Annorlunda vecka ...

Ungefär så här er pElles dagar ut.
Med eller utan husse i huset.

Idag reser pv till Norge på nån slags träff med andra lärare; det är ett EU-projekt som ska utvärderas och om jag säger som så .., så skuttade han väl inte direkt av glädje ur sängen.

Vad herrn i huset anser om dylika projekt .., nja, han är nog mer den typen som hellre ägnar sig åt mattelektioner än sånt här "spektakel", och rent allmänt brukar han knorra över att det är så mycket annat (läs: annat ovidkommande) som stjäl tid från undervisandet, ja, nu ingår ju även pr-jippon för att locka elever till respektive skola.

Sånt.

Nåväl, en tidig cykeltur med harry hanns med innan det var dags för avfärd ..., och nu är det bara matte, sigge nilsson, pElle och harry hemma resten av veckan, i alla fall tills på fredageftermiddag.

Att vara ensam hemma är inget som besvärar mig.

Under ett par års tid år var mina barns pappa stationerad på andra ställen än i Malå .., det var Gällivare och Lycksele och i början även Jakobsberg och Stockholm.

Det fick gå det med.
Och rara grannar har lovat hjälpa mig med harry så han får gå på promenad när matte är på jobbet.

Allt löser sig till det bästa.

Och solen flödar och idag slutar jag två och i morgon är jag - yipppie - ledig!

Måndagsfönstret ...

"Hej på dig!

Här kommer ett fönster från Jämtland.
Ett litet hus i närheten av skogsbrynet där ingen brukar bo.
Mannen som äger huset kommer dit någon gång varje sommar för att klippa gräset.

En gång i tiden hade han fru och ett barn, då brukade de bo i det lilla huset.
Kanske var det hon som pyntade fönsterbrädan med små porslinsfigurer?

De separerade, kvinnan och barnet flyttade härifrån.
Mannen slutade att bo i den lilla stugan men spåren av deras sommarstugesomrar finns kvar.
 De ensamma porslinsfigurerna i en tom stuga vid en skog.

Kram Eva."

Kärlek ...

Ja, det var det där med passionen, ja.

Nu har fiskaffären "Malmö fisk, Hannes och Johannes" en egen blogg!

(Det var fourmum som tipsade i en kommentar ..., tack för det!)

Nån slags resumé ....

Så är arbetsdagen tillända.
 Mycket att göra .., det sista av kolonialleveransen togs in, frukten fylldes på, mejeriet fixades ., Emmeline gräddade världens finaste wienerbröd (ibland tenderar dom att falla ihop, men inte idag!!) .., och så fyllde hon på kassa 2:s tobaksskåp nu när kundtillströmningen ökar hela tiden (sommarhusgäster).

På helgerna turas vi om med kassajobbet.
Jag börjar - och medan Emmeline gräddar bröd - tar jag hand om tidningsreturer och leveranser.
Kvällspostens förstasida ståtar med Malmös värsta vapenbrottslingar .., ser dom sig på förstasidan blir dom säkert stolta och lyckliga och jag tänker på sonen som ska ha med såna här typer att göra.

Varje vecka säljer vi andelar till ATG. 
Igår blev det sex rätt och ganska bra utdelning .., den som köpt en andel för 100 kronor, fick närapå 350 kronor i ren vinst och jag skyndade mig att skriva en skylt som berättar om nyheten.
Det här med textandet är det absolut roligaste i mitt jobb!
(Och den som följt mitt bloggande genom åren, vet att pilar .., det är nåt jag tycker om! Dom finns här också!)

Och trevliga kunder passerar .., där är amerikanen som för några dagar sedan hämtade ut ett paket påskgodis från USA.

"Är det farmor, kanske ..?" frågade jag, ja, mannen hade småttingar med sig.

Idag frågade jag hur godiset smakade och jo, det var gott .., sötare än svenskt godis, sa han leende, och jag frågade vad hans mamma heter, "Sandy", sa han och så fick jag veta att hon bor i South Carolina och jag sa att ..,"ja, men hälsa till Sandy från Elisabet" och det skulle han göra.

Vid kvart över fem tar jag moppen och kör hemåt.
Strålande sol .., havet på min vänstra sida.
I skogsgläntan just innan Steninge, upptäcker jag stora sjok med vitsippor!

Väl hemkommen bjuder pv på kaffe och uppvärmd kanelbulle ., vi sitter nära grannens gärsgård och har solen rakt i ansiktet .., harry leker med pinnar och med en upphitttad golfboll och på tegeltaket sitter två starar och flöjtar ikapp och där är en sädesärla också!

"Tänk, det kanske är barnen till stararna som bodde under tegelpannorna i fjol ...", säger jag.

Så vi sitter där ute i en halvtimmes tid kanske .., bara njuter av ett stilla liv .., jag har ont i mina knän men är svindellycklig över att kunna höra starens siiiirlande (han böjer huvudet bakåt och riktar näbben rakt upp i luften ...), ¨ååå, måtte man inte förlora hörseln! 

De sista åren i min pappas liv, försvann all fågelsång för honom.

Och nu är det snart middag (stekt nyfångad fisk), hockey och Mästarnas Mästare.
Mitt emot mig sitter pElle och putsar pälsen.

Ja, ungefär så.

Det kanske ligger i släkten ..?

Foto: Håkan Röjder, Sydsvenskan.

Igår råkade jag - av en händelse - köpa Sydsvenskan, min absoluta favorittidning!

Döm om min förvåning när där fanns ett stort reportage om Malmös nya fiskaffär, "Malmö fisk, Hannes och Johannes"!

Hannes är pv:s brorson och har i alla tider varit totalt passionerad när det gäller fisk och det är Hannes som syns på bilden uppe till höger.

I artikeln, skriven av Sara Berg, kan man bland annat läsa följande: "När Hannes var i femårsåldern drömde han en natt att han var ute och fiskade, och det var då han bestämde sig för att det var fisk han skulle jobba med, även om hans mamma inte riktigt nappade på idén. 
Det hindrade honom dock inte från att att lära sig allt om fisk. 
Han skrev alla sina skolarbeten om bottentrålning, olika fiskarter och liknande och när han var nära att hoppa av skolan i åttan, var ett löfte om att få gå gymnasiet och läsa en fiskutbildning i Osby det enda som kunde få honom att fortsätta. "

Det här med passionerade människor lockar mig.
Jag tycker helt enkelt att det är tilldragande.
 

En annan passionerad människa är pv, må så vara att det gäller sånt som Vätternrundan och Vasaloppet.
(Igår hade jag förresten en man i kassan - iklädd snäv cykeldress och med skor som lät som vore dom högklackade, nån sorts specialcykelskor - och han var alldeles skakig och svettig och hade köpt choklad och en banan. Jag frågade om han höll på att förgås och så var det. Nästan. Sjutton mil hade han då cyklat i ett svep ..., och nu tog plötsligt energin slut och han var bara tvungen att få i sig lite socker, sen var det bara två mil kvar hem ...! Ja, den mannen är nog också passionerad.)
Att lägga ut nät tycker pv också om.
Och så här (bilden här ovanför) såg det ut i hinken när han för en stund sedan kom hem.
Tre plattfiskar blev resultatet, plus några mindre som glada och lyckliga (hopefully ...) fick återvända till havet.

Att husse ger sig av ner mot havet till, utan att ta med harry, gör den senare väldigt fundersam.
Åååå, som han sprang av och an och tittade ut genom fönstret!

Lyckan var otvetydig när husse äntligen kom hem igen och nu skulle det inspekteras och nosas på fiskarna och kolla vad husse hade för sig.

Dagens fönster ...

"Det här skulle kunna vara en sjöbod någonstans med faluröd färg och vita fönsterramar, men det är det inte.

Fönstren tillhör en flytande restaurang som ligger vid kaj i staden Kanchanaburi, i Thailand.
Flotten är då upplyst och hög musik spelas och många människor njuter av god mat från restaurangen och discodans utövas.

Längst till vänster ses delar av köket och maten är delikat.

Hälsningar Guy."

Tre kryss på raken ...

Tre veckors sommarsemester är nu inlagda som önskemål.

Veckan 29, 30 och 31.

Nu är det bara att hoppas ....

(Bilden från Mjällomslandet i Ångermanland. Paradiset, rakt av.)

Förmiddag i landet Halland ...

Här är en hög ...

Eventuella medlemmar i intresseföreningen kanske kommer ihåg förra vårens ihärdiga räfsande?

Ååå, det tog aldrig slut och det var ensillage och annan bråte och svarta sprängfyllda sopsäckar och ett frenetiskt eldande!

Det är förvisso aningen enklare den här våren .., men likväl har jag lyckats få ihop mängder med lövhögar!!
Och under gamla, murkna löv uppenbarar sig ett sällskap vitsippor!

Ikväll ska lövhögarna eldas upp och pv har föresatt sig att lägga ut nät.

Den lilla lägenheten ...

Gamla och ruttna träd ska tas bort och en där är en fläder som är kruttorr och borde förpassas till evigheten.
Borde, ja.
Men längst där uppe finns ett litet fågelbo, så flädern får stå kvar.

 Sist av allt, innan det är dags att ta mopeden och ge sig av till jobbet, blir det kaffepaus mot söderväggen.
Eller solväggen.

Egentligen tycker jag att pärlhyacinter är vanvettigt vackra!

Och nu är ....

... söndagkvällarna räddade.

Det här - Mästarnas mästare - är i mitt tycke ett av de absolut trevligaste tv-programmen i avdelningen "lättsam underhållning", jo, det tycker jag.

Bättre än förra gången, då Ingemar Stenmark var med och vann nåt otroligt, kan det väl knappast bli, men .., jo, det ska säkert bli intressant ändå.

Förr i världen - kanske nu också - stod alltid redigerarens namn uppe i ena hörnet, i alla fall i Sydvenskan.

Och om det nu inte är skribenten som själv fixat sidans utseende, så tycker jag att det hade varit himla trevligt att få veta vem som redigerat det här härliga uppslaget!

(Bilden från DN).

Dagens fönster ...

"Hej!

Vi har varit i vårt favoritkloster Le Thoronet igen och trots att jag har mängder med bilder därifrån kan jag inte låta bli att ta nya. De här vackra fönstren finns i stora kyrkdelen, den med den fantastiska akustiken och där så många sommarkonserter med gregoriansk musik spelas in.

När ni kommer och hälsar på oss - för det tror jag ni gör för eller senare - kan Thomas sjunga här och häpet uppleva hur tonerna studsar tillbaka. 

Och det visste man redan på 1100-talet hur man skulle bygga för att åstadkomma!

Ha en skön helg, hoppas våren fortskrider hos er, här är det något mera kylslaget ett par dagar men ingenting att klaga på.

Kram från oss,

Monica."

För mycket pengar på banken ..?

Ja, men då vet jag!

Då kan du eller ni lätta på trycket och köpa Sven Gillsäters f.d. hus, inte långt härifrån.

Här passerar jag var gång jag åker till eller från jobbet och det ska jag säga er .., att det läget går inte av för hackor!

Bilder finns här.

Min ajfån och jag ...

Vi trevar oss fram lite, min telefon och jag.

När jag inget har att göra, spelar jag Rumble mot mig själv, eller skickar små filmsnuttar till Gunnar i Jämtland, eller till en femtonåring i ett grönt hus i Väsby.

Och nu har jag laddat ner musik.

Den här, t.ex.

Här och nu ...

Ledig dag och solen flödar.

Zoegakaffet räcker till  en  enda kopp .. men den tar jag med mig och goda mackor därtill .., och sedan  sitter jag där ute på altanen och bara gottar mig åt fågelsång (på tv-antennen flöjtar två starar .., ännu har inga hustrur uppenbarat sig, trots att jag tipsat om olika dejtingsidor!)  och värmen mot kinden.

På bordet intill dagens tidning och så pElle och harry.

I timmar kan harry leka för sig själv ute på tomten och för en stund sedan skickade han ett mms till vännen Gunnar i Jämtland .,. tänk, vad en blandrashund kan åstadkomma!

Gunnar berättade att han just då stod och hamrade i det blivande hönshuset och att vi kunde titta in och följa hans arbete (och så småningom hönsens liv och leverne) via den nyinstallerade webbkameran.

Och titta, här sitter han (oj, vad jag har sinkat honom i hönshusarbetandet idag, förlååååt Gunnar!) och vinkar till alla bloggvännerna!

Sen såg det ut så här.
Jahapp ...., paus redan?
Eller "allaredan", som pv säger.

Och om ni inte visste det, så kan jag meddela att detta med ledighet sannerligen inte är överskattat.

Just det.

Och fort ska det gå!

Någon gång under högstadietiden skulle jag hålla ett föredrag i fysik; det hela handlade om hur man tillverkar en grammofonskiva, ni vet, en sån där i vinyl.

Jag stod  längst framme i fysiksalen och när jag var klar, sa magistern - som var en väldigt sträng herre som hette Ivan Lindblom -: "ursäkta, var det någon av er som hann höra vad Elisabet sa?"

Nej, det var det inte.

Jag läste för fort, förstås.

Men tidigt i morse mötte jag min överman - Sveriges Radios eminente reporter Nils Horner -, som i P1 vittnade om Nordkoreas misslyckade raketuppskjutning. 

Hade inte han betalt per ord, då vet inte jag.

Dagens fönster ...

 Att upptäcka att någon vänlig själ har agerat fönsterfångare och därefter tagit sig tid att mejla iväg fönstret via rymden, så där så att det landar i ett gult hus på en kulle .., det gör mig alltid så glad.

 Men det ska villigt erkännas, att när avsändaren är någon hemifrån, då blir jag - om möjligt - ännu gladare!

Alltså spratt det till i hjärtat när jag igårkväll efter jobbet hittade det här fönstret och avsändaren visade sig vara Siv Lundmark, före detta Ringvägen-granne till oss under tiden i Malå.

Siv är för övrigt mamma till Carita, som var klasskamrat till dr Böhlander.
Hon - Siv allså -, är endabarn .., hon är Vädur (fyller år just idag!! grattis, grattis!), har vänster tumme upp och har arbetat med administration i hela sitt vuxna liv och åååå, så hon har trivts på jobbet!

För en tid sedan sålde Siv och hennes man Tage huset och dom två bilarna och flyttade till Skåne; till Kristianstad där enda barnet, dottern Carita, bor med sin man.

Där lever dom nu friherre/friherinneliv och tänk, vad dom trivs!

 "Ja, det är som att ha flyttat utomlands ..., vi hade ju tjugo grader varmt för nån vecka sedan, när var man med om det i Malå den här tiden på året ...?!" säger Siv skrattande i luren.

När jag frågar henne vilken egenskap hon tycker är mest typisk för henne själv .. har hon svårt att komma med ett svar och än svårare är det för maken Tage, för han tittar just då på hockeymatchen mellan Brynäs - Skellefteå och är fullt upptagen .., så jag ringer helt sonika till dottern Carita och hör med henne .., och efter en stunds grunnande säger hon att ..."mamma är ju snäll och så .., men mest är hon nog ordningsam och hon är en sån som aldrig pjåskar .., när man gick i skolan skulle man nästan vara döende innan man fick stanna hemma i sängen ..", säger hon.

Jag hör leendet ända från Kristianstad till Stensjöstrand.

Ja, nu vet ni lite om denna Siv Lundmark från Malå, numera Kristianstad.

Hon som fyller år just idag! 

Carita (dotter) säger... 

 

Som det framgår här är ju mamma också för det mesta glad och har lätt för att skratta (även fast hon precis som jag ofta kan se arg och sammanbiten ut) och lätt för att trivas. 

Hon oroar sig sällan för saker och ting, det sköter jag och pappa. :)

En anledning ....

... till att jag tycker så mycket om jobbet i affären, det är dom härliga arbetskamraterna.

Lena - äldst i gänget och en klippa i kassan -, är en av dem.

Hon har varit med länge i familjeföretaget .., har haft chefens pappa som boss, jo, hon kan det mesta.

Dessutom bjuder hon friskt på sig själv .., som här på Påskaftonen, då hon såg ut så här när hon satt i kassan.

(Bilden skickades till min mobil under vistelsen i Väsby under helgen som var, men den hade gått till fel telefonnummer, därav fördröjningen.)

Om magi och jakten på Lyckliga Par ...

Det är när jag är moppandes på väg till jobbet, precis mitt emot Särdals Kvarn, som dimman bara väller in över land!

Från ena sekunden till den andra förändras allt och jag svänger av från kustvägen in på lilla grusvägen och stannar till för några sekunders filmande.

Det är inte långt ifrån att det är magiskt.

Och sen jobb till sju.

Under alla mina år i affär - särskilt sedan jag blev äldre och framför allt när jag blev ensamseglare - har jag fösrökt att hitta Lyckliga Par bland kunderna.

Jo, jag vet .,. det hela blir oerhört subjektivt, men det är jag medveten om.

Det är inte många par som jag har satt ett mental lycko-kryss för, men idag hade jag en kvinna och en man i min ålder kanske och jag har sett dem förut och tänkt att .., dom här, dom är lyckliga tillsammans!

Och hur kan jag alls tro något sådant?

Jo, dom  s e r  varandra och verkar trivas tillsammans.

Så nu, när jag inte hade just några andra kunder, berättar jag om min jakt på Lyckliga Par och jag säger att ..."vet ni, jag tror verkligen att ni tillhör den gruppen!"

Då ler såväl kvinnan som mannen och säger att jag har helt rätt.

Jag tänker att dom nog nyligen har träffats, för där syns inga vigselringar.

Jag tänker också på dejtingsidor och skilsmässor och annat dylikt.

"Nej, inte alls! Vi har varit gifta i fyrtioett år och ringarna har vi aldrig på oss och vi arbetar även tillsammans och ja, Elisabet, vi är  v e r k l i g e n  lyckliga tillsammans!" säger kvinnan leende.

Då plir-ler mannen också.

Och vet ni, det är såna gånger jag  ä l s k a r   mitt arbete.

En timme innan jobbet ....

Eller i alla fall nya sånger.

Medan pElle putsar pälsen .., strosar harry omkring lite och kollar omgivningen och själv får jag  överraskande telefonsamtal från Ann-Sofie i Bjurholm .., tänk, vi delade övervåning 1971 - det var i Lycksele - och hon stod intill mig när jag fick telefonbesked från barnmorskan att jag var gravid (då var jag sjutton år, skulle om någon månad fylla arton) och på kvällen låg vi intill varandra och Ann-Sofie bad "Det går en ängel kring vårt hus ...", såååå orolig var jag över vad mina föräldrar skulle säga!

Dagen därpå promenerade jag till Tempo och köpte bruna babykläder.
Och i magen grodde fröet till dr Böhlander.
Vilken lycka!

Och visst är det förunderligt, att vi surrar i nästan trettio minuter och det känns som hade vi setts i går!

Härligt!

Tidigare idag berättade jag om Sädesärlan som uppenbarade sig vid den stora lagården.

Och är jag inte alldeles fel ute .., så är det Gransångaren som kvittrar i bakgrunden?

Det är som ett strömhopp av sommarfåglar nu!

På lagårdstaket ....

... räknar jag till elva gravänder som sitter på rad och snatterpratar.

Å, så jag tycker om dem!

En bit därifrån - på samma lagårdstak - sitter ett sällskap duvor .., några starar och så förstås: kajorna.

Om närhet ...

 Och AP:s hjärta som nästan svämmar över av glädje och tacksamhet över hästen Fieri .., å, den glädjen stänker på oss andra!

"Mys efter träning", stod det som bildtext.

Någon gång på 80-talet kanske .., köpte jag en fotobok som hette Family of Children.

Den var helt  u n d e r b a r   och visade bilder från hela världen, tagna av alla möjliga fotografer.

Det fantastiska - och förunderliga - var att man omedelbart kände igen bilder tagna av svenska fotografer ..., och det var inte genom miljöerna (typ om det hade varit röda stugor osv ..), utan det var mer själva sättet som bilderna hade tagits på.

Dom var inte så "häftiga" .., mer nakna.

En av bilderna glömmer jag  a l d r i g!

På marken ligger en raggig häst och sover ..., och intill hästen, med huvudet på hästens mage, ligger en tös på kanske sexton, sjutton år .., hon sover hon också.

Bästa Vänner.

Den bilden tänker jag på, när jag får den här.