I april 1994 får jag sommarjobb på ett privat äldreboende i Ystad. Det sommarjobbet blir inte långvarigt; det varar i exakt tio timmar och dagen därpå cyklar jag till äldreboendet, knackar på dörren hos föreståndarinnan och ber att få tacka för mig.
Om detta - och det ovärdiga sätt som äldre människor sköttes på -, skrev jag i hemtidningen Norra Västerbotten.
Från det fagra Västmanland kommer även ett litet paket med något som avsändaren betecknar som "matlagningens Viagra", dvs, när man kryddar med detta, så är det nästan så att spaghettin reser sig på tallriken.
Ja, Viagra - i vilken form det än må vara - kan säkerligen behövas till två snart sextioåringar med en hund och en katt mellan sig i den nyinköpta sängen Hemnes!
Gårdagkvällens förstaprisvinnare blev alltså Monica från Lysekil.
Monica, som varit gift med en norrman och bott i systerlandet i väster, men som nu - efter makens död - har flyttat till Lysekil och börjat ett nytt liv.
Ett annorlunda liv.
Sedan 2005 har Monica varit en - för mig - helt okänd följeslagare (har aldrig vågat sig på att kommentera förrän nu på sistone, berättar hon själv) här på bloggen (och såklart då också på den gamla), så i princip vet hon väl det mesta om bloggmadamen, ack, arma människa!
När kom Mian med?
Det vet jag faktiskt inte, men det är i alla fall flera år sedan, det tror jag .., och Mian var en av dem som kom på bloggträffen i Steninge och därefter har både hon och Jan varit här på besök och alltid lika trevligt är det!
Bloggträffen, våren 2009. Mian sitter ungefär vid klockan 11.00 i nån slags blå tröja. Och tänk .., Per-Erik var också med och i livet! Oj, Anitha .., nu värker det nog till i ditt hjärta.
Filma, det kan hon också .., och sätta filuriga rubriker!
Jag sa igårkväll att där fanns en extravinst till Mian ... Jo, när jag hittade den här limegröna diskborsten, då bestämde jag mig bums! Allt som är limefärgat, är för mig Mian.
Stoooort grattis till er båda, Monica och Mian!
Och Eva på Frösön ..., ajabaja .., som tycker att det är få norrlänningar som vinner här, nädu!
Här har Leina (f.d. Malå), Härs och Tvärs (Medelpad eller Västernorrland), Ellem (Skellefteå) och Dinah (f.d. Malå) vunnit, så det är ganska så bra spridning, men vi norrlänningar lever ju inte efter devisen "vi flytt int´!" - det är ju precis vad vi gör!
Ett litet ps: den som vann tröstpriset, till den personen kommer ännu en liten vinst - köpt just med tanke på den här personen - jag visar den vinsten i morgon.
Kom ihåg ...
.... dragningen är klockan 21.00 i stället för kl.20.00!
Det var inte lätt det här. Min kamera får spader när jag försöker få till den här bilden. Ljusen i farmors gamla adventsljusstake spelar spratt med kameran.
Fotografen behöver kanske en liten kamerakurs vid viss fotografering också...
Men vad gör det om bilden är sådär i sin kvalité för i bilden finns den fina Tomteraden med som kom med posten från landet Halland.
Där finns Farmors fina adventsljusstake och tittar Ni noga finns två små sköldpaddor bredvid tomtarna som hängt med i många år.
Ljusen speglar sig i ett fönster så på så vis blir det en fönsterbild.
... så skriver hemifrån-Agnetha (som numera bor i Skellefteå) så här:
"Jag håller också med om att det är det godaste tunnbröd som finns. Man måste vara på butiken när det levereras för det tar snabbt slut.
Vi kom lite för sent en gång, det var slut Stenbergs bröd men så fick vi se en kund som hamstrat 4 paket och jag kan säga att hon fick blickar från många som blev utan. /kram Agnetha."
Då förstår ni.
Ja, att hamstra på det viset, det borde ju nästan vara böter för sådana fasoner!
Ren tur var det Monica i Lysekil påminde om dragningen i uppmuntringslotteriet ikväll!
Vad värre var .., jag hade totalt glömt att det var onsdag idag!
För att hinna spela in och lägga upp filmen, måste jag be allra ödmjukast om nåd ..., kan vi flytta fram filmdragningen till klockan 21.00 ikväll, då hinner jag hem från jobbet och pv göra sig stilig.
Att komma hem från jobbet vid halv åtta och upptäcka ett grönt paket, innehållande världens godaste tunnbröd - Släppträskbröd - hemifrån, det är inget annat än ren och skär l y c k a!
Tack du UNDERBARA Gerd i Norsjö!!
Det blev två skinkmackor på raken!
"Men kan det vara sån skillnad på tunnbröd ...?" undrar somliga.
"Om, det är!" säger jag.
Släppträskbröd (som fanns i mitt barndomshem under hela min uppväxt och som finns nu också .., det är nästan slagsmål om brödet när det kommer till affärerna!) är alldeles perfekt lagom halvsegt, inte alls så där smultorrt som t.ex. Genes tunnbröd!
Nej, godare än detta, det finns inte på jordens yta!
"Skickar med vårat vardagsrumsfönster. En bild som jag tog idag. (Läs: igår - tisdag).
Snön vräkte ner utanför fönstret, något den gjort sedan i söndags. Vi har massor med snö nu och jag börjar tycka att det kan räcka med det vita.
De små klockorna som lyser i fönstret är en present ifrån Island. När jag ser dem lysa så går mina tankar till gården på Island och jag längtar tillbaka. Någon gång ska det bli av. Ha det så fint i landet Halland! Kram Eva."
Obs! Ny dragning i morgon, onsdag, klockan 20.00!'
(Ps. Tanken var att detta skulle bli ett eftermiddagsfönster, men så råkade jag klicka iväg det för tidigt ..., nu får det vara så här, en hälsning från Gränna .., hälsar bloggmadamen.)
I P1 i morse lyssnade jag till en intervju med en man som ansåg att Nordkorea var det närmaste paradiset man kunde komma på jorden.
Ungefär så.
För den som - likt undertecknad - aldrig har velat gå i Samlad Tropp; som inte för sitt liv ville vara med i skolans luciatåg .., som inte alls ville dansa runt midsommarstången när pappa tjaaatade och sa ..."men kom nu, det är sååå roligt så!" ..., och inte ville gå i prydligt led till midsommarfirande i Steninge, men okej då - gick längst bak nästan -, för en sån människa är Nordkorea skräckväldet personifierat.
Och när jag skriver detta, slår det mig att dom här känslorna säkert är genetiskt betingade.
Min mormor ville absolut inte hamna på åldersdomhem och låtsades under lång tid att hon faktiskt hade skickat in en ansökan om boende på hemmet i Vilhelmina, och när det hela uppdagades ..., och hon väl hamnade just där, berättade personalen att hon, mormor, ofta satt för sig själv en bit ifrån .., ja, när det var gudstjänst eller andra samlingar.
Jag ler för mig själv när jag skriver om mormor.
Och när jag tittar på den här filmen ..., då ler jag ännu mera.
