Ulrikas utmaning ..., svartvitt.

Året är 1986 .., det är den andra juli vid sjutiden på morgonen, platsen är Skellefteå BB.

Jag är trettiotvå år och har just blivit trebarnsmamma.

Hemma väntar två storasystrar, en är fjorton och en tio och alldeles omåttligt ska dom komma att älska denne lillebror, som faktiskt är ganska stor när han kommer till världen; han väger nästan fem kilo och är 56 cm lång.

Fönstret i förlossningsrummet står på vid gavel .., det är ju sommar ..., och jag är sprängfylld av endorfiner och pigg som en lärka .., och känner mig som den lyckligaste människan på jorden.

Bilden togs av den lille pojkens pappa.

// Morgondagens tema är SKYLT. Här finns flera deltagare.

På jobbet ....

Om ni visste så svårt det är att vara kassörska ibland!

Allra knepigast kan det vara i postavdelningen.

Så här är det: vi får inte lämna ut paket eller rek till någon som inte har giltig legitimation, men ni anar inte hur ofta det händer att t.ex en man kommer och säger att han ska hämta ut sin frus paket eller rek och "du vet ju vem jag är .., nä, jag har ingen avi .., nej, jag har inte hennes legitimation, men nog känner du ju mig, jag handlar ju här flera gånger i veckan och har gjort det i många år, äää, kom igen nu ...!"

Låt säga att frun har beställt nåt som hon inte alls vill att maken ska hämta ut.
Eller veta nåt om.
Och så lämnar jag ut paketet .., och står där sedan med lång näsa när hon kommer och är upprörd.
Med rätta.

Eller när någon kommer och säger ..."hördu, jag har ingen avi och inget sms-nummer, men du kan väl leta reda på paketet, det står mitt namn på .." och blir puttrig när man har lång kö i kassan och hyllorna proppfyllda med paktet av olika storlekar!

Vad många inte heller vet, är paket till minderåriga barn, där ska - om det inte finns en giltig ID-handling, typ pass - man ha med sig personbevis för barnet.

Allt det tänkte jag på idag.

Enjängd är bara förnamnet ...

Såja, nu är ytterligare två lampor beställda hos Ikea.
Ja, likadana som den på bilden, alltså.

Plus kronljus inför advent.

Härligt! Då slipper man köra tjugo mil till Helsingborg för den sakens skull.

Tionde november ....

Tiden bara rusar iväg!
Snart bara en månad kvar till Lucia!
Pv har fullt upp - inte bara med skolan - utan även med körövningar .., det är Kammarkören och Västanvind och aldrig är han så sprallglad som när han kommer hem efter flera timmars sjungande.

I timmar kan han sitta vid pianot och sjunga och traggla och mellan varven hör jag honom säga "aj, aj, aj ., här var det många sänkningar!" och så tas allt om från början.

Kammarkören har konsert den 1:a advent i Nicoalikyrkan, den mitt i stan, vid torget, men då arbetar jag som vanligt.

Och idag gråmulet, men milt.
Nästan vindstilla.

Går längs stranden ..., förundras över att såväl stengubben som labyrinten finns kvar.

Nån har spelat luffarschack.

Nån har gjort en ring av vackra stenar.

Och sanden skiftar i färg .., från vitt, till rostfärgat och brunt!
Mängder med tång ligger på stranden .., och ilandflutna plastpåsar, rep, mjölkförpackningar och en lastpall.

På väg hem hör jag en fågel kvittra så otroligt vackert.
Nu ska jag leta upp och se om det är Gärdsmygen eller Rödhaken.

Jo, jag tror att det är den förstnämnda.

"Kolla, här har jag ritat en hund!"

Huvva, vilken utmaning!

En hund med krokig svans, så får det bli.
En spetsig dalmatiner i gröngräset.

Utmaningen kom härifrån.

Ulrikas utmaning, dag 9. 

Dagens tema är är siffror. 
I januari var jag tydligen ute på promenad.

Det här måste vara efter knäprotesoperationen.
Då fick jag spatt och kryckade runt som en galning.
Resultatet blev överansträgning i benet, frossa och trötthet.
Ja, ja.
Dit det bär, dit bär det.

 

Det var alltså Ulrika som kom med utmaningen.

Dagens fönster ...

Hej!

Sol ute och söndag blir perfekt för en Söndagspromenad.
Vi passar på att titta till båten och på vägen därifrån går vi över det gamla varvsområdet.

Där finns ett vackert stor vitt hus med en massa fönster längs sidorna och i taket.
Gissar att det varit en verkstad för det hänger traverser i taket.
Lite förfallet men vackert. Nu är det båtförvaring på vintern.

Där fångade jag det här fönstret till dig.

Hälsningar Turtlan.

// Tack snälla, rara Turtlan! säger jag.

Love, love, love ...

Och jag ler långt efteråt åt ystadpågens kommentar åt bilden.
(Men det kan ju vara så att deras föräldrar är skilda och omgifta, så brudparet är bonussyskon).

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle.

I landet Halland.

Förstås.

Och småfåglarna snurrar som bäst runt-runt-runt .., och det blir vackra ljusreflexer i fönstret.

Så här ser det ut och vilka är vinnarna ...?

Såja, nu är dragningen överstökad och pv slår sig ned vid pianot.
Idag är det körövning med Kammarkören i stan - inför advent - och han nynnar på den här melodin och jag tycker hela tiden att det låter falskt.

"Det är för att du inte fattar att jag inte sjunger melodistämman!" säger sångaren puttrigt.

Vi var sexton från början (egentligen sjutton, jag hade råkat lägga i en lapp för mycket och det var pv:s, pinsamt, men den åkte ut) och nu är det bara fjorton kvar.

Handstickade tumvantar från Ulrika är förstapriset.
"Hämta mina Vasaloppsvantar, så kan vi illustrera vinsten med dem!" säger pv.

Tröstpriset .., vem ska få veckla ut raden av lucior, tro ...?



Oj, det visar sig att jag har hållit i I-paden på höjden .., ja, ja.

Stort grattis till Turtlan som ska få varma och fina tumvantar - handstickade - av Ulrika, och grattis även till Eva på Frösön; till henne kommer raden av fina lucior!

Snart är det dragning ...

Spridda bilder från den delade glädjen ...

Och den här gången slog ni nästan rekord!
Fjorton stycken, förutom pv och jag själv.

Det här gladdes ni åt ...

Monet har jubilerat - fyllt jämna år - och blivit firad av nära och kära.

Ingela i Malå hade gjort en risotto som inte gick av för hackor.

Gunnar i Vaplan .., han har besök av sonen Joakim och vill verkligen vinna vantarna! 
Han har precis skickat den här bilden ....!


ellem har varit i Piteå och fikat på Ekbergs konditori och övernattat på hotell.

sportigajenny kände sig lycklig över Blåvitts seger med 5 - 1 mot Halmstad BK.

mossfolk .., å, så härligt att hennes farmor repat sig från en propp, lagom till Noahs dop idag.

Eva på Frösön tycker att krispigt höstväder är underbart!

Tankevågor har videopratat med barnbarnen i Kiruna! Stor glädje!

Anne i Mantorp, hon är så glad över själva lotteriet! Kan man tänka sig!

Anna-Lena i Tumba har överlevt en veckas arbete som chef! Hurra!

Friherrinnan i Steninge är lycklig över att Vår Herre eller Fru inte ville ha henne riktigt ännu.
Det är jag också.

Turtlan i Värmland hade en extra ledig dag den här veckan, inhandlade ett nytt matbord och hade besök i Nya Huset av sin bror med familj och så Turtlans mamma.

Eva i Tyresö ... var så glad för att dottern Maja fått tillbringa fem dagar på Kanarieöarna och att hennes dotter,  lill-karin, - i precis rätt ögonblick - just när stövlarna glappade, fick nya, fina sockar av Astrid i Ljungaverk.

Själv gladdes jag åt den där dagen när jag pratade med alla tre barnen, men också åt tv-dokumentären "Hallå Dakar!" och Skavlanprogrammet .., och glädjen i en ledig söndag.

Pv, som också vill vara med och kämpa om Ulrikas tumvantar, har ännu inte bestämt sig för vad som var det bästa och återkommer.

"Fem saker jag borde ta tag i ...".

Lotterifrimärken från ellem i Skellefteå. Tack!

Ja, ni ser själva.

Utamningen kom från Onekligen och här hittar ni den.

Gårdagens tema var "Ibland blir jag avundsjuk på" ....

Jaa, lite avundsjuk blir jag allt på människor som har karaktär.
Såna som beslutar sig för en sak och håller fast vid det.
Ordning & Reda.

Ulrikas utmaning, dag 8.

Dagens tema är rund.

Jag tycker verkligen om det som är runt.
På fönsterbrädan märks det tydligt.

En halvrund lampa .., en rund sten .., en rund vas som är pv:s och som jag tycker så mycket om .., en rundmagad katt .., och längst till vänster en rund ytterkruka inköpt på hemslöjdsutställningen i Vormsele för säkert trettio år sedan.

En sommarkväll för tio år sedan .., ett annat liv .., en bänk i Helsingborg och där kommer en god vän till den lurvige och slår sig ner.

Mannen är trevlig, det är inte det, men han tittar länge på mig och säger sen .., "det är ju helt otroligt så runt ditt ansikte är, alltså själva ansiktsformen!"

Det lät inte direkt som en komplimang.

Efter den kvällen tänker jag ofta på det där.

Och när jag tittar på den här bilden, kan jag ju se att det stämmer.

// Till Ulrikas utmaning kommer du via den här länken.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Det bästa ...., i veckan pågår ännu.

För första gången på sex år gör vi en riktig helgutflykt som ett led i födelsedagsfirandet, till ett önskat resmål. Aix enProvence, bara en timme från vår sydfranska by.
Vilken underbar stad!
Universitetsstad med mängder med roliga ungdomar.

Fantastiska gränder, en underbar storgata, som en mini Champs Elysees, brasserier överallt, musik i varje hörn. Och jag fick min jubilar-födelsedagspresent, en systemkamera i kompaktformat, här kallar man dem "hybrides". Återstår att lära sig ny teknik!

Och så här roligt bor vi mitt i centrum. Badkar med sextonhundratalshare.
Och, bilderna är tagna med Ipad som verkligen inte klarar den här sortens ljusförhållanden.
Det lär bli ändring! Riktigt bortskämd och sååå firad känner jag mig av alla jag känner. 
Inte pga presenter men att bli ihågkommen.
Varmt i själen blir det då!

Hälsningar Monet.

Ulrika!

Dags att börja leta garn .., tretton stycken är redan med i lotteriet!

Många som trånar efter sköna tumvantar ...

Det bästa för hemifrån-Ingela ...

Är faktiskt en helt vanlig middag.
För det mesta blir det barnvänlig kost i huset. Det är liksom ingen idé att laga sånt som tjejerna ändå inte äter. Jag ska absolut inte klaga, dom är vana vid en väldigt varierad kost, inga korv-å-makaron-ungar utan dom äter det mesta och gillar mat som inte är alldeles vanlig.

Men nu har jag längtat efter skaldjur i flera dagar, och det är inte lönt att laga som familjemat.
Så jag serverade en måltid till ungdomarna och lagade en krämig skaldjursrisotto till mej själv.
På riktigt risotto-ris i god hönsbuljong.

Bottnade med blankfräst hemodlad chalottenlök. Riset kokt så att det var mjukt och glansigt utanpå men med en al-dente-kärna inuti. En klick riktigt smör och riven ost, präst och parmesan blandat, sist av allt. Vitt ekologiskt vin, ett med en ful gädda utanpå och av en druva som jag vanligtvis är lite tveksam till, men det var helt OK och räcker nästa helg också.
En riktig vuxenmåltid som jag njöt av i fulla drag. Helst hade jag förstås delat den med en kär vän eller livskamrat men det gick bra så här också.

Hälsningar Ingela.

Det bästa för Gunnar i Vaplan ....

Mitt bästa denna vecka är att jag har min son Joakim hemma på en blixtvisit.
Vin och pepparkor med skärvångenost på, de e grejer de.

Gunnar. 

Elisabet säger: så här kunde ostarna se ut i Skärvången, tillverkade på mejeriet där.
Så underbara etiketter! Gunnar tog oss med på ett besök där .., längs en eländig väg och det var inte långt ifrån att vi fått bensinstopp också, men ett äventyr blev det.

Och det bästa för ellem i Skellefteå ...

Bilden från konditoriet

Hej!

 

Det bästa denna vecka är det senaste dygnet.

I går, efter jobbet körde vi till Piteå och tog in på Stadshotellet. 

 

Det blev en mycket god middag, en god natts sömn i sköna sängar.  

 

Efter den rikliga frukosten gick vi en sväng på stan och maken köpte sig lite kläder. 

Efter fika på Ekbergs konditori styrde vi kosan hemåt igen. 

 

Väl hemma satte jag igång två matbrödsdegar.

Vi ska ha marknad på jobbet nästa vecka så man får dra sitt strå till stacken så det finns nåt att sälja/köpa. Jag gillar att baka, så det är en glädje. Och det är skönt när brödet är packat i påsar, disken diskad och middagen ätits. 

 

Och en tékopp på det. 

ellem

Det bästa för sportigajenny ....

PV hade rätt om förra veckans bästa. 

Självklart var Blåvitts 5-1-vinst mot Halmstad veckans bästa! 

 

Att på plats på Gamla Ullevi få heja fram favoritlaget till en seger är alltid kul. 

Det kändes skönt att "vi" avslutade med en vinst. 

 

Men nu är det tomt när fotbollen är slut för säsongen.

Kram sportigajenny

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...

Det allra bästa i veckan är farmor! Först att hon ringde i måndags och sedan att hon faktiskt har orkat åka med min lillebror de dryga femtio milen upp för att vara med på barbarnsbarnets dop i morgon.

 

Min farmor är åttiofyra år och jag har som liksom sett henne som en alldeles självklar del i våra liv. Men förra veckan fick hon en propp, glömde hur man pratade, kände inte igen någon och visste ingenting. 

 

Nu är hon nästan som vanligt och det känns alldeles alldeles fantastiskt.

Bilden är från förra gången hon var här för ungefär två månader  sedan.

 

Mossfolk 

 

//Underbar bild, Karin! Och så roligt att hon kan vara med!