Dagens fönster ....

Och en fisk av trä som dinglar i ett badrumsfönster; ett fönster som nästan alltid står på glänt och som ivrigt stängs av mannen i huset och sedan alltid öppnas igen av madamen vid hans sida.

Det är så hon gör - ställer fönster på glänt -, överallt och alltid .., måste känna frisk luft.

Upphittat ....

Dagens fynd bland några kvisttomater på mataffären.

Den låg fint ihopvikt där.

Förresten, tomaterna kostade 15 kr kilot ;-)

Nu kommer listan till dig.... Wrooom!

Hälsningar Turtlan. 


//Och Elisabet tänker att detta är nog en 40-talist som skrivit listan. 

Nollsjunitton .....

Och det är snart dags att ta bilen och ge sig av till jobbet.
Förmiddagspass.
Helt andra kunder .., många pensionärer .., några barnfamiljer.

Idag är det bonuskundträff från klockan 13.00 med mängder av fina erbjudanden, så det blir säkert mycket att göra för eftermiddagsgänget. Själv ska jag förbereda och grädda vetelängder i mängder .., ta emot Arla, Wapnö (närproducerad mjölk/fil etc), samt Östras Bröd .., beställa inför morgondagen av dom två sist nämnda .., och så lösa av Johanna i kassan när det är dags för frukost.

Inget regnande, men det blåser friska vindar!

På matsedeln idag står rårakor med stekt bacon .., det är vad pv har tänkt sig i alla fall.

Ja, jysses vilka intressanta inlägg detta blir!

Dagens fönster ....

... fångades av Ulrika, hon som har så svårt att sova om nätterna och åååå, så jag tycker synd om henne! Under en väldigt kort period hade jag själv såna problem och jag tänkte mer än en gång, att ett långvarigt tillstånd av icke-sömn .., det skulle i alla fall ge mig nervbekymmer.

Det går ju an om man - som jag själv - arbetar eftermiddag, eller inte har småbarn som ska passas dagtid .., men oj, för alla sömnlösa som ska upp i ottan och åka till ett arbete!

Och så undrar jag hur det gick för dig Ann i Göteborg, som också kämpade med detta?
Minns jag inte fel, blev det bättre när du började med LCHF-kost?

Känslor ....

Står i köket och kokar havregrynsgröt.
Från vardagsrummet hörs prat från SVT:s Gokväll.
En hockeyspelare - uppvuxen i Västerbotten -, intervjuas om sin tidigare ätstörning.

Där står jag och rör i grötkastrullen och lyssnar på hemifråndialekten.
Såååååå varmt blir hjärtat.

Nästan så att jag börjar att gråta.

En regnig dag ..

... och inget av vikt blir gjort.

Jag sitter i loppisfåtöljen - inhandlad på loppis för femtio kronor, då när jag just hade börjat mitt ensamseglarliv och hade noll pengar - och tittar på Cesar Millan, denne helt underbare man som har sån pondus och med bara några "scch" och ryck i kopplet lyckas få till synes krångliga hundar att förvandlas till små lamm.

Äter "Gunnars libanesiska soppa" till lunch .., kaffe och en macka till efterrätt.

Fryser om tårna.

Ute bara regnar det .., regn och mera hällregn .., och efter Cesar Millan blir det ett program om spöken på ett slott och diskborstar som försvinner och inte ett skvatt tror jag på spöken eller andar som går igen och norpar diskborstar, men det är jag det och kanske skulle livet vara mer spännande om man trodde på sånt tjoller. Och kanske att man en dag får ångra sina ord .., men det där att en ande eller ett spöke skulle ta en diskborste, nej, där går gränsen.

Nåja, här kommer receptet till soppan, om någon känner sig manad. 

2 gula lökar
2 potatisar
4 vitlöksklyftor i tunna skivor
3 dl röda linser
1.5 liter vatten
saften av 1 citron
1 tsk malen spiskummin
1 krm cayennepeppar
1 krm salt
1 krm peppar
hackad persilja

Skala och skär lök och potatis i mindre bitar.
Skala och skiva vitlöken tunt.
Lägg linser, potatis, lök, vitlök, buljongtärningar i en kastrull, häll på vattnet.
Och så kryddorna och den pressade citronen.

Koka på svag värme i 20 minuter och mixa sedan så du får den slät och fin.
(Själv vill jag inte ha den alltför slät .., gärna lite potatisbitar som känns).

I stället för cayennepeppar använder jag chilipeppar, inhandlad hos Birgitta Palm Andersson i Kopparberg. Helt underbart gott blir det och en liten, liten påse räcker hur länge som helst nästan, för det är krut i den chilin!

Ofta ökar jag på receptet, tar mer potatis .., mer vatten och lite mer linser .., så blir den matigare och räcker till ett par luncher.

Möten - stora och små - .....

Det finns dagar på jobbet som förvandlas till nånting som liknar små glittrande diamanter.
Igår blev det en sån dag.

Först kommer två män - säljare, förstår jag - och presenterar sig vid kassan, ja, dom vill prata med chefen .., och innan vi hämtar honom, så tycker jag mig känna igen den här mannen på bilden, han som är en av säljarna och pratar en tämligen grov skånska, och jag frågar honom ...., "men du är ju så bekant .., var i hela fridens dagar ..?"

Min almanacka under Fridhems Livs-tiden ...

Det visar sig då att detta är ju Lennart, denne alltid så pratglade "Nenne" som under min tid på lilla Fridhems Livs i Ystad körde ut Pågens bröd! Ja, men så var det ju!!
Vi räknar ut att det nog är tio år sedan vi senast sågs och jag blir så himla glad av det här mötet!

Jag bodde tvärs över gatan. Inga avdrag för resor till och från jobbet.

Man kan fråga sig  v a d   det är som gör att man blir så glad av såna möten?
Jo, jag tror att det har att göra med att ..., ja, när man har ryckt upp sina rötter rejält och planterat dem långt hemifrån (långt och långt, allt är ju relativt, men från Malå till Ystad är det långt)  och sedan rycker upp dem igen, så där som en blomma som inte växer som den ska och nä, nu gör vi ett nytt försök här, i en annan rabatt, och när det då kommer någon som befunnit sig i samma trädgårdsland - eller i närheten - då blir man så himla glad!
Det känns hemtamt.
Så är det i alla fall för mig.

Isabelle, på besök i det gula huset.

Sen kommer Bellas mamma och handlar.
Hon berättar om en upphittad kattunge och dotterns ofattbara glädje, men också bedrövelsen över att Bellas mamma är pälsallergiker och hur ska man nu göra .., den lilla kattungen hittades i skogen, ynklig och mager, ja, det blir nog katthemmet som får ta sig an den?

Och så, vid charkdisken, möter jag tre små töser, alla syskon .., och en av dem, Ida, har just den här dagen fått göra hål i öronen och hon kan nästan inte bärga sig, så gärna vill hon visa sina fina örhängen! 

Och så kassan igen: ett äldre par som handlar berättar att dom nyss kommit hem från en vinprovar-resa i Alsace, i Frankrike .., och alldeles lyriska är dom och vi säger samstämt att tänk, så mycket glädje man kan få av resor - all längtan innan, själva resan och allt vad det innebär .., och så efteråt, alla minnen -.

Så var den här dagen.
Helt underbar!

Dagens fönster ...

... speglar sig i en bilruta, allt uti stadsdelen Kensington, i staden London, i landet England.

Kanske det bästa för idag ...

Krasse, som jag egentligen inte tycker om. Men nu ....

Det är stor skillnad på att börja arbeta klockan två, mot för klockan tre.
En ynka timme, man kan tycka att det spelar väl ingen roll och det gör det väl inte heller - inte i det stora hela -, men det känns som om tiden bara rusar iväg på förmiddan och vips, är det dags att ge sig av till jobbet!

Dagen började med nio plusgrader, men så kom solen fram och ännu behöver den inte ta sats för att svinga sig över kullen och det blev varmt och skönt och jag gick omkring och städade och röjde i växthuset, iklädd min limegröna och innerligt älskade linneklänning och barfota var jag och det kändes som bäst.

Allt, utom vinrankan, fick tacka för sig och på ett fat ligger några illgröna tomater och bidar sin tid.

En liten groda hoppade omkring utanför växthuset .., jag upptäckte en mördarsnigel som såg ut att sova gott (inne i växthuset) och den förpassades tämligen omgående till Den Eviga Sömnen ..., harry låg utsträääckt i gröngräset som är nyklippt och fastnar under fötter och skor .., och plötsligt fick vi besök av lillkatten Messi som är så kaxig, så där så att harry blir lite rädd och gömmer sig bakom matte.

Messi kommer ofta farande i sidled och med ragg på ryggen, så gör han även mot hästen i hagen och det är inte klokt så go den katten är! Brist på självkänsla saknar han i alla fall inte.

Och nu är det snart dags att susa iväg, inte på moppen som inte vill starta, men i bilen.
Den alltid så omtänksamma friherrinnan ringde och bad mig svänga förbi och hämta en äppelkaka - att ta med till affären -, och själv har jag plockat ihop en bukett med kärleksört, så får vi lite fint i personalrummet.

Idag arbetar Mattias, som annars är pappaledig onsdagar - söndagar.
Den mannen är en formidabel klippa för butiken och för oss alla.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

De senaste tre veckorna på resa har bjudit på så många fina upplevelser. 

Det är svårt att säga vad som var bäst.

 

- Kanske var det att efter en förmiddag på en den mjuka sanden och i det intensivt turkosa havet vid Pori på Koufonissi inta sin kanske 15:e grekiska sallad och ett glas immande kallt vin i skuggan av ett parasoll.

 

- Kanske var det att snorkla bland de vita klipporna i det månliknande landskapet vid Sarakiniko på Milos.

 

- Kanske var det solnedgången sedd uppifrån Panagiakyrkan ovanför Chora på Folegandros.

 

- Kanske var det den lilla stugan vi hyrde i Vathi på Sifnos som låg precis i vattenbrynet och där vi matade fiskarna direkt från altanen och där det låg en restaurang vägg i vägg och där det firades ett dop med levande grekisk musik som höll oss vakna en halv natt.

 

- Kanske var det de tillfällen när vi i likhet med de andra på just de ställena kunde sola och bada alldeles fria utan kläder.

 

-Kanske var det något av de tillfällena eller något av allt det andra vi upplevde under tre fantastiska öluffarveckor i Kykladerna i Grekland.

 

Fast det allra bästa var nog trots allt att få uppleva och njuta av allt det där tillsammans med min älskade John.

 

Och flera av simturerna var "dina" Elisabeth!

 

Kram Anna-Lena.

Tisdagsfönstret ...

Vi äter lunch i gudsförgäten by mitt i Frankrike. 
12 euro för dagens meny som är lantpate, lammgryta, ostar och dessert. 
Franskare än så här blir det inte!

Monet. 

// Tack snälla! säger jag.

Hemkomsten ....

I tre dagar har sigge har varit som bortblåst från jordens yta, i alla fall från mina ögon ..., och så är det alltid när vi har besök av hundar som kan tänka sig att äta katt till såväl frukost som middag.

Glädjen, när jag nu vid ettiden på natten haltar nerför älsklingstrappan för att ta mig ett piller eller två för ett värkande skenben och då upptäcker vem som ligger på skinnet i pannrummet .., - skinnet som ligger på cementgolvet -, bland löv och kvistar och knöligheter .., ååå, den är så stor, så stor!

"Men lille vän, har du kommit hem nu!" säger jag lite tyst - men ändå med ett utropstecken -, (jag vill inte väcka den pensionatsvärd som sover gott) och så bjuder jag sigge på Shebas oxkött i sås och på ett gammalt kaffefat häller jag upp lite grädde.

Själv tar jag mig två halvstronga pills, en kanelbulle och ett glas mjölk.

Sen sitter vi och småpratar lite en stund .., eller jag pratar och sigge spinner ..., och sen, efter en minut ungefär, när han fått nog .., hoppar han ner på köksgolvet .., spatserar lite lojt till hallen, sätter sig vid ytterdörren och visar tydligt att ... "ja, ja, det var trevligt att träffa dig och få god mat, men nu är det bra, nu vill jag gå ut igen."

Och så försvinner han ut i nattmörkret.

En hel svärm med eftermiddagsfönster ...

"En eftermiddag i Hong Kong", står som bildtext.

... fångade med storhåven ..., som dottern AP - just nu i Hong Kong - höll i.

"Thomas skulle dö här!" skriver hon som vet att han inte vill ha trafikkaos och höghus.

Det gäller nog mig med.


Men bilder går bra.

(Och någon gardin-lag tycks inte finnas ..., här är det tydligen fritt blås som gäller).

Det bästa för pv ....

På väg ut igen .., bara handen som skymtar.

... skulle egentligen ha platsat i förra omgången, men får komma med nu i stället.

Det bästa var förstås att han lyckades få stopp på vattenläckan, om än provisoriskt.

Så sa han igår, när vi just filmat klart.

Först ut är Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var att jag bor i ett land där det finns allmän rösträtt. Det kan vara nåt att glädjas åt i dessa tider när så många av mina medmänniskor Inte har det!

Om jag ska vara lite mer på det lokala planet så var det bästa att kören äntligen har startat (det är jag som står vid lilla pilen).  “Du kan sjunga gospel”-kören är en outsinlig källa till glädje och nu kan jag se fram emot en höst av sång, “ståpäls” och som kronan på verket en konsert med Martin Stenmarck bilden har jag lånat här, som gästartist.

Han är inte en av mina favoriter, men kanske är han en gospelsångare av rang – vad vet jag?

Roligt är också att jag träffat tre kvinnor bland sopranerna, som jag tycker så mycket om och vi träffas då och då före repetitionerna och fikar och pratar. Jag kunde vara mamma till alla tre, åtminstone till två, men det har då ingen betydelse i det här sammanhanget.

Jag fick också veta att det spelats in en CD från konserten i våras så nu är det jag som inhandlar den på tisdag.

Det är också en glädje att kunna lyssna hur det lät. Jag fick ett smakprov via mail och det lät mycket bättre än vad jag trodde. När man står mitt inne i kören, så hör man nästan bara sin egen stämma

Kram Ann.

Vykort från Hong Kong ...

Det var kanske slut på lilltånaglar i vår herres lagerhylla ..?

Några veckor innan mellanbarnet susar iväg till ett Annat Liv, i Ghana,
tar hon och maken semester i Hong Kong.

Till familjechatten kommer bilder av himmelshöga skyskrapor och hon skriver att
det ibland tillbringas lite tid vid poolen och just då har solen lyckats slingra sig ner mellan höga husen.

Idag kom den här bilden.
Nu är dom nog vid en strand?

På min facebooksida blev det - och det var delvis mitt eget fel, jag blev väl onödigt tvärarg - en diskussion om detta med att visa somriga fötter på bild. Det finns människor som har nån slags fotfobi och rent av mår illa vid åsynen av nakna tår, men själv tycker jag om känslan som såna bilder framkallar.

Precis på pricken känner jag sanden mellan tårna och kanske anar jag ett bad också?
Det är väl det kanske.

Den här bilden lägger jag nu in - inte som en provokativ handling för att reta, såra, eller irritera - utan bara för att jag tycker om den.

Och den observante ser att dottern, liksom sin mamma, sin syster, sin mormor och sin mormors mor, saknar lilltånaglar.

På chatten berättar AP att det från högtalare "sprutar ut" meddelanden på först kinesiska och därefter engelska där det varnas för hajar, att man inte ska bada om man nyss har ätit och att den icke simkunniga bör hålla sig på grunt vatten.

När jag ser bilden från stranden, ja, då förstår jag att alla hong-kongbor nog alldeles nyss har ätit middag.

På anslagstavlan ...

I butikens entré finns en anslagstavla och där finns liksom hela livet samlat.
En medelålders kvinna erbjuder hushållsarbete och hon kan tvätta och stryka kläder och göra fint i ens trädgård. Och så är hon ordentlig och noggrann.
Endast seriösa svar ska det vara.

Och en man med två barn önskar hyra hus, stuga, gård eller lägenhet i Harplinge med omnejd.
Det som inte kom med är att han även kan tänka sig enbart garage eller förråd.
Ojdå.

Och bland anslag om bortsprungna katter, upphittade kattungar eller glasögonfodral (pennmodell), finns ett anslag om en nybörjarkurs i gammal, - och folkdans. 

Det är säkert hur trevligt som helst, men jag tänker inte anmäla mig.

Stillhet och ro ...

Tänka sig ... 

.. att man en måndagmorgon kan slå sig ner vid datorn och hamna här!

Vilka helt fantastiska bilder och vilket annorlunda liv att leva!

Bland bloggvännerna finns det energiska madamer som ägnar sig åt matsedelsplanering.
Ja, inte bara planering, man tillagar det också!

Här är en.

Och här en annan.

Skulle jag själv planera lite, så skulle det kanske se ut så här.
Kanske.
I verkligheten blir det troligen helt annorlunda och säkerligen äter jag soppa tre dagar på raken.
Pv brukar säga att "om Elisabet säger att vi ska ha fisk till middag, då vet jag i alla fall en sak, att fisk blir det inte!"

 
Ja, just det ja .., vi skulle minska på köttätandet, var det tänkt.
Det går väl si så där.
Var gång jag upptäcker halva-priset-köttfärs i affären, snärjer frestaren mig och sen är det kört.
Ajabaja.

Annat på frukostbricken?
Jo, Anna i Sheffield berättar om hur livet blev när hon fick en katt!

Och Solveig berättar om dimma och slås av en insikt.

Sist av allt får vi nu se hur det pyttepyttelilla stationshuset mitt ute den norrbottniska skogen ser ut!

Och så här gick det ...

Tre vinnare fick var sin vinst ...

Grattis till er tre och  s t o r t  tack till er som skänkt priserna!

Här är lilla filmen.