Hullerombullerlivet ...

En härlig dag på jobbet!

Kassatjänst från nio till två och trevliga kunder.
Vi pratar om vinster på Lotto och trav och om våra arbeten och vad vi skulle vilja syssla med om vi vore unga och skulle börja om på nytt och Peter säger att han nog skulle vilja arbeta med ekonomi - "ja, du Elisabet, så tråkig är jag" - säger han leende .., och nästa kund är en kvinna i 70-årsåldern och mer än så .., och hon har arbetat för Röda Korset i Kristianstad och på en flyktingförläggning och om det pratar vi också.

Och jag skriver skyltar - stora och små -, mest om Jackpot på onsdag, 12 miljoner i potten .., och en annan skylt om morgondagen då verkligen a l l a kan frossa i semlor och mellan varven beställer jag läkemedel och godis.

Och paketet till förstaprisvinnaren i Uppmuntringslotteriet läggs i postsäcken.
Den bruna och finurliga tejpen är ett bidrag till lotteriet från madamen i Portugal och tejpen är inhandlad i den där härliga affären!

Tack Anna!
Glöm inte att läsa hennes inlägg som handlar om röster och hur man svarar i telefonen.
Himla intressant!


Jag står i foajén och textar skylten om semlorna, när Peter kommer förbi.
Nu slutar han för dagen .., (det har jag också gjort och jag står där i min anorak och rosa halsduk) men han är trött och slut på hela han, ja, efter nästan en veckas sjukfrånvaro som kunde ha resulterat i operation, men nu blev det inte så.

"Å, vad du har snygga skor, kan jag inte få ta en bild ..?" säger jag.

Jodå.
Peter, som arbetar i charken, är en av de absolut vänligaste arbetskamrater jag någonsin har haft.

Andra kunder stannar till och småpratar.
"Jaha, ska det bli konstuställning här ...?" säger en äldre farbror smajlande, ja, när han ser mig vid staffliet.


Sen hemåt.
Pv kommer och hämtar och så snart jag lämnar affären, ramlar tröttheten över mig.
Alldeles för få timmar med sömn tar ut sin rätt.
Och solen som strålat hela förmiddagen - "det är vår i luften idag!" - har kunderna sagt .., den gömmer sig bakom grå moln.
Men ååå, så det har töat!


Och så blir det eftermiddagskaffe och pv övar på sången här ovanför, ja, han (och någon till) ska sjunga på begravning på fredag .., det är i Ljungby det.

Själv ska jag lägga mig på soffan en stund.

Släktträff så här på morgonen ...

"Du förstår Eliza .., en bättre och mer underbar styvfar än Haqwin Bergman, det hade vi aldrig kunnat få, Margit, Ivan och jag!" sa mamma ofta.

Här står denne Haqwin som jag alltid trodde var min riktige morfar; det är han som är den långe herrn på bron och har mormor på sin högra sida och kanske är det en syster till Haqwin som är nästan lika lång och står på andra sidan.

Bilden kom till mig nu på morgonen.
Som bäst var det.

Jag har pirr-i-själen inför resan till Sälen (och fråga mig inte varför) och kan omöjligen somna om kvällarna. Klockan två i natt var sista gången jag tittade på klockradion och kände ångesten komma krypande rakt in i hjärtat!

Då blir en mormorsbild som bäst.
Hjärtevärmartrygghetkänslaglädje.

Och nu jobb.

Till två.

(Tack kusinbarnet Lotha som håller mig med bilder!
u är lika underbar som din mammas morfar, han Haqwin!)

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Här kommer en lite annorlunda fönsterbild.
Kanske inte den vackraste men allt är inte vackert.

Bilden är tagen inifrån vårat soprum, ett utrymme där man kan hitta oväntade saker.
Dessa teburkar har stått där ett tag, kanske någon ångrade sig när han/hon var ifärd med att slänga dem.
Tyckte kanske att de borde få stå i fönstret istället.

De lyser onekligen upp ett soprums tillvaro en gnutta.

Hoppas allt är fint med er!

Kram Eva."

Och så ett kvällsfönster ..

... från Västergötland.

Från SoF.

Och ser man på .., vi har precis likadana ytterkrukor!

(Just nu är det hopplöst för mig att kunna länka till hennes blogg, men hon finns i min länklista, men jag ska göra ett nytt försök om en stund ...).

Konsten att beröra ....

Förutom en skakande artikel i söndagens DN som berättar om tvåhundra tjuvskjutna elefanter - en artikel som får mig att gå i taket av ilska ! -, finns också en nästan-liknande-krönika författad av Hanne Kjöller.

Nu är det ju tur att man har gott om hull, så där så man ligger stadigt på soffan Ektorp.

Annars hade risken varit uppenbar att man återigen seglat iväg upp mot himlen.

Ty så är det, att Hanne Kjöller lyckas nästan alltid skriva så att jag blir berörd!

Jag tycker att hon är helt enkelt suverän!

Lycka ....

... är att komma hem till en sportlovsledig pensionatsvärd som har stekt fisk till middag.

Och fållat upp gardinerna.

Nästan som Syrien ...., nej, värre!

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag haft så många våldsamt upprörda män i kassan, som idag.

Mest män i min ålder och uppåt.

Och när den här mannen kom och handlade, sade jag att om TV4-nyheterna inför morgondagen har ont om uppslag och vill berätta om vad som retade livet ur de halländska männen just den här dagen, så kunde jag bistå med lite fakta.

"Bra!" sa tv-mannen.

Vad det handlade om?

Vad som fick blodtrycket att skjuta i höjden på dessa män ...?

Jo, detta.

Och snart får vi lyssna till den ...

Det är någon gång på 90-talet.

Vårvinter.

Jag sitter i bilen nere vid hamnen i Ystad och väntar på att min f.d. man ska bli klar med jobbet.

Från radion hörs "Efter Tre" med Olle Stenholm.

Jag sitter tillbakalutad och lyssnar lite förstrött till hans prat ., han berättar om den lille rödhaken som suttit i en buske och sjungit så vackert och vad den sången betydde för honom .., herr Stenholm.

Det har nu gått kanske tjugo år sedan det där ögonblicket, men tänk, att jag minns det ännu.

Jag minns Olle Stenholms alltid så tänkvärda avslutningar av programmet och jag minns pratet om den lilla fågeln.

Ett ögonblick ur ett liv - en liten, liten skärva bara -.

Tänk, vad jag tycker att det är förunderligt.

Söndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!..

Här kommer två bilder med fönster från Lysekils kyrka.
Jag var i kyrkan igår (läs: i förrgår) och tände ljus för min man - tredje gången sedan jag flyttade hit -.

Det var någon som övade på orgeln och det blev extra fin stämning med orgelmusiken.
Min man hade nämligen utbildning på orgel från konservatoriet i Tromsö - det gjorde upplevelsen ännu mer speciell -.

En av de andra gångerna jag besökte kyrkan var där också orgelmusik, jag finner tröst i tanken på att han möjligen ger mig tecken genom detta.


Det var ett helt underbart vårväder här igår.

När jag kom ut ur kyrkan var det ett intensivt fågelkvitter där utanför.
Detta blev också en väldigt stark upplevelse för mig - särskilt med tanke på hur mycket min man satte värde på att höra fågelsång.

Hälsningar Monica i Lysekil."

Sju timmar ...

... minus en kvarts fika ., så ser arbetsdagen ut.

Och det blir kassajobb och lite mejeri och ganska mycket frukt och det köps rosa, gröna och gula Trisslotter och en man från Haparanda - men som har gått skola i Malå och bott i Kriberg - hämtar ut ett paket och då blir det prat om skillnader hit och dit och många av stamkunderna har väl åkt på skidsemester till Italien eller Österrike och om en vecka ska dom återvända solbrända och tjusiga, men då är det ju min tur att vara borta.

Jag arbetar med Emmeline och vi har kamperat ihop så många söndagar nu, så vi vet precis vad vi ska göra och säkerligen är det inte en dröm för en ung flicka att arbeta med en snart 60-årig madame, men hon är rar och go och sååå duktig på att få saker gjorda och jag trivs bra med henne.

Och Carina och Anne-Marie pratar om sina döttrar som är på vift .., den ena i Uganda och den andra i Australien och jag tackar Lena för whiskymarmeladen som hon kom med i torsdags och nu är det Melodifestival och jag röstar på nummer 1, vilken pv tycker är anskrämlig och harry ligger i soffan och i morgon är det jobb igen.

Just så.

Några kvällsfönster från Dalarna ...

... och från Tegera arena i Leksand, ja, det är väl där det ska bli Melodifestival ikväll?

Fönsterfångerska var Kerstin och så här skriver hon:
(Den som har varit med ett tag kanske minns bloggen Magalös, den tillhörde henne).

Så här skriver hon, angående bilden:

"Det är mest melodifestivalprat på radion här.
Men när jag var på Noret igår var det ganska lugnt.
Mer snöyra än festivalyra ;-)
Festivalhästen såg ensam ut framför arenan...
Melodifestivalhälsningar från Kerstin (som inte tittat på flera år)"

And the winner is ...

Kl. 10.27.

Nu är det inte länge kvar.

Och vi vet förstås redan vilka som blev dagens vinnare ...

Vinsterna ligger här och väntar på att bli ivägskickade.

Jo, det blir nog bra.

Sugen på att köpa hus ...?

Ja, i Amerika.
("Mormor, det är bara du som säger Amerika, det heter USA!" säger Emma ibland.)

Då kan ni ju ta er en titt här.

Dagens fönster ...

Från Kerstin kommer det här ljuvliga fönstret .., där hibiskusar står på parad!

Hibiskus .., då tänker jag på Solveig och Torgny Sandlund, våra f.d. grannar i Malå.

Vid deras semesterresor brukade jag vattna blommorna i huset på Ringvägen 25 .., och där ..., fanns många hibiskusar, däribland en som var stor som ett träd!

Och på vattenkranen i köket, där blomvattenkannan stod, där fanns en liten fastklistrad lapp där det stod: gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett .., lev idag!

Får man lov att presentera .....

.... en herre i grönt?

I morgon klockan 11.00 piiiip ...

Just det.

Dragning i Uppmuntringslotteriet.

Och så ett kvällsfönster ...

Från Eva i Tyresö kommer följande rader:

En vän till mig har målat detta fönster.

Han heter Axel Sjöstedt

Han målade det vid tidpunkten för murens fall och skriver så här:

"Bilden som är ständigt aktuell bygger på gardinen i fönstret – en detalj som kan gå upp som ner. Passar vi oss inte kan gardinen gå ner, när som helst.
Och den kan lika gärna gå ner, var än friheten försvinner i öst som i väst.
Ibland behöver man dra ner gardinen för att skydda sig.

Hälsningar Axel

P.S. Fönstret har alltid varit en frihetssymbol för mig.Ds."

Jag tycker mycket om bilden och du får gärna sätta in den om du vill.

Stor kram från Eva i Tyresö

En blogg har herr Sjöstedt också. Den finns här.

Lag och Rätt.

Lyssnar till P1, där herr Åkesson förespråkar att polisen ska få rätt att förverka lyxbilar och annat dyrbart från grova brottslingar som nolldeklarerar osv.

Då kommer jag ihåg en polisman som berättade för mig om en kontroll av en just sådan brottsling, en som stod lojt tillbakalutad mot sin flådiga BMW och som helt frankt berättade om sin karriär och hur många svindyra bilar han hade - och så han pekade och visade med bilnycklarna hur det blinkade i baklysena på bilar runt omkring - och mannen vittnade om lyxlägenheter och ett liv i överflöd, men inte baserat på att arbeta i charken på Ica eller Konsum förstås.

"Så jäkla dryg var han .... och tyckte väl att man var dum som arbetade som vanligt folk!" sa polismannen.

I det här fallet tycker jag att förslaget är helt och hållet rimligt.
Ta Rolexklockan och senaste BMW:n.

Och ja, jag inser att det kan bli knepigt rent juridiskt, men ryggmärgsmässigt säger jag: ja!

Hur kul som helst!

Sånt här tycker jag om!
Filmen här ovanför visar musiksmaken hos några människor i London.

Och här är vi plötsligt i Dublin, på Irland!

Tänk, om dom frågar annannan i Porto!
(här var det härlig musik, vill jag lova, men se, jag hade för brått som vanligt .., det här var i Brasilien! )

Och i Zagreb!

Och Salvador ... ååå, hjälp, vilka underbara låtar - passar mig som hand i handske -!
(Måste vara i Brasilien .., det finns inte en enda låt som jag inte tycker om .., jag skulle t.om kunna tänka mig att börja löpträna om jag hade sån här musik i öronen ,-)

Vad kan dom tänkas lyssna på i Toronto, då ...?

För att inte tala om i San Fransisco?

Och Milano ...!