Resumé ....

Vanvettigt mycket att göra på jobbet!
Ofta är alla tre kassorna öppna .. och man springer till mejerikylen eller till frukten så snart det blir aningen lugnare och man fyller på och frontar och mitt i alltsammans råkar Josef kapa en bit av toppen på långfingret - ja, det gör väl nästan alla som arbetar i charken - ty skärmaskinen är vass så nånting och dom flesta har borta lite på toppen av något finger.

Vi försöker plåstra om  så gott det går, men det blöder alldeles för mycket och att åka till akuten är förstås meningslöst, ty snittet är så fint, det finns liksom inget att sy ihop med.
(Det påminner exakt om när indianmännen i Argentina stod i Pilcomayofloden och fiskade och blev bitna i hälarna av hungriga pirayor .., då såg snitten ut så där, som skurna med kniv! och mamma kunde inget annat göra än att rengöra och kanske stryka på lite Idominsalva).

Nåväl, Josef kämpar på .., gör det han kan göra och vi säger att det ju var en evig tur att det hände just när charken stänger för kvällen.

Vid sexkaffet översköljs jag av längtan efter hon som just nu går på cellgiftsbehandling och jag tvärslår henne en signal .., säger precis hur jag känner .., att jag längtar efter hennes kramar .., saknar att höra henne sjunga ute på lagret .., eller det där småpratet med kunderna och hennes varma leende.

Hela tiden, under samtalet, har jag gråten i halsen.
 

Arbetar kväll tillsammans med Felicia som ska blir lärare, vad det lider.
Vi är vana att kampera ihop och man behöver inte fundera vad den ena eller andra ska göra .., det bara flyter på.

Och hon är omtänksam .., väntar på mig innan hon kör iväg .., ser till att jag kommer mig på cykeln och inte blir nedslagen av någon presumtiv rånare.

Cyklar hem i linneklänningen och bara en gul reflexväst.
Ljumma vindar mot bara armar.

I Steninge ser jag pv som har kommit från andra hållet .., och jag parkerar cykeln nere vid stranden och tar mig ett kvällsdopp, allt medan småttingar fiskar krabbor eller snorklar i havet.

Sen hemåt.
Tar ett glas vin och firar Mors Dag, ja, det är det verkligen.
Idag för tjugonio år sedan blev jag trebarnsmamma och mina töser, då tio och fjorton år, fick en lillebror som blev så vanvettigt älskad av sina storasystrar och det är han ännu.

Då, den andra juli 1986, åkte vi taxi-ambulans - barnmorskan följde med - de tretton milen till Skellefteå BB ., det var vid tretiden på natten och vi kom fram vid fyra och tre timmar senare var det klart.

Den känslan .., när allt är över ..., den är ju obeskrivlig.
Som om man har bestigit Mount Everest och står där och tittar ut över världen!

När jag fick mitt första barn, "dr Böhlander", var jag arton år och var övertygad om att jag nog haft en av Sveriges svåraste förlossningar. Dagen därpå kom läkaren på rond och sa ..."jaha, här är hon som hade så lätt för att föda barn ..:" och jag förstod ingenting.
Var det verkligen mig han pratade om?

Och nu är det kväller, klockan är halv tolv och jag är ännu kall om armarna efter badet.
Ljuvligt!
Nu blir det sängen!

Ajöken, sa fröken.

Dagen idag ...

Dammsuger, slänger tvätt i maskinen .., hittar parfymen som var ett totalt felköp (Tradera, snart kommer jag!) ..., vattnar i växthuset och även grannarnas stoooora vaxböneplantor .., duschar harry som är bunden i ett jättelångt snöre (löptikar ....) ..., hjälper pv att hålla en bräda som han sågar .., ber honom skruva ner ljudet lite ..., kommer på att jag längtar efter att lyssna till Björn Eidsvåg .., ringer friherrinnan och hör om vi inte kan bada här i Stensjöstrand i stället för i Steninge där parkeringen brukar vara smockad med bilar - min gamla baddräkt är inte så där värst presentabel och det var väl inte den nya heller, men ... -, hon säger att det går bra ..., tänker att livet på en pinne vore ju att börja arbeta klockan fyra om eftermiddagarna (idag) .., tänker också på att en ledig helg stundar.

Varmt ute.
Östliga vindar fläktar skönt ändå.

Dagens fönster ...

Glädjen i ett nytt köksfönster.

Åååå, den är så stor, så stor!

Plötsligt händer det ....

Ikväll tog jag årets första Riktiga Bad; alltså, jag simmade och dök och det var ljuvligt.

Inte alls kallt i vattnet, men däremot hade vi (pv badade också) sällskap av en hel familj - eller en stor släkt - av maneter, dock inte dom som bränns.

Numera har jag vant mig.

Nej, jag är inte längre rädd för dem .., föser dem bara åt sidan med händerna ..., kollar lite extra när jag simmar under ytan, jag föredrar att inte få dem i ansiktet.

Efteråt cyklade vi hem.
Jag tog fram trädgårdsslangen och duschade iiiiiskallt .., vad pv gjorde vet jag inte.

Och nu är det godnatt.

Äntligen! 

På hemväg ....

Ja, äntligen har jag kommit i fas med mig själv - eller kanske har själen hunnit ikapp - och nu känns livet så där som .., ja, som vanligt.

Och den andra arbetsdagen faller allt på plats.
Massor med kunder - nu har verkligen alla sommargästerna kommit -!
Där är trevliga tyska turister från Bayern som tillbringat tre mulna veckor i vårt land och nu, eller igår, skulle återvända hem och jag säger att det var då en himla otur, just när solen är på ingång. Och vinkandet när dom tackar för sig och "tjyuss, tjyuss", ja, jag vet .., så stavas det ju inte, men så låter det.

Isabelle, vars katt har sprungit bort ....

Och där är förstås andra rara kunder, där är han som läser nyheter i tv4 och ser ut som George Clooney och han har nya glasögon och om dom - glasögonen -, pratar vi en stund, och där är kvällströtta småttingar och i entrén upptäcker jag en efterlysning av en katt och inser att det är lilla Isabelles katt som har sprungit bort och inne på lagret står fyra vagnar fyllda med kolonialvaror; det är Joakim som har fyllt dem och sagt att "ni får gärna ta er an dem om ni hinner", men det hinner vi inte .., det är  full fart med mejeriet och frukten och kassan förstås, men dom där vagnarna blir som glödande kol ..., man vill hinna, men inser att det är hopplöst ..,  och sen är klockan nio och det är dags att stänga, men först får vi invänta kunder som kommit i allra sista minuten och lugnt och rofyllt strosar omkring i butiken.

När klockan närmar sig halv tio är arbetsdagen tillända.
Jag har cyklat till jobbet och att cykla hemöver i sommarkvällen och mötas av en himmel fylld med fjäderlätta moln .., men ååå, så vackert det är!

I Steninge har jag nerförsbacke och ser friherrinnan ägna sig åt hundrastning .., "hej, hej! jag lade spelbilagan i din postlåda!", ropar jag och cyklar vidare, rädd att tappa farten.

Kommer hem till pv som tittar på finalen i U21 i fotboll, Sverige mot Portugal, och det är så vanvettigt spännande så jag vågar inte se slutet utan går och lägger mig.
Fönstret på glänt.
Det är alldeles tyst ute .., och jag ligger i sängen och läser ur Astrid Lindgrens krigsdagbok, skriven mellan åren 1939 - 1945 och det är - jag har sagt det tidigare och säger det om igen -, den allra bästa historiebok jag någonsin har läst!

Idag är det ledig dag som gäller.
Pv spikar i köket .., nu är det fönster nummer två som ska komma på plats .., Eva och Ulf från Tyresö ska någon gång på förmiddagen göra oss den äran och det ska bli så trevligt och i eftermiddag är vi bjudna på jordgubbstårta hos Ecke och Britt, ni vet, hon den vackraste av vackra som är 85 år och går på långa promenader var dag.

Bilden togs av en lååång man från Canada, på besök i Ghana med sin flickvän.

Och i morgon fyller Anders år.
Tjugonio.
Det bästa av ressällskap.
Lite morgonputtrig bara.

Guy vill ha hjälp! 

Ni kan väl hjälpa honom ...?

Om ni kan läsa hans blogg, kan ni väl skriva att jo, det kan ni.

Dagens fönster ....

... finns i det före detta slavfortet Elmina Castle i Ghana.

Fönsterplats ....

I hela mitt vuxna liv har jag fascinerats av fönster.
Hemma i Malå hade vi i vardagsrummet - stooora fönster som öppnades inåt ., vi var nästan dom enda som hade såna och långt senare kunde jag tycka att jo, dom var fina och gav ett vackert ljus.
I övriga rum var det helt vanliga fönster och jag tyckte aldrig att själva huset var fint, om än väldigt praktiskt.

Nästa hus blev det i Skåne, i Bjäresjö.
Jag älskade huset, men inte dess fönster!

Så kom jag till ett gult hus i Halland.
Och äntligen ..., efter hur många år som helst, bor jag i ett hus vars fönster jag bara älskar!

Inte dom gamla, men dom här nya.
Tre byttes ut i fjolsomras.
Sex nya kom igår.

Nu är det första på plats, ja, så där så det sitter fast i alla fall.
Fem återstår.
Den idoge räknar med att i varje fall få upp tre fönster den här veckan.

Och här, vid fönstret på bilden, ska jag alltså sitta och knattra på tangentbordet är det tänkt.
Vilken glädje!

Likheter ...

En väg i Ghana. 
Röd jord.
Bananplantor. 
Vilket äventyr! 
Som jag föll pladask för detta!

På väg till jobbet; den där första arbetsdagen efter semestern.
Säd som mognat inte alls mognat.

En särskild doft.
Och rofyllt.

Det är kanske inte så underligt att jag kände mig mest hemma på landsbygden ....?

Utflykt norröver och så den där Tom ....

Det lär vara två kvinnor som är ansvariga stadsträdgårdmästare i Falkenberg.
Jag tycker nästan att det märks.
Titta, så underbart fint och sinnligt det är alldeles intill Rådhuset!
Ett hav av blomster - hullerombuller - men säkerligen uttänkt in i minsta detalj .., och ett växthus och ett litet staket!

Länge stod jag där och beundraade och jag sa till mannen på bänken, han som var ute och luftade sin hund,  att ååå, så lyckliga ni är som har dessa trädgårdsmästare som gör så fint i Falkenberg!

Mannen såg så förvånad ut.

"Fint ...? Jaha, du tycker att det där är fint ..? Ja, det kanske det är?" sa han.

Nu är det sommar!
På snart sagt varje ledig yta får vi veta vilka som uppträder och var.
Även i Halmstad.

Men jag blir nog hemma. Förresten är vi ju på Bornholm då.

Det allra bästa med Falkenberg är deras bokhandel.
Den ligger på gågatan (där det även finns en fin blomsterhandel) och där jag köper jag alltid textpennor, stora gem och lite annat.
Igår var det gem jag hade siktat in mig på, men några pennor kokm också med och det var fler än jag som testat och känt efter vilken penna som var bäst.

Aldrig att jag kommer ut ur en bokhandel utan en endaste bok.
Nu blev det den här.

Detta är den i särklass bästa historiebok jag har läst!
Här får man - via Astrids klipp och tankar - följa hur världskriget framskrider.
Den låg jag läste igårkväll, för att sedan - mitt i natten -, reprislyssna till Tom Alandhs sommarprogram. 
Vilken man till att berätta!
Vilken musik!
Solklart det i mina ögon mest intressanta programmet hittills! 

Dagens fönster ...

Igår kom det första fönstret på plats.
Ja, inte helt och hållet, men nu sitter det där .., ska visserligen höjas några centimeter, men ändå, man ser hur det kommer att se ut.

Ååå, det blir så fint, så fint och  s o m   jag kommer att njuta här vid datorplatsen!

Dag 1 ....

Så till den milda grad har jag haft semester att jag inte ens kommer ihåg hur man klickar för att genomföra en kortbetalning, men det löser sig.

Annat strular.
ATG-maskinen har fått spatt och kupongerna fastnar och skrynklar ihop sig och när man ringer till deras support, tutar det upptaget och man har tio minuter på sig att göra en retur. Svetten lackar.

Och sommargästerna har kommit .., det är full fart, men många tidigare sommarjobbare är tillbaka. Där är hon som läser teknik i Linköping och M som läser ekonomi i Lund ., där är en hel svärm med pojkar som fyller in varor och somliga har jag knappt träffat och jag får läsa på deras namnskyltar för att veta vad dom heter.

Sex och en halv timme, som blir till sju, känns som en evighet mellan varven.

Kvart i tio är jag hemma .., då har jag cyklat och känt tångdoften - eller havsdoften -, den där speciella som känns när man passerar Steninge och jag har sett en sol på väg ned och sett tyska turister stå på parad för att fånga detta vackra på bild och jag har kört över fem stora sniglar och hört en koltrast flöjta.

I lilla kontoret hade någon skrivit en liten manual och jag log när jag såg orden "få ej panik" .., ja, det kan man lätt få när tekniken strular. Den - manualen - var dock inte till mig.

Nytt kvällsjobb i morgon. Enbart kvällar till nio hela sommaren, för övrigt.
Sen ledig på onsdag.

Ikväll ska jag reprislyssna till mannen med den härliga rösten: Tom Alandh.

Kontraster ....

Marknaden i Accra, en av dem alla.
Allt, precis allt, kunde man köpa!
Skor, kläder, fisk, kött, kryddor, begagnade cd-skivor (jag köpte två), hattar, tyger, ja, rubbet!
Inte en enda gång såg jag andra blekhyade människor, här på marknaden, alltsål

Tio minuter bort - med taxi - ser det ut så här.

Ett hundratal meter bort, till höger om palmerna närmast i bild, finns stranden.
Låååång och kunde ha varit underbart ljuvlig!
Där eldades sopor på förmiddagarna och när vi simmade i poolen kände vi röklukten komma farande.

Som två världar var det.
Hullerombullerlivet.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, men nu är fönstrets dagar räknade.

Idag kommer sex nya nämligen och pv har därmed jobb så det räcker och blir över.

Framför fönstret står min nya favoritblomma - Blomman för dagen -.
Har jag någonsin blivit så förälskad i en liten blomma?

Från frön (tack Eva i Tyresö!) till vuxen blomma!

U n d e r b a r t!

Sommar i P1 ...

Hur är det?

Har ni lyssnat?

Hittills har jag en solklar favorit, nämligen skådespelerskan Mona Malm.
Hon talade igår, lördag.

Den kvinnliga journalisten som berättade om livet som utrikeskorrespondet för Expressen och kampen för kvinnorna som rövats bort eller tvingats att gifta sig  .., var också bra, men hemskt.

Idag var det Peter Apelgren och Anna Mannheimer.
Jag lyssnade inte och tror inte att jag ska göra det heller.

Och ni?

Hejdå!

För bara en timme sedan, knappt det, sade jag tack och hej till min moped.
Oj, så det kändes i hjärtat!

Det är nog en månad sedan jag lade ut den till försäljning, men knappt en enda hörde av sig och det kanske man kan förstå, när det tydligen läggs ut mellan femtio och sjuttio mopeder till försäljning - per dag - på typ Blocket.

När så - äntligen - en hugad spekulant dök upp, som dessutom var en hejare på att förhandlare (eller så var jag rent av uschlig .., det kanske är mer med sanningen överensstämmande ...?), så slog jag till och sa "ja!"

Nu har han, en man från Hässleholm och medlem i en karateklubb (stod på hans skinnjacka) hämtat den. Det var med sorg i hjärtat jag såg den lastas upp på släpvagnen, ungefär som när man säljer en hundvalp ..., för tänk, så mycket glädje jag har haft av den här moppen!

Men nu är det nya tider!
Nu är det cykling som gäller och om fem år, då kanske jag köper en urläcker italiensk vespa och susar runt på semester i Europa .., det var ju det jag drömde om en gång i världen!

Så .., tack för den här tiden kära Hooper, ja, så hette den.

En vit blomma ...

Och några rosaaktiga, det var på Mc Carthy - hill.
Vi hade precis tagit en fika på ett litet café (läs: lite läsk) och familjens unge pojke serverade oss så artigt, efter att först ha torkat av bordet riktigt, riktigt noga.

Och där kommer en kvinna bärandes på sitt barn .., kanske på väg hem från arbetet?

Och man lämnar lägenheten och går ut på grusvägar som är som gjorda för att bryta benen på .., stora hål i marken eller mindre ..., eller trottoarer där det plötsligt inte är en trottoar längre .., och man vinkar avvärjande till alla som vill erbjuda taxi-skjuts och man hejar artigt på någon som man möter och man går till Janet´s salong och hamnar i himmelriket och hör kvinnor prata om allt och inget och det handlar om barn och skolor och kvinnorna blandar engelska med det inhemska språket, det är som hullerombuller.

Och när man går hem igen, går man just här., nerför backen.
Lite längre fram, i korsningen, finns en "butik" (läs: ett skjul) där det säljs hantverk .., där utanför står två män och pinkar ogenerat i ett vattenfyllt dike eller avlopp .., vad det nu är?
Jag tittar åt andra hållet .., ser mig noga för var jag sätter fötterna.

Och man stannar till vid en buske med små, gula blommor.

Och lite längre fram en man som har problem med sin bil; det är just bortanför (ja, jag vet, men det är det bästa ordet just nu) där en kvinna brukar sitta på huk och röra om i en kittel som värms över glöd .., det blir en soppa som säljs till byggnadsarbetarna som håller till en bit därifrån.

Där uppe till höger, där den vita bilen kommer körande, där svänger man höger och sen är de bara 200 meter bara till hyreshuset där vi bor.

Efter tio dagar i ett annat land - som en annan planet känns det -, börjar man känna sig lite hemma.
Man börjar känna sig trygg.
Men det är just där.
Just i det kvarteret.

Och precis så fungerade jag när vi flyttade till Ystad från Malå.
Mina barns pappa, han utforskade bums hela stan och omgivningarna .., själv tog jag det mer kvarter för kvarter. Boade liksom in mig.

Ja, nu kan jag trösta eventuella läsare med att snart är det finito med bilderna.
Håll ut!

Hon i mitten och den yngste ....

En Oxe och en Kräfta.
Syskon.
Det skiljer tio år mellan dem.

Det var på helgerna som vi alla kunde vara tillsammans.
Vi fick se allt möjligt .., besöktel Botaniska Trädgården, till Mc Carthy-hill .., till staden Elmina och slavfortet .,. till nationalparken och promenaden över sju hängbroar ...., till landskamp i fotboll (Ghana - Mauritius), till marknader och ja, det tog liksom aldrig slut.

Dagen innan vi skulle återvända hem, blev det Labadi Beach.

Och ja, jag vet att samma bild finns på Facebook också, men jag vet också att det finns bloggläsare som  i n t e  skuttar runt på Instagram eller Facebook, så ni andra får blunda.

(Det är väl en tidsfråga innan alla bloggar är försvunna .., då får man enbart ha den som en dagbok.)

Dagens fönster ...

När världen tippar upp och ner .., ja, men jag ville inte springa med höjd kamera .., det fick bli lite hipp som happ. Ett antal fönster kom i alla fall med.

Jag tror att det här är från staden Elmina, västerut från Accra sett.

Bilder ....