Vinsten ....

Den nästan alltid så idoge pensionatsvärden, ja, han målar inte bara lister eller plankor, han plockar även björnbär och kokar därefter marmelad.

Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har han gjort en ny laddning.

Hel kanel och lite vanilj finns i marmeladen, som blir himmelskt god!

Och den där lilla före detta sardellburken, det är veckans vinst.

Lätt att posta och så där som ett litet smakprov!

Vill du dela med dig av nånting som gjorde dig extra-varm i hjärtat, så mejla glädjen till bisse151@gmail kom, så är du med på fredagsdragningen!

Välkommen!

Några har redan hakat på.
Det är ...

Ulrika 

Helena i Uppsala

Friherrinnan 

Anne i Mantorp

Barbro i Uppsala

och

Kerstin i Dalarna

Ni glömmer väl inte ....

... hennes funderingar.

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej
Det bästa med denna sommaren var veckan vi fick ha vår lilla norska dam alldeles för oss själva ute på landet.Fina härliga dagar trots dåligt väder och inte mycket till sol och bad.Men vi pysslade, spelade spel ,busade, gick på Loppis, lekte butik som var otroligt poppis

Lilla damen var så nöjd och Mormor och Morfar med.

Vid hemleveransen till Oslo med bil tar den lilla min hand och säger " jeg kommer att sakne deg Mommo"❤️

Kram Babsan

Och det bästa för Helena i Uppsala ...

Kanske såg det ut så här ...? skriver Elisabet.

Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra veckan.
Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista bror, min farbror, jordfästes.
Men det var roligt att träffa släkten!

Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från 1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.

//Helena: har du någon blogg som du vill att jag ska länka till, eller Instagram, så mejla mig bara!
Tack som hoppade på det-bästa-tåget!

Och det bästa för friherrinnan ...

Det har varit lite blandat. Sommaren har bjudit på mycket blåst och en del regn,

men de sista veckorna med sol och värme har varit fantastiska.

Vilka jag avnjutit i Särdal och  Kohallarna och något dopp har det blivit i Stensjö.

Som idag ett härligt dopp i Stensjö med Elisabet. 

Innan hon hastade iväg på cyklen till arbetet.

Friherrinnan.

Ett av dom bästa för mig själv ...

Svaneke på Bornholm.

Att öppna balkongdörren en sån där ljuvlig morgon i början av augusti och mötas av detta.

Jag har varit med om samma känsla några gånger tidigare; en av gångerna var på Kvarnsjöns camping i Jämtland, vi hade just installerat oss i den lilla timrade stugan och jag satt med pv:s laptop ute på verandan och tittade ut över världen - över ängar och kossor och ängsblommor -.

Det var också en sån där känsla.



Men det var också det här.

Anders som lånade min elcykel på väg hem från Skepparstugan och middagen där .., och vi andra som står vid vägrenen och överraskningshejar och mannen som kom före Anders och som blev så förvånad - han blev lika påhejad - och Emil som springer vid en bit vid sin morbrors sida.

Det bästa för Ulrika ...

Sommarens bästa var för mig veckan hos fina vännerna Sus och Janne, nere i Kyrkås strax utanför Nossebro samt på Orust. 

 

Och att bara välja en bild går inte så du får ett helt gäng. :-)

En annorlunda balkong ...

Finurligt!

Härligt!

Påhittigt!

Dagens fönster ...

Ett fönster från Italien ...?
Från Bornholm ...?
Från Finland ...?

Nej då, inte alls.

Detta är ett fönster från Töreboda och den som höll i håven var hon som om några dagar fyller jämna år och därmed tar skuttet in i femtioårshagen

När länklistan försvann ...

... då råkade Guy försvinna och det var sannerligen inte meningen!

Nu är han tillbaka med sina underbara bilder!

Är det någon fler som halkat ur, så hojta för allt i världen!

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

...utan tvekan var det igår när jag träffade E snart fyra veckor ♡
Han är 5:e generationen jag får lära känna på hans mammas sida.
Min väns första barnbarn ♡

Kerstin i Dalarna

(lifelivingitnow på Instagram)

Det bästa för Anne i Mantorp ....

Jaaaaaaaaa, jag är med.
Äntligen!

Mitt bästa är flera roliga saker jag gjort under sommaren, men nummer 1 är alla underbara bad  som jag gjort lite här och där i mitt Östergötland. Mest har jag badat i Svartån men även i Vättern där det är så långgrunt att fötterna blir sandfilade och jättefina innan man kommer så långt ut att man kan doppa sig. 

 

Några små sjöar har jag också plaskat runt i och alla baden har varit i nästan badkarsvarmt vatten. 

Den här sommaren har varit perfekt enligt mig, så får alla andra tycka tvärtom om dom vill. 

Att det regnar mellan varven´är bara bra för mitt bästa nummer 2 och det tänker jag spara på ifall att det blir någon mer tävling.

Kramar till alla i det Gula huset och till Friherrinnan.

Anne i Mantorp

 

// Anne: jag är så orolig att eventuella läsare ska känna sig mer eller mindre "tvungna" att bidra, så jag looog stort när jag såg dina rader :)

En liten burk björnbärsmarmelad till utlottning ...

I en anonym kommentar efterfrågades den där Det-som-gjorde-hjärtat-glatt-utlottningen.
Jag tror mig känna igen mina får på gången och gissar att det är friherrinnan som står bakom den önskningen.

Nåja, vi drämmer till med en liten burk (en före detta sardellburk, då förstår ni) innehållande ljuvligt god björnbärsmarmelad, made by pensionatvärden.

Det räcker säkert till kanske tio mackor, ja, om man är lite "hull".

Vill ni vara med?

Då mejlar ni i så fall nånting som under sommaren har gjort er på extra gott humör?

Ett litet ögonblick eller ett stort?

Nånting som fastnade inombords, som gör er varma bara vid tanken på det.

Den där glädjen skickar ni sedan till bisse151@gmail.com, senast kommande fredag klockan 12.00, så blir det dragning samma eftermiddag.

Är ni med?

Hos Catarina och Per ...

Söndagmorgon och vi har bokat (eller, det har friherrinnan gjort) frukost på vandrarhemmet i Steninge, det som nu, sedan en tid tillbaka, drivs i ny regi.

Själva vandrarhemmet har fått ny färg (adjö till det gula!) och till en början tänkte jag .., men oj, vad det blir annorlunda, kan det bli fint?

Svaret är: ja, det har blivit jättefint!

En stor veranda har tillkommit och där finns flera sittplatser och stora och mindre kuddar finns att vila mot, jodå, jag har sett hur människor suttit eller halvlegat där ute när jag om kvällarna cyklat hem från affären.

Den där delvis inglasade verandan är ju rena drömmen att sitta på och vi väljer ett av hörnen.
Där utanför står ett gäng slanka cyklister och väntar på en eftersläntrare .., så snart hon ansluter blir det gruppfotografering och sedan styr sällskapet i samlad tropp söderut.

Prick 85 kronor kostar frukosten per person och den är på intet vis överdådig, men helt okej.
Brödet är hembakt och ljuvligt gott .., där finns Kvibille cheddarost, gurka i skivor, kokta ägg, juice, gröt (Per, innehavaren, har deltagit i gröt-VM och ska i höst åka till Skottland till ännu en tävling) och vi bjuds på en liten smoothie och gröten serveras i små portionsskålar med bär och pumpafrön som pricken över i.
Eller över gröten.

Allt går vitt, blått eller rött.

På väggarna hänger bonader broderade med hallandssöm, många av dem inhandlade på loppis.

I lilla hallen .....

Och där finns flera sittgrupper ute på tomten och jag tänker att blommor på borden ., så fint det ändå blir!

"Jaha, dig känner jag igen, det är du som cyklar förbi här om eftermiddagarna ..?" säger Catarina leende och jo, hon har ju handlat i affären också och på så sätt har vi setts tidigare.

Så här såg det ut då, i maj år 2009.
Där syns Kent från Växjö och Anne-Marie från Malmö, där är Mian från Falköping, Annika från Kävlinge,  Lena från Västergötland, Ulrika som då bodde i Västmanland,  Anitha och Per-Erik (fine Perra som inte längre är i livet och dom bodde i Skåne just då), där är Gunnar från Jämtland och där ska även Qi från Göteborg vara och den STORARTADE Ann - också från Göteborg -, och inte att förglömma Bettankax och Lindalotta från Lund respektive Svedala, och mossfolk, då från Örebro kanske? Och pv. Har jag fått med alla?
Och varför denna handuppräckning?
Kanske hade jag frågat vilka som var storasyskon?
Jo, så var det nog.
Så småningom anslöt även pv:s mamma Gunvor. Hon kom promenerande med sin rullator och hade inte suttit länge förrän hon reste sig upp och drog en fräckis. Då hade hon lite drygt sex månader kvar att leva.

Bakom själva vandrarhemmet finns en liten stuga där en övernattande kan ha med sig sin hund.
Sånt tycker jag om!
Det vittnar om omtänksamhet.

Och titta, så fint nedanför altanen!

Och här sitter friherrinnan och håller upp den vackra koppen!

Behöver man verkligen åka några kilometer för att äta frukost?
Nej, självklart inte, men trivsamt var det och bara utsikten är ju värd priset.

Om jag någon gång tackar ja till pv:s frierier, då skulle jag kunna tänka mig att hålla festen i vandrarhemmet. Femtio personer får plats, där är fyrtio sängplatser.

Har du vägarna förbi och blir sugen på ett härligt boende?
Här har du en länk till Kuststationen vid Kattegatt, som det hela nu kallas.

Dagens fönster ...

.... finns i Finland, där ellem tidigare i somras var på besök.

Minns jag inte helt galet, har hon delar av sin släkt just där?

Ledig dag ...

Man kan kanske tro att jag är på stranden varje ledig minut.
Ja, det kan man nog tro.
Och det är nästan sant.
Är det fint väder och är jag fri från plu-nummer och fruktpåfyllning, då tillbringar jag garanterat minst två timmar på stranden. Gärna tre.
Idag i Särdal, inte långt från Haverdal.

Mörka moln kom och gick.

Vad gör man då där?

Jo, man badar i havet flera gånger .., simmar under ytan och ser ibland nånting diffust som rör sig under sanden ..., och man sitter i sin rosavitprickiga solstol och tittar ut över världen .., tänker på allt möjligt .., tänker på dagarna i Bornholm och i Ghana .., tänker på glädjen i att ha haft alla barnen här i sommar ., och på middagen i Steninge tillsammans med Hilda och Patrik och glädjen över att det har löst sig så bra för dem - högskola och "headhuntad" till ett slags fast arbete -.

Och jag tänker på hur många sommarpratare som jag har missat, eller somnat ifrån.

Nåja.

Allt känns bra.

"När blev vi kompisar egentligen ....?"

Igår i kassan .., det är lilla Filippa, 5 år, och hennes mamma och lång kö bakom.

"Hej Bettan!" ropar Filippa som är den mest pratglada lilla fröken man kan tänka sig.

Hela hon smajlar.

Det finns liksom inga ord för hur sånt värmer ett sextioettårigt hjärta.

Och efteråt, när varorna packas i, hör jag henne fråga sin mamma ..."mamma, när blev vi kompisar egentligen, Bettan och jag ...?"

Det är väl det som är guldkornen i jobbet.

Förstås.

Dagens fönster ...

... är vårt - eller egentligen pv:s - och finns i landet Halland.

Det där landet där solen strålar från en klarblå himmel och där det blåser ljumma - nästan medelhavsvindar - och där fjärilar flyger lite hit och dit och där elvakaffet strax är på gång.

Här och nu ...

Nu översvämmas hästhagen av ljung!
Och där, uppe på toppen, där jag alltid tänker att indianerna ska ligga på lur och komma störtande ner i full galopp (minns alla västernserier på 60-talet där man såg fjädrar sticka upp vid någon bergskam och så hördes trampet av hovar när det bar iväg nerför ...), där är hela marken lila.

Ja, den är för övrigt täckt av ljung nästan överallt!

Det är så vackert, så vackert.

Fest en vanlig torsdagkväll!

Underbara Josefin som har ett leende som smälter isar!

Igårkväll var det dags för den årliga sommarträffen hos Magnus och Bodil.
För första gången hade jag oturen att arbeta just den kvällen, men det gick bra ändå .., jag cyklade iväg vid kvart över nio och eftersom jag är utrustad med världens sämsta lokalsinne, kom jag alldeles fel och fick fråga en bekant kund som var ute och kvällscyklade, ja, om vägen?

"Men Bettan, hur kan du virrat dig hit? Kör nu rakt fram, där du ser STOPP-skylten tar du vänster och sen håller du bara längs havet!" sa han och log.

Väl framme kunde jag konstatera att dom yngre spelade kubb och dom något äldre (femtio och sexioårsvarianterna) satt på altanen och småpratade. Ett jättelikt buffébord var uppdukat och ännu inte uppätet (vilken tur!), så där satt jag och kalasade och surrade med de övriga.

Till vår stora glädje anslöt även arbetskamraten, hon som är svårt drabbad av sjukdom.
Hon heter Gunilla och är så härlig så det är inte sant!
Där satt hon, liiiite tunnhårig efter cellgiftsbehandlingen, men precis sig lik; lika go och glad och fin!

"Vi försöker hålla ställningarna i charken Gunilla!", skrev Marie t.h.

Innan vi åkte till Bornholm bad jag kunder som jag vet handlar av henne i charken, att skriva en liten hälsning på ett A4 (som blev två) så där som till ..., ja, uppmuntring. Gunilla, som är öppen med vad som har hänt, skrev i sin tur ett tackkort där hon tackade för hälsningarna som gjorde henne så glad  - det var väl det där stödet, om än bara med bokstäver -,  och det tackkortet står på charkdisken och när hon en dag helt apropå tittade in, var det som en ocean av kramar som mötte henne!
Hon är liksom en klippa i charken.

Ja, det blev en härlig stund tillsammans med de övriga där ute på altanen!
Nu skingras snart halva gänget!
Josefin fortsätter dom industriella studierna i Linköping, L - som tävlar i dressyr med sin häst -, börjar studera till läkare, F har inte riktigt bestämt sig ännu .., My läser i Lund .., och alla unga pojkar som är på golvet och fyller in varor tre dagar per vecka, ska väl kämpa med gymnasiestudierna.

Och vi sjöng och hurrade för kolonialansvarige Jocke som just igår fyllde 29 och efter dryga timmen eller lite mera, kom pv och hämtade och fick smaka på glass och jordgubbar som väl är det bästa han vet .., och när vi, en stund senare, åkte hemåt, sa jag att åååå, så jag älskar den här arbetsplatsen och alla arbetskamraterna där man känner sig helt trygg.
Där man - med alla brister och tokigheter -, får vara sig själv och det är okej.

Vad jag hade på mig?
Ja, men den vita fina klänningen förstås.
Den gröna fick vila.