DBFV .....

Så är det dags igen att summera veckans bästa ., det som fastnade i hjärtat .., det där som värmde lite mer än det övriga!

Idag är det söndag .., hela veckan har gått .., och vill du vara med, så mejlar du in ditt bidrag till bisse151@gmail.com och så blir det dragning på onsdag igen.

Bilden visar vad som värmde mitt hjärta nån gång i september; den där underbart vänlige renhållningsarbetaren i Hyde Park i London .., han som tog sig tid att prata med alla som frågade efter vägen.
Tänk, om jag hade vågat fråga efter hans namn!

För exakt ett år sedan höll vi också på med uppmuntringslotteriet, men hur jag än letade, ja, så hittade jag inga bidrag. Då kom jag ihåg! Då räckte det med att ni bara i en kommentar skrev att ni ville vara med.

Men för åtta månader sedan, då gällde andra regler.
Det här var det jag hittade först av allt.

Och titta här, så mycket glädje!

Röjning pågår ...

I ett vindsutrymme på ovanvåningen finns ett otal papperskassar fyllda med allt möjligt och omöjligt och i en banankartong hittar pv hur många cd-skivor som helst - alla tillhör tydligen mig -. 

Så nu sorteras det. 

Enbart genom att titta på skivtitlarna, kan man följa sitt liv.

Där är flera stycken med titlar som "Lugna stunder", alternativt "Rofyllda stunder" - förmodligen inköpta under en stressig period .., och där är jazz och blues och Christer Sjögren som sjunger julsånger ("va! har du köpt en sån!" utbrister pv) och där är Dinah Washington och Andrea Bocelli och där är även filmen som jag tycker sååå mycket om och som är så finurligt filmad: Amelie från Montmartre! 

I ett av cd-hyllans ännu tomma fack skymtar ett får från Australien .., en tupp från Portugal, samt den lilla, lilla broderade kudden från Frankrike - brodös var Monets mor -.

På soffan Ektorp råder frid.
pElle ligger på älsklingsplatsen nära elementet och harry har hämtat lilla gosedjuret som han leker med nästan jämt och ständigt.

Två och en halv timme kvar, sen stundar jobb till sju.

Räddningen kommer norrifrån ....

Ibland, i alla fall.

Upphittat ...

Det är inte ofta jag verkligen  b e r   om en inköpslista, men igår hände det.

Kunden är en kvinna i kanske 40-årsåldern och så oändligt rar, ja, jag tycker så mycket om henne.

Nu berättade jag som det var och jodå, det var inga problem.

Och så fick jag veta att hon är Oxe och lillasyster.

"Min mamma brukar säga att jag är den mest typiska lillasyster som finns!" sa listskriverskan och looog.

Det kanske är det jag känner igen hos henne ...?
Lillasystersyndromet?

Dagens fönster ...

Tredje advent.
Tändsticksasken ligger på fönsterbrädan .., det tredje ljuset är tänt.

I fönstret hänger adventsstjärnan som är likadan som den vi hade i mitt barndomshem.
Då hängde den i fönstret med utsikt över Elvaberget.
Den här vetter mot havet till.

In i tvättmaskinen bara!

Börjar man klockan tolv en lördag, är det som att kastas rakt in i en centrifug!

Full fart är det!
Jackpot på V75 och nästan alla ska spela och det är julhandel och postärenden - mängder med brev som ska skickas runt världen -, paket som har postats i England eller USA och har annorlunda frimärken eller stämplar (ja, t,om handstilen är annorlunda) ligger på hyllorna ..., och mellan varven ska det växlas pengar, fyllas på mera gröna förbetalda påsar, jag beställer hem tilläggsporton (50 kronorsmärken) och vanliga inrikes häften .., och så är det mejeriet, brödet, osten, fylla på frukten och kaffet, bära ut tomkartonger till containern .., ja, det aldrig slut.

Kunderna är stressade.

Somliga önskar God Jul.
Någon ska till Florida i två veckor, andra till Thailand och en tredje har kommit hem från Kanarieöarna men ska återvända efter jul.
En äldre man frågar när vi börjar sälja dom goda semlorna?
"På annandagen ...", svarar jag.
Mannen ler.
Och längtar.

Och så slår vädret om.

Från ett stadigt högtryck och inte tillstymmelse till värk, blir det töväder - regn och ishalka - och likt ett pistolskott kommer värk i knän, tår, fingrar och ja, alla leder, men mest i höger knä där protesen finns och där jag - enligt läkarna - helt omöjligt kan ha ont .,. men det spränger så där så när jag kommer hem uthärdar jag inte ., jag ligger i soffan och pv masserar eller stryker försiktigt och efter en Alvedon och lite massage, försvinner det onda.

Det är som en dröm.

På arbetsbänken står en skål med nybakade havreflarn och den stekta fisken var överjordiskt god till middag.

Vilken pärla han är, den där pensionatsvärden.

Medan jag är på jobbet ...

... är det tänkt att herr pensionatsvärden ska vaska golvet i badrummet, ja, inte hela tiden, men i alla fall.

Nu tror jag inte att det blir så mycket av den varan.

Är det inte quiz mot dr Böhlander, så är det Skidstudion.

(Just nu möter han Mackarooney i quizen ..., den mannen har jag tävlat med flera gånger och alltid väljer han fel kategori, ja, enligt mitt sätt att se det. "Nu ska jag på jobbet, du får spela mot min sambo. Bered dig på pisk!", skrev jag. Det blev det också och herr pv är  m y c k e t  nöjd.)

Lördag ...

Det har snöat och blåst rejält i natt  .., pv har skottat mängder, allt medan jag ordnade frukost och samtidigt lyssnade till detta förfärliga som har hänt i USA med skolbarn och lärare som sköts så kallblodigt.

Var får människor att göra sånt här?
Jag fattar det inte.

Nu återstår två timmar här hemma, innan det är dags att ge sig iväg och påbörja fyra-dagars-skiftet.
Vi lever tvärtomliv nu, pv och jag själv.
Han räknar ner till jullovet - nästan tre veckors ledighet - och själv tar jag sats inför det motsatta.

Just nu sitter han i soffan Ektorp och spelar quiz mot "Dr Böhlander". Igår fick han pisk av henne, första gången någonsin, och jag antar att hon är alldeles omåttligt nöjd.

Det är inte han.

Dagens fönster ...

... eller i alla fall en del av det.

Finns hur som helst i ett litet gult hus nere vid bäcken.

På andra sidan vägen.

Ja, just det ....

Man  k a n   ju faktiskt sluta att elda.

I tid.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

... som nog trogna läsare känner igen.

Eckes, förstås.

Lite senare: bäst att förtydliga .., fönstret är det gamla vanliga som jag ofta fotograferar, men bilden togs idag på förmiddan.

Ledig dag ...

Frånsett idag, så återstår nu två lediga dagar innan det blir julafton - nästa onsdag och lördag -, sen är det rally mest hela tiden - söndag, måndag, julafton, juldagen, annandagen, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och jag tänker att det blir bra med så många röda dagar på schemat.

Alltså gör jag inte mer än det jag har lust med.
Det finns människor som stressar sig halvt ihjäl före jul, men dit hör inte övertecknad.

Jag dricker ganska många koppar kaffe .., läser DN .., tittar på Musikhjälpen i tv och känner hur mycket jag tycker om denne Timbuktu som uppträdde på Slagthuset i Malmö där vi var på personalfest, ja, under ystadtiden ..., och jag tycker att han är så otroligt sympatisk och där är förskolesmåttingar som bidrar med enkronor och där är en pojke från Lerbergsskolan som i direktsändning säger att hans morbror är bäst i världen och om han vågade göra just detta - säga det i direktsändning - skulle den snälle och påhittige morbrodern skänka femhundra kronor och det hoppas man förstås att han gör .., och själv sms:ar jag in och önskar att Mauro Scocco ska få sjunga om ett vykort från New York.

Sen åker jag och handlar fågelmat .., postar vinsten till Eva i Tyresö och Monets paket har redan gått iväg .., köper en säck perfekt-i-kaminstorlek-ved och får hjälp av en schangdobel äldre man att kånka säcken till bilen .., åker hemåt, skivar äpplen åt koltrastarna .,. tittar på skidskytte .., kokar kaffe .., skriver julkort .., får ny Norran-almanacka med posten och blir överlycklig .., jag tänder en brasa och några ljus och gosar med harry.

På bilden står han och span-lyssnar efter brevbäraren i sin gula postbil.

Ja, så ser en ledig i landet Halland ut.

Glädjebilder ...

 

 

I letandet efter en annan bild, ramlar jag över en hel drös med glädje. 

Och närhet. 

Och värme.

Stockholm klockan 9.32

"Bilfönster .., snöigt och vackert i Stockholm!" skriver AP.

Mamman blir glad.

Dagens fönster ...

... speglar sig i väggklockan, den som en gång hängde på köksväggen i mitt barndomshem.

Och som ännu tidigare fanns i Kalvträsk där min pappa växte upp.

Kväller ...

Och jag sitter i soffan Ektorp och tävlar i mobilquiz ..., får pisk och vinner om vartannat .., sen blir det Kinas mat och jag fascineras av fotot ... googlar och upptäcker att det är samme fantastiske filmare där som i Solens Mat ...., han heter Per Anders Rudelius och till honom skickar jag ett mejl.

I loppisfåtöljen sitter pv och läser boken som ni ser på bilden.
Den har han kämpat med i ett par dagars tid nu .., han läser den på bussen till och från jobbet och ibland om kvällarna och han säger att den är så förfärligt spännande och hemsk, nästan så det är otäckt.

Ingen bok för mig alltså.

I morse hade jag ett mejl från min syster i Australien och vi får veta att hennes man inte längre ligger på ICU / intensiven, utan på vanlig vårdavdelning .., och han räknar dagarna tills strålningen är över (fem eller sex gånger till) och tänk, när han för första gången på månader ska få äta riktig mat, (när han kan svälja och prata ordentligt igen ...), å, då vill han ha oxfilé, det är vad han längtar efter!

Jag frågar henne om prognosen och hon säger att läkarna från sekund ett har varit otroligt öppna och till sist bad hon dem att inte berätta allt .., det blev alltför skrämmande; för mycket att ta in.

Och hon berättar också om trettioniogradig värme och att hon gärna skulle vilja ha en snödriva (med lös snö) utanför knuten, så där så hon kunde svalka sig lite ..., och så får vi veta att hon lever på antingen kinesisk eller thailändsk mat, ja, nu när hon är ensam i huset på den där stora kullen varifrån man från köksfönstret skymtar Indiska Oceanen.

Jag är glad i flera timmar efter att jag läst hennes brev.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

.... från Hedgrenskan i Skåne.

Sååå vackert!

Landet Halland, vid tvåtiden.

Och titta, så fint träden speglar sig i bäcken.



Och så här lät det när jag hade parketat bilen utanför affären i morse.
Då var klockan tio i åtta.
Nästan som vår var det.
Ja, lät det.

Vintervilan inledd ...

Aldrig hör jag yngsta dottern sååå lycklig, som när hon är i stallet hos sin häst eller när hon pratar om lilla Nelly, hunden.

Till mobilen kommer ofta bilder - igår kom den här - "Fiéri tror visst att vintervilan börjat", stod det.

Det finns många som har den där känslan för djur.

En annan är den här madamen.

Torsdagsfönstret ...

Ett annat slags liv.

Den lilla 1:an i Ystad .., 31 kvadratmeter och fyra höga fönster .., livlig trafik där utanför och grannen Erik ovanför .., Erik som rökte så mycket.

Och Eriks domp-steg mot golvet som var mitt tak.
Öppet fönster och doft av nybakat bröd från Möllers Bageri.

Det här var mitt livs första egna lägenhet; jag var fyrtionio år när den blev min - eller när jag fick nyckeln - och sju år senare hade allt möjligt annat hänt och en dag i mitten av juli tog jag mitt pick och pack och flyttade till ett annat land.

Till landet Halland.