Stillhet och ro ...

Tänka sig ... 

.. att man en måndagmorgon kan slå sig ner vid datorn och hamna här!

Vilka helt fantastiska bilder och vilket annorlunda liv att leva!

Bland bloggvännerna finns det energiska madamer som ägnar sig åt matsedelsplanering.
Ja, inte bara planering, man tillagar det också!

Här är en.

Och här en annan.

Skulle jag själv planera lite, så skulle det kanske se ut så här.
Kanske.
I verkligheten blir det troligen helt annorlunda och säkerligen äter jag soppa tre dagar på raken.
Pv brukar säga att "om Elisabet säger att vi ska ha fisk till middag, då vet jag i alla fall en sak, att fisk blir det inte!"

 
Ja, just det ja .., vi skulle minska på köttätandet, var det tänkt.
Det går väl si så där.
Var gång jag upptäcker halva-priset-köttfärs i affären, snärjer frestaren mig och sen är det kört.
Ajabaja.

Annat på frukostbricken?
Jo, Anna i Sheffield berättar om hur livet blev när hon fick en katt!

Och Solveig berättar om dimma och slås av en insikt.

Sist av allt får vi nu se hur det pyttepyttelilla stationshuset mitt ute den norrbottniska skogen ser ut!

Och så här gick det ...

Tre vinnare fick var sin vinst ...

Grattis till er tre och  s t o r t  tack till er som skänkt priserna!

Här är lilla filmen.

Det bästa för pv ...

"Kan man säga att en begravning var det bästa ...?" frågar pv.

Jag säger att det kan man.

"Då var det det bästa .., att den blev så fin och värdig och fylld med värme", fortsätter pv.

Dagen till ära hade han (pensionatsvärden) inhandlat - och bar -, eleganta hängslen för att ära sin morbror. Å, så jag hade önskat att alla män som samlats hade gjort samma sak!

Mitt eget bästa ...

Den där kvällen i London när vi på kvällen träffades och åt middag.
Döttrarna, Emma och hennes kamrater, Micke, pv och jag själv.

  

Och mötet i hotellfoajén - sköna skinnfåtöljer i olika grupper - med Jean och Cyril '

från Nottingham .., dom som firade sin trettioförsta bröllopsdag.

Och den där söndagmorgonen i London ..., med texasborna Toy och Don intill
vårt bord. Småpratet ..., värmen i kramen som gjorde mig så rörd, så rörd.

Lördagkväll i Hyde Park .., AP har inhandlat fyra urläckra behåar och visar upp dem för

storasystern, som minsann också shoppat sådana. Jag föreslår att vi - i stället för den lilla svenska flaggan - ska hissa upp dom fina bysthållarna i flaggpinnen i stället, men ingen bryr sig om min idé.

Och slutligen söndagkväll i Malmö hos Anders.
Småprat .., en långbent son intill sin mamma i soffan .., känslan när man stryker med handen över det stubbade håret och man upptäcker hur mörk sonen egentligen är i sig själv, i håret, alltså.

Det bästa för monet i Frankrike ...

.. om jag inte skrivit det förut. Mötena med de vuxna  barnen och de söta barnbarnen i somras.

Och att nu, för någon dag sedan bli påmind om detta när jag tömmer husbilen och återfinner den fantastiskabilden på äldsta barnbarnet S, nio år.

Hennes pappa är en mästerfotograf dessutom!

//Ja, monets bidrag har visats tidigare, men får komma med en gång till, nu med vackra bilden av barnbarnet.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

 

Hej!

 

Jag gläds åt att det fortfarande är “sommar”, dvs det har inte frusit än. 

Jag har kunnat sitta ute i solen ett par timmar på eftermiddgen. Pelargonior och fuchsior som ska övervintra har dock fått komma in för att blomma av sig innan vinterförvaringen ute i friggeboden. 

 

Och en annan sak som jag gläds över är att vi hittat en sommarstuga som vi förmodligen ska köpa. Har varit dit och tittat ett par gånger och jag har redan börjat planera så smått för rabatter och planteringar då det enda som finns förutom gräsmattan är några ormbunkar.

 

ellem

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Hej!

Det bästa i veckan?

Det har med dop att göra.
Dopsamtal hemma hos små barn med nyblivna föräldrar som förundras över livet och funderar på detta stora ansvar och denna stora glädje.

Och ett annat dop häromkvällen som berörde starkt.

Cecilia N

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan var sonen och hans flickväns bröllop i Åre gamla kyrka.
Därefter väntade ett härligt dygn på hotell Copperhill.

Morgonen efter startade med bad i den uppvärmda bassängen. Över byn låg en dimslöja men uppe hos oss strålade solen.

Dagen fortsatte sedan med en tur upp på skutan, den mäktiga utsikten gör mig alltid så ödmjuk.
Tänk så små vi människor är, egentligen.

Kram Eva

Söndagsfönstret ...

Och den som höll i håven, det var madamen som tycker så mycket om Dalarna.

Lördag ....

Vindruvsmarmeladen blev god. Men det blev många kärnor att spotta ut.

Och det är fortfarande som sommar ute, man fattar rakt ingenting.
Vi sitter på altanen och dricker förmiddagskaffe och tar var sin torr kanelbulle .., friherrinnans hund upptäcker sigge och jagar med våldsam fart iväg honom och jag blir ilsken och läxar upp honom (hunden, alltså), som inte bryr sig så värst.
Sen får han gå in och vara i hallen, medan vi andra sitter ute.

Efteråt börjar pv med dom nya fönsterna, men nu är det insidan som gäller.

Själv står jag i hallen och stryker skjortor och örngott .., och jag tänker på när jag var liten och fick fem eller tio öre av mamma för varje örngott eller handduk som ströks .., mamma skulle nog verkligen ha varit en anhängare av "jobblinjen" ..., hon arbetade nästan jämt, hade noll koll på hur mycket som kom in på kontot var månad och sparade i princip alla pengarna till resor.
Paris, New York, Montreal, London.
Å, hon älskade pulsen i storstäder och inte bara där .., hade hon fått välja hade hon arbetat på en akutmottagning.

På Facebook, på familjechatten, får vi meddelande från AP och Micke som har susat iväg till Hongkong .., och vi ser bilder på enorma skyskrapor och nånting som ser ut som valaffischer och AP skriver att "mitt i allt kaos är här så strukturerat, sånt passar en som driver projekt!"

Mellan varven tittar jag på väggklockan i köket.
Två timmar kvar tills jag ska moppa iväg till affären.

Ute i solen hänger tvätt på tork.
Där är inte en endaste liten vindpust .., och fortfarande, mitt på dagen ligger daggen kvar i gräset.
Det märks att det är höst.

Det bästa för Ulrika .... 

Ja, just det ja, Ulrika skickade in sitt bidrag när vi inte hade tillgång till datorn.

Här är det!

Det bästa .., nu är det nära! 

Vill ni vara med och dela med er av det som gjorde hjärtat lite varmare än vanligt .., ja, men då har ni till i morgon klockan tio på er!

Vinsterna ser ni här ovanför .., det virkade bokmärket i form av en uggla - tack Lena/motvillig blogg -, fyra härliga vykort, modell större - tack Turtlan - och boken om pajer - tack, tack Eva i Tyresö -!

Dom som fått vänta länge på dessa vinster är .... Turtlan, Ingela i Ystad, Monet i Frankrike, friherrinnan i Steninge (just nu i Dalarna), Ulrika i .., Dalarna, samt Ann i Göteborg!

Fler är välkomna!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., ja, resten vet ni.

Dagens fönster ...

...., hittade jag i stadsdelen Kensington i London.

Tack och adjö ....




Igår var det alltså dags att för alltid säga adjö till fine Gösta.
Ni som har varit med här vet hur mycket han kom att betyda .., ja, han blev helt enkelt som en fadersgestalt för mig.

Om man själv har förlorat sin pappa i relativt tidiga år, aldrig träffat sin morfar eller farfar - vilka båda dog långt innan man själv föddes -, ja, då kan ett möte med en underbart fin och snäll och go människa bli till nånting viktigt.



Så, var det med Gösta.

Begravningsakten hölls i lilla Olaus Petri - kyrkan mitt i stan.
Den ser inte mycket ut för världen, men visade sig vara varm och fin, med vackra träfigurer på vänster sida om altaret,.

Vi var där i god tid, väldigt god tid .., och då var där bara kistan, den kvinnliga - och sååå rara - kantorn, samt pv:s brorsdotter Kajsa, som kommit från Jämtland och nu skulle spela trumpet för sin pappas morbror Gösta.

Så .., jag satt i bänken och lyssnade till övandet och tänkte på vad som komma skulle.
Och på vad som hade varit.

Sen, när alla begravningsgästerna kom (och det var många, Gösta hade en stor vänskapskrets) .., tänkte jag bara på en enda sak: att jag var den enda som hade somrigt bara ben!

Men vid kaffet efteråt, då bad jag faktiskt - i mitt tal - Gösta om förlåtelse för just den sakens skull .., och jag tror nog att han hade överseende och mest log lite plirigt åt den där hopplösa västerbottensmadamen som inte har lärt sig hur det går till här i världen.

Dessutom läste jag upp bloggvännernas fina och ömsinta hälsningar, ja, från dagen då jag här på bloggen berättade om vad som hänt Gösta.





Inte en enda gång tog jag upp min kamera, förutom när Kajsa övade på trumpeten.

Filmen just här ovanför tog jag under ett besök hos familjen Pehrson.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Hej!

Här kommer ett fönster till dig från Rosersbergs slott ikväll.

Strax innan middagen slog vi oss ner i salongen en stund.
Det har varit ett späckat program så skönt bara vara sig ner.

Så där satt jag och kollegan hemifrån och enades om att vi båda gillade de där sittpuffarna väldigt mycket.

Fönstret fångade jag till dig.

Gokväller från Turtlan.

Dagens fönster ...

.... fångades av Ulrika.

Tack och bock! säger jag.

Efteråt ...

... när jag suttit ute i solen i någon timme, med två hundar vid min sida,
tar jag bilen och kör till Steninge.

Jag har med mig min gamla baddräkt, den med lös resår, bara för att den är så himla skön.., och jag tänker att det spelar ingen roll, för det är säkert ingen där - på piren - den här tiden på dagen.

Det är det.
Det är sju personer just där.
Tre vuxna och fyra barn - barnen fiskar krabbor -.
Dessutom är dom vuxna kunder i affären och hejar vänligt när jag närmar mig.

Nåja.
Jag struntar i om hängrumpan syns mer än vad som är behagfullt och så kliver jag ner i vattnet som även idag är kring sexton grader och efter en stund kommer samma dam som badade samtidigt igår - hon som hade termometer med sig - och vi simmar omkring lite och förundras över att man uthärdar när det är så kallt.

"Men hade vi varit jättesmala, då hade vi nog tyckt att det vore outhärdligt ...?" säger kvinnan.

Och så kommer hon ihåg nånting som hände för något år sedan, två äkta par som var ute i en båt och alla dråsade i havet och endast kvinnorna överlevde, mest tack vare deras hull.

Jaha, ja.
Då ska man alltså inte säga att det är skönt i havet, utan iiiiisande kallt, tänker jag och ler för mig själv.

Men skönt var det!

En torsdag i september ...

Först var det tänkt att jag skulle arbeta .., och sen inte .., och sen sms:ade rara Johanna och undrade om jag möjligen kunde ta hennes två sista timmar och en stund senare fick jag ett sms där det stod att det behövdes inte, för hon slutar tidigare än hon först trodde.

Så nu har jag en helt ledig torsdag framför mig.

Det är fint ute.
Blå himmel. Höstigt ljusblå.
Lite vind i träden.

Och jag är hundvakt igen, nu till friherrinnans hund Shejken som har intagit spaningsläge och ligger längst uppe på soffan .., ja, kanske tror han att matte ska komma och hämta honom snart, men då tror han fel .., det kommer att dröja tills på måndag.

På promenaden mötte vi kaxige lillkatten Messi och Shejken tycker inte om andra katter och försökte norpa den lille krabaten, men då blev det uppläxning av låtsasmatte och sen gick vi vidare och Messi gömde sig bakom oxelhäcken.

Igårkväll, efter att pv varit och inspekterat vattenläckan, sprang den läck  t o t a l t.
PANIK.
Å, vad jag tyckte synd om honom där han stod i köket och inte sa ett ljud, bara  t ä n k t e.

Första försöket. Dagsljus. Senare var det becksvart.

Till sist gick han ut i kolsvarta höstmörkret, ålade sig in under husgrunden .., hade med sig ett plaströr och några slangklämmor och så lyckades han skarva ihop eländet och nu kan vi i alla fall duscha och köra tvättmaskinen och så stänger vi av huvudvattenkranen mellan varven, tills allt lagats ordentligt.

Den här gången tog pv med sig hemtelefonen och det kändes underligt att höra honom där underifrån .., allt medan jag dirigerades till diverse kranar.
Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar denne mans idoghet och envishet och förmåga att fixa såna här saker ..., jag hade aldrig krupit in under huset!
(Jag hade inte kommit mig in heller, för den delen, men  o m ...!).

Men det finns annat än rostiga vattenledningar.

I morgon är det fredag. 

Då ska vi ta farväl av finaste, finaste Gösta Pehrson.

Och tänk .., det visade sig skilja en endaste dag i levnadsålder mellan Gösta och hans syster,
pensionatvärdens mamma.
En enda dag!

Jag tycker att det är nästan helt ofattbart!

Dagens fönster ...

.... finns i stadsdelen Kensington i London.