Stickmadamen Ulrika har gjort sig en "Oro" eller kanske heter det ett "Oro" det här det som hänger så fint och dinglar i luften.
Och när nu stickerskan tog bilden av oron, så kom ävebn fönstret med.
Det tackar man för.
lördag 25 oktober 2014
fredag 24 oktober 2014
Det bästa för friherrinnan i Steninge ...
Det bästa denna vecka är att jag mår mycket bättre efter en långvarig luftvägsinfektion, som äntligen ser ut att ge med sig.
Efter åtta veckor har jag nu fått sova två nätter i min sköna säng.
(Elisabet säger: hon har inte sovit någon annans säng, utan suttit och sovit i en fåtölj).
Nu tittar jag ut genom fönstret, där sitter en liten blåmes i blomlådan och äter på pumpan.
 |
Det bästa denna vecka är att jag mår mycket bättre efter en långvarig luftvägsinfektion, som äntligen ser ut att ge med sig.
Efter åtta veckor har jag nu fått sova två nätter i min sköna säng.
(Elisabet säger: hon har inte sovit någon annans säng, utan suttit och sovit i en fåtölj).
Nu tittar jag ut genom fönstret, där sitter en liten blåmes i blomlådan och äter på pumpan.
Friherrinnan
På nya stigar ...
Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.
Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.
Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen) brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera! Å, sicken lycka!
Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!
Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.
På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.
Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.
Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.
Då sjöng vi den.
Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.
Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.
Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen) brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera! Å, sicken lycka!
Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!
Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.
På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.
Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.
Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.
Då sjöng vi den.
Dagens fönster ...
.... finns i London och fångades för två år sedan, det var då när Emma (då femton år) gjorde sin mormor sällskap och den andra kvällen såg vi föreställningen "Stomp" och jag kände mig så lycklig, så lycklig.
.... finns i London och fångades för två år sedan, det var då när Emma (då femton år) gjorde sin mormor sällskap och den andra kvällen såg vi föreställningen "Stomp" och jag kände mig så lycklig, så lycklig.
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Bästa hälsningar
Ann
Det bästa den här veckan blir nog att jag kunde göra skillnad för en för
mig fullständigt okänd människa.
Det kändes riktigt bra!
Bästa hälsningar
Ann
torsdag 23 oktober 2014
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Hej!
Nu måste jag bara få ligga i träbyttan med alla andra i bloggflocken. Sista tiden har det varit ganska gott om trevligheter, men jag väljer den senaste.
Min allra bästa vän var hos mig i helgen som var och vi gjorde det som vi tycker allra mest om, traskade runt i Farmorsskogen och plockade svampar.
Alldeles lagom mycket la vi i korgarna så vi inte skulle behöva sitta och rensa hela kvällarna. Det mesta åt vi upp och det var min väninna som lagade maten båda dagarna.
Lyx att bli serverad mat i sitt eget hem.
Väninnor är allt guld värda!
Kram på er alla i det gula huset/Anne i Mantorp
// Elisabet säger: men ååå, så roligt Anne att ha dig i byttan igen! Välkommen!
Mitt eget bästa ...
Det är att jag hittat den där underbara viken några kilometer härifrån.
Söderut.
Egentligen är det två vikar och där finns mängder med sjöfåglar och där är rofyllt och gott om släta hällar och på samma sätt som när jag var väldigt ung och satt på sommarstugeräcket hemma i Malå - nere vid sjön - och såg vita gäss på vattnet och kände doften av sälg och hörde prasslet av alla asparna .., och jag låtsades att jag red på prärien -, precis på samma sätt känner jag nu, femtio år senare, ja, där nere vid viken.
Så är det.
Det är att jag hittat den där underbara viken några kilometer härifrån.
Söderut.
Egentligen är det två vikar och där finns mängder med sjöfåglar och där är rofyllt och gott om släta hällar och på samma sätt som när jag var väldigt ung och satt på sommarstugeräcket hemma i Malå - nere vid sjön - och såg vita gäss på vattnet och kände doften av sälg och hörde prasslet av alla asparna .., och jag låtsades att jag red på prärien -, precis på samma sätt känner jag nu, femtio år senare, ja, där nere vid viken.
Så är det.
Dagens fönster ....
... kom susande genom rymden från Dalarna och hamnade i Halland.
Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska.
... kom susande genom rymden från Dalarna och hamnade i Halland.
Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska.
onsdag 22 oktober 2014
Glassvik ....
Även idag tar jag bilen och kör till Glassvik, men i helgen, då ska jag leta mig fram längs sommarstugevägarna och ta med mig kaffetermosen, om vädret nu tillåter.
Ja, jag vet .,. vädret tillåter alltid, men uppehåll är att föredra.
Idag såg det ut så här.
Mitt mest frekvent använda ord är - det är jag ytterst medveten om - "underbart", men vad finns annars för ord som kan beskriva en natur så ljuvligt vacker!!
Inte en levande själ, förutom sjöfåglar av olika slag, möter vi.
Jo, en farbror som ser mig stå med kameran och försöka fånga fågeln på bild .., han är ute och stavgår och frågar - leende -, om jag spanar på u-båtar?
Nåja, något periskop visar sig inte och inte någon annan båt heller.
På halvön alldeles nere vid havet får Harry springa som han vill ..., åååå, så han hoppar och skuttar och strääääcker ut!
Aldrig är han så lycklig som när det får bli full fart på benen!
På väg hem igen , träffar vi faktiskt några levande själar!
Då har fåren kommit spankulerande in i samma hage som vi själva och harry är plötsligt inte så värst modig .., ååå, så intressant det blev att nosa i marken och göra sig nästan-osynlig!
När vi närmar oss grinden går fåren bara en bit därifrån och står sedan länge och tittar åt vårt håll.
Fina, fina är dom!
 |
| Hopp-och-skutt-halvön syns uppe till vänster ..... |
Även idag tar jag bilen och kör till Glassvik, men i helgen, då ska jag leta mig fram längs sommarstugevägarna och ta med mig kaffetermosen, om vädret nu tillåter.
Ja, jag vet .,. vädret tillåter alltid, men uppehåll är att föredra.
Idag såg det ut så här.
Mitt mest frekvent använda ord är - det är jag ytterst medveten om - "underbart", men vad finns annars för ord som kan beskriva en natur så ljuvligt vacker!!
Inte en levande själ, förutom sjöfåglar av olika slag, möter vi.
Jo, en farbror som ser mig stå med kameran och försöka fånga fågeln på bild .., han är ute och stavgår och frågar - leende -, om jag spanar på u-båtar?
Nåja, något periskop visar sig inte och inte någon annan båt heller.
Aldrig är han så lycklig som när det får bli full fart på benen!
På väg hem igen , träffar vi faktiskt några levande själar!
Då har fåren kommit spankulerande in i samma hage som vi själva och harry är plötsligt inte så värst modig .., ååå, så intressant det blev att nosa i marken och göra sig nästan-osynlig!
När vi närmar oss grinden går fåren bara en bit därifrån och står sedan länge och tittar åt vårt håll.
Fina, fina är dom!
Dagens fönster ...
Ett precis-vad-vi-behöver-fönster-nu-i-mörka-oktober ..., fångat i Vikmanshyttan av Ulrika.
Tack snälla, rara!
Ett precis-vad-vi-behöver-fönster-nu-i-mörka-oktober ..., fångat i Vikmanshyttan av Ulrika.
Tack snälla, rara!
tisdag 21 oktober 2014
En främmande fågel ...
Som inte alls är främmande, men som hittills varit mindre framfusig här vid det gula huset,
har nu uppenbarat sig flera dagar i sträck!
Ibland kilar den in mellan springorna på altanbänkarna .., ibland sitter den bland nästan torra vinrankekvistar.
Alldeles helt ljuvlig är den!
Som inte alls är främmande, men som hittills varit mindre framfusig här vid det gula huset,
har nu uppenbarat sig flera dagar i sträck!
Ibland kilar den in mellan springorna på altanbänkarna .., ibland sitter den bland nästan torra vinrankekvistar.
Alldeles helt ljuvlig är den!
Injektioner ...
Tar harry på morgonpromenad nere vid havet.
Till Glassvik, ett par kilometer söderut.
Man parkerar nära kustvägen och går sedan längs stigen på bilden - det finns andra stigar också - och med havet i ryggen ser det ut så här när man tar en bild.
Överallt växer ljung!
Och mossa och ormbunkar .., och vresros och en slags strandgräs som ser ut som hade någon trädgårdsmästare varit där och planterat det hela.
Hela tiden ändras ljuset.
Här, vid stranden, upptäcker jag en man som håller på att dra upp en stor boj, så jag går fram till honom och vi småpratar lite .., han har en grön rock på vilken det sitter ett litet emblem med texten "Civilförsvaret", och då pratar vi om den eventuella u-båten förstås .., men också om hur vackert här är och mannen berättar att när han var liten - väldigt ung - brukade han fiska här med sin far och då fick dom hur mycket torsk som helst - riktigt stora torskar! - , sen under ett tjugotal år, om inte mera, försvann den nästan helt, men nu, nu har det vänt!
"Fast dom är ganska små, vi låter många gå tillbaka i havet .., men ändå, det känns hoppfullt", säger mannen leende.
Han bor i Sandviken, men är egentligen född och uppvuxen i Lund.
Vi pratar om dialekter och var man känner sig hemma.
Det här är en färgbild, jo, faktiskt.
Och sjöfåglar flyger av och an och stoooora sjok med kajor, men jag hinner aldrig med .., riktar kameran mot himlen, men för sent!
Stillsamt vågkluck mot stranden.
Jag tänker att åååå, hit vill jag komma när det är sommar och hasa i från klipphällarna eller bara sitta där och dricka kaffe och ha med kikaren .., bara vara.
Det här också en färgbild .., tänk, vad ljuset gör!
Ser ni sjöfåglarna som simmar på rad?
Och klickar man upp bilden kan man ana några fåglar i luften också.
På den lilla ön till vänster får harry springa fritt .., det är perfekt, han kan då inte smita, utan måste passera matte på sin väg tillbaka!
Styr så kosan mot bilen.
Hittar en halstablett i anoraksfickan och hundgodis till harry.
Ser en liten snårskog av pyttesmå ormbunkar, som säkerligen heter nånting annat.
Nån slags bräken, kanske?
Nå, jag kallar dem ormbunkar.
Vänder mig om.
Då ser det ut så här.
Om man går i riktning mot det röda huset och sedan fortsätter längs havet, då kommer man så småningom till Stensjö.
Jag tänker att det är inget annat än ren och skär nåd att få bo i ett landskap som är så vilsamt.
Och nu blir det rehab i soffan, men först kaffe och ett piller.
(Vill ni se det hela lite mer från ovan, så kan ni klicka er in på den här länken. )
Tar harry på morgonpromenad nere vid havet.
Till Glassvik, ett par kilometer söderut.
Man parkerar nära kustvägen och går sedan längs stigen på bilden - det finns andra stigar också - och med havet i ryggen ser det ut så här när man tar en bild.
Överallt växer ljung!
Och mossa och ormbunkar .., och vresros och en slags strandgräs som ser ut som hade någon trädgårdsmästare varit där och planterat det hela.
Hela tiden ändras ljuset.
Här, vid stranden, upptäcker jag en man som håller på att dra upp en stor boj, så jag går fram till honom och vi småpratar lite .., han har en grön rock på vilken det sitter ett litet emblem med texten "Civilförsvaret", och då pratar vi om den eventuella u-båten förstås .., men också om hur vackert här är och mannen berättar att när han var liten - väldigt ung - brukade han fiska här med sin far och då fick dom hur mycket torsk som helst - riktigt stora torskar! - , sen under ett tjugotal år, om inte mera, försvann den nästan helt, men nu, nu har det vänt!
"Fast dom är ganska små, vi låter många gå tillbaka i havet .., men ändå, det känns hoppfullt", säger mannen leende.
Han bor i Sandviken, men är egentligen född och uppvuxen i Lund.
Vi pratar om dialekter och var man känner sig hemma.
Det här är en färgbild, jo, faktiskt.
Och sjöfåglar flyger av och an och stoooora sjok med kajor, men jag hinner aldrig med .., riktar kameran mot himlen, men för sent!
Stillsamt vågkluck mot stranden.
Jag tänker att åååå, hit vill jag komma när det är sommar och hasa i från klipphällarna eller bara sitta där och dricka kaffe och ha med kikaren .., bara vara.
Det här också en färgbild .., tänk, vad ljuset gör!
Ser ni sjöfåglarna som simmar på rad?
Och klickar man upp bilden kan man ana några fåglar i luften också.
På den lilla ön till vänster får harry springa fritt .., det är perfekt, han kan då inte smita, utan måste passera matte på sin väg tillbaka!
Styr så kosan mot bilen.
Hittar en halstablett i anoraksfickan och hundgodis till harry.
Ser en liten snårskog av pyttesmå ormbunkar, som säkerligen heter nånting annat.
Nån slags bräken, kanske?
Nå, jag kallar dem ormbunkar.
Vänder mig om.
Då ser det ut så här.
Om man går i riktning mot det röda huset och sedan fortsätter längs havet, då kommer man så småningom till Stensjö.
Jag tänker att det är inget annat än ren och skär nåd att få bo i ett landskap som är så vilsamt.
Och nu blir det rehab i soffan, men först kaffe och ett piller.
(Vill ni se det hela lite mer från ovan, så kan ni klicka er in på den här länken. )
Det är väl bristen på havsbad, förstås ...
Det tycks som om var och varannan är drabbad av någon form av influensa.
På jobbet började det med chefen .., sen har det vandrat runt .., och kunder handlar Nasin och Otrivin och Strepsils med honungssmak .., frågar efter en viss sorts Alvedon .., hostar och snyter.
Och lika eländigt är det bland bloggvännerna.
Några riktigt pålitliga virusprogram tycks inte finnas .., och i Närke hostar Kattis sig fördärvad och i Dalarna ligger såväl Ulrika som hennes Mikael och snörvlar, i Frankrike har Monet och hennes Bengt åkt på halsont ..., och själv är jag hemma för andra dagen på raken.
Det är väl hösten?
Eller bristen på kalla havsbad?
Den vettigaste av oss alla är förstås Barbro i Uppsala som susat iväg till sol, ljus och värme (och lite regn, men vad då ...?) och njuter av att kunna förlänga vår egen sommar eller höst eller bådadera.
Själv famlar jag omkring i nåt slags underligt tröstslöst hösmörker och jag, som tycker om att han en längtansmorot dinglande framför näsan, hittar ingen.
Som tomt är det!
Nåja, världen är fylld av elände ..., barn och vuxna dör av Ebola .., det krigas i Syrien .., ja, det är bara att vända tanken åt ett annat håll ..., lägga sig på soffan och drömma om ljusare tider ..., hösten är underbar ("jag kan flyga .., hösten är underbar .., jag kan flyga .., höstmörket är ljuvligt!") och nu lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och läser GP och suger på Vicks Honungfrisk ...,och småfåglarna har fått höstens första påfyllning med frön och jag ser att det redan är kö till serveringen, allt medan det i SVT:s gomorronprogram pratas om "vulvan", vaginan, framfall och mens.
Just vad jag längtade efter så här till morgonkaffet.
Sa jag gomorron ?
Inte?
Då gör jag det nu.
 |
| Å, så ljuvligt med sommar! |
Det tycks som om var och varannan är drabbad av någon form av influensa.
På jobbet började det med chefen .., sen har det vandrat runt .., och kunder handlar Nasin och Otrivin och Strepsils med honungssmak .., frågar efter en viss sorts Alvedon .., hostar och snyter.
Och lika eländigt är det bland bloggvännerna.
Några riktigt pålitliga virusprogram tycks inte finnas .., och i Närke hostar Kattis sig fördärvad och i Dalarna ligger såväl Ulrika som hennes Mikael och snörvlar, i Frankrike har Monet och hennes Bengt åkt på halsont ..., och själv är jag hemma för andra dagen på raken.
Det är väl hösten?
Eller bristen på kalla havsbad?
Den vettigaste av oss alla är förstås Barbro i Uppsala som susat iväg till sol, ljus och värme (och lite regn, men vad då ...?) och njuter av att kunna förlänga vår egen sommar eller höst eller bådadera.
Själv famlar jag omkring i nåt slags underligt tröstslöst hösmörker och jag, som tycker om att han en längtansmorot dinglande framför näsan, hittar ingen.
Som tomt är det!
 |
| Och ikväll är det körövning för pv ... |
Nåja, världen är fylld av elände ..., barn och vuxna dör av Ebola .., det krigas i Syrien .., ja, det är bara att vända tanken åt ett annat håll ..., lägga sig på soffan och drömma om ljusare tider ..., hösten är underbar ("jag kan flyga .., hösten är underbar .., jag kan flyga .., höstmörket är ljuvligt!") och nu lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och läser GP och suger på Vicks Honungfrisk ...,och småfåglarna har fått höstens första påfyllning med frön och jag ser att det redan är kö till serveringen, allt medan det i SVT:s gomorronprogram pratas om "vulvan", vaginan, framfall och mens.
Just vad jag längtade efter så här till morgonkaffet.
Sa jag gomorron ?
Inte?
Då gör jag det nu.
måndag 20 oktober 2014
Sen tog det stopp ....
Redan i lördags hade jag tänkt bli hemma, men susade iväg till jobbet och igår var det likadant - jobbade hårt - kom hem vid halv nio och formligen stöööööp i soffan!
Nu på morgonen ringde jag till Mattias och förklarade att nej, nu blir jag hemma.
Så här sitter jag och nyser och nyser, suger på Strepsils och har en stor sjal runt halsen
Utanför fönstret är det regn och blåst .., tv:s nyheter vittnar om jakten på det man tror är en u-båt ... (om det nu är en rysk sådan, så borde herr Putin få mer än en lugg i den lilla kalufs han har ...) .., hälsningar kommer från sonen som befinner sig på en fem mil lång marsch med 50 kilos packning på ryggen - det hela har varat i snart tio dagar och femmilamarschen är enbart idag - och på bilderna kan man ana sig till att han har magrat .., äldsta dottern har arbetat natt med pyttesmåttingar och övat sig i att sätta samman en respirator ..., mellandottern som just nu är i Ghana, berättar om vad som kan möta henne under en promenad på bara fyrahundra meter .., och från min syster i Australien, hon som snart fyller sjuttio, kommer ett mejl där hon vittnar om känslan av otillräcklighet när det gäller dagens it-teknik - om detta är vi helt överens -.
I Australien är våren på väg .., ja, det är trettio grader varmt.
I Malå är det vinter.
Här, i landet Halland, är det väl nånstans mitt-emellan.
Ja, så där fortgår tillvaron ..., bokstäver kommer och går .., susar över världshaven och sprider glädje .., och i soffan ligger harry och vilar och sigge nilsson ska få maskmedicin och jag dricker kaffe och hämtar Alvedon mot huvudvärken och jag tänker på mannen som handlade igår och berättade att idag, måndag, ska han läggas in på ortopedavdelningen och i morgon får han ett nytt knä.
Han gick med två kryckor och tyckte att det kändes spännande.
"Tänk, jag kanske får som ett nytt liv ...!" sa mannen och log.
Ungefär så är det den här måndagen i oktober.
Redan i lördags hade jag tänkt bli hemma, men susade iväg till jobbet och igår var det likadant - jobbade hårt - kom hem vid halv nio och formligen stöööööp i soffan!
Nu på morgonen ringde jag till Mattias och förklarade att nej, nu blir jag hemma.
Så här sitter jag och nyser och nyser, suger på Strepsils och har en stor sjal runt halsen
 |
| Jägarsoldaten vilar ut ... |
Utanför fönstret är det regn och blåst .., tv:s nyheter vittnar om jakten på det man tror är en u-båt ... (om det nu är en rysk sådan, så borde herr Putin få mer än en lugg i den lilla kalufs han har ...) .., hälsningar kommer från sonen som befinner sig på en fem mil lång marsch med 50 kilos packning på ryggen - det hela har varat i snart tio dagar och femmilamarschen är enbart idag - och på bilderna kan man ana sig till att han har magrat .., äldsta dottern har arbetat natt med pyttesmåttingar och övat sig i att sätta samman en respirator ..., mellandottern som just nu är i Ghana, berättar om vad som kan möta henne under en promenad på bara fyrahundra meter .., och från min syster i Australien, hon som snart fyller sjuttio, kommer ett mejl där hon vittnar om känslan av otillräcklighet när det gäller dagens it-teknik - om detta är vi helt överens -.
I Australien är våren på väg .., ja, det är trettio grader varmt.
I Malå är det vinter.
Här, i landet Halland, är det väl nånstans mitt-emellan.
Ja, så där fortgår tillvaron ..., bokstäver kommer och går .., susar över världshaven och sprider glädje .., och i soffan ligger harry och vilar och sigge nilsson ska få maskmedicin och jag dricker kaffe och hämtar Alvedon mot huvudvärken och jag tänker på mannen som handlade igår och berättade att idag, måndag, ska han läggas in på ortopedavdelningen och i morgon får han ett nytt knä.
Han gick med två kryckor och tyckte att det kändes spännande.
"Tänk, jag kanske får som ett nytt liv ...!" sa mannen och log.
Ungefär så är det den här måndagen i oktober.
Dagens fönster ...
"Saker börjar komma på plats men kanske inte på exakt rätt plats. Min lilla samling av porslin ur serien "Vår lilla stad" får bo här i köksfönstret så länge.
Ute skymtar det mer än överfyllda förrådet och annat av sorten diverse skymtar fram.
Vi betar av eftersom.
Hälsningar Turtlan."
"Saker börjar komma på plats men kanske inte på exakt rätt plats. Min lilla samling av porslin ur serien "Vår lilla stad" får bo här i köksfönstret så länge.
Ute skymtar det mer än överfyllda förrådet och annat av sorten diverse skymtar fram.
Vi betar av eftersom.
Hälsningar Turtlan."
söndag 19 oktober 2014
Och så ett eftermiddagsfönster ....
Här sitter vi och äter frukost.
Ute faller den första snön i ymniga flingor svåra att göra rättvisa på bild.
Men fint är det.
Det kommer till dig också.
//Kramsnö från Bert
Nästa veckas vinster ....
... kommer båda från Eva på Frösön och nu har ni chansen igen, ni som trååånar efter
små, röda domherrar på rad och så följer det med en liten påse vaniljdoft också!
Ett pris.
En vinnare.
Lycka till govänner!
Ps. Förra veckans vinnare - av den fina disktrasan vävd av kusin Barbro - gick till Frankrike och Monet! Grattis, grattis! Paketet är postat och går iväg måndageftermiddag. Ds.
... kommer båda från Eva på Frösön och nu har ni chansen igen, ni som trååånar efter
små, röda domherrar på rad och så följer det med en liten påse vaniljdoft också!
Ett pris.
En vinnare.
Lycka till govänner!
Ps. Förra veckans vinnare - av den fina disktrasan vävd av kusin Barbro - gick till Frankrike och Monet! Grattis, grattis! Paketet är postat och går iväg måndageftermiddag. Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)