fredag 24 oktober 2014

På nya stigar ...


Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.



Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.

Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen)  brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera!  Å, sicken lycka!

Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!



Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.



På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.



Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.

Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.

Då sjöng vi den.


6 kommentarer:

Ulrika sa...

Ser ljuvligt ut!!

Jag längtar efter känslan att vara vid havet, vindarna och frihetskänslan som det ger. Njuter via dig. Tack! :-)

mossfolk sa...

Vilken trevlig promenad. Den grå hösten kan allt också vara vacker! Och vilka härliga ställen för Harry att springa på...

Eva sa...

Tack för en härlig promenad!

Anonym sa...


Vad fin du är Harry!


Friherrinnan

Anonym sa...

Vad bra att det känns bra i knäna! Fin bild på harry också. /Smålandstjej

gunnar i vaplan sa...

Fina bilder.
Den där promenaden (till vänster)gick jag för många år sedan när jag var nere hos er på ett besök.
I morron lördag tror jag att mitt bästa i veckan kommer att ske, jag hoppas verkligen på att vinna domherrarna på rad.