Och Bloggblad skriver så här ....


Det är så roligt att läsa om andras glädjestunder - jag blir glad av det.

Vad som var mitt eget bästa den här veckan, har nog alla mina bloggläsare förstått.
Nu njuter jag av vardagen är tillbaka - jag blir trött av att ha så himla roligt ... inte klokt.
Glad men trött.

Det bästa för ellem i Skellefteå ....

Hej madam!

 

Det bästa i veckan är nog solen som varit ihärdigt lysande. 

Jo förresten, en liten glädjestund: Fick förfrågan om att besöka en äldre kvinna. Snart 90 år, kan inte gå längre utan sitter i rullstol de stunder hon orkar vara uppe. Ser och hör lite dåligt. Men är så GLAD! Jag kommenterade det och hon säger –” Jag är alltid glad!  Man ska minnas det roliga, inte det andra”.

Vi pratade och skojade och hade trevligt och jo, jag skulle gääärna få komma tillbaka. 

ellem

Är det möjligt ...

Att det ska bli så här inom någon månad eller två ...?

Med posten kom ....

... ett paket från Hemtex!

Och i paketet fanns två somriga dukar (den på bilden är den ena och det slår mig att vi i mitten av 70-talet hade en liknande kökstapet - mönstret alltså, men med grön bottenfärg -, när vi bodde i Kungsängen ...), samt gardiner till Gunnars rum.

Det blev inga blommiga ...., utan vita, i spets.

Ja, så illa är det. 
Vita-Gardinlagen finns nu även representerad i det gula huset och lätt som en plätt skulle jag - åtminstone gardinmässigt -, anpassa mig till såväl Irland, England som Tyskland!

I botten på Hemtexpåsen upptäckte jag - mer av en slump -, tre kola!
Oj.
Sånt gillar jag.

För övrigt har jag sett en liten mus (nu du Eva i Tyresö .., nu kan det bli mus-nytt även här!) springa fram och åter från takboxen som pv lämnat på gräsmattan ..., ja, den har kanske hyrt lägenhet där under ..., och så har jag planterat de allra mest ljufvliga små penséer i olika blå nyanser .., tänk, om dom blir lika frodiga som fjolårets, då blir det till att njuta!

Det där högtrycket som det talades om .., det ser vi inte röken av.

Det som värmde våra hjärtan ....

Jo, det var Eva i Tyresö som berättade om barnbarnet Erik som praktiserat i en kajakaffär och som pricken över i, sedan fått testa en ny kajakmodell!  Tala om glädje!

Teckning av segelkamraten Erik.

Det var samme Erik som i fjolsomras var med om ett riktigt äventyr till havs, tillsammans med pv.
En liten båt .., hårda vindar och mormor Eva på klipphällen .., förfärligt ängslig!

Min Duracell-energiska-kusin Barbro - mellansystern - hade nu äntligen kommit till skott och skulle färdigställa dom hemvävda gardinerna, vilka påbörjades 2009 när Barbro vikarierade i Vilhelmina.

Hedgrenskan i Skåne hade hjälpt Den Lilla Familjen med att mocka och göra fint i hästarnas vindskydd. Bilden som hon tagit, väckte stor beundran.

I Göteborg hade den storartade (och modiga) Ann låtit tatuera in en haj på sin underarm!
Att sen vissa ..., hade svårt att uppfatta bekgynnelsesbokstäverna i sönernas namn, ja, bland krumelurerna, det är ju en annan historia.

Till slut fick vi trögfattade en mer åskådlig bild.
Jahaaaaa, ja! På det viset.
Tack Ann!
 

Så här skriver Anne i Mantorp om sin glädje:
"Här kommer det bästa i veckan för mig, som var när jag pumpade vårluft i min klumpiga cykel och
stack ut på byn och uträttade några ärenden. 
I morgon blir det ny cykeltur och då lite utanför byn för att handla. Det är ju inte riktigt klokt att man
har placerat enda affären här i Mantorp 1 kilometer utanför byn. Nu när det är så mycket miljötänk
har jag lite svårt att förstå att man helt krasst räknar med att byborna ska ta bilen till mataffären. För att inte tala om oss som inte äger en bil eller körkort och har det bekymmersamt med att få till det med handlingen.Ja, det var lite gnäll från Mantorp där det också planeras för fullt för systerbesök från Amerika som blir i slutet på April. Hur kul som helst ska det bli."

Ingela i Ystad, hon har minsann firat sin fyrtioårsdag och bytt till sommardäck på bilen!
Glädje! Glädje!

I Jämtland, närmare bestämt i Trillevallen, har biodlaren - tillika hönsfarmaren - Gunnar ..., övat sig inför Skutskjutet i Åre, där han, med berått mod, ska kasta sig utför pisten i våldsam fart!
Tänk, om vi får se honom i Sportspegeln!

Utsikten från Barbros nuvarande arbetsplats.

Barbro i Uppsala skriver så här:

"Efter att i några år haft ett helstressigt jobb där jag nästan trott att jag skulle ramla död ner över tangentbordet så har jag bytt arbetsplats trots att jag innerst inne älskade jobbet.
Rätt skönt att ta det beslutet.
Det känns helt ok men jag måste lära mig att det lugnt.
Jag vill kunna göra annat än bara jobba,äta och sova och så blir det nu, HELT UNDERBART!!"

Och i Portugal sitter annannan och i landet Halland en annan madame .., och undrar vad Barbro NU arbetar med.

Tillsammansglädje. Här i form av svalor i Stensjö.

I Värmland bor Turtlan och hennes glädje handlade om besöket hos kompisen B .., om prat vid köksbordet .., och om en nybakad kladdkaka.

Monet i södra Frankrike, skriver så här:

"Det bästa är vår helt fantastiska lilla trädgård där häckens blodröda knoppar blandar sig med de gröna färgerna från alla andra växter.
Det är en daglig njutning och en källa till förundrad lycka: tänk att vi får ha det så här!"

Ulrika i Västmanland skrev inte en bokstav.

Det behövdes inte.

Bilderna sa precis allt.

I Halmstad bor Mattias, som är min arbetskamrat.

Efter väldigt långt funderande .., kom han på vad som var det bästa.

Jo, det var besöket på Bulls uteservering och senare på kvällen, live-musik nånstans i stan.

Det var det bästa!

Mitt eget bästa, det handlade nog om romansallatfröna som nu blivit små, späda blad!
Vilken glädje!
Jordnära-glädje!

Finns det nu någon fler som vill vara med .., - ellem, jag väntar på ditt bidrag, du som tyckte att Eva på Frösöns vinstbok såg intressant ut -, så är det bara att mejla till bisse151@gmail.com, så får du vara med och dela din glädje med alla andra!

Här är boken/vinsten,  lägg därtill ett hääärligt målat kort från samma Eva.
Det är vy över Östersund.

Om Rudolf Larsson i Lövånger ...

Bjuröklubbs hamn. Det var här han mönstrade på.

Bilden - på hemtidningens sida för avlidna -, visar en oerhört stilig man.
Han fick ett långt liv - blev nittiosex år - och jag tänker .., när jag tittar på bilden av Rudolf, att han nästan hade kunnat vara filmstjärna.
Och jag läser vad sonen har skrivit om sin far.

"Efter sex år i skolan och tretton år gammal tog arbetslivet vid.
Först som lilldräng och senare inom skogsarbete, fiske, vägbyggen med mera.

1938 mönstrade far på ett fartyg i Bjuröklubbs hamn och kom att bli till sjöss under hela andra världskriget. Första resan kunde ha gått riktigt illa. Lastad med gatsten i en storm av orkanstyrka förliste fartyget. Lyckligtvis kunde alla män under ytterst svåra omständigheter räddas.

Far var bekant med flodmynningar, hamninlopp och hamnstäder runt om Europa liksom Nordafrika och vid ett par tillfällen Nordamerika. Han fick träffa många människor och höra många språk. Detta kom att prägla far och ge honom en vid horisont.

Efter åren till sjöss och med sparade medel studerade han vid Sjöbefälsskolan i Härnösand och fick där sin maskiningenjörsexamen. Där och då träffade far sin blivande fru Käthe Wikberg och strax före sin bortgång fick de fira sin sextiotredje bröllopsdag tillsammans.

1956 flyttade vi från Umeå till Danderyd där pappa fick tjänst som driftsingenjör på sjukhuset och kom att jobba där fram till sin pensionering 1981. Han var känd som en rättvis ”chief” och var mycket omtyckt av sina medarbetare."
 
Å, alla dessa små berättelser om människor och deras livsöden, gör mig lika fascinerad var gång! 
Tänk .., ett helt liv .., fyllt med allt vad därtill hör, samlat på trettio rader i tidningen Norra Västerbotten.
 
Som att öppna en skattkista är det.

Dagens fönster ...

.... kommer från en  stick, - och kattglad madame i Västmanland.

Jo, då vet ni nog vem det är.

(Det här fönstret råkade komma in bland ett annat igår, men det var inte meningen. Nu får det bli med en dag till!)

Avdelning 32 ....

Äntligen, fixar det sig med nålen!

Efter jobbet tar jag bilen och kör in till stan, i akt och mening att hälsa på A-L, som för en vecka sedan by-pass-opererades i Lund, men nu är återbördad till landet Halland och sjukhuset i Halmstad.
A-L är snart åttio och har varit omåttligt nervös för den här operationen, men det har gått bra, även om hon fortfarande känner sig lite skakig.

För ovanligheten skull hittar jag rätt på en gång .., målpunkt G, är det.
Hon ligger på enskild sal och blir så förvånad när jag tittar in .., och vi pratar om affären och hur det är där, men mest förstås om hur hon själv känner sig.

Och hon berättar om vad det betyder med vänlig sjukhuspersonal.

"I Lund, vet du Elisabet, där satt en sköterska och strök mig på handen och jag började nästan gråta, ja, det betydde så mycket!" säger A-L leende och med en röst som nästan inte håller.

Och helt eniga är vi om hur viktig den biten är .., att bli sedd som människa, inte bara som en sjukdom.

Sen kommer en sköterska in och ska sätta in en nål i A-L:s arm, men se det vill sig inte och efter en stund kommer ännu en sköterska för att se om hon lyckas.

"Men hej Elisabet.., är du här, nu känner jag igen dig, det är ju du som är på Hemköp!" säger sköterskan som är lång och så himla vacker.

Nej, det vill sig inte för henne heller .., så till sist kommer en sköterska från våningen under - från IVA - och det krånglar även för henne, men så hittar hon ett kärl på handens ovansida och så ordnar det sig.

Hela tiden - medan det letas efter ett kärl - ligger A-L raklång på sängen (som har så vackert påslakan, inte alls landstingsaktigt!) och drar djupa andetag.  På lilla bordet intill finns dags, - och veckotidningar .., där står en vit ranunkel i en grönprickig kruka och där är är också en liten lapp med sonens telefonnummer nedplitat.
"Utifall att ...", säger A-L, som häromnatten var övertygad om att hennes sista stund var kommen.

Just utanför A-L:s rum finns en patienttoalett och av och till ser vi patienter på väg till eller ifrån toaletten .., nästan alla går med hasande steg och har slangar kors och tvärs runt kroppen.

A-L berättar:
"Här var en sån vänlig man som också hade gjort en by-pass, han var mycket yngre, kanske i sextioårsåldern och vi pratade en hel del, han sa att jag måste träna och åter träna .., och gå mycket i korridoren och inte ge upp .., man måste hela tiden se framåt, sa mannen som nu har åkt hem."

Så tomt och tråkigt det blev, tycker hon.

I en timmes tid kanske blir jag där .., sen blir det tack och hej och en lång kram och jag känner hur len A-L:s hud är .., som sammet nästan!

Sen åker jag hemåt och tänker på hur skört livet är.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

  
Ja, så är det  ju. 
Det där ni vet, att ibland säger en bild mer än tusen ord.

Fyra bilder också. 
Det här .., var vad som gjorde Ulrika  varm i hjärtat. 

Det bästa för Mattias från Halmstad ...

"Ja, det är ju viktigt att du får med saxen ...", säger han filurigt leende.

"Mattias .., vad är ditt bästa .. , vad har gjort dig mest varm i hjärtat den senaste tiden .., ja, förra veckan eller den här ...?" säger jag till arbetskamraten, då, när det är fikadags, så där vid tiotiden.

Nej, han kommer inte på nånting så där på en gång.

"Nja, jag måste tänka  e f t e r!" säger han.

Och han tänker och tänker.

När klockan närmar sig halv två och vi har stått och pratat kassörskeutbildning och träningstillfällen och jag fått veta att jag ska vara mejeriansvarig under tre veckor i sommar .., då kommer han på nåt!

"Jo, men förra helgen var vi på Bulls uteservering och kalasade på deras goda räkmackor och sen var det livemusik på hotell Mårtensson, jo, det var nog det bästa ...", säger Mattias.

Om den mannen kan man säga att han är Skorpion, mellanbror .., husse till labradoren Elvis och så har han höger tumme upp. 

På den där skalan mellan 1 - 10, om hur bra Mattias trivs med tillvaron just för tillfället, säger han - utan att tveka - "nio!".

"Oj, då!" säger jag.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

. är vår helt fantastiska lilla trädgård där häckens blodröda knoppar blandar sig med de gröna färgerna från alla andra växter.

Det är en daglig njutning och en källa till förundrad lycka: tänk att vi får ha det så här!

Monet.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

"Utsikt från min nya arbetsplats", skriver Barbro.

Hej Elisabet!

Efter att i några år haft ett helstressigt jobb där jag nästan trott att jag skulle ramla död ner över tangentbordet så har jag bytt arbetsplats trots att jag innerst inne älskade jobbet.
Rätt skönt att ta det beslutet.

Det känns helt ok men jag måste lära mig att det lugnt.
Jag vill kunna göra annat än bara jobba,äta och sova och så blir det nu, HELT UNDERBART!!

Barbro.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Visst ser han snäll och go ut ...

Att ha gjort några träningsåk i Trillevallen inför nästa helgs skutskjutsåkning utför Åreskutan som syns på bilden där bakom mig.

Hälsningar Franz Klammer.

Igår ...

... kom Eva från Tyresö till landet Halland.

Idag snöar det.

Men kom in i affären Eva, så ska du åtminstone få en stor och varm kram!

Mitt eget bästa ...

.... är nog glädjen över romansallatsbladen som nu faktiskt börjar likna ..,  just sallatsblad.

Någorlunda ljumma dagar bär jag krukorna ut och in ..., idag lär det ska komma regn  snö och då får dom allt vara inomhus.

Själv ska jag förmiddagsjobba.

Lite senare, efter promenad med harry: jaha, nu snöar det!

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

För att balansera upp mitt Veckans sämsta och en rörig dag på jobbet så åkte jag till kära kompis B med kids ikväll.

Först en stund runt köksbordet. Prat om skolmat. Allt är jättegott men potatisen är tråkig. Men den kan man enkelt piffa upp med att mosa potatisen med mjölk eller sås och lite kryddor säger H.

- Får ni mosa undrar 8 åriga E? Det får inte vi!
- Självklart får vi mosa svarar brorsan. Varför inte...?

Sen bakas det kladdkaka som B och jag bjuds på i soffan. Lite tv, prat om ditt och datt.

Det lilla besöket ikväll värmde så mycket. Enkelt och mysigt.

Gokväll!


// Och här kan ni läsa om raka motsatsen .., Turtlans sämsta!

Dagens fönster ...

.... fanns och finns ännu på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Bilden togs när allt var annorlunda.

När pElle ännu var i livet .., när jag själv bodde på 31 kvm och hade Möllers bageri inom dofthåll.

Avocadoplantan i köksfönstret lever ännu.

Det gör jag med.

Men inte den svarte krabaten som vilar på bordet.

Premiär ....

Jahapp.

Då har det skajpats i eftermiddag.

Vindkraftföreningens valberedning var det.

Själv agerade jag Teknisk Support.

Tryckte in en kontakt som halkat ur lite och fick beröm av pv.

"Jaaa! Nu fungerar det!" utbrast han lyckligt.

Själv kände jag mig som ett tekniskt snille.

 (Bilden visar gårdagskvällen när det test-pratades med mina barns pappa.  Jodå. Det fungerade bra.)

Och ni missade väl inte ...?

....  den här ljuvliga bloggposten från igår!

"Obviously I loved him very dearly ...."

Jag tycker ofta att mitt liv - när jag försöker sammanfatta det -, mest består av ögonblick.

Skärvor av händelser som flimrar förbi.

Det finns dom som kan säga nästan på pricken vad dom sysslade med en dag i september för tio år sedan; själv kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde i förrgår!

Och om någon skulle ställa den där frågan till mig; om jag minns en särskild händelse i mitt liv .., ett tillstånd som jag skulle vilja återvända till, eller få tillbaka ..., så blir det just dom där korta, flimrande ögonblicken som kommer till mig.

Nu ska jag lyssna på vad människorna i den här lilla filmen berättar om.
Vad kommer dom att svara ...?

(Hedgrenskan .., jag tycker nog att du ska titta och lyssna .., du kommer att bli glad!)