Det Bästa .., två dagar kvar! 

Pssssst ...!

Hur var det nu med glädjen?
Och titta, vilken fin inköpslista och vilket fint bokmärke (magnetiskt) .., perfekt att ge i julklapp om man redan har fullt upp med sånt här!

Och två underbara julkort, lite gammaldags och ännu ett bokmärke!

Allt kommer från Östergötland och Anne i Mantorp.

Den där glädjen eller värmen ..., den kan man mejla till bisse151@gmail.com, så vet ni ju vad som händer.

Välkomna!

Mitt eget bästa, del 2.

Min tillvaro består egentligen inte av storslagna händelser.
Det är det där småttiga som gör mitt hjärta så varmt!
Som att Kent från Brännberg (burnhill ..., ja, just det, ja) utanför Malå (men som nu bor på backen i början - eller slutet - av samhället) varje dag tar en bild av malån .., och vi får följa med och se hur det ser ut.
Just där gick mamma ofta på sin väg till sjukstugan.
Och jag vill bara säga: tack Kent! 

Varmt i hjärtat blir det också när jag läser mellanbarnets inlägg på Instagram.
När samma dotter för nästan tjugo år sedan flög till Australien och drabbades av våldsam migrän på planet och blev ompysslad av en omtänksam medresenär .., eller när hon reste till Ghana och vaknade till på planet av att en storväxt man bredde en filt över henne, så där så hon inte skulle frysa .., eller när en fotbollsspelande man från Ghana är snäll och vänlig mot henne .., då blir mammahjärtat alldeles otroligt varmt.
Av tacksamhet!

Ännu mera glädje!
Sonen berättar att en kollega hittat en gammalt klipp från Ystad med sonen i fokus.
Betydligt yngre är han på bilden och mer hårfager.
Bilden sitter på kylskåpsdörren i personalrummet.
Och så berättar han på Instagram vad som händer ...

Här sprider sig också inutivärmen, men på grund av igenkänning. 
Mannen, som bor i New York, berättar att han är läkare på en akutmottagning och så vittnar han om känslan när han inte längre är vettskrämd på jobbet .., när han känner lugnet och tryggheten av att ha varit med .., att han har fått erfarenhet och då ju allt blir så mycket enklare.
Precis så är det, oavsett vilket yrke vi har!

"Vad hände med larma-rädda-släck ?" skrev hon.

Pratglädje.
Äldsta dottern ringer .., hon är på väg till medarbetaresamtal på KS och därefter brandövning och nu har hon parkerat längre ifrån än vanligt och hon berättar att hon då passerar en kyrkogård och hur vackert där är och medan hon promenerar tar hon bilder och hon letar efter en alldels speciell gravplats som hon vill visa mig men inte hittar.

Och jag tänker .., så mycket sorg och bedrövelse på en kyrkogård .., och så mycket kärlek som ligger där bland alla blommor, nallar och änglar ., så mycket saknad och så många tankar.

Och jag önskar att mamma hade gravsatts ..

 Men .., vi pratar också om hennes kommande operation av diskbråcket och rädslan för narkos - hon, som annars är så totalt orädd -, ja, och så säger vi hejdå och jag tänder ett litet ljus och gör mig kaffe.

 Under tiden lyssnar jag till alldeles underbart vilsam musik - Bill Evans - skivan heter Coffee and Cigarettes och finns på Spotify.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Nej, livets väg är inte alltid är alldeles spikrak ...

Vårt barnbarn, snart 16 med autism, äter nu medicin!!!
Han sov över häromdagen hos oss och han var mycket mera närvarande, lyssnande och nöjd.
Hurra! Det kan vara medicinen!?

Helt underbart var det och han gick till skolan i tid !!!!!
Från Eva i Tyresö

Utmaning dag 13 ...

Hos Onekligen är dagens tema ..."Kolla, här är en av mina favoritplatser!"

Ja, det är ju inte svårt.

Nära havet.
Förstås.

Längs vägen som går till lilla hamnen.

Eller här, alldeles vid huset.

Morgondagens tema är "Om jag skulle skaffa mig en hobby skulle jag ..."-

Torsdag ....

Harry upptäcker gässen ...

Tar harry på lång promenad.
Duggregn, men milt i luften.
Fågelkvitter.
Gärdsmyg eller Rödhake - jag lär mig aldrig skillnaden -.
Möter sigge nere vid hästhagen.
Jam-jam!

När vi kommer hem slår jag mig ner på stentrappan.
I säkert en timmes tid sitter vi där.
Ett sällskap gäss flyger förbi.
Någon bygger ..., hamrar och spikar.

Lyssnar efter ljud .....

Spanar ...

Själv sitter jag alldeles stilla .., ser småfåglar flyga av och an till fröautomaterna som hänger i
körsbärsträdet .., mesar, nötväckor .., två fasanhönor som inte har upptäckt oss .., en nötskrika (sååå vacker!) , nån talgoxe.

Tänker att vi ska inhandla ljusslingor för utomshusbruk till trätunnorna - som ska fyllas med gran, - eller enris - .., det gäller att göra fint och ljusa upp den i - och för sig milda-, men ack, så mörka november.

Utmaning dag 13 ....

Hos Ulrika är dagens tema "Öppen" och då får pocketboken av Joe Nesboe illustrera just detta.

Bilden togs i Bohuslän .., det var i början när vi hade lärt känna varandra och kanske hade jag flyttat till landet Halland, jo, så var det nog .., och jag bara älskar allt det karga i Bohuslän och just den dagen minns jag tydligt .., och känslan att ligga på mage på en solvarm klipphäll eller berghäll och det är sommar och man hör måsar som skriker och ser båtar passera.

Glädje.
Glädje.

En öppen dörr ..., får också illustrera dagens tema.
Bilden togs i Folktandvårdens lokaler i Söndrum och det kan jag ju säga, att den öppenheten hade jag mer än gärna avstått ifrån. Att besöka tandhygienisten är ett öde värre än döden.

Morgondagens tema är tack och lov ...,  "mysigt".

Dagens fönster ...

Jag satt på biblioteket i Hedemora en stund i måndags. Det fastnade lite i håven.
Kram!

Ulrika.

Mitt eget bästa ...

Vilken lycka .., att ha fått låna en lång pinne med fönsterskrapa på - tack friherrinnan -!

Nu är fönstren i den f.d. inglasade altanen (som fortfarande är inglasad men som ska förvandlas till ett vardagsrum med utsikt över hästhagen .,. ja, inom en tidsplan av fyra år - då pensionen nalkas -!) putsade, på såväl ut, - som insidan.

Innan dess ska oxelhäckan sågas ner.

Och i rummet ska finnas en härlig hörnsoffa .., djupa fönsternischer ..., åå, det ska bli ljuvligt!

Ulrikas utmaning, dag 12.

Temat är SKYLT.

Här finns fler deltagare. 

Morgondagens tema är Öppen.

"Hepp! Dagens filmtips !"

Hos Onekligen är detta dagens tema.

Det blir två bra filmer, dokumentärer båda två, eftersom det är vad jag tycker bäst om.
Den ena såg jag igårkväll och den gick rakt in i mitt hjärta!

DOX har - enligt mitt sätt att se det - otroligt intressanta dokumentärer.
Så här står det om gårdagkvällens film:

"Efter att ha filmat bröllop i över 20 år återvänder Doug till 112 brudpar med frågan: Hur gick det efteråt? Blev livet som tänkt? Eller har ni ångrat er?"

Och så fick vi följa ett antal av brudparen som generöst berättade om tillvaron efteråt. 
Ja, vissa ville hålla igen lite .., inte berätta om det som varit svårt .., andra valde den andra vägen.
Väldigt intressant var det och på ett sätt också stärkande. 

Själv tillhör jag inte den där passionerade delen av mänskligheten ..., jag säger sällan eller aldrig att "åååå så jag älskar dig!" och jag har aldrig känt behovet av att kyssa någons fötter .., och att då höra andra berätta om sina äktenskap och hur det blev .., ja, men det kändes så himla bra! 

Och jag tänkte efteråt att .., jo, men jag tycker om det här sättet som vi lever på. 
Lättsamt och kamratligt. 
Trivsamt tillsammans, helt enkelt.


Här är filmen (som är lång, 1 timme och 34 minuter, men värd tittartiden.) 

Den andra filmen har jag redan skrivit om, men gör det igen.

"Hallå Dakar!"
Den som handlar om hur ett tjugotal studenter i Senegal på sju månader lär sig svenska, för att 
kunna ta emot samtal från svenska färdtjänsten .., Samres. 

Och oavsett vad man tycker om själva systemet (för mig blev det som ett slags bistånd och jag tycker att filmen borde visas i skolorna!), så var det helt klart sevärt! 

Morgondagens tema är:  Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

 

Tre lediga dagar ...

Då känns det så här.

Dagens fönster ...

... kommer från vännen Solbritt i Ystad.

Solbritt är en sån där människa som värmer hjärtan .. - en livets doppvärmare -, hon skickar kort och hälsningar och det utan att vi någonsin har umgåtts, hon var kund i affären där jag arbetade i Ystad. Kanske i båda två?

Så här skriver hon:

"Har ju sett på din blogg att du samlar på fönster.

Här kommer ett från vår ytterdörr.

Huset som speglar sig är Rosenhill.

Lev väl!

Solbritt"

Tack snälla! säger jag.

Lugn och Ro ....

På en fotosida på nätet skrev en man och frågade hur jag stod ut att bo så avskilt?

Tänk, vilken tur att vi människor är olika!

För mig är det den största av gåvor att få leva just så här .., i lugn och ro .., sedan en sväng på jobbet och träffa mängder med människor och mycket småprat om allt och inget och så hem igen .., till det där rofyllda.

Så här såg det ut idag när harry och jag själv var ute på promenad.

Och efter dagens vända i affären, stundar tre dagars frihet.

"Alla behöver en kram ...."

... skriver friherrinnan i Steninge, som upptäckte några kärvänliga grenar.

Tack snälla!

Det bästa och veckans vinster ....

Såja, då är det dags att börja spana på den här veckans glädjeämnen!
Tala om att vi är ihärdiga .., jag tror att det är treårsjubileum snart och tänk, så mycket värme och glädje ni har delat med er av!

Den här gången är det den bokslukande Anne i Mantorp som står för fiolerna.
En shoppinglista med penna + ett bokmärke (sån här med magnet).., är ett av priserna.

Och två enkla (och såååå fina!) julkort med kuvert + ytterligare ett magnet-bokmärke, är det andra priset. Vinnaren väljer först.

Tack snälla, rara Anne!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så vet ni ju resten .., och det blir dragning på söndag vid 11-tiden, så ni har gott om tid på er.

Välkomna!

Dag 11 - månadens färg är naturligtvis - ....

.... grått.

Och vitt.

Nej, november är inte min älsklingsmånad, men det går ändå.
Snart väntar advent och mera ljus och doft av lussekatter och saffran.

Det blir nog bra.

Utmaningen/temat kom från Onekligen.

Dagens fönster ...

... speglade sig så vilsamt mot rumsväggen.

Och klockan tick-tackade .., och livet kändes bra.

Ulrikas utmaning ..., svartvitt.

Året är 1986 .., det är den andra juli vid sjutiden på morgonen, platsen är Skellefteå BB.

Jag är trettiotvå år och har just blivit trebarnsmamma.

Hemma väntar två storasystrar, en är fjorton och en tio och alldeles omåttligt ska dom komma att älska denne lillebror, som faktiskt är ganska stor när han kommer till världen; han väger nästan fem kilo och är 56 cm lång.

Fönstret i förlossningsrummet står på vid gavel .., det är ju sommar ..., och jag är sprängfylld av endorfiner och pigg som en lärka .., och känner mig som den lyckligaste människan på jorden.

Bilden togs av den lille pojkens pappa.

// Morgondagens tema är SKYLT. Här finns flera deltagare.

På jobbet ....

Om ni visste så svårt det är att vara kassörska ibland!

Allra knepigast kan det vara i postavdelningen.

Så här är det: vi får inte lämna ut paket eller rek till någon som inte har giltig legitimation, men ni anar inte hur ofta det händer att t.ex en man kommer och säger att han ska hämta ut sin frus paket eller rek och "du vet ju vem jag är .., nä, jag har ingen avi .., nej, jag har inte hennes legitimation, men nog känner du ju mig, jag handlar ju här flera gånger i veckan och har gjort det i många år, äää, kom igen nu ...!"

Låt säga att frun har beställt nåt som hon inte alls vill att maken ska hämta ut.
Eller veta nåt om.
Och så lämnar jag ut paketet .., och står där sedan med lång näsa när hon kommer och är upprörd.
Med rätta.

Eller när någon kommer och säger ..."hördu, jag har ingen avi och inget sms-nummer, men du kan väl leta reda på paketet, det står mitt namn på .." och blir puttrig när man har lång kö i kassan och hyllorna proppfyllda med paktet av olika storlekar!

Vad många inte heller vet, är paket till minderåriga barn, där ska - om det inte finns en giltig ID-handling, typ pass - man ha med sig personbevis för barnet.

Allt det tänkte jag på idag.

Enjängd är bara förnamnet ...

Såja, nu är ytterligare två lampor beställda hos Ikea.
Ja, likadana som den på bilden, alltså.

Plus kronljus inför advent.

Härligt! Då slipper man köra tjugo mil till Helsingborg för den sakens skull.