Kväller i landet Halland ...

Om man är superpigg till tre natten innan, då blir man per automatik - i alla fall jag - supertrött dagen därpå och inte mycket blir gjort.

Man tänker sig att inhandla sandaler och bra gå-skor, men tappar sugen när man väl är på plats och går i stället till thairestaurangen och äter lunch - sitter ensam vid ett bord och dricker citronvatten och tittar på en man som hur galant som helst äter med pinnar - och sen hemåt och promenad med hundarna och det är kyligt och man funderar över var fingervantarna har tagit vägen och hittar dem inte.

En liten stund visar sig solen.
Jag sitter i en rosaprickig strandstol och harry vilar vid mina fötter.
Bestämmer mig för att bada såväl honom som nelly, men först tar jag fram klippmaskinen och ansar lilla pigan som blir så fin, så fin.

Tittar in i växthuset.
Känner doften av lavendel och ser en död kopparsnok - översållad av myror -.
Eller heter snoken egentligen ödla?
Den är låååång och jag som häromkvällen sa till pv att jag kunde tänka mig att övernatta på en madrass i växthuset, tänker att man ju lika gärna kan sova i sängkammaren.

Senare på dagen kommer husets herre hem och jag steker färsk hel rödspätta och tänker att inte är det mycket mat på den fisken .., men fyra spättor för 60 kronor är ändå inte alltför dyrt och vi äter med gott mod och tittar sedan på Djursjukhuset och ett program som handlar om cykling och ute blåser det friskt; den gamla björken hos grannen, dess grenar vajar i vinden .., himlen är gråblåmulen .., det är verkligen en kylig och gråkall maj månad.

För ett år sedan, i maj, då såg det ut så här.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa denna veckan har nog varit besöket av min halvsyster och hennes moster.
Vi har inte setts på många år, telefonkontakt någon gång.

Men nu fick vi en jättefin dag,  t.o.m. solen kom fram så vi kunde njuta lite av havet och solen och vinden.

Och prata lite minnen . 

Ja,  det var en fin dag

Bäst igår ....

Det var lillkillen på kanske fyra år som stod vid slutet av kassabandet och plötsligt sa han:

"Du ..., vet du en sak? När jag blir stor, då ska jag jobba med sånt som du gör, då blir jag din kamrat!"

"Men så roligt, då kan du sitta i den andra kassan där Madeleine sitter just nu .., så bra då kan vi hjälpa varandra ..." svarar jag.

Det var på absolut fullaste allvar och jag tänkte att nu kan jag inte gå i pension på många, många år, om jag ska invänta lillkillen.

Dagens fönster ...

... fångades i landet Halland .., i en liten hamn någon mil eller två söder om Varberg.

Galtabäckens hamn, tror jag det var.

Och hela tiden flög svalorna av och an ....

Just här ...

.... har vi varit idag, friherrinnan och jag själv.

Först ett besök i Varberg och hämtning av några sommarklänningar av enklare modell (linne, kommer att skrynkla som bäst  ...) och en bytta med romansalladsplantor.

På torget i Varberg var det sig likt.
Den här mannen kände jag igen sen besöket i fjol.

Han sålde ankägg, modell jättestora!

Och vaktelägg, modell pyttesmå!

  
Just det ja, på hemväg svängde vi av vid skylten som visade till Galtabäckens hamn och där finns ett fågeltorn - det är som ett marskland en bit ut - och från fikaplatsen såg jag direkt en skäggdopping som simmade i det tämligen grunda vattnet.

Friherrinnan hade tagit med sig "förning" .., gott kaffe, var sin macka och två syltkakor.
Och medan vi satt där i solskenet (jodå, det var solsken) flög svalorna fram och åter .., i en fiskebod bakom våra ryggar, nr 10, fanns ett svalbo just under taket och det var dit maten fraktades.

Och nu ska jag snart cykla till affären, för fyra timmars extrajobb.

Ajöken, sa fröken.     

Nån slags insikt ...

Helt uppriktigt funderar jag allvarligt på att sluta med morgonlyssnadet av P1:s nyheter.
Är man inte deprimerad när man vaknar, blir man det tämligen snabbt.

Det kallas för att stoppa-huvudet-i-sanden.
Förträngning.

Ja, det kan jag ta.

Dagens fönster ...

Ulrika har varit på besök i Avesta och passade då på att ta fram fönsterhåven.

Jodå, den har hon alltid med sig!

Pensionatvärdens hicka ... 

Ja, den upphörde efter min Gud-som-haver-bön och med en önskan om herrns tillfrisknande,.

Bara så ni vet.

Och stackars Vår Herre eller Fru, som bara hör av mig när det är yttersta nöd.

Å andra sidan vill jag inte besvära i onödan.

Det är ungefär som med akuten ..., det ska vara verkligt illa ställt innan dom får besök av undertecknad.

På väg ....

.... till jobbet passerar jag hagen i Särdal där flera små lamma brääääker och har sig.
Ååå, så fina dom är!

Så jag hoppar av cykeln och tar några bilder och sen iväg till affären.

Tisdag är det stressigaste arbetspasset, men ikväll går det bra.
Tidningar och allt annat hinns med som det är tänkt .., jag löser av Ellinor i charken när hon har fikarast .., glömmer bort min egen .., och när klockan är 20:23 cyklar jag hemåt. Arton minuter senare är jag hemma och två gånger under cykelturen kollar jag tiden .., och tänker - leende - att nu håller jag på att bli som pv som hela tiden noterar hur lång tid det tar till och från jobbet.

Det här med cyklandet är underbart!
Och jag har mindre ont i mina knän .., för även om man har god hjälp av batteriet, så måste man ju trampa och i uppfärsbackarna får man ta i lite.

Nu mot sängen!

Idag ....

Blåsigt och kallt.
Jag hade fingervantar, den rosa toppluvan och anoraken .., och vinden friskade i, så när jag kom hem såg jag ut som Lille Plupp .., hårtestar hade krupit ut och stod åt alla håll och kanter!

Nu blommar triften som bäst.
Och smörblomor och styvmorsvioler!

Och smällglim!
Det är nästan så att man kan går sönder av allt det vackra.

Gårdagens bästa ...

Det var nog ändå den här ljuvliga lilla inköpslistan som jag hittade utanför butiken.
Tvetmedel och hushålspaper.
Blir inte hjärtat varmt av såna ord, då vet inte jag!

På pakethållaren - när jag cyklade hemåt -, fanns den här buketten som nu står på bordet och doftar övermåttan ljuvligt. Lövkojor är också en barndomsdoft ..., Malå Blomsterhandel .., plinget när man öppnade dörren .., pappa som köpte blommor till mamma ... mmm!

En sån fin bukett kan man föräras om man tar på sig ett fyratimmars-extrapass, i alla fall om den som skulle ha haft det passet är så oerhört ledsen för en tenta som gått åt skogen och nu - ångest över tiden som inte kommer att räcka till för att göra om det hela -.

Allt löste sig!
Och lite extrajobb är alltid bra att ha .., jo, man får tänka på lönen i juni.

Det här med cyklandet blir allt roligare!
Mitt vänstra ben kan omöjligen strääääckas ut helt och ibland blir det krampkänning, men det går ändå.

Så här såg det ut i Steninge när jag cyklade hemåt.
Då var klockan kring halv nio på kvällen .., solen på väg ned ..., och det doftade hägg, syrén och raps!

Nästan hemma - mellan Steninge och Skipås - möter jag Karin, som är kund i affären.
Karin är en sån där människa som man blir glad av.
Hon är värmländska och har behållit sin dialekt (jag tror att hon är från Sunne) .., hon är rak och härlig och syr sina kläder själv.

Karin bor på andra sidan vägen - nu var hon ute med sin hund för kvällsrastningen - och där, vid familjens infart, brukar det sommartid sitta en skylt där det varnas för yra hönor och en tupp, vilka ibland kan smita iväg.

Förra veckan fyllde Karin år - alltså är hon Tvilling -.

Jag tycker så mycket om henne.

Dagens fönster ...

Från Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow på Instagram) kommer helt sanslöst vackra fönster susande genom rymden! Det har varit konfirmation i Gagnefs kyrka .., en av konfirmanderna var Kerstins brorsdotter och titta, alla bär hembygdsdräkter .., är det inte vackert, så säg!!

Vilka fönster! säger jag bara.

Utvändigt ser det ut så här ...
Och här kan man läsa mer om kyrkan.

Tack snälla Kerstin som tog oss med på den utflykten! säger jag.

Den där eviga hickan ...

Hos Eva och Ulf .., hickan har börjat igen och pv misströstar.

Om man säger att helgen har gått i hickan och krampernas tecken, så är det ingen underdrift.

Stackars, stackars pv som hickat i nästan två dygn och det är ingen vanlig hicka, utan mer som våldsamma kramper i mellangärdet/diafragman .., vilka igårkväll - efter middag hos vännerna från Tyresö -, bara eskalerade och på väg hem blev han vit i ansiktet och det var bara så hemskt!

Jag är inte den som är stamkund på akutmottagningar, men nu vägrade jag att åka hem, utan tog sikte på sjukhuset i Halmstad och intill mig satt en såååå dålig pv!

Men tänk .., precis när han blir inropad (det tog inte lång tid - all heder åt akutpersonalen) försvinner eländet och vad gör man då?

Det blev många glada skratt under tiden som han - trots allt - undersöktes .., blodtryck, EKG etc och personalen hade aldrig varit med om något liknande .,. och där låg pv pigg, men trött och slut på.

Så åkte vi hem igen, med uppmaningen att han ska kontakta vårdcentralen för vidare undersökning .., och vi var hemma ett par timmar .., han rättade nationella proven (som han säger inte alls stressar honom!, som jag trodde) och så gick vi i säng och då började allt igen.
(Då tog jag till det hårda kavalleriet, jag bad Gud som haver högt ..., ja, jag är en-i-nöd-kontaktande-människa ....).

Vaknade på morgonen .., då var han helt okej.

För en gångs skulle tog han bilen till jobbet och nu är det bara att hålla tummarna, allt medan herr och fru Skata fortsätter byggandet med sitt bo, längst uppe i plommonträdet och jag själv dricker kaffe ur en somrig mugg.

Tio arbetsdagar kvar för min del.

Dagens fönster ...

Christel/Kottenliv har varit på konferens i Rostock.

Titta bara, vilka härliga fönster - såväl riktiga som ditmålade -, som hon fångat!

Tack snälla! säger jag.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Häromkvällen när jag fixade och planterade blommor i vår lilla trädgård blir mitt bidrag. Det är så kul och gott för själen efter en dag på jobbet.

Sen fick det fler saker som är veckans bästa.
Det mesta är veckans bästa just nu.
Tänk att det kan vara så.

Turtlan

Det bästa .., fler får gärna vara med! 

Så roligt att få lite hjärtevärmarglädje här på bloggen!
Här är vinsten .., en liten, liten akvarell målad av Kristina Halling i Bohuslän.

Dragning blir kommande fredag.

Några har hakat på:

Anne i Mantorp, till exempel, som varit och deetoxat sig på ett spa.

I Göteborg hade den STORARTADE Ann varit med om finalen, själva konserten med Gabriel Forss och Sarah Dawn Finer! Stor glädje! Ann skriver att 1:08 in på filmen kommer hennes favorit "I´ve got a crown". Klicka och titta!  Och lyssna! (Bäst med hörlurar, tillägger Ann).
Själv tycker jag oerhört bra om "Halleluja, prisa Gud".

Här sitter flitigaste fönsterfångerskan Ulrika och njuter i solskenet!
T.om maskrosorna gick rakt in i hjärtat på henne!
Härligt Ulrika!

Och flitigaste svampplockerskan (när den tiden kommer), Eva i Tyresö, hon hade varit på jazzkonsert och lyssnat till Martin Sjöstedt och Anna Sise och kände sig fylld av glädje!

Barbro i Uppsala tog gubben med sig och åkte till Oslo för att fira deras syttende maj och förstås, allra mest för att träffa lilla barnbarnet Noelle! Noelle som  v ä g r a d e  att ha den fina bunaden på sig, nej, hon skulle ha skinnjackan som hon fått av mormor och morfar.
Är inte bilden underbar!

Anna-Lena i Tumba gladdes åt "paviljongen" som nu har blivit familjens nya vardagsrum.
Och så gladdes hon förstås åt Sir John How, hennes man.

Min egen glädje: att den gräsliga hickan som pv dragits med i mer än ett dygn, tycks ha givit med sig - om än inte riktigt, riktigt -. Igårkväll var han totalt slut på ..., det var liksom ingen vanlig hicka, utan mer som stora kramper i mellangärdet och det kom fyra hick på raken, sen uppehåll i ungefär tio sekunder och så fyra nya. Så där höll det på, förutom när han slutligen somnade, men så började det om när han vaknade igen.

Efter kontakt med sjukvårdsrådgivningen (men vad ska man göra åt hicka ..:?, det är ju nästan omöjligt att komma med nåt vettigt förslag ...) blev det till sist ett besök på akuten i Halmstad, men då hade hickan förstås gått över :)

Doktor Nilsson gissade på nationella-prov-stress (Kattis skrev i en kommentar att hon ofta drabbas av yrsel när det är dags för NP ....), men se det förnekar matteläraren bestämt. Ja, ja.
Och nu kom det en hick igen!

Dagens fönster ....

... är vårt gamla vardagsrumsfönster som nu agerar lock på drivbänken.

Där under växer spenat, romansallat, mangold, isbergssallat och kanske nånting till som jag har glömt?

Tänk, att en enkelt utformad drivbänk kan skänka sån glädje!

Och det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Glädjen denna gång var förstås att få dela den med Norrmännen 17 maj.
Alla stolta och glada inte minst vårt lilla barnbarn.
Det är en upplevelse att se Karl Johan denna dag.

Och lilla Noelle som vägrade att ha sin bunad, hon ville ha skinnjackan som hon fått av morfar och mormor ....

Kram Babsan

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ....

Jobbig och härlig vecka, men bäst är ändå alltid när vi får vara tillsammans (lyckliga par 😉).
Vår paviljong som blivit vårt nya vardagsrum är super!

Kram
Anna-Lena

//Elisabet skriver: ja, jag vet att man inte kan utröna vilket par som är lyckligt eller inte, bara genom att titta på "utsidan" .., men på vissa kan man det. Anna-Lena och John, dom är ett sånt par. Det är inte ofta man ser människor som är så uppenbart  g l a d a  i varandra.

Och tänk, att denne engelsman (och kollega, rent yrkesmässigt till mig) tycker så mycket om sill!

Det bästa för Ann i Göteborg ....

Det kanske är försent (inte alls, det har ju just börjat, dragning nästa fredag!) men jag vill också gärna vara med och försöka vinna den fina akvarellen.

 

Mitt bästa var utan konkurrens konserten med Du kan sjunga gospel-kören i Konserthuset. Alla biljetter var slutsålda och kören var i sitt esse precis som gästartisten Sarah Dawn Finer och Gabriel Forss, körledaren!

 

Det är en särskild känsla att stå på Konserthusets scen i huset som är byggt för musik. Jag skulle ha velat vara i publiken och se hur det såg ut när alla 350 sångarna gick in och det verkade som om det aldrig skulle ta slut.  Vi strömmade in från fyra håll och alla klappade taktfast under tiden.

Efter konsertens slut fick vi standing ovations och vi var alla euforiska. Vi tog ett glas vin i baren efteråt och kände oss glada, men också lite ledsna över att det dröjer ända till september innan det kör igång igen.

 

Hela konserten finns på Youtube om man vill lyssna på oss och Sarah. min favorit med kören är en gospel, I’ve got a crown, som sjungs á capella i ett högt tempo och med mycket text. Den kommer ungefär 1.08 in i konserten! (Tyvärr zoomade filmaren just då, så man ser inte Gabriels teckenspråk för att hjälpa oss med texten, men man hör honom hojta lite i bakgrunden!)

När man tror att det är slut så är det inte det!

Sjunga i kör, det är livet det!

 

Kram
Ann

 

PS Ljudet blir bäst om man lyssnar med hörlurar!