Torsdagsfönstret ....

Hejhopp!

Jag fotograferar ju aldrig fönster, men idag tog jag lite bilder på hantverkarna som håller på att fixa här hemma på gården. Och den här bilden blev ju lite kul - lämnar en hel del att fantisera om.

kram /Lena

Håll utkik .....!

... Monica i Lysekil och Gunnar i Jämtland .,. ty i dag hamnade era vinster i postsäcken.

Filmen "Avsked" till Lysekil och retroglasunderläggen till Vaplan!

Grattis igen till vinnarna och hoppas att priserna kommer till glädje.

Men man får inte glömma glädjen till livet ...

Eller: "Ja, en dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ..., ska vi leva ...".

Och det var inte jag som sa dom kloka orden.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Här kommer lite fönster från mig och lördagens utflykt till Torpa stenhus.

Närmare bestämt inifrån caféet.
Kanske någon av bilderna faller dig i smaken.
(Svar från Elisabet: ja ..., åå, det gör dom!)


Här är blogginlägget med lite bilder på själva stenhuset också och Torpas hemsida.

Jag hoppas att er resa hem till Halland har gått bra.

Varma hälsningar/SoF

Efteråt ...

Det var för flera år sedan .., jag minns det tydligt.

Från ena dagen till den andra så blev en bloggkamrat änka.

Hennes man satt i fåtöljen - man hade ätit pizza - och sen - bara slut -!

Eller mannen på hotellet hemma i Malå .. servitrisen som hette Ulla frågade om han ville ha påtår och just som hon hällde upp kaffet så bara dog mannen framför hennes ögon.

Femtio år, om ens det.

"Det var som att blåsa ut ett ljus!" sa hon förfärat.

Efteråt.

I Adak hittar Anitha Per-Erik död i sängen.
Jo, visst har han varit krasslig tidigare, men detta!
Och bara några månader tidigare har P-E och Anitha suttit vid matbordet i det gula huset och ätit lammstek och inte tänkte man väl då att detta är sista gången vi ser den här varme och rare mannen.

Och i Norge bodde Monica med sin man, han som var så musikalisk och sedan ... borta!
Nu har hon flyttat till Lysekil och börjat ett nytt liv.

Trevar sig fram liksom.

Min kusin berättar i ett blogginlägg om ett dödsbud som idag kommit via sms.

Och en annan bloggkamrat hemma i Malå, förlorade före helgen sin man.

Poff, bara.

Ena dagen hemma - den andra är allt över -.

I sitt inlägg skriver hon att ena dagen steker han pannkaka åt barnen och nästa dag finns han inte mera.

Marken rämnar.

Och jag minns kvällen hemma i Malå - kanske var jag tio, elva år - när prästen eller polisen ringde och frågade om mamma kunde gå med ett dödsbud till en av grannarna, Dagny Andersson?

Dagny, som hade en konstgjord näsa.
Dagny och Helmer som hade följt mamma och pappa till Mallorca och sett tjurfäktning och allt förevigat på mammas smalfilmer.

Helmer körde en trehjulig bil och hade krockat någonstans i trakten av Sorsele och nu fanns han inte längre och mamma tog på sig kappan och suckade av förfäran och så gick hon dit - det var inte långt bort -, på Uddvägen bara .., och jag satt hemma med pappa och alldeles tyst blev det i huset.

Det var kväll.

Och Mauritz Brännström i Malå som dog sittande i sin bil.
Kvällen dessförinnan hade han och frun Gunborg varit hemma hos mamma och pappa och druckit kaffe - så hade det alltid varit, en gång i veckan träffades man - och plötsligt så bara dör denne nallebjörn till man och min pappa, som då är i samma ålder som Mauritz, drabbas av svår dödsångest och för första gången någonsin får stövaren Buster sova i dubbelsängen - det är när mamma har nattjobb på sjukstugan - och pappa berättar, lite förläget, att det känns tryggt med stövaren intill sig.

Ett år senare dör pappa.

Och mamma vittnade om att hon någon tid efteråt satt i gungstolen hemma och skrek rakt ut av sorg ..., "Eliza .., du förstår, jag skrek så högt så att jag blev rädd för mig själv!" sa hon.

Och tänk om grannarna hade hört.

Och den där lördagmorgonen i april då mamma själv somnade in och hur jag, några timmar senare, cyklar iväg längs Regementsgatan och gråter högt av förtvivlan ..., ja, jag struntar blankt i om någon ser mig och jag kastar mig på mammas säng och försöker hitta doften av henne och jag ser gropen i kudden, men mamma är borta och aldrig att jag hade förväntat mig den reaktionen hos mig själv.

Totalt naken sorg.

Tvärstopp i livet.

Och långt, långt tidigare ...., åå, jag minns när mamma kom hem från sjukstugan och hade tagit hand om två kvinnor som förlorat var sin son i en trafikolycka och den ena mamman hade närapå krälat uppför sjukstugetrappan och vrålat ut sin sorg och den andra satt alldeles tyst - som förstummad -.

Förlamad.

Det var på sextitalet.

Efteråt stod mamma vid spisen och grät och sa att så lite man vet om vad som väntar bakom hörnet.

"Aldrig att jag kommer att glömma detta!" sa mamma.

Och det där med hur olika sorgen ser ut.

Och så lite vi vet om framtiden.

På jobbet sätter vi  kryss i semesterschemat och drömmer om sommar och planerar för pensionen.

Inte en aning har vi om en morgondag.

Inte minsta lilla löfte.

Det gäller att Ta Vara På.

Mums-mums!

I helgen som var, bjöds vi på en himmelskt god cheesecake, ja, det var äldsta dottern som svängde ihop den.

Till kaffet var den .., ja,  s u p e r d u p e r god!

Här är länken till kakan och jag kan lova att den ska vi baka så snart som möjligt.

Kommentarer som gör hjärtat glatt ...

 

 Men vi har haft skönt trots vädret.

vi har sett en storspov och en kungsfågel och en hare

och vi hittade ju en flaskpost som vi svarat på

och vi har varit i mjellby - obs

 Där finns en utställning som är knasig-----skräp???

Jag kunde knappt behärska mig.....

Men Halmstadkonstnärerna gillar vi.

 

annars har jag läst....

Den döende detektiven av Leif GW Persson   

Bra

 

 Och en till ....

 

Skönt att du kom till rätta i alla fall.
Vi går på stranden och där går man inte vilse. 

Alla hälsar!!!!
Solen skiner och vinden viner.
Borta vid Skintan vilar vi i lä.
Solen värmer och jag samlar vackra pinnar. 

De ser ut som krokodiler...

 

// Den som skrev dom här raderna var Eva från Tyresö.

Sånt man hade glömt ...

Jo, men tänk att jag verkligen hade glömt hur underbart det är att promenera i en riktig skog!

Och när jag tog harry och gick där på alldeles perfekt underlag och hörde bofinken flöjta och såg solstrålarna slingra sig mellan tallarna och man kände doften av barrskog .., å, men det var så himla härligt!

Och harry sprang och skuttade och hoppade över nedfallna och mossiga träd och en koltrast underhöll alldeles gratis och man var ledig och kände sig som den rikaste människan i världen.

Ungefär så.

Och sen gick jag vilse.

Helgen som var ...

 För första gången i mitt (och pv:s) liv, ska vi låta tvätta bilen i en tvättautomat, typ Statoil.
Jag köper en biljett och vi kör in tvätthallen.
Inget händer.
Och inget händer.
På dörren framför oss sitter en skylt: Vid hjälp, ring ... och det gör vi, vi ringer till personalen och ut kommer en man som säger att vi har parkerat lite snett och så där ja .., nu blir det bra och det blir det.
Vi känner oss som rena rama lantisar på utflykt, men hjälp, så fin bilen blir!

På begäran har pv bakat sina numera berömda gifflar och Emma njuter av en ljummen giffel och ett glas kall mjölk. Nåja, nästan kall. Kylen håller troligen på att avlida, tror vi.
I köket sitter dr Böhlander och funderar över livet.
Eller nåt.

Ännu trött efter 40-årsfirandet förra helgen, tar mågen siesta på soffan Ektorp.

Och överallt, precis överallt, pågår byggen av alla de slag och jag säger till pv att det övergår mitt förstånd hur man kan få alltsammans att synka .., tänk, jag som tycker att det är knepigt att helt förändra medicinhyllan och den bra .., här ska allt fungera!

Rondellen ska bli perfekt och mötande vägar ska passa ihop och nej, jag begriper det inte!
Är det nån yrkesgrupp som har min största beundran, så är det byggnadsingenjör och planläggare!

Hemresa på annandagen.
Då hälsar vi på AP, Micke och Nelly, ute på Ekerö.
Rent omöjligt är det att hitta rätt och AP guidar via mobilen och vi ligger dubbla av skratt - pv och jag själv - och jag säger att aldrig i livet att jag skulle hitta hem från jobbet om jag bodde här ute!

När vi ska ringa upp AP, råkar jag trycka på senast slagna nummer och var hamnar pv ..?
Jo, på Statoil i Upplands Väsby!!!

Och äntligen framme .., och jag som har klagat på pv:s fransiga jeans, han ler när han ser AP:s variant.
Nelly vaktar matte .., harry vill gärna gosa med husse.
Eller gå ut på promenad?

Och titta Solveig i Dalarna!
En av fågelholkarna som ni så generöst förärade oss, den hänger nu på en tall på Ekerö!

Sist av allt en sväng i det - åtminstone för mig - helt okända Söderköping! 
Nu har jag minsann laddat ner en app som ska guida oss fram till saligheten .., Navigator heter den, men nånstans längs vägen har jag klickat fel och när vi kommer körande på ett industriområde, då säger pratdamen att "om sjuttio meter har ni nått destinationen" och det kan jag lova er, att det hade vi INTE.

Men det löste sig .., man är väl tekniskt bevandrad .., haha!

Och så blev det en trivsam stund hos bloggmadamen Bloggblad och hennes man och jag ska länka ikväll, när jag kommer hem från jobbet, för nu är det bråttom!

En på alla sätt och vis härlig helg har det här varit!!

Dagens fönster ....

... finns i ett grått hus på en kulle, ja, på rena hälleberget faktiskt!

Och gissa, om en svart hund blir lycklig när man kan stå där och spana ut genom fönstret som är i alldeles perfekt höjd!

I huset finns även en liten hund som heter Nelly, men hon har varit med förut och bryr sig inte så där värst mycket om utsikten.

Tack alla för en underbar helg norröver! Nu har PV slarvat bort pinnen till den sladdlösa musen, det får bli en kortis så här. Och tack till madame BLoggblad med man för paj och nybakad sockerkaka .

Hälsningar från Uppland ...

Hej, det är jag, harry, som skriver!

Ni kanske inte vet om det, men jag är på semester i ett land som heter Uppland.

Jag har haft jättekul!

I ett grönt hus bor Emil och Emma och dom har busat med mig hur mycket som helst .., dom gömmer en boll som jag får leta och leta och ibland fångar jag den och springer och gömmer mig under soffbordet, men då kommer dom dit också .., ååå, det är det bästa jag vet!

I landet Halland, där är det inte så många människor, ja, inte där vi bor.
Men  h ä r ..., här träffar vi hur många som helst när vi är ute och promenerar .., igårkväll träffade jag t.ex. Nellie som är en vallhund och även en gammal golden retriever, men den orkade inte leka, eller den fick inte, för den har artros i lederna, precis som matte.

Hundarnas hussar var jättetrevliga och matte sa flera gånger - när vi gick hem igen - att tänk, det här med att ha hund, det ger så många bekantskaper och precis lika trevliga är dom som hallänningar, skåningar eller västerbottningar!

Och här finns så många djur!

Igår såg vi tre rådjur som stod på grannens tomt och inte var dom rädda heller och en stor, tjock hare brukar skutta omkring nära vägen ..., den skulle jag gärna hälsa på, men jag får inte för husse ,-(

Nu ska vi snart åka vidare.
Vi ska hälsa på AP och Micke och Nelly som bor nästan-på-landet, det heter Ekerö.

Nelly är en liten, liten hund och hon är ganska sur av sig ibland, man får inte busa som man vill med henne, då kan man få sig en lusing, men jag tycker om henne ändå.

Nu ropar husse att vi ska åka!

Hejdå från er vän harry!

Dagens fönster ...

.... ja, fortfarande har jag ingen riktig kläm på den här datorn, så jag lägger in ännu ett favoritfönster - även om det är mitt eget - kanske tycker jag så mycket om det för att den där lilla plastgubben visar sig .., den som Anders älskade så högt och innerligt.

Dagens fönster ....

När jag använder dotterns dator (modell MacBook Pro) känns allt så ovant, så jag lägger in ett favoritfönster i repris bara.

Ett norskt fönster .., jag tror det var Maria i Oslo som var fotograf.

Bildtexten löd: bror i hytte ..., och jag bara  ä l s k a r  hela alltet med det fönstret!

Påskdagen ...

En alldeles ljuvlig morgon blir det.

Sju stiger vi upp ..., ja, pv och jag själv och harry förstås .., de övriga sover gott.

Och vi går på skogspromenad och tänk, det är bara vi som är ute, förutom tre rådjur som något häpet tittar på oss och där är en stor hare som skuttar iväg och så koltrastar som flöjtar så där så hjärtat nästan går sönder.

Det är kyligt ute, men solen värmer.

Vi passerar villaområden där det är alldeles lugnt och stilla och genom vardagsrumsfönster ser vi motionscyklar (snart badsäsong ...) och på en altan syns resterna av en grillkväll.

Och inne i skogen kommmer solstrålarna fram mellan höga tallar och granar och vi gömmer oss för harry som blir överlycklig över att få strääääcka ut - han springer verkligen som en greyhound ! - och bakom stora mossiga tallar står vi och försöker vara osynliga och harry blir till sig av glädje när han hittar matte eller husse och mera, mera!! är det som han säger, fast utan ord.

Nästan hemma upptäcker pv ett upplag av nedfälld sälg, så jag plockar några kvistar videkissar som nu står här på köksbordet .., klockan är kvart över åtta och i soffan sitter harrys husse och spelar Rumble.

"Nytt rekord!" säger han.

På en svart lurvig matta ligger harry och sover gott efter promenaden ., några ljud hörs från ovanvåningen .., kanske - äntligen - att dr Böhlander ska komma ner och bjuda på nybakade scones eller i alla fall visa hur man får igång tv:n ..., för att klara av det senare ska man vara minst professor i avancerad teknik av något slag.

Mellan varven diskuterar vi om det var idag, den 8:e april, som min mamma dog, eller om det var den 4:e. 

Vi kan omöjligen komma överens.

Det är ju förfärligt .. , har jag inte det klart för mig?

Lite senare; den femte april var det som mamma dog!

Vilse i pannkakan ....

På eftermiddagen, det är ungefär när Skellefteå AIK - till vår oerhörda glädje - håller på att besegra AIK från Solna, som jag tar harry och går på promenad.

Jag tar slingan som går i skogen och faktiskt har jag glömt hur härligt det är att promenera i en  s k o g, en där det doftar tall och gran och harry hittar tusen miljoner dofter och jag åker rutschkana mentalt och blir liten igen och går med pappa i skogen och han ska visa mig hur stövarvalparna lär sig att nosa efter harpaltar.

Och jag tänker på Ulrika som tycker så mycket om just detta, att promenera i en skog.

Sen går jag vilse.

Ååå, jag irrar omkring hur mycket som helst och kommer fram vid en fotbollsplan där jag sett Emma spela en match, men icket att jag vet hur jag ska ta mig hem och jag promenerar vidare och får ont i mitt knä, ja, i säkert två timmar vandrar vi omkring - harry och jag själv - och vi träffar människor som inte hälsar när vi möts och jag tar fram min ajfån och kollar var jag är - nä - det är nästan omöjligt och till slut ringer jag till dr Böhlander och hon försöker dirigera sin vilsna mamma så gott det nu går.

Till slut frågar jag en man i min ålder.


Han säger att jag befinner mig på Ljungvägen och ååå, där bor ju mågens föräldrar, då borde jag hitta hem, det är bara det att jag har kommit från precis fel håll och inte det minsta känner jag igen mig!

Det tar tid ..., men jag hittar hem.


Då är dottern ute på springrunda och en stund senare kommer hon hem och säger att hon tänkte att hon kanske skulle hitta mig och det blir överjordiskt god middag - grillad oxfilé och lammkött och sallad och annat gott - och Emma vill ha revansch i Plump och pv är trött och AP ringer och säger att den nya hästen är underbar och ungefär så är det.

Är jag lycklig?

Svar: ja.

På vift ....

Långfredag blir en vanvettigt stressig dag på jobbet och det är som om alla sommarhusägare och campare kommer på en enda gång och redan när vi öppnar är det full fart! ¨


Chefen har gräddat MÄNGDER med wienerbröd och vaniljhjärtan som dukas upp vid brödavdelningen och vi säljer Trisslotter och Tialotter i parti och minut (mest parti) och köerna växer och det köps andelsspel, Lotto och Keno och vanliga lotter och allt ska separeras i olika kassor och det gäller att hålla sig lugn inombords och myntan tar slut och kunderna hittar inte i affären och några är helt nya och där är andra som har varit borta hela vintern och nu ska till sin stuga och en sån kvinna ler och frågar om jag fortfarande kör moped, ja, hon minns ju från ifjolsomras?


Helt underbart är det att mellan hyllorna upptäcka Eva från Tyresö och hennes man Ulf! 
Det blir kramkalas och kanske hinner vi träffas när vi återvänt till landet Halland.


Kvart över sex är arbetsdagen tillända och då väntar pv utanför i bilen och vi tar sikte mot Ljungby och sedan rakt norrut och det blir snöyra och fruktansvärt eländigt väder och långtradare och bussar gör omkörningar som får mig att blunda och jag vill stanna bilen och kliva av ., det är moddigt och snösträngar, men plogbilarna kör likt getingar fram och tillbaka och efter Norrköping upphör eländet och det blir bara vägar och i Södertälje är vi nästan framme - känns det som - och så genom stan och in i tunnlar och det byggs precis överallt .., vid Karolinska står byggkranarna som stora dinosaurier och spretar mot himlen och harry har vaknat och blir orolig och jag säger att han kan lägga sig ner, vi är snart framme.


Hela vägen har jag varit vaken och hela vägen har pv varit chaufför.


När vi passerar Mantorp säger jag ..."här bor Anne i Mantorp" och vid Linköping ..."och här bor Gunilla i Linköping ...", båda vinnare eller tröstprisvinnare i lotteriet ,-)


Det är nästan så där så man vill vinka lite.


Och under resans gång lyssnar vi till programmet "Det kunde blivit vi" i P1 och vi säger att det bara är underbart och därefter är det Karlavagnen med halländske Peter Wahlbeck och prat om döden och då pratar vi om det också och somliga tror på ett liv efter detta och andra inte och en kvinna vill berätta om hur hon mötte Jesus och det är väl ungefär då som vi är framme i Väsby och parkerar utanför det gröna huset.


Nej, det är det inte, det är en timma senare. 
Först hinner vi lyssna till musik önskad av lyssnarna.
Klockan är nästan precis ett när vi är framme.


Och tänk, Harry känner igen sig.
I huset är det tyst ..., ja, alla sover - utom dr Böhlander - som kommer och hälsar välkommen.


Nu är det förmiddag .,. solen strålar .., några ljus brinner på bordet .., pv och Emma spelar Rumble och pv slog henne med en enda poäng och är överlycklig!


Ungefär så.


// Bilden visar Emils ben ..., det var i väntan på en match.

Påskaftonens fönster ....

.... kommer från Värmland och från Turtlan som skriver att kan andra ta bilder från sängkammaren, så kan väl hon också och så susar hennes fönster iväg som en raket, eller kanske som en påskkärring på sin kvast.

Men nu blir jag lite osäker om det verkligen var från sänkammaren?

Jag sitter här med dr Böhlanders dator och känner mig väldigt ovan .., det här får bli lite som ett försök.

En riktigt härlig helg ...

... önskar jag er alla!

Nu stundar jobb från tio till sex och sen kommer pv och hämtar upp och så bär det av norröver, till barn och barnbarn! 

Till mitt blivande London-ressällskap Emma och hennes lillebror Emil (som inte längre är så liten ...) och till dr Böhlander och den nyblivne 40-årige mågen och innan vi återvänder, hoppas vi få träffa Fieri i stallet.

Har jag tur idag, hinner jag kanske få se en skymt av dig Eva från Tyresö!

Ja, jag menar i affären.

Hej å hå, alla vänner!

(Ja, ingen inbillar sig väl att här inte kommer att bloggas .. men jag kan ju låtsas att jag är en helt normal människa ,-)

Och så ett extrafönster ....

.... från Monica i Lysekil.

Det var Monica som vann förstapriset - filmen "Avsked" - när det igår var utlottning.

Grattis Monica och tack för fönstret!