Sex timmar på jobbet ...
Det finns människor som tror att detta att arbeta i butik, ja, det är väl mest att sitta på en höj,- och sänkbar stol och smajla mest hela dagen.
Jo, jo.
Idag kom tre såna burar som syns på bilden, alla sprängfyllda med paket!
Den som har fantasi kan ju räkna ut hur kroppen känns när man tömt alla burarna, registrerat varje paket i datorn, sorterat och sist av allt: lagt respektive paket på rätt hylla.
(Ingenting får väga över 20 kilo, men väger det nitton är det tillräckligt tungt).
Och att det numera är oerhört vanligt att köpa julkappar via nätet, därom råder inga tvivel!
(Jag undrar hur många burar Ica-Jessica i Västerås fick idag ...?)
"Jag kan ta burarna, om du tar tidningsleveransen ..", sa jag till alltid så lugna Johanna.
Elva buntar med tidningar.
Det är tungt det också.
Mellan varven var det förstås vanligt kassaarbete, utlämning av paket (halleluja!) och jag tackade min skapare (eller schemaläggaren) för att jag nu inte har en enda eftermiddag kvar innan det är julledigt.
Alltså: ingen mer paketplockning för min del.
Ett antal lastpallar med läsk hade också anlänt under dagen och eftersom vi i morgonbitti får varor, så gällde det att fylla ut så mycket som möjligt, för att frigöra plats ute på lagret som ju inte är alltför stort.
Tungt, tungt, tungt.
Således var det en oerhört mör madame som blev hämtad av pv efter arbetsdagens slut.
I morgon stundar ledig dag och tandläkarbesök.
Och lite annat.
Och nu vet ni hur en tisdag på jobbet kan se ut och kan man tänka sig, att man - detta tunga arbete till trots - älskar sitt arbete .., ja, just så är det.
tisdag 17 december 2013
Det bästa för Lena i Gävle ...
Hej!
Jag har varit med om så många trevliga aktiviteter på
sistone, en långhelg i Östersund där vi hade en mor(jag) och dotterhelg, med
många trevliga inslag, shopping, konstutställning, Storsjöteatern där det bjöds
på god buffé, radio Jämtland var där också och framför allt Jamtli med den
fantastiska julmarknaden den är oslagbar.
Väl hemma i Gävle efter stormarna vi haft var jag med man
och son med sambo till vårt vackra konserthus och lyssnade på
Gävleborgs symfoniorkester och kulturskolan, helt suveränt!
Ikväll är det vinprovning med ett gäng galna "tanter", vi
har haft våra sammankomster i 30 år, så vi känner varandra
GOD JUL o GOTT NYTT ÅR TILL ER
ALLA!
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...
Det var ju alldeles underbart i Mexico!
Den lilla ön Holbox http://www.holboxisland.com/ utanför
Yukatanhalvöns spets har varit vårt hem i två veckor. Ön med kritvit
sand har bjudit på lugnt och skönt barfotaliv i två veckor
med naturupplevelser, sol, bad och god mat. Vår egen bungalow i två
våningar låg med utsikt direkt över havet. Där fanns en egen husleguan
som låg på verandan varje dag och tvättbjörnarna kom på kvällen för att
få lite chips eller något annat smaskigt - helt fantastiskt.
Vi har tagit långa vadarpromenader längs sandrevlarna för att titta
på flamingos, vi har njutit av alla olika sorterst hägrar och storkar i
våtmarker och hav, beundrat fiskgjusar och andra rovfåglar som cirklat
ovan oss, fascinerats av stillasittande gamar (kommer ni ihåg "hitt på
nått" från djungelboken?) och iakttagit de oerhörda mängderna med
pelikaner i deras dagliga fiskafänge.
Nu gäller det bara att ställa om
och förbereda sig på julen - känns lite overkligt efter denna resa.
Kram
Det bästa för Ann i Göteborg ...
kram Ann.
Den här veckan har inte varit så rolig, så det är inte självklart vilket
som var det bästa.
Tröttheten kulminerade i en störtförkylning och ute var det
bara grått och regn.
Jag orkade inte ens sticka några maskor, men en liten
reflexros blev det i alla fall att ha på kappan eller väskan i mörkret.
Men något måste väl ändå ha varit lite bättre än nåt annat.
Kanske var det de två böckerna jag läste klart. Jo, så var det nog,
böckerna, Shiva, som alltid vill vara nära, och förstås mannen, som pysslade om
mig trots heldagar i helgen på skridskoovalen på Ruddalen.
Oj, det blev ju tre!
Böckerna jag fick avslutat är Tayie Selasis “Komma
och gå”, som jag tyckte mycket om. En roman, släktkrönika kanske man kan kalla
den, om tre generationer och som utspelas i Ghana, Nigeria och New York. Den
andra är Bea Uusmaas
“Expeditionen: min kärlekshistoria”, som hon fick årets Augustpris för i klassen
Fackböcker. Hennes bok handlar om Andrées ballongfärd och vad som hände
sedan. Ett gediget arbete som beskrivs med en romans lätthet (Oj, det där
lät nästan för styltigt!)
Båda “anbefales” som man säger i Danmark; dvs rekommenderas å det varmaste!
Perfekta julklappar skulle jag vilja påstå!
Katten Shiva är ju bara bäst hela tiden!
Mannen var med och arrangerade Scandinavian Cup i skridsko hela helgen, men
trots det handlade han, lagade mat och muntrade upp med mig skumtomtar och god
whiskey. Vad kan man mer önska? Han får nog ha sig en julklapp i år också
kram Ann.
Gunnar i Jämtland vill ha praliner!
/gunnar i vaplan/
// Elisabet säger: nu har ju Gunnar redan skickat in ett bidrag, men kanske var det alla besök på den där puben i hufvudstaden som bidrog till minnesförlusten .., eller så är den snälle Gunnar bara otroooligt sugen på praliner, som inte ens finns med som vinst, men okej då .., vi säger väl att några små praliner får komma med som extravinst ,-)
Veckans bästa var såklart besöket i Stockholm med massor av god mat, teater och bio...
Kolla bilderna på min blogg: http://kustvagen.blogspot.se/
// Elisabet säger: nu har ju Gunnar redan skickat in ett bidrag, men kanske var det alla besök på den där puben i hufvudstaden som bidrog till minnesförlusten .., eller så är den snälle Gunnar bara otroooligt sugen på praliner, som inte ens finns med som vinst, men okej då .., vi säger väl att några små praliner får komma med som extravinst ,-)
Det bästa för Dinah i Kallhäll ...
Veckans bästa är utan tvivel Musikhjälpen.
Jag älskar det programmet och tittar så mycket som möjligt.
(Hundarna är inte lika förtjusta i det. Mycket väntan)
Det ger mig hopp i en mörk värld. När så många engagerar sig så otroligt för att kunna hjälpa andra människor måste det finnas fler goda än onda människor i vårt land.
Jag älskar det programmet och tittar så mycket som möjligt.
(Hundarna är inte lika förtjusta i det. Mycket väntan)
Det ger mig hopp i en mörk värld. När så många engagerar sig så otroligt för att kunna hjälpa andra människor måste det finnas fler goda än onda människor i vårt land.
Annars tappar man ju hoppet när högerextremister kan anfalla vanliga
människor som bara vill ha lugn i sitt område med glasflaskor och andra
tillhyggen och polisen bara ser på.
(Ja, de stackare som var utkommenderade dit gjorde kanske sitt bästa med fara för sina egna liv, men polisen visste faktiskt om att det fanns en hotbild mot manifestationen.)
(Ja, de stackare som var utkommenderade dit gjorde kanske sitt bästa med fara för sina egna liv, men polisen visste faktiskt om att det fanns en hotbild mot manifestationen.)
Musikhjälpen ger som sagt hopp, men jag skulle önska att fler vågade
säga ifrån när de pratas skit om invandrare. Inte så att man behöver
säga ifrån om man möter 20 svartklädda män med rakade huvuden när man
går ensam i en tunnel - man bör använda det lilla förstånd man fått och
inte utsätta sig för risker att bli misshandlad i onödan. Men i
fikarummet på jobbet, i kamratkretsen, i kassan i affären o.s.v.
Det farligaste är ju inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad, enligt Martin Luther King.
Sista dagen idag ....
.... om ni vill vara med i evighetslotteriet!
Sen blir det uppehåll över jul.
Välkomna nu med era bidrag .., Ann i Göteborg, Annika i Kävlinge .., Anne i Mantorp .., och alla andra vänner .., sätt lite fart nu på tangentbordet!
(Nej, bilden har inget med texten att göra .. men jag hittade tidningen och älskar annonsen!)
.... om ni vill vara med i evighetslotteriet!
Sen blir det uppehåll över jul.
Välkomna nu med era bidrag .., Ann i Göteborg, Annika i Kävlinge .., Anne i Mantorp .., och alla andra vänner .., sätt lite fart nu på tangentbordet!
(Nej, bilden har inget med texten att göra .. men jag hittade tidningen och älskar annonsen!)
Dagens fönster och vad som är hemma ...
..... en hel radda av dem, finns i Ystad och på Ystad tänkte jag igårkväll när jag låg i sängen och lyssnade till Karlavagnen som handlade om var man skulle fira jul och vad man kallade för "hemma".
Det var verkligen hur intressant som helst, särskilt när man själv tidigt flyttade hemifrån.
Jag var sjutton år när det blev sommarjobb i Göteborg, nitton när det bar av till Sollentuna och Kungsängen .., och så blev det fjorton år i Malå igen ..., sjutton år i Ystad och nu har jag bott här i snart tre och ett halvt år.
Allt som sker i mina drömmar (och jag drömmer nåt så kopiöst mycket!) förflyttas till Malå!
Drömmer jag om Hemköp, så susar affären iväg och hamnar nånstans på Storgatan och ja, det är hur konstigt som helst, allra helst som jag aldrig går omkring och Längtar Hem.
Ystad är också hemma, men på ett annat sätt.
Till Ystad v a l d e vi att komma och från sekund ett , den där dagen kring pingst 1993 när vi kom körande på E65:an och jag såg havet och kullarna, så skuttade ju Ystad rakt in i mitt hjärta.
Men det har Stensjö också gjort.
Jag känner mig verkligen hemma här.
För mig handlar det om att bli en del av ett pussel.
När jag kör bilen till jobbet och möter människor som promenerar och vinkar glatt igenkännande, då fylls mitt hjärta av nån slags ofattbar glädje!
Och allt småpratet .., gubbarna som var morgon kör ner till lilla hamnen och tutar eller hejar ., ja, för mig är nog detta .., pusselgrejset, det viktigaste, eller helt enkelt en förutsättning för att livet ska kännas bra.
Bilden - som är från Ystad -, är till Anna i Portugal.
Igår kom nämligen ett litet fint paket i postlådan och det visade sig vara vinster till evighetslotteriet och det får nu bli en av första vinsterna efter jul. Tack snälla Anna!
Om ni har orkat läsa så här långt .., vad är "hemma" för er?
..... en hel radda av dem, finns i Ystad och på Ystad tänkte jag igårkväll när jag låg i sängen och lyssnade till Karlavagnen som handlade om var man skulle fira jul och vad man kallade för "hemma".
Det var verkligen hur intressant som helst, särskilt när man själv tidigt flyttade hemifrån.
Jag var sjutton år när det blev sommarjobb i Göteborg, nitton när det bar av till Sollentuna och Kungsängen .., och så blev det fjorton år i Malå igen ..., sjutton år i Ystad och nu har jag bott här i snart tre och ett halvt år.
Allt som sker i mina drömmar (och jag drömmer nåt så kopiöst mycket!) förflyttas till Malå!
Drömmer jag om Hemköp, så susar affären iväg och hamnar nånstans på Storgatan och ja, det är hur konstigt som helst, allra helst som jag aldrig går omkring och Längtar Hem.
Ystad är också hemma, men på ett annat sätt.
Till Ystad v a l d e vi att komma och från sekund ett , den där dagen kring pingst 1993 när vi kom körande på E65:an och jag såg havet och kullarna, så skuttade ju Ystad rakt in i mitt hjärta.
Men det har Stensjö också gjort.
Jag känner mig verkligen hemma här.
För mig handlar det om att bli en del av ett pussel.
När jag kör bilen till jobbet och möter människor som promenerar och vinkar glatt igenkännande, då fylls mitt hjärta av nån slags ofattbar glädje!
Och allt småpratet .., gubbarna som var morgon kör ner till lilla hamnen och tutar eller hejar ., ja, för mig är nog detta .., pusselgrejset, det viktigaste, eller helt enkelt en förutsättning för att livet ska kännas bra.
Bilden - som är från Ystad -, är till Anna i Portugal.
Igår kom nämligen ett litet fint paket i postlådan och det visade sig vara vinster till evighetslotteriet och det får nu bli en av första vinsterna efter jul. Tack snälla Anna!
Om ni har orkat läsa så här långt .., vad är "hemma" för er?
Det bästa för Gunnar i Jämtland ...
Utan tvekan - mitt besök hos min son i Stockholm.
Nu vinner jag väl lite godis - eller....!!???
Utan tvekan - mitt besök hos min son i Stockholm.
En härlig helg fylld av kultur, mat och kärlek - kolla bilderna på min blogg:
http://kustvagen.blogspot.se/
http://kustvagen.blogspot.se/
Vad tycker du om det då ....?
Det finns människor som nästan får magsår när dom upptäcker någon som har sär skrivit.
Skriver någon "jag ska ge han mat", går någon annan i taket.
Nu ska jag berätta vad jag har svårt för.
Jo, det är när radiointervjuare avslutar varje fråga med ett "då".
"Hur tycker du att man ska göra då då-...?"
"Hur ska du fira jul i år då ...?"
Det är för mig obegripligt varför detta irriterar mig ungefär som ett skavsår .., men på nåt sätt tycker jag att det låter nonchalant.
Och nej, något världsproblem är det sannerligen inte.
Inte ens ett problem.
Jag ville bara säga det.
Och nu har jag gjort det.
Det finns människor som nästan får magsår när dom upptäcker någon som har sär skrivit.
Skriver någon "jag ska ge han mat", går någon annan i taket.
Nu ska jag berätta vad jag har svårt för.
Jo, det är när radiointervjuare avslutar varje fråga med ett "då".
"Hur tycker du att man ska göra då då-...?"
"Hur ska du fira jul i år då ...?"
Det är för mig obegripligt varför detta irriterar mig ungefär som ett skavsår .., men på nåt sätt tycker jag att det låter nonchalant.
Och nej, något världsproblem är det sannerligen inte.
Inte ens ett problem.
Jag ville bara säga det.
Och nu har jag gjort det.
måndag 16 december 2013
Hysteriskt är bara förnamnet!
Idag - under loppet av sextio minuter - ja, mellan fem och sex, utbröt det totala vansinnet i affären.
Just då skulle nämligen alla kunder inom någon mils radie köpa julfrimärken, posta sina julkort (brevlådan utanför butiken var redan tidigt sprängfylld!) och så skulle paket runt hela världen skickas, för att inte tala om alla rekommenderade brev!
Köerna växte ..., den evigt leende Felicia (vilken duktig tös!) stod i kassa 2 mitt emot mig och jag tänkte att det var tur att man numera är varm i kläderna (ja, fläkten gick dessutom för fullt, någon undrade om vi svettades och jag sa att jag är i undergångsåldern, det är därför ...) och när postkillen kom för att hämta tredubbel leverans mot för i vanliga fall, hann jag skutta mellan kassan, fixa rek-säcken, plombera den och läsa in i datorn .., allt medan jag hastade mellan postdisken och kassan med frimärken.
Eftersom jag är ansvarig för att ta hem alla möjliga varianter av porto, men i december förstås särskilt julfrimärken, blev jag aningen orolig när jag upptäckte att .., näää, dom kommer inte att räcka! Det fattades kanske tio häften gånger tio frimärken, men ändå, så bra det har fungerat!
Små häften med ekonomimärken löste det hela (chefens idé - smart -!) och kunderna var nöjda.
När postmannen hämtat (ååå, så trött han ska vara i sina axlar ikväll!) lade sig ett ljuvligt lugn i affären! Några eftersläntrare dök upp och postade sina kort i godan ro ("det är ingen fara, dom kommer nog fram ändå ...") ..., jag hämtade hink och trasa och torkade av kassorna och runt postdisken ..., beställde mera frimärken och tilläggsporto (50-kronorsmärken, t.ex) och sen var det dags att stänga och åka hemåt.
Nu är det kväller och jag känner mig som den lyckligaste människan i Halland, ty ikväll sa sonen att han verkligen kommer hit på lördag och då blir det en alldeles underbar lillejulafton, om än i tidigaste laget! Då blir vi många runt matbordet: min störstasyster med dotter och dotterdotter, Anders, Hilda och Patrik och Hildas mamma Mymmel! Vilken outsäglig lycka!
Ajöken, sa fröken.
Ps. Lyssnade i morse vid fem-sextiden till en intervju med en tös från Skåne, boendes i New York. Tänk, jag fattade nästan inte ett ord av vad hon sa! Ds.
Idag - under loppet av sextio minuter - ja, mellan fem och sex, utbröt det totala vansinnet i affären.
Just då skulle nämligen alla kunder inom någon mils radie köpa julfrimärken, posta sina julkort (brevlådan utanför butiken var redan tidigt sprängfylld!) och så skulle paket runt hela världen skickas, för att inte tala om alla rekommenderade brev!
Köerna växte ..., den evigt leende Felicia (vilken duktig tös!) stod i kassa 2 mitt emot mig och jag tänkte att det var tur att man numera är varm i kläderna (ja, fläkten gick dessutom för fullt, någon undrade om vi svettades och jag sa att jag är i undergångsåldern, det är därför ...) och när postkillen kom för att hämta tredubbel leverans mot för i vanliga fall, hann jag skutta mellan kassan, fixa rek-säcken, plombera den och läsa in i datorn .., allt medan jag hastade mellan postdisken och kassan med frimärken.
Eftersom jag är ansvarig för att ta hem alla möjliga varianter av porto, men i december förstås särskilt julfrimärken, blev jag aningen orolig när jag upptäckte att .., näää, dom kommer inte att räcka! Det fattades kanske tio häften gånger tio frimärken, men ändå, så bra det har fungerat!
Små häften med ekonomimärken löste det hela (chefens idé - smart -!) och kunderna var nöjda.
När postmannen hämtat (ååå, så trött han ska vara i sina axlar ikväll!) lade sig ett ljuvligt lugn i affären! Några eftersläntrare dök upp och postade sina kort i godan ro ("det är ingen fara, dom kommer nog fram ändå ...") ..., jag hämtade hink och trasa och torkade av kassorna och runt postdisken ..., beställde mera frimärken och tilläggsporto (50-kronorsmärken, t.ex) och sen var det dags att stänga och åka hemåt.
Nu är det kväller och jag känner mig som den lyckligaste människan i Halland, ty ikväll sa sonen att han verkligen kommer hit på lördag och då blir det en alldeles underbar lillejulafton, om än i tidigaste laget! Då blir vi många runt matbordet: min störstasyster med dotter och dotterdotter, Anders, Hilda och Patrik och Hildas mamma Mymmel! Vilken outsäglig lycka!
Ajöken, sa fröken.
Ps. Lyssnade i morse vid fem-sextiden till en intervju med en tös från Skåne, boendes i New York. Tänk, jag fattade nästan inte ett ord av vad hon sa! Ds.
På agendan ...
Ja, jag erkänner villigt att vissa sysselsättningar hänvisar jag med glädje till herr pensionatsvärden.
När det är dags att byta däck, då säger jag ..., "ja, men du har ju snopp, det är karlagöra!"
Vän av ordning och politisk korrekthet tycker förstås att sånt är rena struntpratet, men det bekymrar mig inte så värst mycket, jag kommer nog fortsättningsvis att göra på samma sätt.
För en stund sedan färdigställde jag att-göra-listan (ja, jag älskar listor!) inför julens fröjder.
Ganska många punkter tillhör karlagörat.
Längst ner står det: "gulla lite extra med pv angående gardinstången vid tv:n".
Om han kommer att bli lycklig vid hemkonsten ikväll ...?
Tveksamt.
Ja, jag erkänner villigt att vissa sysselsättningar hänvisar jag med glädje till herr pensionatsvärden.
När det är dags att byta däck, då säger jag ..., "ja, men du har ju snopp, det är karlagöra!"
Vän av ordning och politisk korrekthet tycker förstås att sånt är rena struntpratet, men det bekymrar mig inte så värst mycket, jag kommer nog fortsättningsvis att göra på samma sätt.
För en stund sedan färdigställde jag att-göra-listan (ja, jag älskar listor!) inför julens fröjder.
Ganska många punkter tillhör karlagörat.
Längst ner står det: "gulla lite extra med pv angående gardinstången vid tv:n".
Om han kommer att bli lycklig vid hemkonsten ikväll ...?
Tveksamt.
Och så här gör Anna i Porto ....
Här kommer jag in sent omsider.
I eftermiddag ska jag fara iväg och få köpt mina julkort hos UNICEF-kommittén. Om jag hade kunnat uppbåda jultankar i oktober hade jag beställt dem när katalogen kom, men sådan är nu en gång inte jag.
Men riktiga julkort skriver jag, de allra flesta åren. Någon enstaka gång blir det i stället en hälsning fram på vårkanten, om december varit särskilt hektiskt eller särskilt trött. De människor som jag bor långt ifrån och inte alldeles vill tappa bort får ett julkort och ett litet standardiserat julbrev med ett och annat från året som gått.
Ska det vara så ska det vara på papper! Jag sätter med stor glädje fram de få julkort vi får hit ner på spishyllan. Hemma i föräldrahemmet sätts de alla upp på skåpdörrarna vid köksbordet.
Men jag tror banne mig att jag ska följa Ingelas tips och göra julbrevet online.
Då kan jag ju lägga med en julsång också.
// Elisabet säger: och eftersom jag inte vet vilken julsång annannan tänker lägga in, så gör jag det i stället .., tar en som jag tycker är riktigt fin. Så praktiskt att vara föreståndare för sin egen blogg ,-)
Här är den! (Det är den första sången ...).
Julkort till landet Halland, men inte i år ... |
Här kommer jag in sent omsider.
I eftermiddag ska jag fara iväg och få köpt mina julkort hos UNICEF-kommittén. Om jag hade kunnat uppbåda jultankar i oktober hade jag beställt dem när katalogen kom, men sådan är nu en gång inte jag.
Men riktiga julkort skriver jag, de allra flesta åren. Någon enstaka gång blir det i stället en hälsning fram på vårkanten, om december varit särskilt hektiskt eller särskilt trött. De människor som jag bor långt ifrån och inte alldeles vill tappa bort får ett julkort och ett litet standardiserat julbrev med ett och annat från året som gått.
Ska det vara så ska det vara på papper! Jag sätter med stor glädje fram de få julkort vi får hit ner på spishyllan. Hemma i föräldrahemmet sätts de alla upp på skåpdörrarna vid köksbordet.
Men jag tror banne mig att jag ska följa Ingelas tips och göra julbrevet online.
Då kan jag ju lägga med en julsång också.
// Elisabet säger: och eftersom jag inte vet vilken julsång annannan tänker lägga in, så gör jag det i stället .., tar en som jag tycker är riktigt fin. Så praktiskt att vara föreståndare för sin egen blogg ,-)
Här är den! (Det är den första sången ...).
Det bästa för Lilla B i Västmanland ...
Mitt liv har ju varit ett elände sedan Sten insjuknade och avled i ALS.
Mycket stöd av släkt och vänner har jag fått och det är jag så tacksam för. Nu känns det som om jag är på g igen och vill gärna delta i lotteriet den här veckan.
Det bästa för mig i veckan är att jag helt oväntat fick en fråga från en väninna i Tyskland som undrade om hon fick komma och hjälpa till med min chilisådd.
Så jätteroligt!
Hon tar sig ledigt och flyger hit i slutet av januari.
Då jäklar ska det bli sådd av!
Och roligt ska vi ha!
Hälsningar Birgitta.
Bilden från Lilla B:s egen sida ..., här är det chili på gång! |
Mitt liv har ju varit ett elände sedan Sten insjuknade och avled i ALS.
Mycket stöd av släkt och vänner har jag fått och det är jag så tacksam för. Nu känns det som om jag är på g igen och vill gärna delta i lotteriet den här veckan.
Det bästa för mig i veckan är att jag helt oväntat fick en fråga från en väninna i Tyskland som undrade om hon fick komma och hjälpa till med min chilisådd.
Så jätteroligt!
Hon tar sig ledigt och flyger hit i slutet av januari.
Då jäklar ska det bli sådd av!
Och roligt ska vi ha!
Hälsningar Birgitta.
Det bästa för annannan i Portugal ...
Hej Elisabeth!
En glädje var att skicka iväg ett litet paket till Halmstad.
Förhoppningsvis har du fått mitt bidrag till vinster när dragningen går av stapeln den här gången.
En annan glädje är att vi nu kan elda i vår öppna spis, eftersom vi har fått sotat och fått hem ved. Sotarna var ett ungt par och hon var som gjord för att klättra i skorstenar: 160 cm lång och smal och senig. Han som kom med veden var civilingenjör som i väntan på arbete i sin egen bransch sålde ved från föräldrarnas skogsfastigheter via deras garage i stan. I bägge fallen människor som gjorde ett bra jobb och var stolta över det. Och i vårt vardagsrum blir det så varmt och mysigt om kvällarna.
Hälsningar annannan.
Måhända blivande ved från Lilla Stensjö .... |
Hej Elisabeth!
En glädje var att skicka iväg ett litet paket till Halmstad.
Förhoppningsvis har du fått mitt bidrag till vinster när dragningen går av stapeln den här gången.
En annan glädje är att vi nu kan elda i vår öppna spis, eftersom vi har fått sotat och fått hem ved. Sotarna var ett ungt par och hon var som gjord för att klättra i skorstenar: 160 cm lång och smal och senig. Han som kom med veden var civilingenjör som i väntan på arbete i sin egen bransch sålde ved från föräldrarnas skogsfastigheter via deras garage i stan. I bägge fallen människor som gjorde ett bra jobb och var stolta över det. Och i vårt vardagsrum blir det så varmt och mysigt om kvällarna.
Hälsningar annannan.
söndag 15 december 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)