|
Och Elton-John-glasögon hade han! |
... den där Ulf Bergström tar hand om inskickade och upphittade fotografier från tider som flytt, där upptäcker jag plötsligt en bild på min pappa!
"Den här bilden gör nog Elisabet glad ...", skriver Ulf och så är det förstås.
Under en stor del av min uppväxt var pappa ordförande i Malå Idrottsförening och när det var tävlingar var han speaker och åååå, så pinsamt jag tyckte att det var!
"Hör ni i publiken, nu ska vi heja fram åkarna, heja, heja!!" kunde han säga och man ville bara sjunka ner genom snötäcket och försvinna.
Nu, femtio år senare, förstår jag
precis var jag har fått mina heja-tag ifrån.
Och alla barnen har fått samma heja-gener!
Pappa, som vuxit upp oerhört fattigt och tidigt förlorade sina föräldrar och kom att - tillsammans med tre av småsyskonen - växa upp hos en sträng farbror och faster utan egna barn, var mån om att vara prydlig .., att helt enkelt känna sig som
alla andra, ja, han var nog på gränsen till lite fåfäng .., kläderna togs om hand på bästa sätt .., allt hängde prydligt i garderoben och på fredagkvällarna "riggade han om" till helgdagskläder.
Basker hade han alltid så snart snön försvunnit!
Bakom köksgardinen stod alltid en flaska Keratin hårvatten.
Helt förvissad var pappa att hans få hårstrån skulle bli aaaaningen fler, om detta användes.
Och länge blir jag sittande och tittar på bilden ..., jag tittar på pappas hand som alltid var så varm och go .., och jag minns känslan när han ropade att jag skulle komma till badrummet och hjälpa honom att raka bort hårstrån i nacken och jag minns sättet hur tvättade sig så noga var morgon .., hur han stod där framåtböjd med handfatet fyllt med vatten och hur han kupade händerna och liksom
slängde upp vattnet och gnuggade hals och öron (öronen var jätteviktiga!) och när han borstade tänderna gurglade han efteråt med Vademecum munvatten..
Och Vademecum tandkräm hade vi också.
I badrumsskåpet fanns rakborsten och raktvålen och Gillette rakblad - the best a man can get - men ingen rakapparat, för el-uttag fanns förstås inte i vårt badrum.
När pappa hade rakat sig, blödde det nästan alltid från något litet sår och då togs en annan liten "tvål" fram .., kan det ha varit Alun?
Det är som om man har öppnat ett minnets dammlucka och släppt fram
en flod av barndomsminnen .,. ja, bara genom att titta på
en enda svartvit bild!
Tack du underbare Ulf Bergström!
Monica i Skellefteå kommer plötsligt också ihåg ...
Så roligt att läsa om din pappa!
Han påminner mycket om min pappa på
det sättet att han också var väldigt noga med sitt utseende och
hansrakning var en långdragen process.
Han använde sig av en Braun
rakapparat som han omsorgsfullt förde fram och tilbaka över kinder och
haka, under i mitt tycke en hel evighet.
När man frågade varför det
tog så lång tid för honom att raka sig svarade han alltid att det
berodde på att han hade så styvt skägg.
Jag kan sakna den absoluta
uppdelningen mellan vardag och helgdag som fanns i mitt hem, då mina
föräldrar var djupt troende och söndagen enbart användes till kyrkbesök
med efterföljande kaffe hos församlingsvänner samt till att avnjuta
musik och äta den obligatoriska söndagssteken med kräm av torkad frukt
som efterrätt.
På söndagarna var mitt barndomshem insvept i frid och ro,en känsla jag kan sakna i det liv jag själv lever nu.
Och hos mossfolk väcks också minnen ...
mossfolk sa...
Åh, min pappa var också alltid noga med klädseln. Varje morgon
cyklade han till jobbet i kostym och slips. På pakethållaren var den
svarta portföljen fastspänd.
Och aldrig någonsin att jag sett honom
med ens lite skäggstubb. Nä, det rakades friskt. Med rakapparaten för vi
hade ju eluttag i badrummet ;)
Jag har föresten fortfarande
aldrig sett honom med skäggstubb, däremot kan han numera gå till jobbet i
jeans. Fast med skjorta. Och kavaj. Aldrig aldrig någonsin bär han
t-shirt. Jag vet faktiskt inte ens om han äger någon.
Lena i Gävle kommer ihåg ...
Monica, jag känner igen mig i det du skriver,
precis så var det hemma hos mig också.
Hälsn. Lena i Gävle (mina rötter är i Ursviken)
Anne i Mantorp säger så här ...
Om min pappa fortfarande hade funnits bland oss, så hade han fyllt 100 år igår.
Precis
som era pappor var också min alltid prydlig och att han var en snygging
enligt kvinnorna i omgivningen har jag hört först efter hans död.
Att
han var en stilig karl förstod jag först den gången vi var ute och åt
lunch och en dam raggade på min pappa och då var han över 90 år.
För mig var han ju bara pappa.
Anne i Mantorp
Och Bettankax telefonberättade ...
Åååå, min
lilla pappa, vad jag kom att längta efter honom när jag läste det här!
Och jag minns precis hur det såg ut när han rakade sig och det blev kvar lite raklödder vid öronen och näsan och hur han blaskade bort det och jag kommer ihåg hans stora, stora händer och jag minns att jag tänkte att hans kupade händer nog motsvarade en halv spann med vatten!
AP som var bara halvåret när morfar dog .., säger så här om bilden.
Så fin han är där! Och cool också!!