 |
| På väg hem från jobbet tänker jag lite på mamma. |
Underbar dag på jobbet!
Mycket att göra .., massor av spel på hästar, Bomben, Lotto, Triss .., och glada kunder.
En kvinna i min ålder har varit på kurs i Umeå (en universitetskurs eller ett antal föreläsningar i företagsekonomi) och hon är alldeles lyrisk och frågar om jag är från Umeå (nej, tjugotvå mil norrut) och hon säger att hon och kollegorna var alldeles till sig, för alla var så vänliga och rara, från hotellpersonalen till taxichauffören och i affärerna!
- Och dom pratade
precis som du! säger hon.
(Det gör dom inte .., i Umeå är dom lite mindre lantliga, vi som är uppvuxna i norra norrlands inland och fjälltrakter pratar inte så fint).
Och via min Iphone håller jag koll på Emmas lag BSK som idag möter Brommapojkarna som är flickor, ja, i Sanktans Cup och dom vinner och jag ser på sms-raderna hur glad Emmas mamma är.
Ingen blodtrycksmedicin har jag tagit på tre dagar och jag mår som en prinsessa!
Ibland tycker jag mig ha en slags blackout -
ytterst, ytterst sällan, men det händer - och
särskilt sen jag fick den nästan dubbelt så starka medicinen.
Nu känns det som vanligt .., och jag är så lycklig så det är inte sant!
 |
| Pv - mannen som alltid har maten klar när jag kommer hem -. |
Vid kvart över åtta är vi klara på affären och jag tar moppen och kör hemåt.
Struntar i att byta skor, kör i mina Birkenstock och tänk, det är så ljummet i luften så det är inga problem!
 |
| Emil för sex år sedan - då på Samos -. |
På köksbordet står middagen färdig och pv frågar hur dagen har varit och själv har han skaffat en minaritskiva till väggen bakom kaminen och maten är sååå god och från tv:n hörs Paul Mc Cartney sjungat och jag tänker på sommaren som kommer och resan till Grekland tillsammans med pv och Emil, som då är fjorton år.
Allt känns bra.
Mer ska röjas.
Ja, jag har läst era kommenterar om röjning och tänker så här .., jag har aldrig lyckats ha det som jag egentligen vill ha det, avskalat och rent.
Mina båda döttrar har det JUST så och jag fattar inte vem dom brås på, för inte är deras pappa bättre i det avseendet. Vi var lika eländiga båda två.
Eller så är det just därför dom har det som dom har det.
I mitt barndomshem fanns nästan inga prydnassaker .., mamma var långt före sin tid med Feng Shui, fast hon inte visste vad det handlade om.
När jag ser bilder i pv:s album, förstår jag att det var precis tvärtom hos Gunvor och Viking.
Tavlor och prylar överallt!
Jag menar inte att det är fel, det visar bara hur totalt olika vi har vuxit upp när det gäller den biten.
Frånsett saker som hör samman med mina barn eller barnbarn, skålen som min morfar gjort, sockerskålen som fanns på bordet hemma när jag växte upp, så har jag inget som jag inte kan avvara.
För pv är det tvärtom.
Det är som om allt ska vara kvar; från servetthållare till minsta lilla pryl!
Tänk .., en dag ska någon ta hand om allt detta och åååå, så den människan ska sucka och pusta.
Mest troligt är det väl att det blir Hilda och jag har förvarnat henne ,-)
