lördag 21 april 2012


Och apropå inlägget här under ....

... så ställer jag samma fråga än en gång.

Vad var det bästa som hände er den här veckan?

Vad gjorde dig mest glad?

Om du vill och har lust .., får du gärna berätta, så lägger jag in allt eftersom.

Ni får mer än gärna bifoga en bild eller flera till det som var bäst.

Maila bara till bisse151@gmail.com

(Jag samlar ihop era svar - om det kommer några - och sammanställer allt i morgonkväll, så har ni även idag och i morgon på er.)

Så här skrev t.ex. Tankevågor när jag frågade förra gången.

Tankevågor sa...

När det plingar till i mobilen på jobbet och jag får ett mms från sonen med texten: "Ronja (barnbarnet) har ritat dig".

Bilden visar en glad figur med massor av långt hår. :-)

Älskade unge så hon kan värma sitt farmorshjärta!

Och så här ett annat "det bästa ..."

walkingthecamera sa...

första vårfjärilarna!

Det bästa som hände den veckan ....


Kommer ni ihåg när jag frågade vad som var det bästa som hade hänt er under en vecka och jag själv svarade att det allra bästa, det var att en liten tös hade ropat "hejdå Elisabet!" när hon och mamman lämnade affären?

Kommer ni ihåg det?

Den där glädjen i att ha blivit sedd .., det var vad det handlade om.

Alldeles nyss när jag tog moppen och körde till Haverdal för att handla lite och sedan tanka, då upptäckte jag just den lilla flickan och hennes mamma. 

Dom hade handlat och i flickans högra hand dinglade godispåsen.

Och jag frågade om jag fick ta en bild av flickans händer och det var helt okej.

"Men du får ta en helbild också om du vill", sa mamman och jag förklarade att det var till min blogg, men jo, det var inga problem.


Och så här ser hon ut, lilla Isabelle, som är Vattuman och lillasyster.

Huruvida hon har höger eller vänster tumme upp vet jag inte, men en sak vet jag: hon är go som gull!

Som ringar på vattnet ...

Bilden från programmet.
 "Hej Elisabet!
Jag vet inte om du såg programmet härom kvällen, Mellan himmel och jord” eller nåt liknande heter det. 
I alla fall handlade det om ett par, Ulf och Anne-Maj Samuelsson, som konverterat och blivit katoliker.
Ulf är den man som för ett antal år sen sprang genom Sverige och gav konserter på olika platser. 
Om jag minns rätt skulle han på så sätt spela alla Beethowens verk. 
Ulfs bror Dan handlade av dig i affären i Ystad och berättade att han åkt dit för att träffa Ulf. 
Ungefär så.
Minns du att du skrev om det då?
Kram
ellem i Skellefteå."

// Tack ellem för tipset och nu, den här lördagförmiddagen medan Melodikrysset tonat där i bakgrunden, har jag tittat på programmet och jodå, jag kommer ihåg den där mannen som skulle hälsa på sin bror! 
Det var ett intressant program, som fick mig att åka kana i tiden.

Min mamma var ju pingstvän, men en ytterst frisinnad sådan .., och det berodde säkerligen - i alla fall till viss del - på att pappa var en motvikt. 
När mamma gick till Filadelfia, gick pappa på gammeldans.
Inte en enda gång minns jag att mamma försökte pådyvla den övriga familjen sin tro, däremot - och det kommer jag ihåg först nu, när jag tittar på filmen - kommer jag ihåg att vi bad bordsbön när det var middagsdag. 
"Gode Gud välsigna maten, amen". 

Och det var när jag såg det avsnittet i tv-programmet, som jag kom ihåg hur illa jag tyckte om det där att vi skulle göra precis som mamma sa .., jag kommer ihåg hur jag spjärnade emot och jag får exakt den känslan när jag tittar på filmen och jag förstår kanske inte riktigt varför heller?

Nu ser jag välartade barn som står med knäppta händer vid matbordet precis som jag själv gjorde ..., men dom här ungdomarna verkar tycka att det är okej och jag grunnar över det här med min motvilja mot allt vad Samlad Tropp heter .., om det är en slags restprotest från min barndom?

Kanske.
Så kan det nog vara.

Längtan ...


Somliga läser DN.

Andra pratar om nästa års Vasalopp.

(Och ser ni .., att jag lyckats få till en skuggad bild! Jag använder mig av det oerhört enkla, ja, nästan simpla programmet picmonkey ..., men det får duga så länge. Det påminner om picnik; kanske är det en avfälling eller en kusin till just det programmet och hopefully kanske det utvecklas så småningom? )

Morgonprat ...

... mellan Bästa Vännerna.

Allt som vanligt igen ...

För klockan sex stiger husse upp och tar en sprittig harry med sig på en åtta kilometer lång motionsrunda, allt medan matte ligger under täcket och lyssnar till Naturmorgon i P1, där programledaren faller i trans över en  vissnad blomma.

Efteråt kommer harry skuttande upp i sängen och buffar på matte som har gömt sig under täcket.

Och husse - som är varm efter cykelrundan -, säger att när det blir sommar, då ska han köpa en flytväst till harry.

"Då du min lille knodd ..., då ska vi ut och segla och fiska!" säger han och harry viftar glatt på svansen.

Jag undrar vem av dem som är lyckligare över att ha fått träffas igen.










Dagens fönster ...

 ... kommer från Rom och visar Colosseum och nog kan man väl kalla detta för en slags fönster?

Och tänk .., vilka livsöden som har utspelats just där!

Fru Grå i Ystad agerade fönsterfångerska under besöket i Rom och tänk, fru Grå har födelsedag just idag .., stort grattis härifrån Ingalill!

Tack! säger jag.

fredag 20 april 2012

Fjorton-femtiofem - piiip -.

En bra dag på jobbet.
Full fart från början tills det var dags att gå hem,
Då satt Malin i chefens kontor och ägnade sig åt postcertifieringen.

Alla som har med posten att göra måste klara ett visst antal frågor, annars blir det fängelse.
Nej, jag skojar.
Men man måste fixa det.
Halleluja ..., tur att man har den pärsen bakom sig!

Nu blir det kaffe och lite gott till och sen en sväng in till Halmstad, för att fixa bankärenden.
Och lite till.





Om Hilda och sjögräset som är som farmors matta ...

Detalj från hilda-teckning från långt tillbaka i tiden.

Idag fyller pv:s underbart rara dotter Hilda år! 

Tjugofyra, närmare bestämt.

Förutom att vara en hejare på att skriva (recenserar mellan varven böcker/konserter etc på Hallandsposten), så är hon fenomenal på att teckna och se detaljer!

Och nån gång kanske ni i en bokhandel nära er upptäcker en späd kvinna som sitter och signerar böcker, ja, det kan mycket väl vara fröken Blomberg - Göransson!

Nästan exakt samma form på handen som sin pappa har hon.

Ibland brukar jag tänka så här: om ens pappa (läs: pv) har varit ensamseglare i en massa herrans år och så uppenbarar sig en viljestark västerbottniska som flyttar in, börjar rumstera om, slänger ut en guldbrokadsoffa och förändrar det mesta .,. då kanske man kan förstå om det enda barnet kan hålla sig för skratt.

Men tänk .., från första stund har Hilda varit så otroligt snäll mot den där västerbottensmadamen!!

 

Och här är vykortet som skickades för massor med år sedan, där pappa pv får veta att "sjögräset inte är halt, det är mjukt som farmors matta under vardagsrumsbordet" och att "solen lyser fel här, inte på havet som hemma."

Här kommer ett jättegrattis  från mig!

Och stort grattis även till Hildas mamma Mymmel, och till pappan förstås; det är ju föräldrarna som fick den största presenten!


Dagens fönster ...


"Hej Halland!

Länge sen sist.

Här är det full vår men som vanligt i Ystad så blåser det.
Vitsippor på bordet.
Solsken ute. Härligt.

Maken o jag gjorde en resa i mars för att möta våren.
Vi började i Rom. Sen tågluffade vi norrut i sammanlagt 10 dagar.
Jag jagade fönster men det blev inte så många.

Hälsningar Fru Grå."

torsdag 19 april 2012

Imorgonkväll ...

.... kommer han hem.

Han som har lika varma händer som min pappa hade.

Ny på jobbet ...


I vanliga fall arbetar Johanna på golvet och bara en eftermiddag i veckan - då när varorna kommer - och så hela förra sommaren förstås.
Men nu ska hon lära sig kassan och idag, vid fyratiden, kommer hon till kassa 1 och jag visar inte alltför mycket - det är ändå totalt omöjligt att ta in allt - och arma tös, jag tror att precis allting hinner hända på den timmen som hon ska träna!

Där är bingolottvinster, spel på Matchen och på hästar .., där är kreditförsäljning, återköp, släpvagnsuthyrning, uthämtning av postpaket .., ja, nästan allting!!

Och som ny ska man försöka lära sig alla fyrsiffriga plu-nummer ., och för att hjälpa henne skriver Alex ner dom viktigaste .., bananer, tomater, gurka, apelsiner, potatis, frimärsknumret, småfrallenumret .., ja, allt sånt.
Men åå, där finns säker ytterligare etthundrafemtio nummer!

Och jag säger till kunderna att "det här mina vänner är Johanna som ska arbeta i kassan i sommar, lova nu att vara riktigt snäll och rar mot henne!", men ändå finns där typer som suckar när det tar tid och en man säger "ja, jag tar den andra kassan, den är mycket bättre!" och jag vill nypa honom i armen och jag tänker att vissa människor är som rovdjur som känner vittringen av blod - men här känner dom vittringen av någon som är osäker - och så måste man då nödvändigtvis klämma åt.
Aldrig att jag förstår mig på såna människor! 

Medan Johanna kämpar vidare i kassan - hon är så duktig! -, kommer två unga töser och frågar efter chefen, ja, dom kommer en och en och ska nu på intervju inför sommarjobbet. 

"Känns det pirrigt ..?" frågar jag en av dem och hon säger "ja, liiite".
Hennes kinder är röda.

Och när J gått hem efter sin prövotimme, blir det kassan igen för mig och ett äldre par vill sätta pengar på matchen mellan Skellefteå och Brynäs och kvinnan ler och säger .."men  n u  ..., vet du väl hur man gör!" och och jag förstår att förra gången - för något år sedan nästan - visste jag inte hur det gick till. 
Och jag minns skräcken och fasan för att göra fel.
Men jag kan också vittna om känslan när man börjar känna sig .., säker. 
Åååå, den är bara så ljuvlig!

En annan kund, en kvinna som har gått i pension, hör pratet och säger att hon förstår precis.

"För länge sedan arbetade jag som operationssköterska och alla var så stressade och arga och bara mumlade bakom sina munskydd och efter ett år klarade jag inte mer, nej, jag gick och sade upp mig .., och dååååå, då sa arbetskamraterna ... men inte ska du väl sluta, du som är så duktig! Ja, det var så dags att få veta det .., då var mitt självförtroende längst ner i botten!" säger kvinnan. 

Så, var det på jobbet idag.


















En tanke ...

Den där alldeles outsägliga glädjen när jag kör moped från Haverdal till Stensjö och ser Jesus-kommer-moln och känner doften från Stigs kor och från havet och möter människor som hälsar lite - så där vink-vink!

Ibland undrar jag när den ska avta.

Om den alls gör det.

Glädjen, menar jag.

Möte med små myror ...

Det hände ibland att mina barns pappa ägnade sig åt djupa filosofiska funderingar, så där som .., "tänk om vi människor som tycker att vi är så viktiga, tänk om vi bara är några slags atomer som finns i huvudet på någon helt annan skapelse och vi tycker såklart att vi är kronan på verket, fast egentligen är vi kanske ...., rakt ingenting!"

Sånt.

Och det var precis vad jag kom att tänka på när jag för en stund sedan tog harry med mig på promenad.
Vi hade just passerat Eckes hus, då jag upptäckte en samling myror på vägen.

Och jag böjde mig ner och såg att där var som en liten hög med döda - kanske överkörda - myror och runt omkring kämpade ett antal med-myror för att .., ja, för att vad ..?

Å, som dom arbetade och jag undrade vad som var på gång .., var dom i färd med att hjälpa dom skadade myrorna eller hade dom planerat att ta hem dom inte längre var vid liv?

Ganska länge stod jag där med rumpan i vädret och följde vad som hände .., och från olika håll, men mest från  myrstacken, kom andra myror ilande och jag önskade att jag hade en varningsskylt att sätta ut på vägen, så där så inte ännu flera skulle möta döden.

Det hade jag förstås inte.

Så vi gick vidare, harry och jag  .., in i hästhagen och ner mot havet och jag kastade pinnar och tittade på klockan och upptäckte hamnkaptenen i sin vita bil och han vinkade glatt som alltid och vi mötte ett promenerande par i trettioårsåldern och jag sa "hej!" och kvinnan sa också "hej!" och sen var dom framme vid parkeringen och satte sig i sin lilla bil och kvinnan höll i en mobiltelefon och tittade i den, medan mannen körde ..., och efter en liten, liten stund  var vi tillbaka på lilla vägen och jag skyndade mig fram till stället där jag hade sett myrorna.

Nu var alla döda.

Tänk, det gjorde mig så ont!

Gammal är ändå äldst ...

Nere vid Eckes hus dyker pElle upp.

När pElle sätter fart efter honom (ja, men ååå, vad det är roligt att jaga katter ....., särskilt när man har drivor av överskottsenergi och bara vill hoppa och skutta!!), då tar den sjuttonårige katten bara ett skutt upp på staketet vid den gamla hästhagen.

Sen sitter han där, nöjd och belåten, medan en flock kajor irriterat flyger just ovanför stallets tak.

På väg hem igen blir det ny jakt.
Kattjakt.

Döm om harrys förvåning när den åldrade kattgubben pElle hur elegant som helst spatserar över en spång (läs: nedfallet träd) som går över bäcken!

Och där blir harry stående på andra sidan och bara gapar av förvåning!

"Va? Kan pElle sånt ..!"

Två olika bildredigeringsprogram har jag använt till dom här bilderna och inget av dem har jag någon vana vid, så det är bara ett försök.

Det övre är Photoscape .., (som jag vid det här besöket finner så himla krångligt .., men Mian har ju lovat att guida mig om det behövs ,-) ,det undre Picmonkey och där blir det enkelt skugga - ja - på den undre bilden.

Återstår Picasa .., att testa.

Dagens fönster ...

Någonstans i den stockholmska skärgården har Äldsta Dottern befunnit sig i helgen.

Det är hon passar på att hämta håven och fånga ett fönster till sin mamma.

onsdag 18 april 2012

Och vem fyller år idag då ...?

Här haglar födelsedagarna!

Leina fyllde 50 häromdagen, Monica i Lysekil hade bemärkelsedag dagen därpå och nu är det Gunnars tur!

Ni vet, Gunnar i Jämtland, som bygger ett hönshus, är biodlare och webbkameradistributör!

Dessutom har han ett nästan-eget-rum i det gula huset på kullen.

Stooort grattis härifrån, Gunnar!

Indien, Iran, kertsup och Delhi ...


Det är förunderligt, detta att vara kassörska och vilka möjligheter det ger att komma i samspråk med helt främmande människor.

Så många olika möten!
Och olika sorters människor!

Där är gamla tanter som räknar varje krona .,. där är kvinnan som högt och ljudligt säger sin bankkod och ber mig knappa in den .., där är småtöser som säljer majblommor och där är en äldre och mycket fin dam från Stockholm som pratar med lidingö-iiiiiiin och kindpussar mannen som står framför henne i kön - eller tvärtom - han kindpussar henne och dom pratar om sommarhus och om vem som bor var och hur länge dom blir här nere och jag väntar och väntar och väntar på betalning och där är inga andra kunder, bara kvinnan och mannen som pratar och jag finns inte - jag är som en osynlig servitris - och helst vill jag fortsätta textandet med skylten, men jag står kvar och bara väntar och tittar rakt ut i ingenting.

Jag finns inte.

Släktingen ...
Mannen, som har hämtat ut ett paket och har ett annorlunda efternamn, berättar (ja, jag smajlar och frågar om han egentligen hette Andersson från början ...?) att han är släkt med astronauten Buzz Aldrin, jodå, astronautens farfar härstammar från Värmland, ja, så är det, jaså, det visste jag inte ...?  och förresten är herrn med det annorlunda namnet även släkt med frälsningsarméns grundare, William Both, ja, nu vet jag det också.

Lite senare på dagen kommer en av stamkunderna, en man i 70-årsåldern.
Han är tyst och försynt.
Snaggat hår.
Lite plirig.

Hon som gav mig listan är Skytt och lillasyster.
Jag frågar - apropå ingenting - vad han har arbetat med och får veta att det hela tiden har handlat om lantbruk.

"Jaha, du har varit bonde?" säger jag som har en enkelspårig hjärna och ibland inte finns till.

Icke, sa Nicke.

"Nej, nej .., jag har arbetat utomlands, dels i Iran där Volvo tillverkade jordbruksmaskiner, men jag har även varit ett par år i Delhi i Indien, ja, det var för Sidas räkning ...", säger mannen och så pratar vi lite om Indien och hur han trivdes och hur var människorna och var dom vänliga och vilket härligt liv han har haft!

Sånt.

Och jag tänker att ååå, så lite man vet om sina medmänniskor!
Vilka livsöden som bara seglar förbi kassabandet!

Och sen är arbetsdagen tillända och jag tar moppen och kör hemåt och harry nästan svimmar av lycka när matte är hemma och pElle vill smaka rökt fläsk och himlen är gråmulen och jag är ganska trött.






Tidig morgon ....


... och vi går lillrundan, harry och jag.

På lagårdstaket - det bortre - sitter sex gravänder och håller koll.

Av och till flaxar dom iväg och cirklar lite ovanför oss ..., så där som att ...,"ja, ja, vi vet nog var ni är!"

Dagens fönster ...

"Hej här kommer två fönster (samma fönster, ut och insida), från Birgers stuga som ligger vid gammelgården, ca 3 km från Bojtiken vid Virisens strand i Västerbottens fjällen, nära norska gränsen.

Skötsamma personer kan få hyra stugan, vilket jag gärna skulle göra under hösten då jag brukar plocka gula kantareller i området.

 Solpanelen på väggen räcker till ljus i stugan och ex ladda telefonen.

Kram från kusinen."