När det vänder ...

I nästan tjugo år bodde jag inte långt från havet i Skåne.
Jag vande mig vid att vädret kan slå om nästan hur snabbt som helst.

Ena stunden strålande sol, en kvart senare kunde haglet stå som spön i backen.

Om det var omväxlande väderlek i Ystad, så är det ändå ingenting mot för här, alldeles vid havet.

Vaknar till gråmulen morgon och ishalka på vägarna.

Halvvägs hemma hör jag ett annorlunda fågelkvitter.
Stannar till.
Lyssnar.
Har ingen aning om vem som kvittrar så fint?

Några timmar senare är allt annorlunda.

Himlen blå .., - ljust-ljust-ljust blå - .., och solen har svingat sig upp över kullen.

Det tycks bli en fin dag, det här.

DBIFV för annannan i Portugal ...




"Det inspirerande flödet av kommentarer till mitt upprop om sånger som berättar en historia!"


// Elisabet säger: för min del var det lätt som en plätt .., ingen berättar väl historier som Evert Taube.
Och ingen har gripit mig så mycket som just Briggen Blue Bird of Hull. 
Skutta gärna vidare till madamen i Portugal och berätta om just dina favoriter!

Dagens fönster ...

... från Nora.

Och då vet ni.

Just det.

DBIFV för Eva på Frösön ...

 Hej Elisabet!

Den senaste veckan har varit rent eländig. Feber, hosta och snuva.
Inte många guldkorn under veckan. Men, i lördags knaprade jag i mig två Alvedon och åkte till Drejeriet, en fin keramikbutik i vår stad, som drivs av ett keramikerkollektiv.

Där hade barnens kusin Emma vernissage på sin utställning "Skogen, fjällen och andra former".
Hon blev färdig keramiker i våras och detta är hennes första utställning.
Så vernissagedagen ville inte jag, som faster, missa.
Fin utställning i härlig miljö.

Kram Eva

DBIFV för Torun i Staffanstorp ...

Hejsan!

Vill gärna vara med och bidra med vad JAG tyckte var bäst under förra veckan: det var utan tvivel mötet med Tareq. 

Vilken empatisk och närvarande entertainer! Som dessutom inspirerade till långkok och matlagning à la Sous-vide-metoden.

Inte en plats fanns att uppbringa i hörsalen på Staffanstorps bibliotek, där vi under två timmar blev serverade underbara och roliga anekdoter ur hans liv.

 Och givetvis fångade jag en vänsterhand till dig. Tareq såg lite förvånad ut när jag frågade om jag månne fick…? Men han ställde snällt upp!

Hälsningar Torun.

//Torun: I love You! 

Kväller ...

På kvällen är vi båda trötta.
Sitter på våra favoritplatser ..., dricker te och äter scones.
Jag tittar på 112 och irriterar mig på spänningsmusiken som ligger som en smet över programmet.
En tant på 98 år ska hämtas av ambulansen och då smetas spänningsmusiken på.
Så är det inte alls i brittiska Akuten.
Tillvaron i sig själv är tillräckligt intressant och spännande.
 
Sen blir det Aktuellt.
I en flickskola i norra Indien får unga flickor inte längre gå i jeans, ty då kan männen bli alltför upphetsade.
Ja, dessa karlar.

Ibland pratar vi lite med varandra, pensionatsvärden och jag själv.
Vi frågar hur det har varit på jobbet.
"Är du trött?"
"Nej, inte alls .., jag lyssnar bara."
"Du då ...?"
"Ja, lite ...".

Det är kallt om fötterna.

Och den självlockige meteorologen berättar om snöfall och snöfall och någon sol längst ner i söder, eller i alla fall "luckor i molntäcket".

Här och Nu ...

Sista rundan med harry innan jag åker till jobbet.
Det här är den där ljuvliga veckan då jag är ledig onsdag, torsdag och fredag och sedan arbetar fyra dagar.
Redan när det är måndag njuter man.
Tänker att .., å, bara i morgon kvar, sen är det all den där ledigheten!

Snön som vräkte ner för några timmar sedan, har förvandlats till slask.

Tjask-tjask låter det när jag närmar mig postlådan.

"Min testosteronhalt har nog gått ner ..."

... säger mannen i det amerikanske programmet i SVT1 och jag sitter i loppisfåtöljen och tror inte mina ögon och faktiskt känner jag mig mest som en dinousarie; en kvarleva från stenåldern, ty aldrig i mitt liv att jag skulle visa upp mig i tv och berätta om mina erotiska drömmar eller att två eller tre terapeuter skulle dirigera min partner och mig själv och - inför tv-kameran -, skulle vi få tips och råd och gärna visa hur det ska gå till och mannen i programmet - han som inte känner för att rumla om i halmen med sin gravida hustru - får minsann veta att han har komplex eller nåt .. -, allt medan den havande vittnar om hur omåttligt pilsk hon är!

"Min man har inte samma glöd i ögonen längre!" säger kvinnan besviket.

Och terapeuten har straaaaaama kinder och slät panna och den andra kvinnan pratar på ett sånt här amerikanskt vis, så där som eleganta damer ofta gjorde i västerfilmer .., ni vet, damer som arbetade på bordeller och alltid hade en pipig röst - flickaktig -, väldigt småbarnsflickaktig.

I programmet får vi också träffa den gravida kvinnan som vill föda hemma och sedan, efter förlossningen, äta upp moderkakan.

Ååå, milda makter .., detta är den nya tiden, förstås ..!  tänker jag ..., slår av tv:n ..., och så går jag in i köket ..., häller upp kaffe i älsklingsmuggen och gör mig en limpmacka med Svennes kaviar som pålägg.

Just så.

DBIFV .....

Det här är förstapriset i veckans Uppmuntringslotteri, nämligen Nostalgiboken om godis & glass.

Oj, så många minnen den väcker!

Jenka var mitt favorittuggummi och inhanlades oftast i godisaffären Druvan, belägen alldeles på tok för nära skolan i Malå. Tant Inez stod ofta bakom disken och visste precis vad man ville ha.

Annars gick det bra att köpa lösgodis i Folkes Kiosk på Storgatan, eller på Burwalls Bok, - & Pappershandel där tant Linnéa eller tant Lotty stod bakom disken.

Glassen längst ner t.h, Igloo Apelsin, var min solklara favorit!

På tidigt 60-tal fanns även ett litet bageri i korsningen Prästvägen - Ringvägen, där såldes nybakat bröd förstås, men även smågodis (långa kolaremmar, t.ex. något jag tyckte var så himla gott!) och det var min bästa kamrat Gunillas farmor och farfar som drev bageriet/butiken. Alfrida, hette tanten, vad Gunillas farfar hette har jag glömt, men läser Ingela från Malå här, så vet hon det säkert.
Nu kom jag på det!!
Axel Marklund, hette han.

Det blev mycket om godis det och glöm nu inte att skicka in ditt "bästa" från förra veckan, om du vill vara med i dragningen.

Vad andrapriset är .., det vet jag inte riktigt ännu; det får bli en överraskning.

Glädjen, ja.

bisse151@gmail.com är adressen!

Gråvädersmorgon ....

Och vi träffar Elsa och Alice - en labrador och en dalmatiner - och harrys i särklass bästa kamrater och åååå, så det springs, hoppas, skuttas och åå, så roligt dom har!

Det är inte kyligt ute, men som bortblåsta är vårkänslorna från i helgen.

På vägen ligger små "installationer".
Alldeles av sig själv.

Och någon har - vid sextiden i morse, cyklat till jobbet.
Tjugotvå kilometer enkel väg.

Dagens fönster ...

.... kommer från Portugal och det var madamen som är uppvuxen i den skånska myllan - men som numera bor lååångt, lååångt hemifrån -, som lyfte blicken och tog fram fönsterhåven.

Å, ni fönsterfångare .., ni är bara så omtänksamma!

Funderingar ....

Det är när vi har gått och lagt oss som pv börjar fundera.

"Varför i hela fridens dagar heter det Västernorrland, när det ligger mer åt öster?" säger han.

"Och vad är logiken med att Östersund heter just öster i början, det borde rätteligen vara Västersund?"

Att Västerbotten har sitt namn för att det ligger väster om Bottenviken är lika logiskt som att det i Finland - precis tvärs över - heter Österbotten.

Nej, det är det där andra han grunnar på.

Uppdaterat: nu har han tittat noga på en karta och säger att det faktiskt är logiskt det där med Östersund; staden ligger ju öster om ett .., ja, ett sund, kanske?

"Men Västernorrland, där ger jag mig inte ...!" säger han.

Det bästa för mossfolk i Örebro ...

Det näst bästa i veckan var att jag blev ägare till den himlans fina sjalen som ännu inte har fastnat på bild. Så skön och vilken läcker färg!

Det allra allra bästa är mindre materiellt. 

 

Frukost i skogen en solig vintermorgon. Med maken och Cosmos. Helt underbart! 

 

Hälsningar mossfolk.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Urläcker väska och lika läcker knapp! tycker Elisabet.

Det roligaste i veckan var att det kom bilder från Cicki, som syr mina linneryggsäckar. 

Nu är två modeller klara. De är så snygga helt i linne och hon syr så noga och fint.

På den lila/lime är det knapp i kokosskal och på den svart/rosa är det en knapp i kohorn med päls i cerise.

Det ska bli så kul att få se dem på riktigt. 

Ann

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

En vecka med mycket jobb men också mycket stickning och avkoppling.
En bra balans var det och det händer alldeles för sällan. Jag har mått riktigt gott! Jag älskar de lediga stunderna när jag kan sitta och sticka, omgiven av hund och katter. Gos all around. :-)

 

En riktig höjdpunkt var faktiskt i tisdags då jag for till sjukhuset igen, den här gången för att göra ett EEG. Det är så intressant att få vara med om allt möjligt där! Nu har jag på bara ett par månader varit med om magnetröntgen, röntgen av huvudet (minns inte vad det kallas) och EEG. 

 

Jag tycker det är spännande. :-)  

 

Dessutom träffade jag den här gången på en stickerska i väntrummet. Trevligt!

 

Ulrika.

För länge sedan ...

... läste jag en artikel där det meddelades att långt ifrån alla män är far till sina barn.

Ja, långt färre än man kanske skulle tro.

Det tänkte jag på när jag i dagens DN upptäckte den här krumeluren.

Det bästa för mig själv ....

Ibland låg han i skuggan i slänten och vilade sig.

Det bästa förra veckan, det var att jag till sist tog mod till mig och gjorde det oundvikliga: tog pElle till djursjukhuset i Slöinge och lät honom sluta sitt liv där.

I veckor, ja, nästan månader, hade jag anat att det skulle bli så här inom en inte alltför avlägsen framtid.

På kvällarna, när pElle alltid hoppade upp i min famn och lät sig klias på huvudet, brukade jag säga att ..."ja, du lilla gubben, du har nog inte så långt kvar att leva".

Pv tyckte att det lät så hemskt, men för mig var det ett sätt att förbereda mig.

Det är underligt, men på nåt sätt vet man.

Sista tiden blev pElle annorlunda.
Låg inte vid min huvudkudde som han alltid hade gjort .., blev kvar på soffan.
Åt bara lite, lite.
Drack mycket vatten.
Tappade glansen i pälsen.
Och så kom ju den där knölen.

Men oj, så tomt det är.

Tänk, att man kan sakna en katt så mycket!

Nu är där ingen pElle som kommer och möter en efter arbetsdagens slut .., ingen pElle som kommer småspringande när bilen parkeras på gården ..., ingen pElle som ligger i den där gropen uppe på soffan.

Ingen pElle som tror att all mat är till honom.

Var gång jag kör till jobbet och sitter själv i bilen, får jag ideligen svälja.
Ibland skyms sikten.

Och allt detta för en svartvit kattgubbe som inte längre finns.

Ändå .., var det det bästa förra veckan ..., att vi kom till ett beslut.

Att vi lät honom gå.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

DBFV

 

En lugn fin kväll med hela barnbarnsfamiljen!

Det är jag som sitter t.h. och viker en loppa  och min make ritar med lillKarin.

Vi väntar på melodifestivalen som killarna gillar.

Alla är lugna och det känns skönt efter en turbulent tid.

Först har vi ätit mina kåldolmar och sedan blir det frukt-nöt-bord till melodierna.

Verkligen en kväll att minnas.

Kramar från eva

DBIFV  ... nu är det dags igen! 

Förra veckans vinnare blev mossfolk i Örebro; hon vann extrapriset, den oändligt vackra sjalen som var en gåva från madamen i Göteborg.
(Snälla, ta en titt på hennes sida och titta på den vackra tunikan!)


 

Andrapriset hamnade hos Hedgrenskan söder om landsvägen i Skåne.Hon fick välja mellan ett antal böcker och valde en slags bilddagbok (eller bokdagbok), en gåva från Eva i Tyresö.

Förstapriset susade iväg till Ulrika i Västmanland.
Det var två orangefärgade örngott med fruktmotiv (sponsrat av Eva i Tyresö - örngott som Eva på Frösön gärna hade vunnit - ...), samt en pizza-skärare (gåva av Gösta & Sonja).

Men vad handlade då glädjen om?

Jo, Ulrika hade varit på stickläger med underbara vänner och även hälsat på sin systers kattungar ..,  Kerstin var lycklig över att ha en värmande familj omkring sig när tillvaron ibland känns krumelurig ..., och mossfolk berättade så här om sin glädje:

"Det bästa i veckan kan ha varit middagen och spelkvällen vi hade igår. Med goda vänner, god mat och en massa trevligt prat. En riktigt riktigt bra kväll.

Men det kan också ha varit att schemana mottogs så bra på jobbet. Vi har lite ändrade arbetsförhållanden och nya tider som ska synkroniseras med andra förskolor av olika anledningar och jag jobbade och jobbade med ett schema och vet vilket rabalder det kan bli om just en massa ändrade tider. Det blev det inte. Alla i arbetslaget var nöjda. Så skönt!"

Nu är det dags igen! 

Vill du dela med dig av det som mest av allt värmde hjärtat under veckan som gått, är du välkommen (tänker på Berts inlägg och har lust att skriva "hjärtinnerligt varmast välkommen!") med ditt bidrag! 

Mejla det då till bisse151@gmail.com och har du bild till, ja, då blir man extra lycklig!  

Morgon i ett gult hus på en kulle ...

Lördagkväll är melodifestival och en av oss tittar mest hela tiden, den andre ägnar sig åt quizz, men båda är vi eniga om att programledarna gör ett bra jobb och det är mycket show över det hela, faktiskt precis vad man längtar efter när man sitter där - mätt och belåten - en lördagkväll.

Sen blir det brittiska tv-serien "Mr Selfridge" som har precis alla kvaliteter som brittiska produktioner brukar ha .., underbara skådespelare och så får man - på köpet - en portion historia också.

Mellan varven eldar pv i pannan.
På en liten, liten hylla ligger ägg, - och apelsinskal.
Apelsinskalen eldas upp när dom väl har torkat (tur det, för komposten svämmar annars över av skal från diverse citrusfrukter som jag pressar var morgon ...) och äggskalen krossas och slängs ut på gräsmattan.

Aldrig i mitt liv har jag ägnat mig åt dylikt, men nu är jag van.

Lördagkväll, vid sängdags, bestämmer jag mig för att på inga villkors vis missa Andliga Sånger i P1 som sänds var söndagmorgon klockan 06.00.

Andliga Sånger är ett perfekt program att ligga under täcket och lyssna på ..., så där .., vid sidan om.
Det känns tryggt, ungefär som när mamma om kvällarna kom in i mitt rum, slog sig ner på sängkanten och bad Gud-som-haver med mig när jag var liten.
Då, i ett annat liv.

Så jag ställer klockradion, vaknar av mig själv vid femtiden .., ligger vaken nästan till klockan sex,  lyssnar till sjörapporten och stänger av väckarfunktionen.
Lyssnar till Vinga fyr, Landsort, Nidingen, Kullen, Anholt ..., Drogden, Falsterbo, Hanö ... men sen är det kört.
Vaknar fem över sju.
Då är programmet med sångerna över.
Jaha.
Så var det med den andliga spisen.

Söndagmorgon blir också cykeltur till lilla hamnen för harry och pv .., själv fixar jag frukosten.
Mellan varven går jag in i lilla rummet där jag nu sitter och förundras över ljusets betydelse i tillvaron.

Den där Sven-Ljungberg-affischen som jag köpte i Ljungby, den blir till nånting helt annat...,  när en spotlight lyser från vänster .., ja, så där över åkern där herr katt spatserar, utskrattad av alla skatorna.
Här, på bilden, är ljuset kallt. I verkligheten är det ett varmt ljus.

Nu märks inte skillnaden så bra här ovanför, men det är en kolossal skillnad.
Plötsligt ..., får tavlan liv.
Det är nästan så att man hör skatornas tjatter!