Snart dags ...

... att avsluta den här arbetsveckan.

Jobb från tre till åtta.

Fredageftermiddagar och kvällar brukar det vara full fart!

Vi gjorde sällskap ner till stranden, harry och jag själv.
Dit kom även Alice (brun labrador) och  Elsa (prickig dalmatiner) och Elsa snurrade som vanligt runt-runt-runt när hon och harry lekte på ängen!

På väg hemåt upptäckte jag en liten fjäder som fastnat i stängeln på den blomma vars namn jag just nu har tappat bort. Fjädern påminde om en hissad flagga.

Alldeles intill hade någon mött sitt Öde och jag tänkte att den lilla fjäderflaggan kanske var hissad just därför. Så där som man gör när någon inte längre finns till.

Sen gick vi hemåt.

Och jag stannade till vid Eckes fönster (som vanligt ...).
Kajor flög av och an ovanför hustaket.
Harry lyfte benet mot en busk.
Och på marken låg tusentals kastanjer och ekollon.

I ett blått album ...

På bordet i vardagsrummet ligger ett blått, ganska slitet album.
Albumet innehåller bilder från min mammas tid i Skåne i början av 40-talet.

Då arbetade hon som hembiträde hos provinsialläkaren Per Lovén i Anderslöv och hans fru och fyra döttrar. Närmaste granne var familjen Jönsson och hos herr och fru Jönsson - och deras barn Einar och Ingar -, kom mamma att tillbringa en stor del av sin lediga tid.
Huset, som låg mitt i Anderslöv, hette Solhem.

Det är därifrån fönstret kommer.

Det skulle visa sig att "Gaby" -  femtio senare -, skulle titta in i lilla affären där jag arbetade i Ystad!

Familjen Lovén tillbringade semestertiden i Örkelljunga och mamma fick följa med.

 Därifrån cyklade hon alldeles solokvist till Jönköping!

Vännen Vera i mitten i rutig klänning, Ingar längst till höger ochVeras föräldrar längst ner till vänster.

En bild visar ett 50-årskalas hos Anderssons på "Norregård".
Mamma sitter med ett litet barn i sitt knä och jag tittar på den vackra lampan .., och duken, som legat prydligt ihopviken i någon låda eller på en hylla och nu tagits fram till kalaset.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Den bästa kompisen man kan ha om man är lite nere, lite sällskapssjuk eller lite frusen.

Helt klart det bästa hela veckan!

 

Kram Ann

 

Dagens fönster ...

Ett fönster från Ulrikas arbetsplats ..., och vilken vacker sådan! tänker jag.

All den där glädjen .., kommer ni ihåg den?

T a c k! säger jag.
Och tänk, vad ni brassade på .., från två bidrag till sex, i ett huj!

Någon fler som vill vara med?

Mejla då det bästa till bisse151@gmail.com, så vet ni vad jag gör.

Det bästa för Kattis .....

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan för mig, det är att varje kväll få ligga under mjuka täcken på storsängen och läsa Harry Potter, högt, för en alldeles trollbunden sjuåring. 

Det är också bra och fint, att få ta del av andras glädjeämnen på din blogg!

Kramar 

Kattis

Det bästa för Lotha i Ångermanland ...

Snön såklart ..

Det är därför jag aldrig flyttar ifrån Norrland

Det är därför jag badar i kallt vatten för att försvara …

Det är helt enkelt min årstid =))

Och tydligen min minsta sons också =))

Kram Lotha

Det bästa för Eva i Tyresö ...

På förmiddagen var jag hos en tandhygienist. En för mig ny.....nu igen...

Jag talade om att jag var rädd gnällig och pjåskig.

Hon var helt förtjusande hela tiden och bedövade och arbetade noggrant i 45 min.

Hon var från Syrien ursprungligen men uppväxt i Sverige och gift med en svensk.

Hon var så innerligt rar att jag blev verkligen på gott humör 

Det kostade 700 kr som vanligt  och jag cyklade hem med några nya tandskötselpinaler bl.a. en liten vatten-fluor-spruta att använda på vissa ställen.

Jag har allt i en liten  korg som jag tar fram på kvällen vid tv:n ca 15 min .

Tandborstningen kommer lite senare.

Tilläggas bör att jag har inplantat som måste skötas och dåliga tandanlag efter mamma!

Vilken gullig tjej som i det läget kunde göra mig glad. 

Otroligt.

 

Kram från Eva i Tyresö

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Det får bli det här. Att vi äntligen, efter fem utlandsår har hittat en riktig sushirestaurang. Inte så långt från oss heller - i den charmiga kustorten Carqueiranne (försök uttala det den som kan), den som påminner mig om Torekov.

Så alldeles fantastiskt gott var det och såå trevlig innehavare, skolad i sushikonst i flera år. Fransmännen är tveksamma till rå fisk, därför är japanska restauranger få härnere. Vardagslycka!

Hälsningar Monet.