Och tänk ....

... att man kan bli så glad och lycklig av små papperslappar!

... gjorda med omtanke!

I fönstret finns också en virkad duk från Bente i Norge ....

 ... en slags kristall från Monet i Frankrike ...

.... samt en sovande keramikkatt, gjord av en kund i lilla kvartersbutiken i Ystad .., och så en favoritkruka inhandlad för evigheter sedan på hemslöjdsutställningen i Vormsele.

Allt sammantaget blir det ett hjärtevärmarfönster!

En vanlig tisdag ...

Det är kyligare än igår och Bert har berättat att det är varmare i Luleå än i södra Sverige, ja, ja .., men här är skönt och friskt!

Vi tar fabrikör-johansson-rundan .., rodelbanan nerför åsen är nu borta och jag behöver inte ideligen hojta till harry att inte draaaa i kopplet, så där så jag ska sluta mina dagar raklång mot stenhällen.
Med livet i behåll (vilken lycka!) står jag där och räknar svanar .., gamla och unga .., kanske fjolårsungar ..., och minst ett tjugofemtal är det, utspridda lite här och där.

På ditvägen är Nelly långt efter oss, även om hon numera vet att vi kommer hem igen.
Åååå, så glatt hon skuttar nerför backen ....!

Just där nere, innan man passerar färisten, brukar räven hålla till och även små kaniner.
En liten håla dold under enrisbuskar fångar damens intresse .., nooooos.-nooooos!

Sen tar vi hästhagen hemåt.
Det syns inte på bilden, men nästan varje grästrå har små pärlor av frost/vatten på sig, ja, det ser ut som hade Vår Herre eller Fru slängt ut glitter över hedmarken!




Och nu är vi hemma och tre timmar återstår innan det är dags att susa till jobbet.
I morgon stundar ledig dag!

Och då vill jag sjunga så där som dom gör i filmen ..., eller som titeln är.
Titta gärna på den, den är underbar och inte alls som man ( i alla fall jag) förväntat mig!

Glädjepost! 

Så här fina kuvert kan man få från Västergötland!
Inget vanligt köpekuvert, utan hemgjort.
Man borde ju ha anat .....

Titta, så fint hon har gjort!
Tack snälla, rara Mian!
Nu ska den lilla "tagen" få hänga intill Annika Engströms variant .., det blir hur fint som helst!

Dagens fönster ...

.. finns i Arboga.

Fönsterfångerska var Ulrika.

Det bästa för sportigajenny .....

Hej Elisabet!

Veckans bästa är förutom viktminskningen på 1,6 kg, att jag äntligen fått tummen ur och köpt mig en platt-TV. Grannen var schysst och körde mig till affären, och hjälpte mig få upp den samt koppla ihop den med digitalbox och blurayspelare. 

Inte nog med detta så körde han mig till återvinningen så att jag blev av med den gamla tjocka TV:n!

Kram sportigajenny

Till friherrinnan från Ulrika ...

Härligt med gofika! skriver hon.

Ännu mera kakor! 

Friherrinnan ringer och säger att det är ju Vänliga Veckan nu .., alltså bidrar hon med ännu en omgång kakor - ja, hon har ju ändå bakat -, inför söndagens dragning.

Lite variation blir det .., nån sort byts ut och in på banan kommer t.ex sirapsstänger.
Det ni.

Nu är det bara att sätta igång och fundera över glädjen!

Varmt välkomna är ni!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så är ni med i dragningen.

Ulrika vann en kakomgång igår, söndag .., Monet får fina servetter, inhandlade av sigge nilsson.

Ett Foto i Timmen ....

Jag gör ett försök att haka på.
Andra som redan gjort samma sak, hittar du här.

Vid 8-snåret ser det ut så här i det gula huset.
Två trötta hundar som kurar i soffan Ektorp.
På bordet ligger Lars Lerins underbara bok "Naturlära" och DN från igår.
Ännu oläst.

Vid 9- tiden går jag ut (det eleganta Cellbes-nattlinnet under kappan ..) och fyller på med frön
till småfåglarna. Det är tur att vi inte har några grannar här just nu. Nattlinnet når långt nedanför kappan. Håret är rufsigt. Från havet hörs som ett .... dån. Det är inte ofta man hör vågorna .., men nu hörs det tydligt och det är på gränsen till obehagligt.

Kring 10-snåret tar jag mig en apelsin, såna som vi säljer i affären och som är så ljuvligt goda.
Fatet, där apelsinen ligger, är lindblomsgrönt och kommer från Uppsala Ekeby.
Det visade sig vara en present från Kent i Växjö när han och vännen Ann-Marie gjorde oss den äran i lördags.
"Ja, jag kom ihåg att pv ju samlar på just Uppsala-Ekeby", sa Kent.
Så himla omtänksamt! tänkte jag.

Strax innan 11.00 ..., då har jag just kommit in efter att ha varit med hundarna nere vid havet.
Det dånar fortfarande .., och plötsligt förstår jag meningen med ordet "efterdyningar".
Stranden är annorlunda efter stormarna som dragit förbi .., den är brantare .., fylld med hur mycket tång som helst och ibland sjunker man rakt ner i sanden, så där så skorna täcks helt.

Klockan 12.00 piiiip, har jag just vattnat blommorna.
Himlen är fortfarande ljust, ljust blå.
Ja, det är ett oerhört spännande liv det här.
Men vänta bara tills i eftermiddag .., då, då ska jag stå bakom kassan och då minsann ...!

Klockan 13.00 .., kokar jag pasta.



Just innan 14.00 .., gör jag mig i ordning.
En timme kvar innan det är dags att arbeta.
Och hundarna måste komma ut!

Det här får gälla som kl.15.00 för nu måste jag iväg ...
Att betala nästan tretusen i trafikförsäkring för en skruttig moppe som inte kostade mer än 9995:- - att betala detta årligen - det tycker jag faktiskt är på gränsen till ett rån.

Vid 16.00 är jag på jobbet  eller på väg in via baksidan.
Solen flödar!

Vid 17.00-tiden gräddas vaniljhjärtan.
Det är då full rulle i affären .., ena kassan har havererat så där så att inga bonusrabatter faller ut.
Vilket elände!
Chefen ringer supporten och efter ett tag ordnar allt upp sig.

Vid 18.00-tiden är det kaffepaus, men en kort sådan.
Underbara Felicia tar sig an brödvagnen utan att vi spelar sten-sax-eller-påse om det.
Att slippa stå i frysrummet och fylla plåtar med diverse bröd som ska gräddas i morgon ..,
det finns härligare arbetsuppgifter.

Kring 19.00 glömmer jag totalt bort Efit.

Vid 20.20 har jag kommit hem och slår mig ner och bara pustar ut.
Ont i gamla protesknäet.
Pv lutar sig över loppisfåtöljen och hänförs över Vetenskapens Värld.

Vid 21.00-tiden ... har jag chattpratat med två av barnen angående ledighet under en helg i mars och jag ringer till arbetskamraten och hör med henne, men har helt glömt bort att hon då befinner sig utomlands och nu blir det kärvt .., vi har nästan inga vikarier längre och jag får kolla schemat i morgon och se om där finns någon att byta med.
Efteråt har jag huvudvärk. Kokar mig en kopp choklad och tar en kaviarmacka.

Klockan 22.00.
Av varm choklad blir i alla fall jag törstig, så jag tar mig ett glas vatten.
Stående vid diskbänken faller blicken på urklippet som i flera år har suttit fasttejpat ovanför diskhon, alldeles intill fönstret.

När klockan närmar sig 23.00 .., då säger jag godnatt till Kapten Haddock och pv kommer från badrummet och säger att jag har post .., ett brev adresserat till mig och jag nästan ramlar baklänges av glädje när jag ser det vackra kuvertet - översållat av larver ! - och krångligt är det att öppna det lilla, lilla platta paketet och då, när jag väl lyckats och ser vad där är, ler jag ännu mera. 

Bild kommer i morgon!

Tack du snälla, rara Mian!

Måndagsfönstret ...

... kommer från Värmland och Turtlan.

"På övervåningen har vi ett avlångt fönster på ena hållet. Nere ett fönster på andra hållet.

Idag när solen skiner så vårlikt så är det så ljust och härligt i vårt hus. Nästan som att sitta utomhus.

Idag ska det bli en skidtur. M letar just nu fram våra skidor med tillbehör i det överfulla förrådet.

Hoppas han hittar allt....

Turtlan"

Han bad om två ....

Lördagspasset på jobbet blir omåttligt stressigt!

Vi är två stycken mest hela eftermiddagen och kvällen och köerna växer och vi förstår ingenting .., jo, det förstås, nu har göterborgarna sportlov och många sommarhusägare kommer på besök.

Chefen har bett mig texta två skyltar, lite större, men hur jag än bär mig åt - och jag räknar mig som en relativt snabb människa - får jag inte tiden att räcka till. En gör jag .., men den andra får bli kvällens uppdrag.

Kommer hem vid halv nio.
SVT visar Melodifestival (gissa, om vi sålde mängder, mängder med chips och godis igår!) som inte engagerar så värst - eller egentligen inte alls - men vi sitter ändå i vardagsrummet och tittar .., och jag tänker att bäst av allt är Filippa Bark.
Inser också att när man är sextioett år, ja, då är man inte alldeles rätt målgrupp för Melodifestivalen.
Eric Saade är söt och vinner förstås många röster .., för övrigt tycker jag att allt låter som det brukar låta.

Efteråt ser vi den brittiska serien om en präst som engagerar sig i mordfall.
Hjälp, så vacker han är! 

Sen blir det söndag.
Strålande solsken .., dragning i lotteriet .., kaffe med kakor som friherrinnan bakat .., skidskytte på tv .., jag sitter ute i solen nån halvtimme, men vinden är isande kall .., och nu får det bli tidningsläsande innan det är dags att åka till jobbet.

Ja, just det .., det är detta sammantaget som blir till det vi kallar för Livet.
Livet. I all sin enkelhet.

Här är vinnarna ....



Grattis till dig som får kalasa på friherrinnans goda kakor!

Och lika stort grattis till dig som vann servetterna!

Och framför allt: stoooooort tack till friherrinnan som bakat och ställt upp och hittat på detta!

Kakvinsten ...

Så här ser vinsten ut kära vänner .., och om några minuter ska vi ha dragning.

Och nu vet vi vilka som vann - kakor, respektive servetter -.

Filmen håller bara på att uppladdas.

Dagens fönster ...

Söndag.
Morgonsol som nästan tar sig upp ovanför kullen, fast klockan inte ens är halv tio.
Där ute står pv och sågar ved ..., byggbrädor som han fått och som nu sågas till lämpliga kaminbitar.

Småfåglar flyger av och an.
Nötskrikan är på besök.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Det bästa i veckan var när gumman Tö kom på besök och sopade bort alla minusgrader.
Tyvärr så tog hon med sig en objuden gäst, nämligen Mr Ole Storm som just nu härjar omkring runt husknutarna.

/gunnar i vaplan/

Dagens fönster ...

Riktigt stora fönsterhåven fanns nedpackad i ryggsäcken när vi i september reste till London.

Och titta, vilken fångst!

Nytt yrke ....

Halv sju är det uppstigning och halv åtta tar jag bilen och hämtar upp friherrinnan, hon som just den här förmiddagen ska på ögonkontroll, men inte på sjukhuset, utan på en ögonklinik på Slottsmöllan i Halmstad. Jag agerar alltså privatchaufför.

Alldeles enkelt att hitta rätt byggnad är det inte, men det lyckas.
Väntrummet är stort och fint .., och eftersom själva området tidigare har varit ett tegelbruk, så finns det gott om tegel i inredningen.
Bakom en tegelmur gömmer sig receptionen.

Ibland blir jag så full i skratt, när jag upptäcker hur absurt tokigt nånting har blivit.
Som i väntrummet.
Medelåldern på patienterna är säkerligen inte direkt låg .., av dagens gäster att döma skulle jag gissa på 75-80 år. Lägg därtill att dom flesta troligen har problem med synen.

Att då inreda med - visserligen snygga - men väldigt låga snurrfåtöljer, kanske inte är det allra mest ultimata, ja, en äldre dam tar sig knappt upp från fåtöljen när hennes namn ropas upp och när hon - för att få lite balans - tar stöd mot fåtöljens stålkarm, ja, då snurrar stolen och det är inte långt ifrån att hon dråsar i golvet.

Men där är trivsamt.
I en tillbringare finns citronvatten .., där är tända ljus i små lyktor .., på en tidningshylla trängs allt från Damernas Värld till Bilsport och från en högtalare hörs pratsmattret från Mix Megapol (något mindre trivsamt .., men det är förstås en åldersfråga).
På en jättestor tv-skärm simmar färggranna hitta-nemofiskar runt, runt, runt.

Vi är ganska många som väntar.
Intill mig sitter en äldre man med grå terylenebyxor, såna som min pappa hade.
(Hade för övrigt inte alla farbröder just terylenebyxor, i alla fall till helgdags?)
Grå stickekofta på överdelen.
Hjärtat blir varmt.
Mannen är liksom fyrkantig och påminner sååå om en annan man, han i Galway, på Irland, han som stod utanför hyrbilsbutiken .., den där mannen som jag tyckte var så tilldragande och som säkerligen var i åttioårsåldern.  En slags Hem-till-gården-man.

Ett äldre par sitter lite längre bort.
Kvinnan hör nästan ingenting, men kommer på att batteriet till hörapparaten ska bytas ut och i handväskan finns räddningen .., och sen är allt som det ska.
Hon heter Inga och har ont i höger skuldra.

Det blir en lagom lång eller kort väntan och därefter iväg till parkeringen.
På vägen dit passerar vi det gamla tegelbruket. 
Vilken hantverksskicklighet!
Och  t ä n k, om väggar kunde tala!
T ä n k .., om man finge veta nånting om människorna som åstadkommit detta ., om deras livsöden och deras drömmar.

Titta bara!

Och där utanför har någon rest ett slags minnesmärke över brukets grundare.
Över hantverkarna finns dock inget monument.

Dagens fönster ...

.... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle, alldeles nära en porlande bäck.

Allt uti landet Halland.

Mitt eget bästa ...

I mer än två veckors tid har jag .- mer eller mindre - fasat för den där tandutdragningen som skulle gå av stapeln ikväll klockan 18.00. Det är inte det att det gör ont, det är bara obehaget .., detta att bli stympad på ena eller andra sättet.

Som vanligt är jag där i god tid.
Träffar en kund från affären som också ska dra ut en tand - en visdomsvariant - och han har med sig sonen, han som sååå gärna vill ha godis stup i ett .., och nu ska denne vaccineras mot det sötsuget genom att få bevittna pappans elände.

Lite över sex kommer tandläkerskan - glatt leende - och hämtar mig.
Hon är så rar, så rar .., och tandsköterskan visar sig komma från Afghanistan och är varm och go och jag är ill-ill-illröd i ansiktet och ärret efter hundbettet har nu svullnat, det ser ut som om jag har fått pisk. 

"Ja, men du är inte ensam om det fenomenet .., jag blev våldsamt irriterad på min dator när jag inte kunde nå Försäkringskassan och efter det strulet hade vi fika här på Folktandvården och alla sa ..., men åå, vad har hänt, du är ju alldes sprutröd om kinderna!" säger tandläkerskan och ler förstående.

Det tar lite drygt fyrtio minuter (plus lite extra Xylocain att bedöva med), sen är tanden ute.
Nytt besök den 25:e februari för sedvanlig undersökning.

Helt ärligt finns det inte ord för hur lättad jag är, efteråt .., när jag tagit mig en titt på tandhalvorna
("jag börjar med att dela tanden", sa tandläkaren och jag sa att jag på inga villkors vis ville veta vad hon tänkte göra ...) och kikat på verktygen och talat om hur underbara dom var .., och är, hon som heter Sandra och tandsköterskan Simi.

Nu ska jag bara  n j u t a.
Det var mitt bästa.

Det bästa för Cruella/Helena ....

Det bästa den här veckan, och på många veckor, var helt klart gårdagens "prao" på bokbussen i Norrtälje! En god vän till mig ansvarar för den delen av biblioteksservicen sedan i somras och delar körningarna med en riktig rospigg som känner varendaste liten kvist, vägkrök och rödmålad kåk i hela trakten.

Dessa två fick jag den stora äran att hänga med i går, till Blidö via Yxlan. Själva grunden i verksamheten är ju inte svår att begripa: Man lastar en buss full med aptitliga böcker, och så kör man ut och folk kommer och lånar. Och lämnar tillbaka (om man har tur;-) Men bakom kulisserna är det förstås en väldig massa logistik. Vilka böcker ska på bussen, hur ska de roteras in i och ur magasinen, vilka böcker är reserverade vart och till vilken tur och så vidare.

Det är många hållplatser och blandade låntagare. Eftersom bussen går på dagtid är det förstås mest äldre och folk som inte tar sig så lätt till stan av andra anledningar, till exempel för att man sköter om stall och levande djur. Tre fyra förskolor hanns med, och om det finns något sötare än ett gäng halvmetersbarn i overaller och röda kinder som väller in och vill "låna den och den och den", ja, då vet inte jag. Vilken kulturell fostran och gärning! Det finns något mäktigt i att de här barnen så självklart får veta att det här är till för dem, hela livet.

Att dagen var klar och fin och med något som påminde om vårljus över fjärdar och snöbemängda buskar och träd gjorde inte saken sämre. Och på återvägen skymde det och började snöa och i husen lyste det så hemtrevligt.

Världens bästa jobb har jag alltid tänkt, och jag ändrar mig då inte efter gårdagen:-)

/Helena
PS. Den här texten återvann jag just till min skendöda blogg.

Idag ....

Fint besök - om än inte ovanligt - i lilla eken.
En större hackspett, därtill en hona (hanen har en röd fläck i nacken), berättade Bert i Luleå.
Alldeles, alldeles stilla satt den och klamrade sig fast vid stammen.

Och nere vid Eckes, där var det fullt tjatter från kajorna. 
I det lilla gårdshusets skorsten brukar ett par kajor häcka sommartid och det var väl om den boplatsen det nu var fullt kiv och liv.

Fönsterspegling från det där lilla huset, mot lagården till.
Strålande solsken hela dagen, hittills!

Sen Fabrikör-Johansson-svängen.
Innan man kommer kommer ner till grusvägen som går till hamnen, är det en tvärbrant backe och den liknade idag mer en rodelbana än en stig, så det gällde att hålla sig vid sidan om.

Så här såg det ut nere vid havet.

Ett vårtecken om något.
Nui börjar fisket.

Fina dagar kommer människor körande från Skipås, Haverdal och ibland från Halmstad ., parkerar just innan infarten till reservatet och tar sedan långa eller korta promenader längs vattnet.
Idag var det rekord: tre bilar på en gång ..., två parkerade och en på väg till hamnen!

Sommartid och när solen flödar, är det fullt på parkeringen och även en bit upp längs vägen, mot det gula huset till. Vi som har båt i hamnen, är dom enda med tillstånd att köra bil inne i reservatet .., och det händer att puttriga turister hojtar med fingret när man kör förbi ., och säger att "här är det inte tillåtet att köra bil!"

Jo, jo.

Och så här ser det ut från där vi bor.
Ännu står den kvar, den där gamla björken.