram kräkpåsen på en gång ,-)
Här finns härliga prov på skånska varianter!
Och här finns väster,- och norrbottniska!
När det kommer till Burträskmålet, då tänker jag på min pappa.