Utmaning dag 13 ...
Hos Onekligen är dagens tema ..."Kolla, här är en av mina favoritplatser!"
Ja, det är ju inte svårt.
Nära havet.
Förstås.
Längs vägen som går till lilla hamnen.
Eller här, alldeles vid huset.
Morgondagens tema är "Om jag skulle skaffa mig en hobby skulle jag ..."-
torsdag 13 november 2014
Torsdag ....
Tar harry på lång promenad.
Duggregn, men milt i luften.
Fågelkvitter.
Gärdsmyg eller Rödhake - jag lär mig aldrig skillnaden -.
Möter sigge nere vid hästhagen.
Jam-jam!
När vi kommer hem slår jag mig ner på stentrappan.
I säkert en timmes tid sitter vi där.
Ett sällskap gäss flyger förbi.
Någon bygger ..., hamrar och spikar.
Lyssnar efter ljud .....
Spanar ...
Själv sitter jag alldeles stilla .., ser småfåglar flyga av och an till fröautomaterna som hänger i
körsbärsträdet .., mesar, nötväckor .., två fasanhönor som inte har upptäckt oss .., en nötskrika (sååå vacker!) , nån talgoxe.
Tänker att vi ska inhandla ljusslingor för utomshusbruk till trätunnorna - som ska fyllas med gran, - eller enris - .., det gäller att göra fint och ljusa upp den i - och för sig milda-, men ack, så mörka november.
Harry upptäcker gässen ... |
Tar harry på lång promenad.
Duggregn, men milt i luften.
Fågelkvitter.
Gärdsmyg eller Rödhake - jag lär mig aldrig skillnaden -.
Möter sigge nere vid hästhagen.
Jam-jam!
När vi kommer hem slår jag mig ner på stentrappan.
I säkert en timmes tid sitter vi där.
Ett sällskap gäss flyger förbi.
Någon bygger ..., hamrar och spikar.
Lyssnar efter ljud .....
Spanar ...
Själv sitter jag alldeles stilla .., ser småfåglar flyga av och an till fröautomaterna som hänger i
körsbärsträdet .., mesar, nötväckor .., två fasanhönor som inte har upptäckt oss .., en nötskrika (sååå vacker!) , nån talgoxe.
Tänker att vi ska inhandla ljusslingor för utomshusbruk till trätunnorna - som ska fyllas med gran, - eller enris - .., det gäller att göra fint och ljusa upp den i - och för sig milda-, men ack, så mörka november.
Utmaning dag 13 ....
Hos Ulrika är dagens tema "Öppen" och då får pocketboken av Joe Nesboe illustrera just detta.
Bilden togs i Bohuslän .., det var i början när vi hade lärt känna varandra och kanske hade jag flyttat till landet Halland, jo, så var det nog .., och jag bara älskar allt det karga i Bohuslän och just den dagen minns jag tydligt .., och känslan att ligga på mage på en solvarm klipphäll eller berghäll och det är sommar och man hör måsar som skriker och ser båtar passera.
Glädje.
Glädje.
En öppen dörr ..., får också illustrera dagens tema.
Bilden togs i Folktandvårdens lokaler i Söndrum och det kan jag ju säga, att den öppenheten hade jag mer än gärna avstått ifrån. Att besöka tandhygienisten är ett öde värre än döden.
Morgondagens tema är tack och lov ..., "mysigt".
Hos Ulrika är dagens tema "Öppen" och då får pocketboken av Joe Nesboe illustrera just detta.
Bilden togs i Bohuslän .., det var i början när vi hade lärt känna varandra och kanske hade jag flyttat till landet Halland, jo, så var det nog .., och jag bara älskar allt det karga i Bohuslän och just den dagen minns jag tydligt .., och känslan att ligga på mage på en solvarm klipphäll eller berghäll och det är sommar och man hör måsar som skriker och ser båtar passera.
Glädje.
Glädje.
En öppen dörr ..., får också illustrera dagens tema.
Bilden togs i Folktandvårdens lokaler i Söndrum och det kan jag ju säga, att den öppenheten hade jag mer än gärna avstått ifrån. Att besöka tandhygienisten är ett öde värre än döden.
Morgondagens tema är tack och lov ..., "mysigt".
Dagens fönster ...
Jag satt på biblioteket i Hedemora en stund i måndags. Det fastnade lite i håven.
Kram!
Ulrika.
Jag satt på biblioteket i Hedemora en stund i måndags. Det fastnade lite i håven.
Kram!
Ulrika.
onsdag 12 november 2014
Mitt eget bästa ...
Vilken lycka .., att ha fått låna en lång pinne med fönsterskrapa på - tack friherrinnan -!
Nu är fönstren i den f.d. inglasade altanen (som fortfarande är inglasad men som ska förvandlas till ett vardagsrum med utsikt över hästhagen .,. ja, inom en tidsplan av fyra år - då pensionen nalkas -!) putsade, på såväl ut, - som insidan.
Innan dess ska oxelhäckan sågas ner.
Och i rummet ska finnas en härlig hörnsoffa .., djupa fönsternischer ..., åå, det ska bli ljuvligt!
Vilken lycka .., att ha fått låna en lång pinne med fönsterskrapa på - tack friherrinnan -!
Nu är fönstren i den f.d. inglasade altanen (som fortfarande är inglasad men som ska förvandlas till ett vardagsrum med utsikt över hästhagen .,. ja, inom en tidsplan av fyra år - då pensionen nalkas -!) putsade, på såväl ut, - som insidan.
Innan dess ska oxelhäckan sågas ner.
Och i rummet ska finnas en härlig hörnsoffa .., djupa fönsternischer ..., åå, det ska bli ljuvligt!
"Hepp! Dagens filmtips !"
Hos Onekligen är detta dagens tema.
Det blir två bra filmer, dokumentärer båda två, eftersom det är vad jag tycker bäst om.
Den ena såg jag igårkväll och den gick rakt in i mitt hjärta!
DOX har - enligt mitt sätt att se det - otroligt intressanta dokumentärer.
Så här står det om gårdagkvällens film:
"Efter att ha filmat bröllop i över 20 år återvänder Doug till 112 brudpar med frågan: Hur gick det efteråt? Blev livet som tänkt? Eller har ni ångrat er?"
Och så fick vi följa ett antal av brudparen som generöst berättade om tillvaron efteråt.
Ja, vissa ville hålla igen lite .., inte berätta om det som varit svårt .., andra valde den andra vägen.
Väldigt intressant var det och på ett sätt också stärkande.
Själv tillhör jag inte den där passionerade delen av mänskligheten ..., jag säger sällan eller aldrig att "åååå så jag älskar dig!" och jag har aldrig känt behovet av att kyssa någons fötter .., och att då höra andra berätta om sina äktenskap och hur det blev .., ja, men det kändes så himla bra!
Och jag tänkte efteråt att .., jo, men jag tycker om det här sättet som vi lever på.
Lättsamt och kamratligt.
Trivsamt tillsammans, helt enkelt.
Här är filmen (som är lång, 1 timme och 34 minuter, men värd tittartiden.)
Den andra filmen har jag redan skrivit om, men gör det igen.
"Hallå Dakar!"
Den som handlar om hur ett tjugotal studenter i Senegal på sju månader lär sig svenska, för att
kunna ta emot samtal från svenska färdtjänsten .., Samres.
Och oavsett vad man tycker om själva systemet (för mig blev det som ett slags bistånd och jag tycker att filmen borde visas i skolorna!), så var det helt klart sevärt!
Morgondagens tema är: Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
Hos Onekligen är detta dagens tema.
Det blir två bra filmer, dokumentärer båda två, eftersom det är vad jag tycker bäst om.
Den ena såg jag igårkväll och den gick rakt in i mitt hjärta!
DOX har - enligt mitt sätt att se det - otroligt intressanta dokumentärer.
Så här står det om gårdagkvällens film:
"Efter att ha filmat bröllop i över 20 år återvänder Doug till 112 brudpar med frågan: Hur gick det efteråt? Blev livet som tänkt? Eller har ni ångrat er?"
Och så fick vi följa ett antal av brudparen som generöst berättade om tillvaron efteråt.
Ja, vissa ville hålla igen lite .., inte berätta om det som varit svårt .., andra valde den andra vägen.
Väldigt intressant var det och på ett sätt också stärkande.
Själv tillhör jag inte den där passionerade delen av mänskligheten ..., jag säger sällan eller aldrig att "åååå så jag älskar dig!" och jag har aldrig känt behovet av att kyssa någons fötter .., och att då höra andra berätta om sina äktenskap och hur det blev .., ja, men det kändes så himla bra!
Och jag tänkte efteråt att .., jo, men jag tycker om det här sättet som vi lever på.
Lättsamt och kamratligt.
Trivsamt tillsammans, helt enkelt.
Här är filmen (som är lång, 1 timme och 34 minuter, men värd tittartiden.)
Den andra filmen har jag redan skrivit om, men gör det igen.
"Hallå Dakar!"
Den som handlar om hur ett tjugotal studenter i Senegal på sju månader lär sig svenska, för att
kunna ta emot samtal från svenska färdtjänsten .., Samres.
Och oavsett vad man tycker om själva systemet (för mig blev det som ett slags bistånd och jag tycker att filmen borde visas i skolorna!), så var det helt klart sevärt!
Morgondagens tema är: Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
Dagens fönster ...
... kommer från vännen Solbritt i Ystad.
Solbritt är en sån där människa som värmer hjärtan .. - en livets doppvärmare -, hon skickar kort och hälsningar och det utan att vi någonsin har umgåtts, hon var kund i affären där jag arbetade i Ystad. Kanske i båda två?
Så här skriver hon:
... kommer från vännen Solbritt i Ystad.
Solbritt är en sån där människa som värmer hjärtan .. - en livets doppvärmare -, hon skickar kort och hälsningar och det utan att vi någonsin har umgåtts, hon var kund i affären där jag arbetade i Ystad. Kanske i båda två?
Så här skriver hon:
"Har ju sett på din blogg att du samlar på fönster.
Här kommer ett från vår ytterdörr.
Huset som speglar sig är Rosenhill.
Lev väl!
Solbritt"
Tack snälla! säger jag.
tisdag 11 november 2014
Lugn och Ro ....
På en fotosida på nätet skrev en man och frågade hur jag stod ut att bo så avskilt?
Tänk, vilken tur att vi människor är olika!
För mig är det den största av gåvor att få leva just så här .., i lugn och ro .., sedan en sväng på jobbet och träffa mängder med människor och mycket småprat om allt och inget och så hem igen .., till det där rofyllda.
Så här såg det ut idag när harry och jag själv var ute på promenad.
Och efter dagens vända i affären, stundar tre dagars frihet.
På en fotosida på nätet skrev en man och frågade hur jag stod ut att bo så avskilt?
Tänk, vilken tur att vi människor är olika!
För mig är det den största av gåvor att få leva just så här .., i lugn och ro .., sedan en sväng på jobbet och träffa mängder med människor och mycket småprat om allt och inget och så hem igen .., till det där rofyllda.
Så här såg det ut idag när harry och jag själv var ute på promenad.
Och efter dagens vända i affären, stundar tre dagars frihet.
Det bästa och veckans vinster ....
Såja, då är det dags att börja spana på den här veckans glädjeämnen!
Tala om att vi är ihärdiga .., jag tror att det är treårsjubileum snart och tänk, så mycket värme och glädje ni har delat med er av!
Den här gången är det den bokslukande Anne i Mantorp som står för fiolerna.
En shoppinglista med penna + ett bokmärke (sån här med magnet).., är ett av priserna.
Och två enkla (och såååå fina!) julkort med kuvert + ytterligare ett magnet-bokmärke, är det andra priset. Vinnaren väljer först.
Tack snälla, rara Anne!
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så vet ni ju resten .., och det blir dragning på söndag vid 11-tiden, så ni har gott om tid på er.
Välkomna!
Såja, då är det dags att börja spana på den här veckans glädjeämnen!
Tala om att vi är ihärdiga .., jag tror att det är treårsjubileum snart och tänk, så mycket värme och glädje ni har delat med er av!
Den här gången är det den bokslukande Anne i Mantorp som står för fiolerna.
En shoppinglista med penna + ett bokmärke (sån här med magnet).., är ett av priserna.
Och två enkla (och såååå fina!) julkort med kuvert + ytterligare ett magnet-bokmärke, är det andra priset. Vinnaren väljer först.
Tack snälla, rara Anne!
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så vet ni ju resten .., och det blir dragning på söndag vid 11-tiden, så ni har gott om tid på er.
Välkomna!
Dag 11 - månadens färg är naturligtvis - ....
.... grått.
Och vitt.
Nej, november är inte min älsklingsmånad, men det går ändå.
Snart väntar advent och mera ljus och doft av lussekatter och saffran.
Det blir nog bra.
Utmaningen/temat kom från Onekligen.
.... grått.
Och vitt.
Nej, november är inte min älsklingsmånad, men det går ändå.
Snart väntar advent och mera ljus och doft av lussekatter och saffran.
Det blir nog bra.
Utmaningen/temat kom från Onekligen.
Ulrikas utmaning ..., svartvitt.
Året är 1986 .., det är den andra juli vid sjutiden på morgonen, platsen är Skellefteå BB.
Jag är trettiotvå år och har just blivit trebarnsmamma.
Hemma väntar två storasystrar, en är fjorton och en tio och alldeles omåttligt ska dom komma att älska denne lillebror, som faktiskt är ganska stor när han kommer till världen; han väger nästan fem kilo och är 56 cm lång.
Fönstret i förlossningsrummet står på vid gavel .., det är ju sommar ..., och jag är sprängfylld av endorfiner och pigg som en lärka .., och känner mig som den lyckligaste människan på jorden.
Bilden togs av den lille pojkens pappa.
// Morgondagens tema är SKYLT. Här finns flera deltagare.
Året är 1986 .., det är den andra juli vid sjutiden på morgonen, platsen är Skellefteå BB.
Jag är trettiotvå år och har just blivit trebarnsmamma.
Hemma väntar två storasystrar, en är fjorton och en tio och alldeles omåttligt ska dom komma att älska denne lillebror, som faktiskt är ganska stor när han kommer till världen; han väger nästan fem kilo och är 56 cm lång.
Fönstret i förlossningsrummet står på vid gavel .., det är ju sommar ..., och jag är sprängfylld av endorfiner och pigg som en lärka .., och känner mig som den lyckligaste människan på jorden.
Bilden togs av den lille pojkens pappa.
// Morgondagens tema är SKYLT. Här finns flera deltagare.
måndag 10 november 2014
På jobbet ....
Om ni visste så svårt det är att vara kassörska ibland!
Allra knepigast kan det vara i postavdelningen.
Så här är det: vi får inte lämna ut paket eller rek till någon som inte har giltig legitimation, men ni anar inte hur ofta det händer att t.ex en man kommer och säger att han ska hämta ut sin frus paket eller rek och "du vet ju vem jag är .., nä, jag har ingen avi .., nej, jag har inte hennes legitimation, men nog känner du ju mig, jag handlar ju här flera gånger i veckan och har gjort det i många år, äää, kom igen nu ...!"
Låt säga att frun har beställt nåt som hon inte alls vill att maken ska hämta ut.
Eller veta nåt om.
Och så lämnar jag ut paketet .., och står där sedan med lång näsa när hon kommer och är upprörd.
Med rätta.
Eller när någon kommer och säger ..."hördu, jag har ingen avi och inget sms-nummer, men du kan väl leta reda på paketet, det står mitt namn på .." och blir puttrig när man har lång kö i kassan och hyllorna proppfyllda med paktet av olika storlekar!
Vad många inte heller vet, är paket till minderåriga barn, där ska - om det inte finns en giltig ID-handling, typ pass - man ha med sig personbevis för barnet.
Allt det tänkte jag på idag.
Om ni visste så svårt det är att vara kassörska ibland!
Allra knepigast kan det vara i postavdelningen.
Så här är det: vi får inte lämna ut paket eller rek till någon som inte har giltig legitimation, men ni anar inte hur ofta det händer att t.ex en man kommer och säger att han ska hämta ut sin frus paket eller rek och "du vet ju vem jag är .., nä, jag har ingen avi .., nej, jag har inte hennes legitimation, men nog känner du ju mig, jag handlar ju här flera gånger i veckan och har gjort det i många år, äää, kom igen nu ...!"
Låt säga att frun har beställt nåt som hon inte alls vill att maken ska hämta ut.
Eller veta nåt om.
Och så lämnar jag ut paketet .., och står där sedan med lång näsa när hon kommer och är upprörd.
Med rätta.
Eller när någon kommer och säger ..."hördu, jag har ingen avi och inget sms-nummer, men du kan väl leta reda på paketet, det står mitt namn på .." och blir puttrig när man har lång kö i kassan och hyllorna proppfyllda med paktet av olika storlekar!
Vad många inte heller vet, är paket till minderåriga barn, där ska - om det inte finns en giltig ID-handling, typ pass - man ha med sig personbevis för barnet.
Allt det tänkte jag på idag.
Tionde november ....
Tiden bara rusar iväg!
Snart bara en månad kvar till Lucia!
Pv har fullt upp - inte bara med skolan - utan även med körövningar .., det är Kammarkören och Västanvind och aldrig är han så sprallglad som när han kommer hem efter flera timmars sjungande.
I timmar kan han sitta vid pianot och sjunga och traggla och mellan varven hör jag honom säga "aj, aj, aj ., här var det många sänkningar!" och så tas allt om från början.
Kammarkören har konsert den 1:a advent i Nicoalikyrkan, den mitt i stan, vid torget, men då arbetar jag som vanligt.
Och idag gråmulet, men milt.
Nästan vindstilla.
Går längs stranden ..., förundras över att såväl stengubben som labyrinten finns kvar.
Nån har spelat luffarschack.
Nån har gjort en ring av vackra stenar.
Och sanden skiftar i färg .., från vitt, till rostfärgat och brunt!
Mängder med tång ligger på stranden .., och ilandflutna plastpåsar, rep, mjölkförpackningar och en lastpall.
På väg hem hör jag en fågel kvittra så otroligt vackert.
Nu ska jag leta upp och se om det är Gärdsmygen eller Rödhaken.
Jo, jag tror att det är den förstnämnda.
Tiden bara rusar iväg!
Snart bara en månad kvar till Lucia!
Pv har fullt upp - inte bara med skolan - utan även med körövningar .., det är Kammarkören och Västanvind och aldrig är han så sprallglad som när han kommer hem efter flera timmars sjungande.
I timmar kan han sitta vid pianot och sjunga och traggla och mellan varven hör jag honom säga "aj, aj, aj ., här var det många sänkningar!" och så tas allt om från början.
Kammarkören har konsert den 1:a advent i Nicoalikyrkan, den mitt i stan, vid torget, men då arbetar jag som vanligt.
Och idag gråmulet, men milt.
Nästan vindstilla.
Går längs stranden ..., förundras över att såväl stengubben som labyrinten finns kvar.
Nån har spelat luffarschack.
Nån har gjort en ring av vackra stenar.
Och sanden skiftar i färg .., från vitt, till rostfärgat och brunt!
Mängder med tång ligger på stranden .., och ilandflutna plastpåsar, rep, mjölkförpackningar och en lastpall.
På väg hem hör jag en fågel kvittra så otroligt vackert.
Nu ska jag leta upp och se om det är Gärdsmygen eller Rödhaken.
Jo, jag tror att det är den förstnämnda.
"Kolla, här har jag ritat en hund!"
Huvva, vilken utmaning!
En hund med krokig svans, så får det bli.
En spetsig dalmatiner i gröngräset.
Utmaningen kom härifrån.
Huvva, vilken utmaning!
En hund med krokig svans, så får det bli.
En spetsig dalmatiner i gröngräset.
Utmaningen kom härifrån.
Ulrikas utmaning, dag 9.
Dagens tema är är siffror.
I januari var jag tydligen ute på promenad.
Det här måste vara efter knäprotesoperationen.
Då fick jag spatt och kryckade runt som en galning.
Resultatet blev överansträgning i benet, frossa och trötthet.
Ja, ja.
Dit det bär, dit bär det.
Det var alltså Ulrika som kom med utmaningen.
Dagens tema är är siffror.
I januari var jag tydligen ute på promenad.
Det här måste vara efter knäprotesoperationen.
Då fick jag spatt och kryckade runt som en galning.
Resultatet blev överansträgning i benet, frossa och trötthet.
Ja, ja.
Dit det bär, dit bär det.
Det var alltså Ulrika som kom med utmaningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)