Ulrika har varit på besök i Avesta och passade då på att ta fram fönsterhåven.
Jodå, den har hon alltid med sig!
onsdag 27 maj 2015
tisdag 26 maj 2015
Pensionatvärdens hicka ...
Ja, den upphörde efter min Gud-som-haver-bön och med en önskan om herrns tillfrisknande,.
Bara så ni vet.
Och stackars Vår Herre eller Fru, som bara hör av mig när det är yttersta nöd.
Å andra sidan vill jag inte besvära i onödan.
Det är ungefär som med akuten ..., det ska vara verkligt illa ställt innan dom får besök av undertecknad.
Ja, den upphörde efter min Gud-som-haver-bön och med en önskan om herrns tillfrisknande,.
Bara så ni vet.
Och stackars Vår Herre eller Fru, som bara hör av mig när det är yttersta nöd.
Å andra sidan vill jag inte besvära i onödan.
Det är ungefär som med akuten ..., det ska vara verkligt illa ställt innan dom får besök av undertecknad.
På väg ....
.... till jobbet passerar jag hagen i Särdal där flera små lamma brääääker och har sig.
Ååå, så fina dom är!
Så jag hoppar av cykeln och tar några bilder och sen iväg till affären.
Tisdag är det stressigaste arbetspasset, men ikväll går det bra.
Tidningar och allt annat hinns med som det är tänkt .., jag löser av Ellinor i charken när hon har fikarast .., glömmer bort min egen .., och när klockan är 20:23 cyklar jag hemåt. Arton minuter senare är jag hemma och två gånger under cykelturen kollar jag tiden .., och tänker - leende - att nu håller jag på att bli som pv som hela tiden noterar hur lång tid det tar till och från jobbet.
Det här med cyklandet är underbart!
Och jag har mindre ont i mina knän .., för även om man har god hjälp av batteriet, så måste man ju trampa och i uppfärsbackarna får man ta i lite.
Nu mot sängen!
.... till jobbet passerar jag hagen i Särdal där flera små lamma brääääker och har sig.
Ååå, så fina dom är!
Så jag hoppar av cykeln och tar några bilder och sen iväg till affären.
Tisdag är det stressigaste arbetspasset, men ikväll går det bra.
Tidningar och allt annat hinns med som det är tänkt .., jag löser av Ellinor i charken när hon har fikarast .., glömmer bort min egen .., och när klockan är 20:23 cyklar jag hemåt. Arton minuter senare är jag hemma och två gånger under cykelturen kollar jag tiden .., och tänker - leende - att nu håller jag på att bli som pv som hela tiden noterar hur lång tid det tar till och från jobbet.
Det här med cyklandet är underbart!
Och jag har mindre ont i mina knän .., för även om man har god hjälp av batteriet, så måste man ju trampa och i uppfärsbackarna får man ta i lite.
Nu mot sängen!
Idag ....
Blåsigt och kallt.
Jag hade fingervantar, den rosa toppluvan och anoraken .., och vinden friskade i, så när jag kom hem såg jag ut som Lille Plupp .., hårtestar hade krupit ut och stod åt alla håll och kanter!
Nu blommar triften som bäst.
Och smörblomor och styvmorsvioler!
Och smällglim!
Det är nästan så att man kan går sönder av allt det vackra.
Blåsigt och kallt.
Jag hade fingervantar, den rosa toppluvan och anoraken .., och vinden friskade i, så när jag kom hem såg jag ut som Lille Plupp .., hårtestar hade krupit ut och stod åt alla håll och kanter!
Nu blommar triften som bäst.
Och smörblomor och styvmorsvioler!
Och smällglim!
Det är nästan så att man kan går sönder av allt det vackra.
Gårdagens bästa ...
Det var nog ändå den här ljuvliga lilla inköpslistan som jag hittade utanför butiken.
Tvetmedel och hushålspaper.
Blir inte hjärtat varmt av såna ord, då vet inte jag!
På pakethållaren - när jag cyklade hemåt -, fanns den här buketten som nu står på bordet och doftar övermåttan ljuvligt. Lövkojor är också en barndomsdoft ..., Malå Blomsterhandel .., plinget när man öppnade dörren .., pappa som köpte blommor till mamma ... mmm!
En sån fin bukett kan man föräras om man tar på sig ett fyratimmars-extrapass, i alla fall om den som skulle ha haft det passet är så oerhört ledsen för en tenta som gått åt skogen och nu - ångest över tiden som inte kommer att räcka till för att göra om det hela -.
Allt löste sig!
Och lite extrajobb är alltid bra att ha .., jo, man får tänka på lönen i juni.
Det här med cyklandet blir allt roligare!
Mitt vänstra ben kan omöjligen strääääckas ut helt och ibland blir det krampkänning, men det går ändå.
Så här såg det ut i Steninge när jag cyklade hemåt.
Då var klockan kring halv nio på kvällen .., solen på väg ned ..., och det doftade hägg, syrén och raps!
Nästan hemma - mellan Steninge och Skipås - möter jag Karin, som är kund i affären.
Karin är en sån där människa som man blir glad av.
Hon är värmländska och har behållit sin dialekt (jag tror att hon är från Sunne) .., hon är rak och härlig och syr sina kläder själv.
Karin bor på andra sidan vägen - nu var hon ute med sin hund för kvällsrastningen - och där, vid familjens infart, brukar det sommartid sitta en skylt där det varnas för yra hönor och en tupp, vilka ibland kan smita iväg.
Förra veckan fyllde Karin år - alltså är hon Tvilling -.
Jag tycker så mycket om henne.
Det var nog ändå den här ljuvliga lilla inköpslistan som jag hittade utanför butiken.
Tvetmedel och hushålspaper.
Blir inte hjärtat varmt av såna ord, då vet inte jag!
På pakethållaren - när jag cyklade hemåt -, fanns den här buketten som nu står på bordet och doftar övermåttan ljuvligt. Lövkojor är också en barndomsdoft ..., Malå Blomsterhandel .., plinget när man öppnade dörren .., pappa som köpte blommor till mamma ... mmm!
En sån fin bukett kan man föräras om man tar på sig ett fyratimmars-extrapass, i alla fall om den som skulle ha haft det passet är så oerhört ledsen för en tenta som gått åt skogen och nu - ångest över tiden som inte kommer att räcka till för att göra om det hela -.
Allt löste sig!
Och lite extrajobb är alltid bra att ha .., jo, man får tänka på lönen i juni.
Det här med cyklandet blir allt roligare!
Mitt vänstra ben kan omöjligen strääääckas ut helt och ibland blir det krampkänning, men det går ändå.
Så här såg det ut i Steninge när jag cyklade hemåt.
Då var klockan kring halv nio på kvällen .., solen på väg ned ..., och det doftade hägg, syrén och raps!
Nästan hemma - mellan Steninge och Skipås - möter jag Karin, som är kund i affären.
Karin är en sån där människa som man blir glad av.
Hon är värmländska och har behållit sin dialekt (jag tror att hon är från Sunne) .., hon är rak och härlig och syr sina kläder själv.
Karin bor på andra sidan vägen - nu var hon ute med sin hund för kvällsrastningen - och där, vid familjens infart, brukar det sommartid sitta en skylt där det varnas för yra hönor och en tupp, vilka ibland kan smita iväg.
Förra veckan fyllde Karin år - alltså är hon Tvilling -.
Jag tycker så mycket om henne.
Dagens fönster ...
Från Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow på Instagram) kommer helt sanslöst vackra fönster susande genom rymden! Det har varit konfirmation i Gagnefs kyrka .., en av konfirmanderna var Kerstins brorsdotter och titta, alla bär hembygdsdräkter .., är det inte vackert, så säg!!
Vilka fönster! säger jag bara.
Utvändigt ser det ut så här ...
Och här kan man läsa mer om kyrkan.
Tack snälla Kerstin som tog oss med på den utflykten! säger jag.
Från Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow på Instagram) kommer helt sanslöst vackra fönster susande genom rymden! Det har varit konfirmation i Gagnefs kyrka .., en av konfirmanderna var Kerstins brorsdotter och titta, alla bär hembygdsdräkter .., är det inte vackert, så säg!!
Vilka fönster! säger jag bara.
Utvändigt ser det ut så här ...
Och här kan man läsa mer om kyrkan.
Tack snälla Kerstin som tog oss med på den utflykten! säger jag.
måndag 25 maj 2015
Den där eviga hickan ...
Om man säger att helgen har gått i hickan och krampernas tecken, så är det ingen underdrift.
Stackars, stackars pv som hickat i nästan två dygn och det är ingen vanlig hicka, utan mer som våldsamma kramper i mellangärdet/diafragman .., vilka igårkväll - efter middag hos vännerna från Tyresö -, bara eskalerade och på väg hem blev han vit i ansiktet och det var bara så hemskt!
Jag är inte den som är stamkund på akutmottagningar, men nu vägrade jag att åka hem, utan tog sikte på sjukhuset i Halmstad och intill mig satt en såååå dålig pv!
Men tänk .., precis när han blir inropad (det tog inte lång tid - all heder åt akutpersonalen) försvinner eländet och vad gör man då?
Det blev många glada skratt under tiden som han - trots allt - undersöktes .., blodtryck, EKG etc och personalen hade aldrig varit med om något liknande .,. och där låg pv pigg, men trött och slut på.
Så åkte vi hem igen, med uppmaningen att han ska kontakta vårdcentralen för vidare undersökning .., och vi var hemma ett par timmar .., han rättade nationella proven (som han säger inte alls stressar honom!, som jag trodde) och så gick vi i säng och då började allt igen.
(Då tog jag till det hårda kavalleriet, jag bad Gud som haver högt ..., ja, jag är en-i-nöd-kontaktande-människa ....).
Vaknade på morgonen .., då var han helt okej.
För en gångs skulle tog han bilen till jobbet och nu är det bara att hålla tummarna, allt medan herr och fru Skata fortsätter byggandet med sitt bo, längst uppe i plommonträdet och jag själv dricker kaffe ur en somrig mugg.
Tio arbetsdagar kvar för min del.
 |
| Hos Eva och Ulf .., hickan har börjat igen och pv misströstar. |
Om man säger att helgen har gått i hickan och krampernas tecken, så är det ingen underdrift.
Stackars, stackars pv som hickat i nästan två dygn och det är ingen vanlig hicka, utan mer som våldsamma kramper i mellangärdet/diafragman .., vilka igårkväll - efter middag hos vännerna från Tyresö -, bara eskalerade och på väg hem blev han vit i ansiktet och det var bara så hemskt!
Jag är inte den som är stamkund på akutmottagningar, men nu vägrade jag att åka hem, utan tog sikte på sjukhuset i Halmstad och intill mig satt en såååå dålig pv!
Men tänk .., precis när han blir inropad (det tog inte lång tid - all heder åt akutpersonalen) försvinner eländet och vad gör man då?
Det blev många glada skratt under tiden som han - trots allt - undersöktes .., blodtryck, EKG etc och personalen hade aldrig varit med om något liknande .,. och där låg pv pigg, men trött och slut på.
Så åkte vi hem igen, med uppmaningen att han ska kontakta vårdcentralen för vidare undersökning .., och vi var hemma ett par timmar .., han rättade nationella proven (som han säger inte alls stressar honom!, som jag trodde) och så gick vi i säng och då började allt igen.
(Då tog jag till det hårda kavalleriet, jag bad Gud som haver högt ..., ja, jag är en-i-nöd-kontaktande-människa ....).
Vaknade på morgonen .., då var han helt okej.
För en gångs skulle tog han bilen till jobbet och nu är det bara att hålla tummarna, allt medan herr och fru Skata fortsätter byggandet med sitt bo, längst uppe i plommonträdet och jag själv dricker kaffe ur en somrig mugg.
Tio arbetsdagar kvar för min del.
Dagens fönster ...
Christel/Kottenliv har varit på konferens i Rostock.
Titta bara, vilka härliga fönster - såväl riktiga som ditmålade -, som hon fångat!
Tack snälla! säger jag.
Christel/Kottenliv har varit på konferens i Rostock.
Titta bara, vilka härliga fönster - såväl riktiga som ditmålade -, som hon fångat!
Tack snälla! säger jag.
söndag 24 maj 2015
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
Häromkvällen när jag fixade och planterade blommor i vår lilla trädgård blir mitt bidrag. Det är så kul och gott för själen efter en dag på jobbet.
Sen fick det fler saker som är veckans bästa.
Det mesta är veckans bästa just nu.
Tänk att det kan vara så.
Turtlan
Häromkvällen när jag fixade och planterade blommor i vår lilla trädgård blir mitt bidrag. Det är så kul och gott för själen efter en dag på jobbet.
Sen fick det fler saker som är veckans bästa.
Det mesta är veckans bästa just nu.
Tänk att det kan vara så.
Turtlan
Det bästa .., fler får gärna vara med!
Så roligt att få lite hjärtevärmarglädje här på bloggen!
Här är vinsten .., en liten, liten akvarell målad av Kristina Halling i Bohuslän.
Dragning blir kommande fredag.
Några har hakat på:
Anne i Mantorp, till exempel, som varit och deetoxat sig på ett spa.
I Göteborg hade den STORARTADE Ann varit med om finalen, själva konserten med Gabriel Forss och Sarah Dawn Finer! Stor glädje! Ann skriver att 1:08 in på filmen kommer hennes favorit "I´ve got a crown". Klicka och titta! Och lyssna! (Bäst med hörlurar, tillägger Ann).
Själv tycker jag oerhört bra om "Halleluja, prisa Gud".
Här sitter flitigaste fönsterfångerskan Ulrika och njuter i solskenet!
T.om maskrosorna gick rakt in i hjärtat på henne!
Härligt Ulrika!
Och flitigaste svampplockerskan (när den tiden kommer), Eva i Tyresö, hon hade varit på jazzkonsert och lyssnat till Martin Sjöstedt och Anna Sise och kände sig fylld av glädje!
Barbro i Uppsala tog gubben med sig och åkte till Oslo för att fira deras syttende maj och förstås, allra mest för att träffa lilla barnbarnet Noelle! Noelle som v ä g r a d e att ha den fina bunaden på sig, nej, hon skulle ha skinnjackan som hon fått av mormor och morfar.
Är inte bilden underbar!
Anna-Lena i Tumba gladdes åt "paviljongen" som nu har blivit familjens nya vardagsrum.
Och så gladdes hon förstås åt Sir John How, hennes man.
Min egen glädje: att den gräsliga hickan som pv dragits med i mer än ett dygn, tycks ha givit med sig - om än inte riktigt, riktigt -. Igårkväll var han totalt slut på ..., det var liksom ingen vanlig hicka, utan mer som stora kramper i mellangärdet och det kom fyra hick på raken, sen uppehåll i ungefär tio sekunder och så fyra nya. Så där höll det på, förutom när han slutligen somnade, men så började det om när han vaknade igen.
Efter kontakt med sjukvårdsrådgivningen (men vad ska man göra åt hicka ..:?, det är ju nästan omöjligt att komma med nåt vettigt förslag ...) blev det till sist ett besök på akuten i Halmstad, men då hade hickan förstås gått över :)
Doktor Nilsson gissade på nationella-prov-stress (Kattis skrev i en kommentar att hon ofta drabbas av yrsel när det är dags för NP ....), men se det förnekar matteläraren bestämt. Ja, ja.
Och nu kom det en hick igen!
Så roligt att få lite hjärtevärmarglädje här på bloggen!
Här är vinsten .., en liten, liten akvarell målad av Kristina Halling i Bohuslän.
Dragning blir kommande fredag.
Några har hakat på:
Anne i Mantorp, till exempel, som varit och deetoxat sig på ett spa.
I Göteborg hade den STORARTADE Ann varit med om finalen, själva konserten med Gabriel Forss och Sarah Dawn Finer! Stor glädje! Ann skriver att 1:08 in på filmen kommer hennes favorit "I´ve got a crown". Klicka och titta! Och lyssna! (Bäst med hörlurar, tillägger Ann).
Själv tycker jag oerhört bra om "Halleluja, prisa Gud".
Här sitter flitigaste fönsterfångerskan Ulrika och njuter i solskenet!
T.om maskrosorna gick rakt in i hjärtat på henne!
Härligt Ulrika!
Och flitigaste svampplockerskan (när den tiden kommer), Eva i Tyresö, hon hade varit på jazzkonsert och lyssnat till Martin Sjöstedt och Anna Sise och kände sig fylld av glädje!
Barbro i Uppsala tog gubben med sig och åkte till Oslo för att fira deras syttende maj och förstås, allra mest för att träffa lilla barnbarnet Noelle! Noelle som v ä g r a d e att ha den fina bunaden på sig, nej, hon skulle ha skinnjackan som hon fått av mormor och morfar.
Är inte bilden underbar!
Anna-Lena i Tumba gladdes åt "paviljongen" som nu har blivit familjens nya vardagsrum.
Och så gladdes hon förstås åt Sir John How, hennes man.
Min egen glädje: att den gräsliga hickan som pv dragits med i mer än ett dygn, tycks ha givit med sig - om än inte riktigt, riktigt -. Igårkväll var han totalt slut på ..., det var liksom ingen vanlig hicka, utan mer som stora kramper i mellangärdet och det kom fyra hick på raken, sen uppehåll i ungefär tio sekunder och så fyra nya. Så där höll det på, förutom när han slutligen somnade, men så började det om när han vaknade igen.
Efter kontakt med sjukvårdsrådgivningen (men vad ska man göra åt hicka ..:?, det är ju nästan omöjligt att komma med nåt vettigt förslag ...) blev det till sist ett besök på akuten i Halmstad, men då hade hickan förstås gått över :)
Doktor Nilsson gissade på nationella-prov-stress (Kattis skrev i en kommentar att hon ofta drabbas av yrsel när det är dags för NP ....), men se det förnekar matteläraren bestämt. Ja, ja.
Och nu kom det en hick igen!
Och det bästa för Barbro i Uppsala ...
Hej
Glädjen denna gång var förstås att få dela den med Norrmännen 17 maj.
Alla stolta och glada inte minst vårt lilla barnbarn.
Det är en upplevelse att se Karl Johan denna dag.
Och lilla Noelle som vägrade att ha sin bunad, hon ville ha skinnjackan som hon fått av morfar och mormor ....
Kram Babsan
Hej
Glädjen denna gång var förstås att få dela den med Norrmännen 17 maj.
Alla stolta och glada inte minst vårt lilla barnbarn.
Det är en upplevelse att se Karl Johan denna dag.
Och lilla Noelle som vägrade att ha sin bunad, hon ville ha skinnjackan som hon fått av morfar och mormor ....
Kram Babsan
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ....
Jobbig och härlig vecka, men bäst är ändå alltid när vi får vara tillsammans (lyckliga par 😉).
Vår paviljong som blivit vårt nya vardagsrum är super!
Kram
Anna-Lena
//Elisabet skriver: ja, jag vet att man inte kan utröna vilket par som är lyckligt eller inte, bara genom att titta på "utsidan" .., men på vissa kan man det. Anna-Lena och John, dom är ett sånt par. Det är inte ofta man ser människor som är så uppenbart g l a d a i varandra.
Och tänk, att denne engelsman (och kollega, rent yrkesmässigt till mig) tycker så mycket om sill!
Jobbig och härlig vecka, men bäst är ändå alltid när vi får vara tillsammans (lyckliga par 😉).
Vår paviljong som blivit vårt nya vardagsrum är super!
Kram
Anna-Lena
//Elisabet skriver: ja, jag vet att man inte kan utröna vilket par som är lyckligt eller inte, bara genom att titta på "utsidan" .., men på vissa kan man det. Anna-Lena och John, dom är ett sånt par. Det är inte ofta man ser människor som är så uppenbart g l a d a i varandra.
Och tänk, att denne engelsman (och kollega, rent yrkesmässigt till mig) tycker så mycket om sill!
lördag 23 maj 2015
Det bästa för Ann i Göteborg ....
Det kanske är försent (inte alls, det har ju just börjat, dragning nästa fredag!) men jag vill också gärna vara med och försöka vinna den fina akvarellen.
Det kanske är försent (inte alls, det har ju just börjat, dragning nästa fredag!) men jag vill också gärna vara med och försöka vinna den fina akvarellen.
Mitt bästa var utan konkurrens konserten med Du kan sjunga
gospel-kören i Konserthuset. Alla biljetter var slutsålda och kören var i
sitt esse precis som gästartisten Sarah Dawn Finer och Gabriel Forss,
körledaren!
Det är en särskild känsla att stå på Konserthusets scen i huset som är
byggt för musik. Jag skulle ha velat vara i publiken och se hur det såg ut när
alla 350 sångarna gick in och det verkade som om det aldrig skulle ta
slut. Vi strömmade in från fyra håll och alla klappade taktfast under
tiden.
Efter konsertens slut fick vi standing ovations och vi var alla
euforiska. Vi tog ett glas vin i baren efteråt och kände oss glada, men också
lite ledsna över att det dröjer ända till september innan det kör igång igen.
Hela konserten finns på Youtube om man vill
lyssna på oss och Sarah. min favorit med kören är en gospel, I’ve got a
crown, som sjungs á capella i ett högt tempo och med mycket text. Den
kommer ungefär 1.08 in i konserten! (Tyvärr zoomade filmaren just då, så man ser
inte Gabriels teckenspråk för att hjälpa oss med texten, men man hör honom hojta
lite i bakgrunden!)
När man tror att det är slut så är det inte det!
Sjunga i kör, det är livet det!
Kram
Ann
Ann
PS Ljudet blir bäst om man lyssnar med hörlurar!
Om namn i Västerbottens inland och annorstädes ...
Jo, jag har skrivit om det många gånger tidigare, att vill man stöta på lite mer ovanliga namn, särskilt kvinnonamn, då ska man söka sig till Västerbottens inland.
När jag på 80-talet arbetade på Ica i Malå och då hade kunder som betalade med check (ja, just det .., vem minns inte checkhäftena!?), då hände det att jag log för mig själv när jag såg ett riktigt ovanligt namn och det slog nästan aldrig fel, jodå, det visade sig att kunden kom från till exempel Norsjö.
För en tid sedan beställde jag boken här ovanför, författad av Christina Falkengård, en gång chefredaktör för tidningen Land.
Hon hade upptäckt precis samma sak - det här med ovanliga namn - och bestämde sig för att utforska det hela mer systematiskt.
Så här skriver författaren om hur hon tror att det förhåller sig med de ovanliga namnen ...
"Min teori, och jag får medhåll av många av dem jag intervjuat, är att i inlandet har man många barn och lite pengar. Här fanns inga statare och inga torpare som löd under någon stor gård, det fanns ingen överhet som satte klackarna på och talade om vad som var passande eller inte."
Åååå, vilkan underbara namn som tjoppar upp i den boken!
Vi kan väl ta en titt på sidan 127 .., där finns kvinnonamn på K.
Anna Fredrika Kleofina Adamsson, född i Åsele 1893, avliden i Vilhelmina 1982.
Berta Konsertina Andersson, född i Storuman 1912, avliden i Åsele 2003.
Britta Kristoferia Wågberg, född Kristoffersdotter i Dorotea 1868, avliden i Själevad 1952.
Agnes Kårine Elisabet Hansson, född i Vilhelmina 1900, avliden i Vilhelmina 1988.
Och här är namn på H ...
Hildedrott
Hilleli
Hillevid
Hjärtine
Hugiette
Humberta
I Norsjö kan man träffa på ... Verda Tillvia Johanna Holmberg .. och man kunde ha träffat Brita Tenoa Andersson, och i Lyckseele fanns Teä Napoleon Forsgren.
Och döm om min förvåning när jag på sidan 49 hittar två bekanta!
Jo, där längst uppe till vänster står ju en finklädd Nils-Erik Eriksson som gick i min parallellklass på högstadiet och är flitig skribent på Facebook .., och uppe längst till höger står hans rara syster Sig-Britt, som jag också varit klasskamrat med - vi skulle bli husmoderliga och åtminstone jag själv var nog ett hopplöst fall -.
Dubbelnamn var vanligt hemmavid.
Där fanns t.ex. Bror-Kennet (perfekt för en orkester) och Cecil-Margret (som finns med på bilden här ovanför).
Vad tycker jag om boken?
Intressant och rolig och det bästa är att man får ta del av människorna bakom namnen.
 |
| Sååå långt norrut, nästan jämsides med Piteå, ligger Malå! |
Jo, jag har skrivit om det många gånger tidigare, att vill man stöta på lite mer ovanliga namn, särskilt kvinnonamn, då ska man söka sig till Västerbottens inland.
När jag på 80-talet arbetade på Ica i Malå och då hade kunder som betalade med check (ja, just det .., vem minns inte checkhäftena!?), då hände det att jag log för mig själv när jag såg ett riktigt ovanligt namn och det slog nästan aldrig fel, jodå, det visade sig att kunden kom från till exempel Norsjö.
För en tid sedan beställde jag boken här ovanför, författad av Christina Falkengård, en gång chefredaktör för tidningen Land.
Hon hade upptäckt precis samma sak - det här med ovanliga namn - och bestämde sig för att utforska det hela mer systematiskt.
Så här skriver författaren om hur hon tror att det förhåller sig med de ovanliga namnen ...
"Min teori, och jag får medhåll av många av dem jag intervjuat, är att i inlandet har man många barn och lite pengar. Här fanns inga statare och inga torpare som löd under någon stor gård, det fanns ingen överhet som satte klackarna på och talade om vad som var passande eller inte."
Åååå, vilkan underbara namn som tjoppar upp i den boken!
Vi kan väl ta en titt på sidan 127 .., där finns kvinnonamn på K.
Anna Fredrika Kleofina Adamsson, född i Åsele 1893, avliden i Vilhelmina 1982.
Berta Konsertina Andersson, född i Storuman 1912, avliden i Åsele 2003.
Britta Kristoferia Wågberg, född Kristoffersdotter i Dorotea 1868, avliden i Själevad 1952.
Agnes Kårine Elisabet Hansson, född i Vilhelmina 1900, avliden i Vilhelmina 1988.
Och här är namn på H ...
Hildedrott
Hilleli
Hillevid
Hjärtine
Hugiette
Humberta
I Norsjö kan man träffa på ... Verda Tillvia Johanna Holmberg .. och man kunde ha träffat Brita Tenoa Andersson, och i Lyckseele fanns Teä Napoleon Forsgren.
Och döm om min förvåning när jag på sidan 49 hittar två bekanta!
Jo, där längst uppe till vänster står ju en finklädd Nils-Erik Eriksson som gick i min parallellklass på högstadiet och är flitig skribent på Facebook .., och uppe längst till höger står hans rara syster Sig-Britt, som jag också varit klasskamrat med - vi skulle bli husmoderliga och åtminstone jag själv var nog ett hopplöst fall -.
Dubbelnamn var vanligt hemmavid.
Där fanns t.ex. Bror-Kennet (perfekt för en orkester) och Cecil-Margret (som finns med på bilden här ovanför).
Vad tycker jag om boken?
Intressant och rolig och det bästa är att man får ta del av människorna bakom namnen.
Glädjepost!
När jag igårkväll kom hem från affären, då väntade mig två härliga paket och båda innehöll böcker!
Sicken glädje!
Här är det första paketet som öppnades!
Avsändare visar sig vara forskarmadamen som bor i Portugal, men är uppväxt i den skånska myllan.
Idag på förmiddagen, medan pv gick till sängs vid tio för att - om möjligt - få bot på sin vedervärdigt jobbiga hicka-från-magen (det krampar och han nästan skriker) som varat sedan igårkväll ..., tog jag mig an boken längst till vänster, "En piga bland pigor", författad av Ester Blenda Nordström.
V i l k e n bok!
Så här skriver bokus.com ..., som tydligen har en nyutgivning av boken.
Ester Blenda Nordström var Sveriges första - och troligen en av världens första - "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok En piga bland pigor återger på ett unikt sätt - som ett avslöjande inifrånreportage - hur pigorna på landet hade det. Med efterord av dokumentärfilmaren och skribenten Ylva Floreman.
"En klockren femma!"
Yukiko Duke, Gomorron Sverige
"Jag är förälskad i Ester Blenda!"
Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet
"Jag blir upprymd av att läsa En piga bland pigor"
Anneli Jordahl, Aftonbladet
"En milstolpe i Svensk journalistik!"
Emila Söelund, Ystad Allehanda
Den andra boken "Skånes somrar ila", ska jag ta med mig till Ghana och läsa när jag ligger vid någon pool och njuter av livet.
Om den kan man läsa här.
Tack snälla, rara annannan!
När jag igårkväll kom hem från affären, då väntade mig två härliga paket och båda innehöll böcker!
Sicken glädje!
Här är det första paketet som öppnades!
Avsändare visar sig vara forskarmadamen som bor i Portugal, men är uppväxt i den skånska myllan.
Idag på förmiddagen, medan pv gick till sängs vid tio för att - om möjligt - få bot på sin vedervärdigt jobbiga hicka-från-magen (det krampar och han nästan skriker) som varat sedan igårkväll ..., tog jag mig an boken längst till vänster, "En piga bland pigor", författad av Ester Blenda Nordström.
V i l k e n bok!
Så här skriver bokus.com ..., som tydligen har en nyutgivning av boken.
Ester Blenda Nordström var Sveriges första - och troligen en av världens första - "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok En piga bland pigor återger på ett unikt sätt - som ett avslöjande inifrånreportage - hur pigorna på landet hade det. Med efterord av dokumentärfilmaren och skribenten Ylva Floreman.
"En klockren femma!"
Yukiko Duke, Gomorron Sverige
"Jag är förälskad i Ester Blenda!"
Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet
"Jag blir upprymd av att läsa En piga bland pigor"
Anneli Jordahl, Aftonbladet
"En milstolpe i Svensk journalistik!"
Emila Söelund, Ystad Allehanda
Den andra boken "Skånes somrar ila", ska jag ta med mig till Ghana och läsa när jag ligger vid någon pool och njuter av livet.
Om den kan man läsa här.
Tack snälla, rara annannan!
Ååå, det är väl glädjen att ha en ledig helg förstås .., och även om det inte är särskilt varmt och skönt ute och att det dessutom blåser friska vindar .., så är det så övermåttan ljuvligt att veta att lördag och söndag är fria ...
Men inte bara detta .., hur varmt blir inte hjärtat när jag nu på morgonen ser att lavendelplantorna - inhandlade i fjol och nedklippta i våras - har tagit sig bra! Heja, heja!
 |
| Ja, just det .., somliga tycker om att ha vattenledningsrör synliga i huset. |
Och så glädjen över en pensionatsvärd som lånat mina läsglasögon och som ägnar pingstaftonens morgon åt att rätta nationella prov i matematik. Själv ska jag ordna med frukosten.
Annan glädje: bara tio arbetspass kvar innan vi mellanlandar på flygplatsen nära den vackra staden Amsterdam. Nån "bucketlist" - en sån där man skriver ner vad man vill göra innan livet tar slut -, har jag inte .. men till Amsterdam hoppas jag komma på riktigt. Några dagars besök, alltså.
Och ikväll är det Eurovisionfinal, men också middag hos sommarhusgrannarna.
En massa glädje alltså!
Har man absolut ingenting att göra, så kan man ägna 1 timme och 34 minuter åt att promenera omkring - i alla fall via sin bildskärm - i just Amsterdam.
Ja, ja, nu blir det frukost!
Glad Pingst till er alla!
Det bästa för Anne i Mantorp.....
Hej!
Länge sedan sist och som jag väntat på det bästa uppmuntringslotteriet.
 |
| Ser ni brickan under pelargonian? Det var en vinst från Kattis, om jag minns rätt? |
Hej!
Länge sedan sist och som jag väntat på det bästa uppmuntringslotteriet.
Först är det bästa besöket av min bästis med hund. Alltid urmysigt när dom kommer.
Vi var bland annat på Himmelsby spa och fick deetox. Båda har vi reumatiska besvär och vi tycker att deetoxen gör stor nytta om än det svider lite i plånboken.
Vi var bland annat på Himmelsby spa och fick deetox. Båda har vi reumatiska besvär och vi tycker att deetoxen gör stor nytta om än det svider lite i plånboken.
Så gick vi också i första maj-tåg för första gången i våra liv (59 och 69 år). Ja nu gick vi inte i tåget utan bredvid och tittade och framförallt lyssnade till musiken som bestod av Mjölby ungdomsmusikkår där äldsta barnbarnet spelar trumpet.
Så har jag fått hjälp med fönsterputs och håller på och stryker och sätter upp rena gardiner. N
Nu är det blommorna kvar som ska få lite nya krukor och fräsch jord, men det blir väl nästa gångs det bästa (eventuellt).
Nu är det blommorna kvar som ska få lite nya krukor och fräsch jord, men det blir väl nästa gångs det bästa (eventuellt).
Kram på er alla i det gula huset.
Anne i Mantorp
fredag 22 maj 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)