Den förlorade sonen katten ...

Och så plötsligt kommer han där, jaaaamande och försiktigt gående uppför grannens gräsmatte, lille sigge! Inte det minsta död eller skadad eller ormbiten eller skelettmager, tvärtom, han ser välmående ut och jag stänger in nelly i bilen och hämtar kattskrället som hållit oss så undrande .., bär in honom och pussar och pussar ännu mera och säger att nu ska han få riktigt god mat och så ställer jag ner fatet (pv:s fina porslin ...) och han äter och jag går ut med hundarna och sen är han försvunnen igen.

Nåja.

Nu vet vi att han mår bra.

Och här sitter jag och smajlar.

Man kan undra varför ...

Vad ryms egentligen i en människas hjärta och hjärna?
Vad är det som styr våra drömmar?

På morgonkvisten vaknar jag kallsvettig, jag har drömt samma dröm igen!

Jag arbetar på Nilahallen i Malå, ska räkna kassorna och sedan följa vännen Dinah på en cykeltur till Adak och vi lämnar affären och är plötsligt i Ystad och cyklar fort-fort på kullerstensgator och då kommer jag plötsligt på att jag inte har låst butikens dörrar och nog glömde jag väl dom där sex tusen kronorna som låg vid sidan av kassalådan .., och när jag i panik återvänder till affären, då står Anette där och säger att "men hur kunde du glömma att låsa, nu har många varit inne och handlat medan dörrarna varit öppna!" och jag börjar gråta och ber om förlåtelse, ja, men hur KUNDE jag!

Sen vaknar jag.
Ångestfylld.

Fönstret är öppet och jag hör hur pv ropar mitt namn.
"Eliiiisabet! Eliiiisabet, kom!" hojtar han och jag tänker att ååå, sigge har kommit hem, nu står säkert pv där ute på gården med sigge i famnen och jag hoppar upp ur sängen och ställer mig vid fönstret och tittar ner, men där är ingen sigge i pv:s famn, jag ser ingenting alls.

"Men där! Du ser väl råbocken?!" säger pv och pekar.

Nej, jag ser den inte.
Så till slut skyndar jag mig ner och och går ut på gården, ställer mig nära pv och harry - som är kopplad - och där, bara två, tre meter ifrån dem, står den vackra råbocken som jag sett ett par gånger .., så fin är han, med stiliga horn, men så konstigt han står, liksom förstenad, han rör inte en fena!

I kanske fem minuter står vi där och bocken ryster ideligen på sitt huvud, ungefär som en hund som har klåda i öronen och vi funderar över om den blivit påkörd eller ...?

Till sist rör den sig försiktigt och går nerför den branta slänten och försvinner.

Min kusin Mats i Dikanäs skriver sedan på FB, när jag berättat om detta, att det säkert var effekten av brunst, eller kanske har den varit i fajt med någon annan hane och fått sig en smäll?

Så börjar den här morgonen.

Lediga-dag-fönstret ....

Så vackert, så vackert!

Tack snälla Ulrika!

En slags känsla ....

Igår, på väg till jobbet, kändes det som höst.

Idag har det varit ösregn mest hela morgonen.

Och  s o m   det behövs!

Björkarna har börjat gulna och tappa löven, buskar slokar, det är så fruktansvärt torrt ute!

Jodå, jag vet ....

... att många använder länklistan här på sidan för att ta sig vidare.

Men om det nu finns någon som  i n t e  gör det och vill bli glad i hjärtat, då rekommenderar jag det här inlägget som verkligen fick mig att smajla.

Igenkänning.

Dagens fönster ...

Från den flitiga fönsterfångerskan i Närke kom en hel svärm med bidrag!

Det här är ännu ett!

Tack snälla Ulrika!

Den där måndagen ...

Särdal ...., nästan framme.

... är det kvavt ute, varmt och klibbigt och jag går på promenader med hundarna och lockar på sigge, hela tiden lockar jag!

"Siiiigge!"

"Siiiiiigge!"

Men alldeles tyst är det; inte ett enda litet jamande hör jag, ingen som möter oss på vägen eller kommer krypande från allt det snåriga från bäcken till.

Grannen berättar att räven tagit fyrtiotvå höns, en annan granne vittnar om katten som inte vågade gå ut .., som stod och vädrade vid ytterdörren. Och jag tittar i dikeskanter och ute på åkern, men allt jag hittar är tomma cigarettpaket, ölburkar och en vinflaska.

Lille Sigge, var är du!?

Vid tvåtiden åker jag till jobbet.
Konstaterar att det är skördetid; att livet har sin gång.

Mycket att göra är det, någons pappa har drabbats av svår stroke och lille underbare Louis, vars mormor en gång bodde i Malå, han står i kön och vinkar lite .., "hej Bettan! Bettan vet du, idag har jag börjat SKOLAN! det är jättekul, jag ville inte gå hem!" säger han och smajlar med hela ansiktet.

Jag frågar om dom haft något ämne den här första dagen, kanske räkning?

"Näää, det har vi inte, men vi hade MATEMATIK!" säger Louis glatt.

Framför mig har jag en man i min ålder eller äldre och han ler åt lillkillens eufori över skolstarten.

"Ja, jag har arbetat som rektor i Söndrum, oj, oj om den entusiasmen hade funnits kvar när eleverna kom till högstadiet ..", säger han ännu mer leende.

Och så går kvällen och väl hemkommen läser jag om Maj.
Nu är det sista boken - alldeles i slutet - och jag kan omöjligen lägga ifrån mig det här äventyret.
När klockan är tre har jag ännu inte somnat.

Tisdagsfönstret ... 
måndagsfönstret ...

Det har regnat natten mot idag och det har regnat nu på morgonen.
Men solen är på väg upp över kullen och kanske ändå, att det blir en fin dag?

Vaknar med tre hundar i sängkammaren.
Meja, som aldrig får sova i sängen hemma i Skåne, passar på när hon är borta.

Och vi stiger upp och jag öppnar dörren och står där på stentrappan och lockar på Sigge.

Nelly och Meja springer ut ... och Nelly håller koll.

Där Meja kissar, där kissar Nelly och sen kissar Meja där Nelly har kissat.

Harry, han bryr sig inte

Igår ...

Först stranden någon timme eller två.
Miljoner, miljoners småfiskar som simmar i stim .., jag har aldrig i hela mitt liv sett så många yngel samlade och det var som en matta i havet! Måtte dom växa till sig och bli stora, då har vi maten räddad när det är pensionsdags! Kanske.

Och sen jobbet.
Möts av detta i fikarummet och känner hur sorgsen jag blir.
Den tösen har varit en klippa, alltid så rar och go och det har känts trygg att arbeta tillsammans med henne - nånting vi nästan inte alls gjort den här sommaren -.
Kanske är det två, tre år sedan jag fick ansvaret att lära upp henne och några till i kassan?
Nu flaxar dom iväg åt alla möjliga håll.

Lördag eftermiddag.
Det är vansinnigt många kunder, trots att dom flesta väl har återgått till vardagen igen?
Turister från alla håll och kanter .., där är en man från Kina och på min fråga om han är här på semester, säger han ..., "no, I am here dating" och jag faller nästan baklänges!

Och där är småttingar som vill ha glass och Elin och jag själv är ensamma och kämpar på allt vad vi kan .., sitter i var sin kassa i nästan tre timmar nonstop och jag funderar över hur det ska se ut i mejerikylen eller frukten, men det är helt obegripligt, det har inte kollapsat!

Tre dagars ledighet ger lugn och ro i själen.
Det är ingen idé att hetsa upp sig över sånt man ändå inte kan påverka.
Vi sitter där vi sitter och kunderna är vänliga.

Någon timme innan stängning sänker jag priserna på dagens bröd.
Märkapparater har sett ut likadana sedan jag började i butik .., ja, nästan i alla fall, och jag minns tider när man på måndagmorgonen skulle märka veckans alla extraprisvaror, ååå, sicket arbete!
Hur hann vi med allt detta?!
För att inte tala om när samma röda etikett skulle tas bort!

På varje arbetsplats fanns någon som var expert på krånglande (jo, dom krånglade nästan jämt) märkapparater .., Jonny i Malå, Fredrik i Ystad. Nu är det nästan  ingen av sommarjobbarna som begriper sig på hur man byter rulle eller fixar märkaren när det tjorvat ihop sig och inga etiketter kommer, men Fanny säger att det bästa hon vet, det är att använda den, att få märka brödet! 

Och så idag.
Pv som är igång med listandet av gaveln mot öster.
Pigg och kry.

Själv låg jag i sängen och lyssnade till Vetenskapsradion.
Vilket underbart program detta ändå är!

Och sigge har varit försvunnen i snart en veckas tid.
Vi lockar och lockar och lockar och jag får ingen ro alls i hjärtat.

Glädjen ....

Det blev så abrupt det här med dragningen i uppmungringslotteriet - pv hade precis kommit hem från sjukhuset och jag stod på språng för att åka till jobbet -, så här kommer en liten summering.

Mycket av den här omgångens glädje bestod av möten.

Möten med goda vänner .., samvaro, helt enkelt.

Barbro i Uppsala hade haft lilla Noelle på besök och mormorshjärtat värmdes när den lilla damen i bilen sa att hon skulle komma att sakna sin mormor.
(Bilden längst upp till vänster).

Mossfolk i Hallsberg gladdes åt lille Noah.
Vilken mammaglädje!
(Bilden till höger längst uppe).

Eva på Frösön, men just då på Rödön, var hundvakt och gladdes åt ljuvliga sensommarkvällar och dagar.

I Karlstad spred en rabarberplanta glädje- det var Turtlan det -, som igår dessutom fyllde 50 år!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Att hon sedan vann den lilla burken med marmelad, gjorde ju inte saken sämre.

Anne i Mantorp skrev så här: Jaaaaaaaaa, jag är med. Äntligen!

"Mitt bästa är flera roliga saker jag gjort under sommaren, men nummer 1 är alla underbara bad  som jag gjort lite här och där i mitt Östergötland. Mest har jag badat i Svartån men även i Vättern där det är så långgrunt att fötterna blir sandfilade och jättefina innan man kommer så långt ut att man kan doppa sig. Några små sjöar har jag också plaskat runt i och alla baden har varit i nästan badkarsvarmt vatten. Den här sommaren har varit perfekt enligt mig, så får alla andra tycka tvärtom om dom vill. Att det regnar mellan varven är bara bra för mitt bästa nummer 2 och det tänker jag spara på ifall att det blir någon mer tävling."

 

Kerstins hand .... och en till.

 

Kerstin i Dalarna hade fått träffa en liten, liten människa.

 

 

 

Ulrika hade varit i såväl Kyrkås som på Orust och träffat goda vänner. 

Lycka!

Helena i Uppsala berättade om sina fastrar som kom på besök och hur hon då hade möjligthet att hjälpa dem att tyda gamla skrifter - det gällde släktforskning -. 

Friherrinnan i Steninge gladdes över ljuvliga sommardagar, bad i havet och bara detta att vara fri.

 

Och den storartade madamen i Göteborg, Ann, hon och maken hade givit sig iväg på en roadtrip till Småland och om detta berättade Ann lyriskt.

Såja, det känns bättre, så där så ni förstår hur mycket den här dela-med-sig-av-glädjen betyder! 

Tack till er alla!

Dagens fönster ...

... får bli gårdagens.

Pv som fick hjärtflimmer redan på fredagkväll, men då hade han ätit och insåg att någon elkonvertering ändå inte skulle bli av och kanske skulle det gå över av sig själv?

Natten mot lördag, vid fyra, fem .., vaknade jag och ni vet, det där när man hör att den andre är vaken, trots att människan ser ut att sova .., så var det. Och han sa att "jag tror nog att du får köra in mig till akuten, det har inte gått över".

Så det gjorde jag.

Och jag lämnade honom utanför entrén och några timmar senare ringde han och meddelade att allt hade gått bra - och ovanligt snabbt -, ja, jag kunde hämta honom vid ettiden.

Nu får han äntligen remiss till sin hjärtläkare och så får vi se vad dom hittar på.

Och så blev det då dragning ....



Och det blev brått, ty jag har precis hämtat pv från hjärtintensiven och nu ska jag iväg till jobbet; inte kom jag heller ihåg vad all glädje handlade om .., men här är en i alla fall!

Helena i Uppsala
Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra veckan. Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista bror, min farbror, jordfästes. Men det var roligt att träffa släkten! Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från 1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.

Och till den som inte har lust att titta på filmen, så kan jag säga att en båtluffande madame i Värmland  - men just nu i Bohuslän -, kan förbereda sig på att ha björnbärsmarmelad på morgonmackan!

Tack till er alla som var med! 

Sugna på en omgång till ...?

Jo, Anne i Mantorp är med, det vet jag.

Då är det som vanligt .,. bara mejla glädjen till bisse151@gmail.com

Dagens fönster ...

Två dunsar hördes mot fönstret - ett mindre och ett tyngre -.

Jag tittade ut men såg ingenting.

Lite senare, efter promenaden med hundarna, upptäckte jag en död liten blåmes (?) på altangolvet.

Då förstod jag.

Det var den större fågeln som förstås försökte få fatt i den mindre.

Nu ligger den lilla blåmesen på lit de parade på altanbordet.

Men just här .., i min hand. Stackars lilla krake. Ditt liv blev kort.

Andra som - inte flugit ihjäl sig mot ett fönster - men som legat på just lit de parade, Edvard Grieg, t.ex, kan man hitta här. 

Och drottning Astrid (från Sverige) ser man här.

Och "Skriet", Edvard Munch, så stilig där han ligger.

Tidig morgon i landet Halland ...

Då kan det se ut så här när man passerar Steninge och efter hundra meter tänker att .., nej, jag vänder om och tar bilden! Ute på piren såg jag två kvinnor som tog ett morgondopp .., och från vandrarhemmets trappa skymtade jag värdinnan som vinkade glatt och jag vinkade tillbaka och tänkte att detta, att bo där man ingår som i ett pussel, är precis vad jag tycker om.

Nu blir det morgonkaffe och Ring-så-spelar-vi, allt medan den arme pv får invänta hjälp.

Dragningen ....

 
Jo, det kärvade till sig igår.
Flimmer.

På väg hem igen .., passerar Steninge.

Och nu på morgonen skjuts till sjukhuset för behandling (läs: elstöt).

Återkommer.

Idag är det EFIT, - ett foto i timmen -!
Aldrig går dagarna så snabbt som då, men jag gör ett försök.
Andra som hänger på hittar du här.

Klockan 07.00 ...
Då sitter jag här i mitt sexiga nattlinne från Cellbes och upptäcker att det är Efit.
Jag funderar över dessa ständiga mardrömmar på morgonkvisten. 
Nu på morgonen bodde jag plötsligt i mitt barndomshem i Malå och letade skor och nycklar och vi skulle åka bil till Vasaloppet, men det var proppfullt i bilen och jag hittade inget av det jag letade och plötsligt i källaren upptäckte jag ett litet sällskap med kattungar! Ååå, hur hade jag kunnat missa dem? Och vem skulle nu ge dem mat när vi var bortresta! 

Vid 08-tiden ...
Kaffet är klart .., jag har älsklingsmuggen (inhandlad i Skärhamn i Bohuslän) här på bordet och till höger om mig ligger de allra vackraste små guldpåsar, innehållande vallmofrön! Om jag själv skulle ha skickat frön till någon bekant, hade jag kanske lagt dem i en liten plastpåse. Men om man gör så här .., då har man nånting alldeles extra inom sig, så måste det väl vara? 
Tack Christina Alvner!

Klockan 09.00 ...
Då har jag borstat tänderna och som vanligt har jag tandkräms-stänk på handen och runt munnen.
Idag var det ändå av det mindre slaget. 

Mellan 10.00 och 11,00 befann jag mig dels på väg in till Halmstad och därefter hos optikern, 
i akt och mening att få min syn kollad. Assistenten som kontrollerade tryck och sånt, visade sig komma från Pennsylvania i USA (jag gissade på England) och den rara optikern, hon var i AP:s ålder och sa att detta var ett så härligt yrke.
Och synen då?
Jodå, vänster öga är inte mycket att skryta med, men mitt högra fixar till det hela ändå.
Det blev läsglasögon av bättre modell än Hemköps.
Eftersom erbjudandet gällde två för ett pris, valde jag två likadana.
"Likadana ...?" sas kvinnan häpet.
"Just det!" sa jag.

Klockan 12.00 hade jag hunnit med ett besök i affären (tog undan varukorgspyramiderna och sa hej till arbetskamraterna som hade fullt upp) och sen var jag åter hemma i Stensjö och passade på att bjuda mig själv på en kopp nybryggt kaffe.
Jotack, sa jag, det blir gott.
Arvid Nordqvists blandning. Sedan besöket i Ghana, har jag blivit modigare när det gäller rent vardagssaker. Två nya sorters kaffe har testats och jag har inte svarta kläder längre.
Men favoritmuggen från Skärhamn byts inte ut i första taget.
Inte i andra heller.

Klockan 13.00 ..... har jag tagit hundarna på lillrundan.
Ååå, så dom plågas i värmen!
Efteråt dråsar harry ihop under bordet där jag nu sitter och nelly ligger i soffan Ektorp.
Själv ska jag hasta ner till stranden för ett bad och lite bokläsning.

Klockan 14.00 .... tänker jag på hur oändligt vackert det här landskapet är!
Tänk, så jag har kommit att älska Halland!

Klockan 15.00 .. har jag cyklat till Haverdal, svänger in på Tångvägen och parkerar cykeln hos vännerna Eva och hennes långe make. Går raka spåret ner till stranden. I högra handen håller jag min nyinköpta solstol. Havet är ljummet.

Klockan 16.00 ... är jag fortfarande på stranden.
Hejar på förbipasserande kunder .., ser småpojkar gräva vid lilla "bäcken" .., tänker att barn är sig lika, var än man är.

Vid 16.00-tiden äter vi middag hos goda vännerna.
Det blir några timmars prat om allt möjligt; väldigt mycket handlar om hur ens föräldrars uppväxt påverkar ens eget liv. Och om det är viktigt att ens partner har haft ungefär samma uppväxtsförhållanden? Jag berättar om min mamma som vuxit upp i en stor släkt där man månade om varandra och med starka kvinnor,  och så min pappa och hans syskon som tidigt blev föräldralösa och fick klara sig bäst dom kunde.

Vid 17.00 - tiden äter vi efterrätt och det pratas om allt som har förändrats under vår uppväxt.
Om allt som vi varit med om.

Vid 18.00 - tiden cyklar vi hemåt, men först köper vi polska kantareller, grädde och franskbröd.
Luften är fortfarande så oändligt ljummen, jag säger att det känns som när vi cyklade på Bornholm.
Hjärtat är varmt av glädje när vi stannar till i Steninge och jag tar en bild av havreåkern.

Klockan 19.00 går jag ut och lockar på Sigge Nilsson (katten). I flera dagar, kanske fem, har han varit som spårlöst försvunnen. Inte ett endaste litet jamande någonstans! Konstaterar att äppelträdet kommer att ge ganska bra skörd.

Klockan 20.00 ... går jag ut och vattnar i växthuset och lite i rabatten, men glömmer blomlådorna.
Varför - hur i all världens dagar kunde jag komma på att plantera vanliga petunior i våras -?
Maken till rangliga och eländiga blomster har jag inte sett på länge!
Och när jag stänger av vattnet, ser jag att pv inte har så mycket kvar att måla på gavelväggen, men det är klart, listerna ska upp och målas också.
Och min tredagarsledighet är slut.
I morgon börjar allvaret.

Dagens fönster ...

...och en kvinna som speglar sig i glaset, eller ..?

Jo, så måste det vara.

Nu ser jag förresten två - den högra är nog självaste fönsterfångerskan -.

Då vet ni vem det är.

"Det spelar väl ingen roll ....?"

Ja, vilken färg det är på ens bil, tycker pv.

Men harry och jag, vi tycker annorlunda.

Just en sån skulle vi vilja ha.

Idag ....



Den andra lediga dagen.

Vi går på promenad och tar johanssonrundan, förbi fabrikörens enorma hus.

Till min oerhörda glädje blev där ingen paradrabatt  i slänten, utan en vildvuxen äng!

Det är helt underbart och det tycker nog fjärilarna också.

Dagens fönster ...

Bornholm.
Sandvig.
Pension Holmegaard.

Som paradiset.