En inköpslista från Kina ...

En rationell madame som inte bryr sig så mycket om utanpåverk, skulle jag säga.

"Hej, bifogar min egen inköpslista som just rönte stor nyfikenhet hos en butiksanställd. Den låg överst i korgen och medan jag var vid en annan hylla passade hon på att titta lääänge och med rynkade ögonbryn. Rena stenografin för en kines:

Här är också en bild tagen utanför kassorna. Snabbköp är sig lika världen över - även om varor och kunderna växlar!


Stor kram,
Helena."

// Jag har sagt det förut och säger det igen: ni är bara totalt UNDERBARA, ni bloggvänner som fångar fönster, vänsterhänder eller inköpslistor och pytsar iväg dem till landet Halland!
TACK! säger Elisabet.

Ja, vad är oddsen ....?

Dinna från Bolivia.

Igårkväll när jag kom hem, plingade det till i facebook-chatten.

Så här skrev då vännen Leina, en gång hemifrångranne i Malå.

Mamma i Bolivia

Leina Sandström

• Jag satt i lärarrummet och vi pratade om olika saker...

  så kom vi in på Alzheimers... jag berättade om din mamma och hur hon valt att leva sitt liv i Sydamerika, hur hon blev sjuk och att hon levde länge med sjukdomen.

  Sen sa jag något om Bolivia och nämnde hennes namn...
  Då tittar en kollega upp på mig och säger... Ann-Gerd...? Henne har jag träffat... I Bolivia... Hon var en underbar människa... 
  Sen berättade hon om hur hon sett henne stanna och fråga en indian vad denne hade för problem... Men det ska vi lösa hade Ann-Gerd sagt...
  Dinna var helt uppslukad av A-G och fortsatte berätta.

  Vad är oddsen ....?

  
  Ja, jag säger samma sak som Leina .., vad är oddsen för att något sådant ska hända?
  
  I sanning är världen mindre än man tror, men ändå ...

Dagens fönster ...

..... fanns på ett grått stenhus på Ringvägen 29 i Malå.

Eller i Malåträsk, som det hette då.

Det var mitt barndomhem.

Bilden togs 1955 då vi nyss hade flyttat in.

Dom två fönstren på nedre botten tillhörde vardagsrummet som var stooort och till skillnad från många av mina kamraters vardagsrum - vilka var "fin-rum" som bara användes när det kom gäster -, så tillbringades i stort sett all vår tid i vardagsrummet.

I vardagsrummet, på väggen mot Ringvägen, fanns ett stort skåp där pappas alla idrottspriser stod på parad .., å, så stolt han var över dem!

Från 1955 till 1969 bodde jag i huset .., därefter från 1978 - 1993.

När huset skulle säljas, skrev jag i annonsen nånting i stil med att ..."vill du sitta i soffan och se solen gå ned på andra sidan sjön ...?"

Och det ..., var precis vad en f.d. blöjfabrikant som heter Kurt drömde om.

Det trodde jag inte ...
 .... men intressant var det.
 

Här och nu .... 

Ljumma, ljumma vindar.
Comfortmjuka.
Fingervantar som får ligga kvar i anoraksfickan.
Fågelkvitter.

Murgröna mot en mur.
Mur-gröna.
Vilket passande namn!

Nedfallna eklöv.
En ekorre högst uppe i trädet.
Och två timmar kvar innan det är dags att arbeta.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Det bästa bästa just nu är mitt nya jobb!

Där finns ljuuuuvlig garnbutik, gårdsmejeri med världens godaste ostar, fjällkor & kalvar, Jerseykalvar, angoragetter, Gotlandsfår m.m. Och helt underbara människor att jobba för & med. :-)

Ulrika.

Tisdagsfönstret ...

... ja, det känner  ni igen förstås?

Men det kan inte hjälpas .., jag tycker så oerhört mycket om det här rummet, det som finns hos grannen Ecke.

Surprise, surprise ...

Min mammas lillasyster, moster Lisbeth, i unga år.

Vid fyratiden på jobbet: "vet du Bettan, jag är så lycklig, så lycklig .., jag har en baby i magen!!" säger hon och ansiktet strålar av glädje.

Så jag kramar om och pussar på kinden och upptäcker att det lilla hår har jag på armarna, står rakt upp.

Kunden som väntar på sin tur, ler stort.

"Var du i Norrköping i helgen ...?" 

... frågar hon den filuriga i Jämtland.

Nej.

Men femhundra 300 andra var tydligen där.

Dom behöver nog ingen upphottande chili.

Mitt eget bästa ...

Häromdagen. Allt förändras så fort!

Det tog kanske tio sekunder att gå från mitt barndomshem ner till sjön.
Särskilt om höstarna brukade jag sitta på sommarstugeräcket och låtsas att jag red över prärien och då var sjön på min högra sida och det doftade sälg och och fuktiga löv.
Inne bland sälgbuskarna växte Kung Karls Spira, som är Västerbottens landskapsblomma.

När höststormarna rasade som värst, var det som allra bäst att sitta där nere.
Å, vad jag kände mig fri!

Och idag.

Som vuxen tillbringade jag mängder med varma sommardagar i Lillsjön i Kungsängen.
Och senare .., i havet vid Mossbystrand, Svarte eller Ystad.
Kvällsdopp nedanför Saltsjöbadens Hotell eller hopp-i-från-bryggan-i-Svarte.

Och tänk .., alla baden i havet utanför Helsingborg och på Råå!
Ett bad när Ulrika satt på stranden på en bänk och väntade, medan jag vadade ut i nattlinnet, det som liknade en skjorta ..., och en man från ett annat land kom förbi och sa "å, vad du ser lycklig ut!", ja, det var efteråt.

Aldrig har jag haft havet så nära som nu.
Ibland hörs bruset från vågorna ända upp till sängkammaren!

Så här såg det ut idag - som på den nedre bilden -.

Och det blir mitt bästa: att havet är så nära.
Den där oändliga glädjen!

Det bästa för Kerstin Hedgren ...

Glädjen i veckan som gick var att vi äntligen fick vår kalender "För varenda man" från tryckeriet, kalenderflickornas releaseparty på fredagen då vi skålade i bubbel och lördagens 25-årskalas hos minstingen där vi träffades allihop som den familj vi var och är. 

 

Kan inte riktigt välja, men det sistnämnda var nog höjdpunkten.

 

Sen avslutades helgen och veckan med en härlig pysseleftermiddag tillsammans med goda vänner. Inte dumt det heller!

 

Hedgren

Hur var det nu med glädjen ...?

Så är det dags för en sväng med hjärtevärmarbidrag! 

Eva i Tyresö skriver i en kommentar att hon har vunnit så ofta att det börjar kännas pinsamt att vara med. Om man känner så, så kan man vara med, men säga ifrån sig vinsten.

Det viktigaste är ju den där glädjen som gör andra glada, för om någon nu har glömt det, så smittar glädje, jo, så är det!

Veckans vinster är två dvd-filmer skänkta av Babsan i Uppsala. Tack till dig, Barbro!
Jag kan på en gång säga att den högra filmen tänker jag smygtitta på innan den går iväg. Sedan jag läste underbara Joyce Carol Oates roman "Blonde" fascineras jag av Marilyn Monroe och hennes livsöde.

Vinnaren får alltså välja mellan de två filmerna.
Tvåan får den film som blir kvar och som tröst-tröstpris blir det en påse chili - en av de tre som är kvar -.  Tack Birgitta Palm - Andersson i Västmanland, tänk, vad dina små påsar räcker till många vinster!

Nu är det bara att sätta fart!

Varmt välkomna med era bidrag!

Måndagsfönstret ...

Ja, vi kör ett till från Ulrika i Västmanland.

Det här är från Sjöändan .., där det då hölls ett stickläger.

Och nu har vi haft dragning ...!



Stooort grattis till er tre som vann!

Förstapriset - ficklampan skänkt av Turtlan - går till Jämtland, till Gunnar.

Dom fina armbanden - från Eva på Frösön - ska susa iväg till Portugal, till annannan.

Och en påse chili  - skänkt av Lilla B i Västmanland - hamnar i någon gryta hos Eva i Tyresö.

T a c k  till Turtlan, Eva och Birgitta/Lilla B!

Och tack till er som delade med er av glädjen!

Upphittat ....

Här avlivas myter ...

Ja, här, alltså.

Den allra ljuvligaste musik så här på söndagmorgonen!
Jodå. Den hittar man här.
(Jag lyssnar just nu på den tredje videon uppifrån. Trettiofem minuter av såna toner, kan man må bättre innan det är dags att åka till jobbet om några timmar ...?)

Och här får man nästan ont i magen.
Ja, jag hade svimmat.
Rakt av.

Dagens fönster ...

Från Nora kommer dagens fönster och det var Ulrika - som igår började provjobba i en underbar miljö - som agerat fönsterfångerska.

Om varm korv och Mandrake ...

Mandrake fanns som serie i hemtidningen. Min pappa gillade honom skarpt.

Igårkväll berättade jag om den där stilige mannen som handlade i affären; en stamkund som oftast kommer in som en helt vanlig människa, men som igår slog stilighetsrekord.

Tidigt i morse - det var när jag låg i sängen och för en gångs skull hade lyckats pricka in Andliga Sånger i P1 - kollade jag samtidigt min mail.

Oj, där var ett brev från en god vän från ungdomsåren; en som har varit stamanställd på I 20 i Umeå och som, så att säga, har koll. 

Igårkväll: så här såg han ut.

Så här skrev han och jag log mest hela tiden när jag läste hans rader.

"Hej!

Jag har kikat in hos dig idag, vilket jag gör fler dagar än inte.
Kul att se en bild  på en okänd kollega på Halmstads regemente.

Den "stass" han bär kallas "Mässdräkt" och det är en "uniform" som man på min tid fick bekosta själv om man kände något behov av att bära en sådan utstyrsel.
Klädseln jämställs med frack och funkar även i civila högtidliga sammanhang, om man av någon anledning rör sig i sådana kretsar.

Priset var då 4000:- vilket jag ansåg var alldeles för dyrt för en som hellre grillade korv vid Vindelälven på lördagkvällarna, än att gå på högtidsmiddag ett fåtal gånger per år.

Men den är urtjusig och som tillbehör finns även en cape, och bär man den, ja dååå ser man ut som "Mandrake", om du vet vem det är."

// Elisabet säger: klart jag vet vem Mandrake är! Under sextiotalet fanns han som serie i hemtidningen Norra Västerbotten och jag minns att pappa - som aldrig förlorade barnasinnet -, tyckte att det var en himla spännande serie ,-)  Och tack som berättade, Sven-Eric!

Stiligast idag ...

... var utan tvekan den här sympatiske kunden.

Plutonchef i Halmstad på regementet och nu skulle han och hustrun på nån slags tillställning.

Tala om att uniform är stiligt!

"Får jag ta en bild av dig?!" frågade jag och han looog filurigt.

Ingen skärpa blev det, men ni förstår väl ändå.

Idag .....

Guy med liten thailändsk baby i famnen. Nej, det är inte hans.

... susar vännen Guy iväg till Thailand - efter några månaders konvalescens hemma i Norrbotten -.

Äntligen! tänker han säkert.

Lycka till nu herr Jonsson!