Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Det bästa i veckan är för mig är alla framgångar i skid VM!Underhållning på hög nivå.
Nästan ❤️stillestånd stundtals.

Imorgon hoppas jag innerligt att Johan Olsson vinner 5 milen och att det går bra för Anders Södergren,
Heder åt Hellner att lämna sin plats till honom.

Kram från Babsan

Och så här ser det ut ....

... hemma i Malå idag.

Bilden togs av äldsta dotterns klasskamrat Tommy och så susade den iväg från Ringvägen hemma, till Ejdervägen i landet Halland.

Hur glad blir man inte då ...!?

Det bästa för friherrinnan i Steninge ....

Det bästa denna veckan, det blir nog skogspromenaden idag.
Bara stå stilla, alldeles stilla i skogen och lyssna.

Ett gäng svanar tjattrande norröver.

Och snart är skogen full av liv, både djur och blommor.

När vi går hemåt har diset lättat och lärkan drillar lite grann.

Hälsningar friherrinnan i Steninge.

Tidsmaskinen ....

Det var då - 1960 . Fanns där ett enda skilsmässobarn? Och där är två med samiskt ursprung.

I första klass, såg det ut så här.
Småskolan i Malå och den här klassen följdes åt nästan intakt i nio år
Vad blev det av oss alla?
Jag tar en rad per dag.

Längst uppe till vänster står Martin som bodde nån mil utanför samhället. Han föräldrar hade lagård och dit cyklade vi en gång på utflykt. Martin blev politiskt engagerad och jag undrar om han inte blev kommunfullmäktiges ordförande i Malå? En inutistark kille som ofta retades av dom andra pojkarna.

Intill honom står Dan, en buspojke som ibland fick tillbringa tid i skamvrån.
I mellanstadiet hände det att han hamnade i slagsmål.
Dan (storebror) och jag var dom enda med bara ett enda namn och dessutom var hans föräldrar inte heller från Malå.
Han övertog sin pappas åkeri.

Nummer tre hette Stig.
Föräldrarna hade färghandel och en jul fanns i deras skyltfönster en apa.
Detta var innan program som Mitt-i-naturen visades i tv, om man nu alls hade en tv-apparat!
Således gjorde apan stor succé och mängder med människor trängdes runt skyltfönstret!
Minns jag inte helt galet, flyttade familjen så småningom flyttade till Vilhelmina.

Fyra från vänster är Bosse.
Pappan var journalist på  lokaltidningen Norra Västerbotten och jag tror att dom var tre bröder, alla namnen började på B.
Bosse var ett stort fnitter och när vi i sexan hade vår första sexualundervisning, åkte såväl Bosse som jag själv ut ur klassrummet. Vi var yngst i klassen och det märktes tydligt.
Flyttade innan vi gick ut skolan, tror jag.

I mitten där uppe (nr fem från vänster) står Gunnar.
Ååå, sicken läcker namnteckning han hade när vi kom till mellanstadiet, sååå driven!
Precis som Bosse var Gunnar lillebror (yngst av fyra) .., han blev sjukgymnast och bor i Helsingborg.
På deras tomt på Prästvägen fanns en uppritad tennisbana.

Sen kommer nån som jag inte vet vem det var?

Nummer sju från vänster är nog Johnny som bodde på samma gata som jag själv.
Hans pappa var mejerist (dom bodde precis tvärs över gatan bara, vid mejeriet, man såg honom ibland gå till eller ifrån jobbet, helt vitklädd).
Johnny var lillebror  och blev kvar i Malå, eller bor just utanför.
Jag tycks minnas att han var en duktig slalomåkare.
Vad kom han att syssla med? Ingen aning.

Trea från höger längst uppe är Torbjörn, som också bodde på Udden hemma.
Lillebror .., deltog i tv-pucken och jag undrar om han inte blev ingenjör?
Torbjörns syster har kommenterat här några gånger - hej på dig du, om du tittar in -!

Anders mamma ..., pappa tyckte att hon var så grann.

Den glade skiten näst längst till höger är Anders.
Han är storebror (två yngre bröder) och arbetar som polis i Sthlm.
Pappan var möbelhandlare (Olas möbler), kom från Karlsborg och pratade helt annorlunda än alla andra pappor. Anders var världens snällaste (och en bidragande orsak till att jag ville att ättapjötten skulle få det namnet) .., både hans lillebror och brorson har varit och är hockeyspelare, brorsonen Jimmie spelar väl i landslaget om jag inte minns fel.
Anders och jag har en inbördes tävling om att ta sista doppet inför hösten.
I år vann jag stort.

Längst till höger står Rolf.
Endabarn och arbetar med skogsfrågor .., bor i Småland, tror jag.
Efter bilolyckan 1970 eller 1971 låg jag under en tid på Umeå lasarett och fick då ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag högläste det på salen och tårarna rann hos såväl mig som tant Edla från Morjärv - vi var dom enda på salen -!
Brevet var helt underbart roligt skrivet och han berättade om en friluftsdag i hoppbacken i Lycksele.

Vet ni vem som fyller år idag ...?

Jo, idag jubilerar en rar madame med rötter i Österbotten .., nämligen ellem från Skellefteå!
Sextio år blir hon just idag på Mariadagen och här ovanför ser ni bara ett litet axplock från bilder som susat genom rymden och landet i ett gult hus på en kulle!

Det har varit många det bästa för ellem.

Där har varit glädje över besök i Österbotten .., över vårdagar när snön sjunkit undan och det börjat spira i rabatten .., glädje över den blommande änglatrumpeten .., ja, gröna fingrar tycks madamen ha.

Och nu finns dessutom sommarstugan att längta till (längst ner till höger)!

Här kommer ett stoooort grattis till dig ellem - som egentligen heter Lis-Marie, det är väl ändå på tiden att vi presenterar henne -,  och hon är alltså Vattuman och jag undrar jag om hon har höger eller vänster tumme upp?

Jag tror nog att alla dina i-glasbyttan-vänner hurrar också .., ni måste ju ha blivit bekanta efter så många år! 

Ps. Ett alldeles oerhört intressant bidrag som ellem kom med, det var det här .... Ds.
'

Dagens fönster och dagens bästa ....

Jo, men det är ju att lämna sängvärmen .., ställa sig vid västerfönstret och blicka ut.

Att veta att man är ledig .., att det är tremil på skidor och snart frukost.

Och så här såg det ut när jag stod där vid fönstret - dis och dimma mot havet till -.

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ....

Veckans bästa kan vara fredag eftermiddag. 

Här hemma har bakats kaka. Kaffebryggaren puttrar, Cosmos snarkar så att väggarna nästan vibrerar. Sonen sitter på golvet och är aningen frustrerad över att han inte får något grepp om den där skålen som hamnat upp och ner. Disneylistan på spotify går på repris. 

Så kommer maken hem. 

Kattdamerna kommer springande från ingenstans. Cosmos flyger upp och vet knappt till sig av glädje. Och sonen skrattar, gör glädjetjut och flaxar med armarna så att det nästan är ett under att han inte lyfter.

Fredag eftermiddag sådär runt klockan tre. 

Det går inte att inte känna sig lycklig :)

mossfolk

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Veckans bästa är att sitta tåget på väg mot Stockholm och en helg på Båtmässan.

Bredvid mig sitter M och sover. Köpt med varsin semla så vi kan fira vår 8 årsdag sen första "dejten".

Just detta är mitt bästa!

Turtlan

Hälsning från Dalom ....

Från Kerstin i Dalarna kommer en hälsning till bloggvännerna:

"Här är den eftertraktade utsikten som båda katterna och hunden vill åt.

Full koll på grannkatter, hundar, fåglar och allt annat som rör sig :-D

Ha en härlig helg Elisabet och övriga vänner här inne!"

Kersti.
(På Instagram som lifelivingitnow).

// Tack snälla, rara Kerstin! säger jag och önskar dig detsamma.

Och snabb var hon! 

En liten Emma och lika liten Anders. Duken fra Bente i Norge.

Igår strålande solsken!
Idag gråmulet.
Ja, hela helgen ska gå i gråskalans tecken .., kanske får vi också blötsnö eller regn?

Nåväl .., ledighet stundar och massor av VM- sändningar (sååå bra SVT har skött det hela!) från Falun. Det dagliga småpratet med norska kollegorna i studion intill, ja, det tycker jag har berikat det hela. Hur roligt var det inte att återse Vegard Ulvang och Björn Dahlie!

Riktigt finurligt tycker jag också att det här var.
Tala om att göra bort sig!

Och bara en enda vecka kvar tills det är dags för Vasalopp!
På golvet i hallen ligger ett valla-strykjärn .., på byrån i Gunnars rum upptäcker jag ett startbevis.
Om någon är laddad?
Svar: omåttligt!

Själv tar jag hundarna på promenad längs havet - långrundan -.
Jag upptäcker årets första ejder som simmar för sig själv en bit från stranden.
Å, det är verkligen så härligt när ejdrarna kommer och snart kan man kanske höra deras alldeles speciella läten.

Och jag bor ju på Ejdervägen ....

Lite annorlunda i färgen .., men så vacker ändå!

Innan vi når fabrikör Johanssons hus, gömmer jag små, små kycklingbitar bakom stenar eller under mossa och så får harry och nelly leta. Ååååå, så svårt hon har att sitta stilla när jag platsar dem .., ochåååå, så hon försöker knapra åt sig någon meter extra så snart jag vänder ryggen till!

Det förunderliga är, att harry, som ju är den spänstigaste och mest viga hund jag någonsin har haft, inte alls är given som segrare när jag sedan ropar "ja, kom och sök!!!", ty nelly skuttar på som en duracellkanin och så snart hon känner vittringen, börjar hon morrrra lite och då går harry åt ett annat håll ..., då där som av en slump.
Jo, jo.

Såååå roligt detta var och nu ligger dom utslagna i soffan och sover så gott!

Dagens fönster ...

.... fångades hos Åbergs Trädgård i Ystad.

Snart är det dags igen!

Och här är tröstpriset ...

En dokumentär som jag tyckte alldeles omåttligt mycket om, ja, jag önskar att jag den hade funnits då, när jag själv vinglade omkring som nybliven ensamseglare på Livets Stora Hav.

Vad handlar den om?
Jo, filmaren Karin Ekberg följer sina föräldrar med filmkameran under ett år av deras liv. Ett år då ingenting är sig likt.

Till en början fann jag filmen väl personlig, men den känslan tonade undan och med mig bar jag en känsla av hopp. Att ingenting är omöjligt; att det som kanske känns totalt nattsvart, verkligen kan bli nånting helt annat.

Det är faktiskt Nelly som sponsrar den här filmen.
Tack snälla, lilla pigan!

Veckans förstapris ...

.... kommer från Ulrika uppe i Dalarna och är en så fin liten börja-sticka-bok!
Är man redan bevandrad i den konsten, ja, då kan man ju ge bort den till någon mindre kunnig vän.

Titta bara, vilken fin sjal .., den är ju som gjord till mig!
(Pv kan sticka .., undrar om han förstår vinken ,-)

Vad tröstpriset blir, därom tvista de lärde .., ni får allt vänta och se.

Såja, då är det bara att ni börjar fundera på den där glädjen eller hjärtevärmen och så mejlar ni den till bisse151@gmail.com, så är ni med.

Varmt välkomna! (Minst trettiofem grader!)


// Förra veckans vinnare var Turtlan i Karlstad (Eva på Frösöns fina kort), samt Kerstin i Dalarna (den härliga boken om Alma Öhrströms konst ..., skänkt av Monet).

Motvikt ....

Äntligen!

... är hon tillbaka.

Det bästa för mig ....

För kanske tolv år sedan arbetade jag i en liten kvartersbutik i Ystad.
Den chefen som jag då hade - en säkerligen för övrigt snäll och vänlig man -, han tyckte aldrig om när man tog egna initiativ och skyltar som jag - på eget bevåg - hade textat, rev han helt sonika ner.

Här, i lilla Hemköpsaffären, får jag härja precis som jag vill med textpennorna!
Eftersom den delen av mitt arbete är nästan det roligaste jag vet, kan ni ju ana vad den friheten betyder.

Just det: en massa glädje!

Annat som har varit bra: glädjen tillsammans med fina arbetskamrater.

En ny tös har kommit och ska nu vikariera för A-M som väntar på sin nya knäled.
Alldeles enkelt är det ju inte att ta över ansvaret för charkavdelningen, utan egentlig inskolning.
Ni som aldrig stått bakom en charkdisk, kan aldrig föreställa er hur mycket omkring-jobb som finns!

Numera ska allt dokumenteras och oj, vilken tid sånt tar .., ugnar ska rengöras .., fettunnan tömmas .., det ska beställas hem rätt mängd varor och disken ska hållas fin .., glasrutorna putsas (ni anar inte hur många småfingrar som kladdar och pekar på glaset ...) .., bufféer av olika slag ska göras .., och framförhållningen är inte minst viktig.
Ordern för julskinkor läggs månader i förväg!

Nej, i charken hade jag aldrig pallat att vara och att komma ny och ta över, så här tjopp, bara nej, då hade jag fått antingen hjärtinfarkt eller hamnat på psyket, men unga kvinnor numera, dom tycks ta det hela med jämnmod och Petra, som den nya tösen heter, hon fixade det hela med den äran.
(Jag föreslog en direkt-hjälplinje till A-M .., ungefär som i Postkodmiljonären).
På bilden står töserna och pratar med chefen .., det gällde att lösenord som plötsligt spärrats och jag stod där bakom och tänkte på hur mycket jag tycker om mitt jobb.

När klockan var ett tackade jag för mig och susade iväg hemåt.
Bråttom hade jag .., det gällde att hinna med lite hundrastning nnan damstafetten skulle börja.

Så här fint var det.
Är det.
Som den allra finaste vår-dag!

Gjorde mig en tallrik med kyckling och ris .., ställde den på rumsbordet medan jag hämtade ett glas vatten. När jag kom tillbaka tjugo sekunder senare, låg kycklinglåret på rumsmattan och Nelly åt för brinnande livet! Jo, jo, vilken rackarns liten tjuv!!

Nu sover hon gott på soffan, men inte länge till, för nu ska vi gå ut i solskenet på en riktigt, riktigt lång promenad!

Detta ..., var mitt bästa idag.
En alldeles underbar dag att få vara med om.

Ps. Nej, jag glömde en grej. Omtänksamma Cruella är i Paris och hälsar på sin syster .., och tänk .., att denna Cruella tagit en film, lagt in den på facebook och skrivit följande:
"Knoppande vår, fågelsång, trafikbrus, ivrigt samspråk och knastret av fint grus under foten - ‪#‎Paris‬, särskilt till Elisabet".  Åååå, så glad jag blev! Ds.

 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa än så länge var 10 km i VM i Falun för damer då Charlotte Kalla vann sin första individuella medalj – och det blev GULD!

Det var också härligt att se de två amerikanskorna, som var så glada att de nästan inte kunde stå.

Oförställd glädje och härligt att se! Hurra för alla tre!

Jag säger som dig, Elisabet: Var hittar de som inte gillar sport samma mått av spänning som den man får när man ser sportevenemang?

(Jag lånade bilden från http://sverigesradio.se/ och fotot är taget av Fredrik Sandberg/TT)

Kram Ann.
 
(Elisabet skriver: hur intressant som helst är Anns inlägg som handlar om något så ovanligt som skridskotävlingar, men inte bara det .., även om ström som försvinner och tappad kraft - men på ett annat vis -!

Fot

Torsdagsfönstret ...

"Här kommer en bild från Svenska Rivieraklubbens föreningshus i södra Frankrike. Man delar det med Svenska Kyrkan och det här fönstret ingår i den del av lokalerna som används för gudstjänsterna. Huset heter Villa Ingeborg och ligger nära Nice och Cannes och är en magnifik villa i klassisk italiensk funkisstil. Här finns plats för allt - kyrkans alla aktiviteter inklusive mammagrupper, jazzkvällar, föredrag, filmförevisningar, sygrupper, språkundervisning och konstutställningar.

Och så allt det traditionella svenska förstås: Midsommarfirande, påsk- och julmarknader, försäljning av svenska matvaror och konsthantverk. Här finns också klubbens och kyrkans kansli. Det känns lite hemtamt och lustigt att mitt bland palmerna nere vid kusten hitta den svenska flaggan som vajar framför det vackra huset!

Hälsar

Monet

Tänk, alla vårblommor ...

Och jättegrattis till underbara Annika i Kävlinge som nu - efter två års sjukskrivning - ska tillbringa dagarna bland blommor och blader i en större blombutik som börjar på P och slutar på n.

Så här fint har hon det i skåpet ....

På hennes balkong ...

Åååå, vad jag önskar dig lycka till!
Och ååå, så gärna jag hade haft dig som arbetskamrat!

Det bästa ... 

Jag kan ju säga att från den snälla Ulrika i Dalarna har det kommit vinster till lotteriet.
I morgon kommer bilder.

Vill du vara med och kanske kunna vinna en fin, liten bok om stickning eller handstickade muddar .., då har du chansen nu.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så .. , ja, resten vet ni.