Jahapp .., så var det med den saken ...

Och bilden visar utsikten från Getinge vårdcentrals väntrum.

Där satt jag vid åttatiden i morse och väntade på min tur ( i en av bilarna på parkeringen sitter även harry och väntar på matte ...), allt medan två äldre damer - även dom väntade -, diskuterade huruvida det vore läge att flytta till hyreslägenhet i stället för att ägna sig åt gräsklippning och annat som har med villaägande att göra.

Problemet är att hyreslägenheterna, "dom där fina, du vet", dom håller allt mer på att invaderas av "socialfall", säger en av kvinnorna och om detta pratas det livligt, men lite lågmält.

Väntrummet är litet och avlångt och totalt själlöst.
Tänk, om någon hade velat ställa in en liten vas med levande blommor på bordet!
Tänk, om någon hade installerat en radio med ljudet på låg volym (eller en cd-spelare med stillsam musik!).
Så litet, som hade kunnat göra så mycket.

Precis på avtalad tid, kommer läkaren och hämtar mig för undersökning.

Å, det är ju en kund från affären, en sympatisk man i min ålder kanske .., och jag blir så glad, allt känns genast enklare! Och jag berättar om eländet med mina fötter och den där tån som har börjat krokna och jag säger också att jag på inga vis förväntar mig att sjukvården ska svinga ett trollspö över foten och säga "abra-kadabra" och så blir allt bra, men gärna en remiss till en ortopedtekniker, åtminstone så man får ett inlägg och kan gå i stövlar.

Om detta pratar vi en stund och jag berättar också om blodtrycket, hur fint och lågt det har varit i tre veckors tid, helt utan medicinering, ja, visst är det fantastiskt! och doktorn, som heter Mats, han ler - nästan som i mjugg - ..., och säger att vi kanske bör kolla det ändå, så jag får kavla upp den ljusblå skjortärmen och då visar det sig - förstås !!!! - att trycket är högt.

F ö r  högt.

Då ler vi båda två, ja, jag börjar gapskratta!

Ack, att vara en sån känslomänniska, så där så trycket åker upp och ner likt en jojo!

Sist av allt åker jag hemåt, men först en sväng förbi Solhaga Bageri i Slöinge.

I bageriets trädgård finns just denna dag inga gäster.

Nu är där tomt och tyst.

Ett äppelträd dignar av frukt!

Och själv åker jag hemåt med två papperspåsar fyllda med härligt bröd!

DBIV för Cecilia N ...

DBIV har varit helgens medarbetarmöte med 700 deltagare från hela stiftet.
Ett bra tillfälle att träffa gamla bekanta och träffa nya människor.

Och så fick jag höra Bob Hansson som jag velat göra i flera år.
Att stå mitt i den fullsatta kyrkan och sjunga  "Härlig är jorden" och höra att alla andra också sjunger, det är alldeles tätt med sång, det är härligt. (Från min vanliga plats i kören kan jag bara ana att hela kyrkan sjunger. Det är nåt akustiskt fenomen.)

Bilden visar en gåva av en vän som jag alldeles överraskande fick, gåvan alltså.

Vännen har jag känt i flera år även om kontakten är sporadisk.

Cecilia N

Det bästa förra veckan för Ann i Göteborg ....

... var att jag blev bjuden på förhandsvisning av filmen “En oväntad vänskap” av en god vän.

Hon är Plusmedlem i GIFF, Gothenburg International Film Festival, och då får man 6 st förhandsvisningar under året av nya filmer.
Den här gången fick jag följa med.

Det var på biografen “Draken” i Göteborg, en riktig bio med stor salong, kristallkronor i taket och tjusig ridå.

 

Filmen är fransk och heter The Intouchables och det var en riktig feel-good film. 

 

Den hade både humor, värme och oväntade inslag. Om ni får tillfälle så gå och se den!

HÄR kan man se ett litet smakprov.

 

Ann / STORARTAT

DBIV för annannan i Portugal ...

Att det började regna.

Det var visserligen lite häftigt att det gick från högsommar till (för portugisiska förhållanden) närmast vinter på några få dagar.

Men som jag har längtat efter det här...

Dagens fönster ...

.... kommer från madame sköldpadda i Värmland.

Och så här skriver hon:

Besök i sommarstugan på en av de sista dagarna i september.
Mycket är fixat och färdigt inför vintern.
Jag hämtar tvätt och packar ihop sängkläder.

Sjön ligger nästan stilla och skogen har gått över till höst.

Fångar ett fönster som får susa ner söderöver.

Turtlan.

Det Bästa I Veckan .., ja, förra veckan.

Någon fler som vill vara med ....?

Onsdagkväll blir det dragningei lotteriet och finns det någon som känner att "jo, men jag vill också berätta om det bästa som hände förra veckan ..., stort eller litet spelar ingen roll!", så stängs lotteritunnan klockan 12.00 - på onsdag - och så blir det dragning när pv kommer hem från jobbet.

Följande ligger och skvalpar i skålen:

Eva på Frösön

Turtlan i Karlstad

Anne i Mantorp

Ulrika i Västmanland

Härs & Tvärs i Västernorrland (tror jag ..)

Sportiga Jenny i Småland

Barbro i Uppsala

Åsa i Helsingborg

Eva från Tyresö (men är i Haverdal nu och snart får vi äta våfflor tillsammans!)

Anna-Lena från Tumba

Monet i Frankrike

ellem i Skellefteå

Ann i Göteborg

annannan i Portugal

Cecilia N från Härnösand

DBIV för mig själv ....

Förutom att pv tillfrisknade så otroligt snabbt, så vet jag nog inget som har berett mig sån glädje som den där lilla fjädern som jag hittade nere på stranden.

Jag förstår det inte själv .., men jag blev alldeles inutivarm och stoppade den lilla fjädern i min anoraksficka och nu ligger den här intill datorn och väntar på att hamna inom glas och ram.

Och så Emmas debut i flicklandslaget, förstås.
Och glädjen för hennes pappa, han som är en av tränarna för BSK, där hon spelar i vardagslag .., och Emil som är så stolt över sin storasyster.

Sist av allt tv-programmet/dokumentären Akuten som visas söndagkvällar kl.21.50 i SVT.

Helt fantastiskt är det och rekommenderas å det varmaste!

DBIV för Härs och Tvärs ..., eller Eva.

Här kommer ett utom tävlan:

Tre dagar i fjällvärlden med ett tjejgäng.
Trött som jag varit hela året visste jag inte om jag skulle orka, men det gjorde jag. 
Det är jag mycket mycket glad och tacksam för det, och för alla glada skratt och råa men oerhört hjärtliga kommentarer om allt och inget. 

// Elisabet säger: ja, ja .., utom tävlan, det kan du ju försöka med ,-)

DBIV för sportigajenny i Småland ...

God kväll i landet Halland!

Har dragningen varit? Är jag försent ute?

Om jag råkar vara i tid så vill jag bara säga att veckans bästa för sportigajenny är måndagar klockan 20.00 då det är "Vem tror du att du är?" på SVT1.

Igår var jag dock så trött att jag somnade i fåtöljen kl. 20.10. Så jag får se programmet på SVTplay nån dag!

En annan höjdpunkt är lördagar klockan 21.00 (eller är det 20.00?) då det är "Intresseklubben" på SVT1. Ett helt underbart program. Synd att det bara är 30 min.

//sportigajenny

DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Idag kom ett stort kuvert med posten och däri låg ett brev som gjorde mig så jätteglad.

Det var en av mina grannar i Alby där vi bodde innan vi båda flyttade från stan.
Den här speciella grannen tycker jag så mycket om och som tur är, speciellt för mig, så tycker även hennes
man också om mig.

För då och då hände det att det plingade på min dörr och utanför stod han med en tallrik mat som han precis lagat. Jag glömmer aldrig strömmingsflundrorna som han var specialist på, bland annat.

Min granne är inte purung och det gör så ont när hon berättar om sina sjukdomar.

Kanske får hon inte finnas så länge till och nu ska jag skynda mig att skriva ett långt brev tillbaka.

Så var det ju ett till bästa den här veckan, men det får bli vår hemlis Elisabet.

Hälsar Anne i Mantorp

Ps. Jag har fortfarande inte vunnit, men det gör inget, för jag tycker att jag får så mycket
lycka jämt och ständigt. Små saker för det mesta, men dom är oftast dom bästa lyckorna.Ds.

Morgon i landet Halland ...

Kommer ni ihåg postlåderaden där jag satte in vinnarnas namn, ja, i lotteriet?
Så här såg det ut för en stund sedan.
Hela tiden hörde jag småfågeltjatter .,. pilfinkar och blåmesar!

Och i fjol höstas eller vintras ..., då var ni redan ganska många som hade vunnit.

Stensjö är väl egentligen ett sommarstugeområde från början.
Tomterna är - i alla fall enligt mitt sätt att se det - stora och det är inte långt till havet, men just här är det utom synhåll.

Ett lugnt och stilla hav där i mitten ...

Äppelträdet dignar av frukt och precis som i fjol säger vi att .., nä, men nu får vi skärpa oss och gallra bland äpplena! Det här är vinteräpplen.

Nere vid grannens tomt .....

Den minnesgode läsaren kommer nog ihåg den lille Gransångaren som närapå drev mig till vansinne i somras - förlåååt du lille oskyldige fågel -!

I morse vid fyratiden låg jag vaken och kunde då lyssna till Rödhaken .., vilket påminde mig om natten ifjolhöstas, i Ystad, då en liten Rödhake sjöng nästan natten igenom!

Döda havet ...

Anders - familjens "ättapjött" - har tagit på sig dykardräkten och susat iväg under ytan.

Semester vid något korallrev utanför Australiens kust, kanske man tro?

Nix, pix.

Men ett dyk utanför Kullen i Skåne (!!) och med en en fotograferande instruktör vid sin sida.

Helt fantastiskt! tycker mamman.

Och fisken på den övre bilden, heter Skäggsimpa och det ska jag säga er, att aldrig i livet att jag hade förväntat mig att såna finns i havet inte långt härifrån!

(Om någon inte klickar på den rödfärgade länken, så togs bilderna av Jonatan Loman).

Dagens fönster ...

... finns - och fanns - på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Och precis sånt väder som det var när bilden togs, är det idag i landet Halland.

Men någon julstjärna har inte kommit på plats.

Ännu.

DBIV  för Barbro i Uppsala ...

Det bästa i veckan för mig var en weekend i Stockholm ,bott på fint hotell på Drottninggatan, nära till allt.

Lördagkvällen tillbringades på Cirkus och Tomas Ledins show.

Oj vilket ös!

Han gav allt i nästan 2 timmar.

Detta kan jag leva på länge.

DBIV för Åsa i Helsingborg ...

Hej Elisabet!

I fredags i förra veckan fyllde sonen 18 år och han valde att fira det hos oss på sydkusten. 

Det finns två aspiranter på det bästa i samband med festen, det ena känslan när man är färdig att ta emot gästerna – och det med lite marginal den här gången, det andra är när alla kommit och det drar igång. 

Eftersom jag inte längre lever tillsammans med sonens pappa, så kom det ett gäng som jag inte träffar så ofta nu för tiden – och det var ju hur kul som helst att ses…

Trevlig vecka,

Åsa / Pralinen 

DBIV för Eva från Tyresö ...

Veckans ögonblick var när jag kom ner till havet!

Efter en pressad tid med barnvakter och svåra skrivuppgifter

kom vi ner till stugan nära havet.

Känslan när vi vandrar utmed stranden är helt fantastisk. 

 

Det brusar en aning från havet och solen tittar fram på de uppspolade brännmaneterna.

Svalorna har inte flyttat än ser vi och vi är nästan ensamma på den enorma stranden.

 

Måtte jag kunna behålla lyckokänslan länge länge.

 

Eva på stranden vid havet.

Veckans vinst i uppmuntringslotteriet ...

... är fyra UNDERBARA vykort, eller lika gärna "konstkort" som jag hittade här.

Det är Olga Magnusson som har tagit bilderna .., Olga som bor på 5:e våningen i ett hyreshus i Tensta och jag tycker sååå mycket om hennes bilder!

Jag köpte en förpackning (4 kort), men fick dubbel uppsättning -  t a c k  Olga -, så det får bli ytterligare en vinst och så följde det med en liten hälsning till varje omgång .., blir man inte glad av den handstilen, så vet inte jag!

(Glöm inte att titta på hennes målade tavlor!  Scrolla längst ner på sidan!)

DBIV för Anna-Lena i Tumba ...

Ibland är det stora händelser och ibland väldigt små som blir det bästa.
 
Förra veckan gladdes jag ofantligt åt min nya investering - Moster Huldas äppelskalare.

Det är som magi när den i ett nafs skalar, kärnar ur och skivar äpplena som sedan hamnar i torken.

Anna-Lena

DBIV för Monet i Frankrike ...

Här är en del av mitt Bästa I Veckan. 

 

Det kommer in olika svar på provtagningar som gjorts under en längre period. Det här kom i fredags och är svaret på min gastroskopi. Det är riktig fransk överkurs men beskedet är att allt ser normalt ut och att det inte finns tecken på en speciell magsårsbakterie som hade gjort att jag fått äta antibiotika. 

 

Sen gläder jag mig varje dag och stund framför datorn åt att min lilla krukväxt precis bredvid mig vänder sig mot fönsterljuset och har skickat ut en extra liten stängel med två små söta rosa blommor. Det är som en uppmaning åt mig själv också: Vänd dig mot ljuset, alltid ljuset!

 

Och vi har gott om det här i Provence.

I morse lite regn men nu är det blå himmel och strålande sol igen. Vettiga temperaturer dag som natt och luncher utomhus. Det kan bara inte bli bättre!

 

Monet.

"Jaaa ..., Larsson?"

Lisbet Larsson sitter i mitten i den främsta raden, nära sin pappa.

.... svarar hon när jag ringer.

Hon säger det lite tvekande och alltid på samma sätt, så där så att det sista av "Larsson" liksom liksom går uppåt i tonhöjd.

Och jag säger .."ja, Nilsson", så neutralt jag bara kan, för jag vill veta om moster Lisbet har koll och det har hon.

"Ååå, men Eliza!" säger hon då med en röst som är en avbild av sin storasysters - min mamma - och var gång det här scenariot upprepas fylls jag av en sån innerlig värme och glädje.

Och så blir det lite småprat om vardagligheter .., om lupinerna som ligger på hennes golv i hallen, hon ska ta frön och så nya till våren .., "mest rosa och blå", säger hon och vi pratar om detta med panikångest .., om att inte känna igen sig själv .., vi pratar också om hösten och kylan som är i antågande ., om hur dagarna går och jag frågar vad hon har på sig för kläder?

"Ja .., du, jag har strumpbyxor för jag har inte tagit på mig byxorna än .., och så har jag en tröja och varma sockar ...", säger hon och då har jag liksom bilden klar för mig.

En gång i tiden var moster Lisbet rultig, det är hon inte längre.
"Du förstår Eliza, jag är smal som en sticka numera .., det kanske beror på att jag inte mår så bra ...?" säger hon.

Och jag säger att vi kan ju låtsas att hon bor nära - att hon är min granne - och så kan hon komma över till mig och dricka kaffe ., vi kan sitta ute i solskenet på altanen och kanske hoppar pElle upp i hennes knä och så kan jag duka fram kanelbullarna som pv bakade häromdagen och moster Lisbet skrattar och säger att "vi är nog brano underliga i den här släkten" och jag håller med.

Men hon vill gärna komma och fika och vi glömmer bort att det är långt mer än hundra mil från Stensjö till  Vilhelmina och innan vi slutar - för det blir aldrig långa samtal - säger vi snälla saker och sen tar jag mig an disken och tänker att jag ska ta hand om - nej, inte lupinerna - men väl pelargoniorna och om fyra timmar är det dags att arbeta och ute strålar solen.